Hemma

Varför känns det alltid som att man inte ens varit borta, när man bara varit hemma en liten stund? Så känns det idag iaf. Somnade snabbt igår, har inte ens packat upp allt än. Vaknade åtta, åkte och handlade eftersom kylen ekade tom och åt sen lite halvlyxig frukost med varma vitlöksbröd, ost, juice och te. Gott. Sen har jag...sovit mest. Mattias har spelat Command and conquer bredvid.

Jo, laddade hem alla mejl från veckan också. Det tog sin tid. 172 stycken. Värst just nu är alla "instämmer" eller "bra gjort"-mejl som kommer från nya styrelsen och som skickas till alla, inte bara till den som det är menat till. Det kommer ju inte gå längden. Lite mejl-nazi är jag nog, men det blir ju så fruktansvärt ohanterligt annars. Samtidigt kanske peppen och gruppandan är bra just nu. Men, ja..

Har fått ett par gratulationsmejl också. Det känns lite...skumt. Allt blir så stort.

Några som tar det väldigt väl är min familj. Jag hade lika gärna kunnat säga att jag gått med i Baader Meinhof, deras rektion hade varit den samma. "Jaha. Tjänar du pengar på det?" Det finns liksom inte riktigt med i den rosbergska sfären. Det var tillräckligt avancerat att jag studerade på universitet. Det blir större bravader när min lillebror tar lastbilskort (förvisso en väldigt bra bedrift) eller köper en ny halv motorcykel än om jag hamnar i en svensk (parti-)styrelse. Men det gör mig inget längre. Det resulterar mest i att jag inte ivrar iväg för att berätta för dem först, om de ens får veta nyheter av det slaget längre.

Nu laga mat (yippie, att man kan sakna sådant?) och sen åka till jobbet.