Om en seriefiering (?) av en filmatisering av en bok

Jag sträckläste och älskade Nick Hornbys bok, sen kom filmen som jag ville tycka om men som tog en stund att köpa (bortsett den hemska skoluppvisningen, den förlåter jag ingen för). I takt med att bokminnet bleknat har jag dock lärt mig att se charmen med filmen som jag sett om, åtminstone delvis, ett par gånger då den gått på tv.

Och det var det jag trodde skedde då jag såg i tablån att SVT hade en programpunkt som hette About a Boy. Men när jag växlade över i syfte att slötitta på Hugh Grant och Toni Collette möttes jag av nåt hel annat. En serie uppenbart gjort i samma anda som filmen, men som jag nog inte hade gissat vara en sorts remake om det inte hade varit just för titeln i tablån.

Nu har jag sett två avsnitt, och om jag låtsas som att serien inte har något med boken (eller filmen) att göra så funkar den faktiskt helt okej. Jag har sedan evigheter ett mycket gott öga till Minne Driver (som i ärlighetens namn borde få lite större roller snart) och David Walton gör en helt okej Will so far. Så länge vi inte jämför, alltså.

Dagens upptäckt

Jag har börjat se om Vänner från början igen om kvällarna. Det är så att säga min senaste somna-till-serie (för säkert fjärde eller femte omgången). Jag blev i vart fall medveten om att den lilla scoutflickan som blir knuffad av Ross och bryter benet:

Den lilla söttjejen spelades av ingen mindre än Mae Whitman! Ni vet, hon som gör den tysta kristna AnnVeal/Egg i Arrested Development, och min kanske favoritkaraktär Amber i min kanske favoritserie Parenthood (bland mycket annat):

Kanske inte så mycket att reagera på men jag blev lite förvånad i alla fall. Och så började jag sakna Parenthood en massa. Och Arrested.

Lördag

Idag har det faktiskt varit lite varmt! Vi satt på lillstugans altan, på de nya finmöblerna, och fikade när svärfar kom förbi och efter en stund fick jag faktiskt lov att sätta mig en bit bort i skuggan. Inte så att det var outhärdligt, men jag fegar som bekant lite när det kommer till exponering för varm sol utan spf på. Säkert smart fö, på eftermiddagen var jag lite röd i både ansikte och på halsen.

Eftermiddagen spenderade jag i stan med Simon, det var trevligt. Det var länge sedan vi var på shoppingrunda ihop. Han hjälpte mig bland annat att välja ut lite växter på Plantagen. Men det var lite glest med passande utbud och jag hittade inte nån kruka jag ville ha så det lär nog bli ett besök på Smultronstället igen till veckan. M och jag var där häromdagen och köpte en fin handgjord terrakottakruka och en viol till de nya utemöblerna och jag tror att jag vill ha fler av de där krukorna.

Även ikväll blev det Simon-häng, men nu med M också. Vi tre hämtade thaimat och satt sedan på Simons balkong i kvällsolen och hade det mysigt. Lyssnade på motorerna från Wheel i stan, ljud från några förfester i lägenheter intill och såg en luftballong segla iväg. Inte så dumt det. Men när solen försvann blev det kallt.

Jag hoppas på sol imorgon också så att jag kan lägga mig på en filt på gräset och läsa lite i solen. Det vore inte dumt. Jag har letat efter en bra solstol men inte hittat någon annat än på Ikea. Vi får se om det kanske blir en tripp dit nästa helg. Inte bara för solstolen förstås, 30 mil enkel resa är lite mycket för det, men jag tror att det kan bli en ny säng också (yeaaayy!) plus att det är trevligt med en liten semestertripp på icke-semestertid. Vi får se som sagt.

När katterna är borta... (eller är det mössen?)

Hur mycket jag än gillar mina kollegor måste jag erkänna att jag lätt skulle kunna vänja mig vid att ha eget kontor. Mina två vanliga partners in chefskap har semester så jag får råda bäst jag vill. Kan lyssna på musik hyfsat högt när jag sitter med administration, behöver inte planera in samtal efter hur kollegorna är närvarande och slipper hålla för ena örat för att höra den i luren om en kollega sitter i telefon samtidigt.

