Åh ljuva slask. Snart är det tydligen dags för Norrland att slaska. Börjar bli ganska vått här. Det är ju rätt mycket snö som ska bort så man gjorde väl rätt i om man skaffade sig ett par gummistövlar i pretty woman-modell...
En natt klar, två kvar. Känner mig lite seg och på halvdåligt humör. Men det beror nog mest på den snart uttjatat dåliga historia som upprepade sig igår igen. Inte den modell sämst, men tillräckligt dålig för att jag ska vara lite less. Men jag får väl skylla mig själv, jag har ju "valt" det här på nåt vis. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på, vad som är bäst egentligen. De goda råden är många, men hur hanterar man verkligheten?
Känns som att jag springer runt i ett och samma ekorrhjul hela tiden, rädd för att hoppa av. Vad skulle då hända med hjulet? Och de stunderna i hjulet och sakerna som man faktiskt uppskattar och trivs med, försvinner de för alltid? Hur lagar man ett skevt ekorrhjul? Kanske en dålig liknelse, men jag orkar inte tänka mer avancerat än så just nu. Jag vill bara ha lugnet igen nu för ett tag.
Jobbar med en vikarie hela helgen. Var lite spänd på vem det skulle vara innan jag kom dit, men det är en kille som jobbat där ganska mycket iaf, och som är ganska trivsam att prata med. Och trots att han är son till chefen så har han hyfsad distans till arbetet som sådant. Det är bra.
Det flyter dock inte på riktigt lika enkelt som när jag jobbar med den ordinarie. Men det är väl så. Ganska märkligt ändå hur väl sammansvetsade man kan bli. Trots att vi är så olika. Jag jobbar med henne, en kvinna på drygt 60, fyra av sju nätter på schemat, så jag är som ganska van vid att hon är där. Efter tre år går allt som om det vore förprogrammerat, man behöver som inte säga något. Jag hoppas att hennes 6 veckors sjukskrivning går fort.
En natt klar, två kvar. Känner mig lite seg och på halvdåligt humör. Men det beror nog mest på den snart uttjatat dåliga historia som upprepade sig igår igen. Inte den modell sämst, men tillräckligt dålig för att jag ska vara lite less. Men jag får väl skylla mig själv, jag har ju "valt" det här på nåt vis. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på, vad som är bäst egentligen. De goda råden är många, men hur hanterar man verkligheten?
Känns som att jag springer runt i ett och samma ekorrhjul hela tiden, rädd för att hoppa av. Vad skulle då hända med hjulet? Och de stunderna i hjulet och sakerna som man faktiskt uppskattar och trivs med, försvinner de för alltid? Hur lagar man ett skevt ekorrhjul? Kanske en dålig liknelse, men jag orkar inte tänka mer avancerat än så just nu. Jag vill bara ha lugnet igen nu för ett tag.
Jobbar med en vikarie hela helgen. Var lite spänd på vem det skulle vara innan jag kom dit, men det är en kille som jobbat där ganska mycket iaf, och som är ganska trivsam att prata med. Och trots att han är son till chefen så har han hyfsad distans till arbetet som sådant. Det är bra.
Det flyter dock inte på riktigt lika enkelt som när jag jobbar med den ordinarie. Men det är väl så. Ganska märkligt ändå hur väl sammansvetsade man kan bli. Trots att vi är så olika. Jag jobbar med henne, en kvinna på drygt 60, fyra av sju nätter på schemat, så jag är som ganska van vid att hon är där. Efter tre år går allt som om det vore förprogrammerat, man behöver som inte säga något. Jag hoppas att hennes 6 veckors sjukskrivning går fort.
2 kommentarer:
Hej Sara,
Jag vet inte riktigt hur jag hittade din blogg faktiskt, och jag känner dig inte men ville lämna ett litet avtryck bland dina rader. Ibland ser vi inte livets mysterier fastän de finns strax intill oss hela tiden, små små underverk strax bortom ekorrhjulen.
Kram
Hej och tack för att du skriver! Ja, kanske är det så.
kram
Skicka en kommentar