torsdag, mars 01, 2007

Anfall

Åh, jag är så trött! Fattar inte att jag kan vara så trött egentligen. Visst måndag tisdag när jag jobbade blev det mindre än fem timmars sömn per dygn, men nu borde jag ha sovit igen det. Sov sex timmar på dagen igår och somnade sen före elva på kvällen och steg upp strax innan åtta i morse och körde Mattias till jobbet. Likväl sitter jag här och gäspar och bara orkar ingenting!

Jag vill ha min ork tillbaka. Bli positiv (-are iaf) igen, få tillbaka min moralpanik, bli en god människa igen. Jag håller fan på att förfalla. Eller så är och har jag alltid varit en rätt dålig människa hela tiden, det är bara nu som fasaden rämnar och det börjar sippra ut. Jag vet inte, jag orkar knappt fundera. Jag är less på att känna mig negativ och skeptisk hela tiden, att jag tappat förhoppningarna. Att jag tilldelas roller som nån jävla bromskloss som jag inte alls bett om. Jag är så less! Och jag fattar verkligen ingenting! Vad är det som händer? Vad är det för fel på mig?

Jag borde kanske gå i kloster, eller åtminstone ta ett tysthetslöfte ett tag innan jag gör saker alltför illa. Jag borde åka bort, någonstans där ingen når mig så att jag kan få ro att meditera fram vad som ska tänkas vara meningen med allt det här.

Åh, nu har jag fått det ur mig, kanske det försvinner då?

1 kommentar:

Anonym sa...

Kära vän! Du är verkligen ingen dålig människa, tycker då jag i alla fall! Visst vet du det? Kanske nattjobb inte är så bra? Vad vet man egentligen om vad det gör med ens biologiska och mentala hälsa? Jag har en teori om att det är mycket skadligt, men att man mörkar det för att slippa kompensera alla dem som behövs i t ex vården nattetid. Jag tycker du skall prova dag en period, kanske är jag tyck-mycken då, men jag tror på det stenhårt! Kram på dig!