Men, trist förstås att inte ha någon att prata med eller fråga bara genom att vända runt stolen. De där mikropauserna som annars uppstår ibland. Vi sitter alla som är närvarande i stort sett ensamma på varsitt rum just nu och jag tror det märks i fikarummet. Det pratas mycket och lite oftare än annars tittar det in kollegor och undrar om det inte är fika snart. Men vi har det trevligt och bra och har hittills lyckats lösa alla 'bekymmer' som kommit in från semesterfirarnas arbetsgrupper. Och jag har snart prickat för alla punkter på min egen lista över halvbrådskande saker att lösa innan jag kan andas ut lite.

Och förstås har jag passat på att möblera om lite på kontoret medan de andra är borta. Jag är mäkta nöjd och hoppas att de blir det också...

Office cat

Flyg vs bil

Just som jag tittat på en sovande M i passargerarsätet och tänkt att jag också var rätt trött mötte jag en singelolycka på E4:an ikväll på väg hem. Ena framdäcket och små bildelar låg över hela vägen. Det såg nyhänt ut men en annan bil hade stannat och alla såg hela ut så jag gasade upp igen och for hemåt. Betydligt mer vaken. Läste sen att det gått bra personmässigt, bra det. 

Det är väl egentligen sånt där jag borde vara rädd för istället för flygresor. Nu har jag ju varit (och är delvis, jag åker inte med vem som helst) extremt rädd för att åka bil också och det gjorde ju ingen lyckligare, men det känns ju mer rimligt.

Min nästan lika flygrädda kollega åkte till London idag och jag var både avis och glad att det inte var jag samtidigt. Men jag hoppas det gick bra för henne. London är för övrigt en stad jag också vill resa till nån gång. Perfekt då att det ligger inom 4-timmarsradien flygmässigt sett...

Halvvägs till jul

Jo, jag fick höra det på radion idag, att vi har sex månader kvar till julafton. Dessutom sas det att midsommar var lika kall/varm som julen var, om nu det stämmer eller inte vet jag inte säkert, men jag tar det inte för otroligt.

För att trotsa bristen på sommarvärme köpte vi idag nya utemöbler till lillstugan. Nu är visserligen hyresgästen inte där så ofta, men det har sett så kalt och tråkigt ut utan. De gamla föll ihop i höstas. Jag tycker nog att det blev riktigt fint:

De är inte helt i metall vilket gjorde att jag föll för dem. Metall blir oftast så kallt. Sitsen och bordsskivan är i trä. Jag ska kika på några dynor också nästa gång jag har tid över i stan, och kanske en passande blomma som kan stå ute och pryda lite.

Slut på slöandet

Den här långhelgen har konstigt nog faktiskt känts lite lång. Inte på ett dåligt sätt dock. Vi hade en trevlig midsommar, både -afton och -dag. Aftonen tillbringades med M:s familj vid havet och det var trevligt med en massa god mat, trevligt sällskap etc. Och jag hade klänning på mig, bara en sån sak. Dagen efter spenderade vi bl.a med Lil'sis och en nyinköpt elgrill. Hade det inte varit så eländigt kallt så hade allt varit topp.

Ikväll har jag avslutat helgen med att städa badrummet (inkl rensat avlopp och knäskurat golvet) i affekt. Jag är bra på att städa i affekt. Så reta mig och ge mig städgrejer!

Tidigare idag var vi i stan och fikade hos bäst-kollegan och åt sedan middag tillsammans med Simon. Det var några piggar trevligare än affektstädande (även om det är rätt effektivt och bra) får jag väl säga. En riktigt bra helg med andra ord. Nu väntar jobb en hel fullängdsvecka (när hände det senast liksom?). Oj så effektiv jag hoppas vara.

Snabbvecka

En vecka sedan vi landade och det känns som att resan är väldigt mycket mer avlägsen än så. Men minnena lever, inte minst när jag druckit mitt kvällste i BCN-muggen jag köpte sista dagen på ett riktigt turistställe.

Men det har varit en lite stressig och upptagen vecka, med flera långa kvällar på jobbet, trots bara fyra arbetsdagar. Mycket som lagts på hög den korta vecka jag var borta och som sig bör, tydligen, några oförutsedda halvkriser just som sommarpreioden ska börja. Men det mesta löser sig skulle jag tro och det är väl inte fel att svettas lite ibland.

Ute svettas vi dock inte, det har varit kallt som tusan hela veckan. Ikväll stod vi ute och grillade och fick gå in efter extra kläder för att inte frysa halvt ihjäl. Temperaturen har knappt nått över 10-graderstrecket de senaste dagarna, gissar jag. Inte jättekul för de som just gått på semester, men vi får väl anta att det blir bättre snart.

Ha en fortsatt trevlig midsommarhelg hörrni!

Skäl 1 av...

Vi hade inte varit hemma många timmar förrän hostan, pollensnörvlandet och astmakänningarna var tillbaka. Nu hävdar M att han av "hälsoskäl" nog måste flytta till Spanien. Gissar att de där skälen kan komma att bli många och allt mer långsökta ju mer tiden går. Men än så länge har han ju en poäng... 

Back in business

Nackdelen med att ta ett avbrott från arbetet en vecka bara sådär är att det bildats fina högar och väntelistor när man väl är åter, även om snälla kollegor tagit hand om det mest akuta. En sån dag hade jag idag; högjagardag. Lite av en dålig start efter en skön semester, men lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång och jobba undan. Så det har jag gjort idag, med skapligt bra resultat. Skulle vilja ha ett par saker till avklarade för att kunna känna att jag kan slå på ett mer behagligt sommarlugn. Men allt rår jag ju inte på själv, ibland måste jag invänta andra/annat. Men snart så är jag väl där också. Det vore skönt.

Vädret gör dock inte att det blir nån riktigt sommarfeeling. Klart skönt att inte jobba i tryckande värme heller, men att behöva dra på munkjacka över tröjan för att gå ut och fånga lunch i all hast kändes lite väl kyligt. Speciellt om förra veckan spenderades i 30+ gradig värme (jo lite semesterfeeling har jag allt kvar i bakfickan)...

Jag sov inte alldeles bra natten som var så det här är jag närsomhelst nu:

Hemma!

Så är vi då hemma igen efter en fantastisk kortvecka i Barcelona! Lite dystert känns det, för oss båda, men självklart är det lite skönt att vara hemma också. Idag väntar gräsklippning (vi möttes av en djungel), rabattrensande och en del tvättande av resekläderna. Och kelande med kattdamerna, som verkar ha saknat oss en hel del.

Jag tänkte försöka lägga upp lite reseberättelser här också. Jag har skrivit under tiden vi varit borta och en väldig massa foton har tagits, och jag tänkte försöka efterdatera och lägga upp det här.

Imorgon väntar jobb igen. Och jag vet att jag har en massa att göra, men jag ska ändå försöka att inte tjuvstarta redan idag. Jag har kollat mejlen ett par gånger under veckan och det har trillat in mycket där men just nästan inget verkade akut så jag har lämnat det mesta därhän. Det kan jag göra ett dygn till, tror jag. Sen blir det full fart fram till "riktiga" semestern som börjar vecka 30. Det känns bra att batterierna är påfyllda!

Barcelona, dag 6 (lördag, resdag)

Borta bra men hemma bäst, säger man ju. I det här fallet har borta helt klart varit bättre än bra. Kanske är det min bristande erfarenhet av att resa men jag blev verkligen kär i Barcelona. Vi pratar redan om att spara för att åka tillbaka, när vi inte skojar om att sälja huset och flytta ner.

Jag har inte haft plats att tråka er med alla historier och alla saker vi sett, för mycket blev det. Och nästan 300 fotografier, som jag hoppas att jag ska göra en resebok av. Vi prickade av ännu fler sevärdheter än jag nämnt och vi vandrade på oändligt många gator, stora som små. Vi besökte ett antal restauranger, barer och fik och vid i stort sett samtliga tillfällen var vi nöjda kunder. Det spanska/katalanska folket är trevligt och inbjudande och väldigt avslappnade på nåt vis. Vi fick bra service på hotellet och skulle definitivt kunna tänka oss att bo där igen (Chic & Basic Born). El Born var som sagt området för oss, det var där vi trivdes bäst. Och maten var väldigt bra; vi har ätit tapas, pinxtos (tapas det också eg), sallader, pizza, ljuvliga efterrätter och druckit gott vin, goda drinkar och hyfsad öl.

Mitt fantastiska resesällskap!

Obligatorisk flygbild?

Jag ska inte påstå att jag kom över min flygrädsla, paniken över att störta och dö fanns med ända in i sista sträckan. Stackars M fick återkommande svara på samma frågor och minsta förändring i ljud eller känsla och mina ögon blev som tefat. Tålamod som heter duga! Jag tror aldrig jag kommer känna en naturlig känsla av att sitta på ett plan 11000 meter upp i luften, jag tror inte det. Men det är skönt att veta att jag fixar det, även om jag önskar att det fanns ett lättare sätt. Ett byte och en maxtid om 3-4h per flygsträcka tror jag är begränsningen ett tag till. Men det ger många möjligheter.

Så Barcelona, tack för den här gången och på återseende!

Barcelona, dag 5 (fredag)

Fredag och idag vaknade vi båda med en dålig känsla av att den sista heldagen i Barcelona var kommen. Jag tror att den fina stenstaden lyckats gå till våra hjärtan på riktigt. Jag trodde nog att, efter att jag utökat resan med ett dygn, fem nätter skulle vara nog för att bli lite lagom hemmasjuk, men faktum är att den känslan aldrig riktigt hunnit infinna sig. Om något så vill jag ta hit de saknade elementen hemifrån, såsom våra tre svansar, lillasystern och kanske lite vänner. Flytta verkligheten ett antal mil söderut helt enkelt. Det hade inte gjort något. 

I could live here...

Planen för Idag var att åter ladda fötterna för promenad, men  norrut igen. Den här gången ännu lite längre än då vi besökte Sagrada tex. Siktet var förvisso Gaudí igen, men hans Parc Güell den här gången. Solen stod högt och känslan var klart varmast av alla dagar när vi startade efter vår brunch. Solskyddskrämen verkade rinna av mig och flaska efter flaska med vatten halsades ner. Speciellt sista biten då vägen i det närmaste gick rakt upp.

Backarna, långa backar...

En liten, liten del av den enorma parken

Väl framme fick vi veta att parken inte kunde ta in fler betalande besökare på ett par timmar. Vi skulle ha köpt biljett på nätet, var beskedet vi fick. Men så såg vi att ett större antal verkade gå in ändå och då började vi förstå att det bara var en speciell utsiktsplats samt Gaudís hus som man betalade några euro för att se; resten var fritt. Det var en trevlig och välbeväxt park som hade en hel arsenal av parkarbetare som tog hand om den. Allt från palmer till nån form av kott-träd, stora kaktusar och diverse blommor fanns där. Och stigar uppåt, uppåt. I värmen. Men underbar utsikt bjöds vi på! Det som var Gaudí i parken kände vi att det räckte att se på avstånd då vi redan bekantat oss med hans stil tidigare. För även om det är en kul stil så är det återkommande ganska samma.

Fantastisk utsikt som Parc Güell bjöd på

På vägen hem hade jag mer ont i fötterna än någonsin förut. Ömma delar från gårdagens bravader gjorde sig påminda och fick blåsor och musklerna krampade på vissa ställen. Inte jätteskojigt den sista biten men med en skojande M vid min sida blev det roligare än man kan tro. Över lag har vi haft väldigt kul tillsammans de här dagarna, många goda skratt och många gemensamma minnen och lärdomar har det blivit. Och så tydligt att vi i mångt och mycket uppskattar samma typ av saker och gärna också passerar samma typ av saker. Jag vill absolut göra fler resor med den här knasiga och roliga mannen, det vet jag säkert nu.

Mer av fantastiska Barcelona

På kvällen gav jag mig ut för ett par timmar i grannområdet kring hotellet för lite sistaminuten-shopping (mina omplåstrade fötter till trots). M var trött och vilade på hotellet som i stort sett alla dagar, men istället för att kolla sociala medier och jobbmejl som de andra dagarna gick jag ut. Hittade en sista grej till Lil'sis (som från början skulle ha följt med men som sen fick stanna hemma pga jobbmöjligheter) och gick på ett par klassiska turistgrejer (en BSN-väska och -mugg) samt hittade lite smågrejer till mig själv. Jag kan dock konstatera att Barcelona framför allt erbjuder butiker med skor och/eller väskor, så gillar man sånt är det rätt stad. Fördelen med kvarteren där vi bodde var också att det fanns ganska lite kedjor (med ett par få undantag) och desto mer av små mysiga butiker med mycket hantverk eller mindre, lokala märken på kläder, smycken, inredning osv. 

På återseende, garanterat!

På den här sista kvällen skippade vi klassisk spansk mat (som passar väldigt bra även för vegetarianer, kan jag meddela) och återvände till en riktig liten guldklimp som vi hittade kvällen före; Cat Bar Vegano. En vegetarisk/vegansk liten bar i El Born med de godaste hemgjorda vegburgarna (och hembakat bröd) jag någonsin ätit, på riktigt. Jättemysigt ställe med trevlig personal och god öl. M trivdes så bra att han inte ville gå hem (det kan ha varit Barcelona i allmänhet, känslan var oavsett densamma hos mig). Till sist vandrade vi dock hem genom den varma natten lite ledsna för att det snart skulle vara över.

Barcelona, dag 4 (torsdag)

Grafittiväggar i en (annan) park

Om vi promenerat mycket innan så gjorde vi nog idag vår första riktiga promenadutmaning. Jag såg på reseguidens karta att det fanns en stor park i sydvästra hörnet av centrala stan och att det skulle finnas en Miró-del där. Vi gick och gick, kan jag säga. Vi hamnade i lite annorlunda kvarter med parker där människor (och hundar) bodde dygnet runt, som det såg ut, men det var intressanta delar det också. Till sist insåg vi att det var uppåt vi skulle. Så vi gick uppåt tills vi nästan (de sista kanske 10 höjdmetrarna hittade vi ingen väg), var uppe dit där linbanan slutar. Högt och brant som attan kan jag meddela. Och varmt! När vi kom ner igen såg vi att temperaturen låg på 32 plusgrader. Inte undra på att vi badade i svett typ. Men ingen Miro. Vi insåg efter allt klättrande att parken vi tänkte oss var enormt stor och att vi hade fått fortsätta bra nog länge till med att gå upp- och nerför berget innan vi nåt dit. Vad det nu var. Så vi bestämde oss för att vara nöjda och gå hemåt igen.

På vägen till parken-vi-aldrig-riktigt-såg gick vi längs med havet och marinan. Oändligt vackert och oändligt med båtar! Framför allt segelbåtar. De flesta ganska stora. Vi fantiserade om att ha vår båt där men M hade redan läst på att det i princip är omöjligt. Om du ens får en plats (vilket tar år och år) så kostar platserna massor. Vi pratar hundratusentals SEK, om jag förstod M rätt. I en drömframtid möjligtvis... Men det såg mysigt ut. 

En liten del av den stora marinan

Ute på piren fanns också en stor galleria. Den största vi var inne i under resan och kanske också den shopping som kändes mest "hemmalik". Vi hittade tex HM här (gick dock aldrig in), plus bland annat Desigual, Mango och Jack & Jones. Här fanns även en Ben & Jerry-bar och det gick inte att motstå att beställa en glassbägare där. 

Välbehövlig paus på en uteservering

Väl utanför gallerian bestämde vi oss lite snabbt för att gå in på akvariet, nåt vi inte heller trodde att vi ville tidigare då vi planerat dagen, men M blev lite nyfiken så vi gick in bland alla barnfamiljer. Häftiga fiskar förstås, men ganska små akvarier, kände vi när vi kommit in och gått en stund. Inte riktigt samma känsla av utrymme och möjligheter som på Universeum i Gbg tex. Just det förtog lite av att se de annars fantastiska fiskarna. Roligast av allt var kanske till slut ändå det inte frivilliga kortet som alla besökare skulle ta i en hittepåmiljö med hajar omkring sig. Dagen före försökte jag få M att ställa upp på nåt liknande på La Pedrera men då det var frivilligt (och i sanning rätt fånigt) så bangade han ur. Nu när kortet väl var taget så verkade han tycka det var värt de 8 euro (klassisk turistfälla) de ville ha för det när vi gick ut. Komiskt nog är det faktiskt ett av de bästa (nåja) fotona av oss två samtidigt som jag sett...

Barcelona, dag 3 (onsdag)

Idag blev det en del promenerande. Vi tycks duktiga på det, går överallt. Vi pratade ett par gånger om att hyra cyklar men fördelen med att gå är att man ser så mycket och enkelt kan stanna till eller ta sig genom en mindre gränd. 

La Sagrada Família, ett pågående byggprojekt
sedan 1882, sträcker sig högt över trädtopparna
och är svårt att missa

Idag gick vi i vart fall norrut, med sikte på de klassiska sevärdheterna La Pedrera och La Sagrada Famílla. Vi hade tänkt att bara betala för att gå in på den förstnämnda, men vi gick till sist även in på Sagrada. Det var förvisso en del kö, kanske 20-30 min att få biljetter, men det såg så enormt ut att jag hade svårt att inte ge vika för känslan att se mer. Och det var en häftig sak att gå in i. Gaudis naturinspiration är tilltalande på nåt vis även om hans arkitektur kanske inte är det vackraste jag sett. Rolig och glad är den i vart fall, och jag står fortfarande lite förvånad till hur denna enligt uppgift fattiga och reumatiska landsbygdsson under andra hälften av 1800-talet lyckades bli en av Barcelonas främsta utbildade arkitekter. Mer att läsa på om hemma, helt enkelt.

Taket på La Pedrera

Om kyrkan var maffig så var huset, La Pedrera (eg Casa Milà) skojigt. Ett udda boningshus med en spännande tanke. Jag gillade det vågiga innertaket kanske mest, udda nog.

På väg till sevärdheterna gick vi en kort stund på den stora turistgatan,  La Ramla. Jag vet inte om den var så speciell, å andra sidan gick vi bara på den liten bit. Sen vek vi av till gatan bredvid som visade sig bjuda på lyxigare shopping. Här fanns de stora lyxvarumärkena, men personal som öppnade dörren för kunderna och återkommande putsade allt från skyltar till dörrhandtag. Vi gick aldrig in i någon, det kändes inte riktigt som vår grej, men vi åt överprissatta sallader på en uteservering just utanför ett av de större modemärkena.

Som alla dagar kändes det hemmastatt och trevligt att komma åter till Born och de Gotiska kvarteren. Vi valde helt klart rätt område att bo i. Det sista hotellet jag avbokade (jag bokade säkert fyra olika innan vi till sist bestämde oss) låg med utsikt över La Pedrera, och nog för att det hade varit trevligt, men jag tror vi hade det bäst där vi bodde.

Barcelona, dag 2 (tisdag)

Utsikten från sängen på vårt hotellrum

Vårt rum på det här designerhotellet är kanske inte lyxigt men väl annorlunda. En stor, hård men skön säng tar upp en stor del av det och mitt på golvet står en duschkabin i vilken man har utsikt ut genom balkongen 1,5 meter bort över till grannhuset tvärs över gatan. Toaletten är i ett glasbås just bredvid och inget liknar riktigt något annat jag sett. Balkongen är liten men uppskattad väg till friskluft men M insåg redan första kvällen att den inte är inbrottssäker. Trots att den är låst är det bara att skjuta upp den och mellan rummens balkonger finns bara en pinne som markerar var respektive balkong slutar. Men vi gillar vårt rum med högt till tak, endast spansk-dubbade tv-kanaler, fjärrkontroll till att byta färg på ljuset och vackra kakelgolv. I skrivande stund sitter jag på golvet i balkongdörröppningen och lyssnar på alla Barcelona-ljud. Taxibilarna, alla vespor, skateboards, människor som ropar Hola! och nån som spelar trumpet gissningsvis på en uteservering i närheten. Då och då ekar sirener mellan de tätt belägna stenhusen. Klockan är snart 23 och det är inte lika ljust som hemma men Barcelona ter sig vackert även i skymningsljus.

Vackra El Born

Idag tog vi en lugn morgon och lämnade rummet först efter tio. Jag har inte bokat frukost på hotellet utan vi gav oss ut på jakt efter nåt annat ställe. Sandwish & friends blev vårt första frukostställe och det kan tänkas att vi går dit igen. Vi åt ostbaguetter och drack te/kaffe och avslutade med varsin liten chokladcroissant. Bättre än hotellfrukost, tyckte vi och för mindre än 30 SEK var. Sen har vi bekantat oss lite med stadsdelen Born som vi bor i, och det har varit smått fantastiskt hela dagen. Små trånga gränder, oändligt med uteserveringar, glassbarer och små unika butiker. Trevliga människor och skojig shopping. Vi besökte El Born CC (cultural center) och kollade på utgrävningen av gamla staden och läste på lite historia. 

Vi tog även en promenad ner till hamnen men gick inte ända till stranden. I Barceloneta, som det heter, annonserade prostituerade på lappar på lyktstolparna och det kändes i allmänhet inte lika mysigt som i Born. Så vi gick tillbaka, åt sallad till lunch, gav stadsmusikanter lite för många mynt och shoppade väskor, skor och presenter. Följt av en kort siesta på hotellet. Ikväll har vi provat tapas med stor belåtenhet och druckit vin och läst i hotellbaren. M sover just nu medan jag sitter här och lyssnar på staden och jag känner inte längre att vi "borde" vara ute och hitta på roligheter på stan. Det är skönt att vila, det är väl vad semester är också? 

Jag oroar mig lite för våra svansar hemma (väl omhändertagna av husvakterna) men gör vad jag kan för att otvunget njuta och ta in upplevelsen av att vara långt borta. Om några dagar är vi hemma till jobb och vardag igen och jag vill få ut det jag kan av de här dagarna så att jag kan leva på det en stund till sen.

Barcelona, dag 1 (måndag)

Terapi under väntetiden på Arlanda

Bortsett flygresan (som var ett traumatiskt event jag försöker glömma, alt finna styrka i) så var första dagen en fantastisk upplevelse. Vi landade i tid 19:15 och redan på flygplatsen var luften som en fuktig bastu. Vi hämtade väskorna och gick mot taxistråket som var fyllt med palmer. "Vi är i Spanien", halvviskade jag för kanske fjärde gången sedan just innan planet landade. Chauffören körde aggressivt och utan säkerhetsbälte med spanska rockklassiker på radion och jag satt likt en hund med gapande mun och tittade ut genom fönstret med stora ögon.

Utsikten från hotellrummet

Lite fånigt är det förstås, men jag växte upp utan möjlighet till att ens tänka utlandssemester. Vi ställde husvagnen på västkusten och for till Danmark över dagen de första somrarna, medan saker fortfarande var okej och vi inte var så ohemult många. Det var utlandet för mig. Mamma köpte margarin, pappa öl och vi barn handlade taxfree-godis på båten. Det var semester för oss. Så det där med utlandet (utanför Norden) har som aldrig riktigt varit greppbart. Snarare läskigt, och mer så ju äldre jag blev och ju mer efter på den fronten jag hamnade. Så inte bara flygresan var lite skrämmande nu. En helt ny upplevelse, lite av en ny värld öppnade sig snarare. Men så kanske det är för många.

En flaska cava väntade på oss på hotellrummet (som ja,
hade en funktion där ljuset blev rosa) tillsammans med ett
välkomstbrev som gratulerade M på födelsedagen.

Men det förklarar mina rörda ögon då vi lämnat väskorna och inspekterat hotellrummet och planlöst gav oss ut i nykvällen i Barcelona. Människor överallt. Ljud överallt. Vespor överallt. Och taxibilar. Vi fastnade till sist för en publiknande restaurang där vi åt pizza som smakade annorlunda gott och drack öl som var godare än på länge, trots sin blaskighet. En underbar första dag (flygresa till trots!)!

En överraskningsfest

Efter ca en månads planerande och hemlighetsmakande var det igår dags för Låtsasmakens överraskningsfest. Jag hade bjudit in ett gäng av hans och våra kompisar till en middag på restaurang i stan och jag lyckades faktiskt in i det sista att göra så att det faktiskt blev en överraskning. Vi for till stan för att träffa syrran och hennes kille på middag för att prata om husväkteri och för att Lil'sis inte hade fått chans att fira hans födelsedag. Istället satt där ett tiotal vänner (inklusive Lil'sis förstås) och väntade och det hade han tydligen inte alls väntat sig. Tom långväga vänner från Stockholm hade anslutit, väldigt lyckat och väldigt kul med god mat och fantastisk tårta!

Det här gänget blev vi. Riktigt såhär bra blev inte fotot när jag försökte ta men när servitrisen så snällt skulle hjälpa till satt alla plötsligt som tända ljus... Min nykamera gick lite laget runt under kvällen, vilket var kul och här är en del av höjdpunkterna som jag laddat ur den idag:

 

Japp, fullt av crazy people var det. Vissa fanns på fler bilder än andra och vissa gick lite innan kameragrejen tog fart, men det var gott om skojiga (och till viss del suddiga) bilder att gå igenom idag kan jag lova. Kul grej!

Framför allt verkade födelsedagsbarnet, den fina mannen i mitt liv på bild här ovan, väldigt nöjd över kvällen. Smått på lyset på vägen hem sa han att det var den bästa present han fått, och det var absolut nog för mig. Det var som lite poängen. My work here is done, på nåt vis. Eller nä, inte direkt. Imorgon startar ju ett nytt äventyr.

Öronbråk

Lagom till stundande flygresa har jag fått skummigheter med ena örat. Det har kommit smygande under veckan men hela dagen idag har det varit besvärligt. Det gör inte direkt ont men det susar och trycker lite och känns som att jag har vatten i det eller nåt liknande. Normalt sett hade jag kanske inte brytt mig så mycket men med tanke på att jag ska fara utomlands så har jag ingen riktigt lust att få än mer besvär under flygningen alt öroninflammation långt från hemma-vårdcentralen.

Men ja, det löser sig säkert på nåt vis. Alltid ska det vara nåt bara.

Fredagsmys

Iklädd linne och uppvikta, trasiga jeans har jag idag bjudit förbipasserande på en mindre (blekfet) nakenchock gissar jag. Så lite mittidagen-vila är kanske okej. Jordgubbslandet är rensat, likaså marken kring bärbuskarna och odlingslådorna (som jag ligger efter med i år igen). Lite annat småpyssel hann jag också med i trädgården innan jag började tycka att vinden blev lite kall och kroppen trött. Nu har jag insett att avloppet till tvättmaskinen behöver rensas (vattenuppenbarelse på golvet ftw), att huset ser för anskrämligt stökigt ut och att tiden egentligen är för knapp för att hinna med allt. Men en liten stunds vila ska jag unna mig. När mannen sen kommer hem från sitt segelbåtsfixande får vi hjälpas åt att skapa ordning här.

Under tiden ser jag ett par avsnitt av The Killing (jag såg allt att M hade tittat i förväg på de första två av säsong 3:s avsnitt), fortsätter med min packlista och gosar en solvarm katt.

Födelsedag nummer fyrtio

Nämnda bästa man fyllde ju år i veckan också. Det blev en något torftig födelsedag med vardagsbetonad snabblagad hemmamiddag, fryst tårta och trängsel i soffan där vi somnade framför tv:n i skedläge alldeles trötta av våra resp dagar. Mysigt förstås men kanske inte så födelsedagigt. Bra då att mer väntar. 

Och ja, ett paket fick han. Plus de fina han fick för ett par helger sedan när familjen firade honom. Utdragen födelsedag, det är kanske just så det ska vara. Jag undrar för övrigt om det inte är roligare att vara den som ordnar än den som faktiskt fyller år. Jag har då roligt i mitt planerande, även om det varit lite stressigt nu på slutet.

Torsdag?

Oj, long time no see, det blev torsdag alldeles sådär bara. Veckan har gått i ett huj och det har varit busy busy busy veckan lång. Men nu har arbetsdagen avslutats och jag har väl formellt sett gått på lite ledighet. Jag kom på lite grejer jag måste göra under helgen, men annars tror jag att jag faktiskt har försökt förbereda för att om möjligt undvika katastrofer när jag är borta nästa vecka. Jag har stor tillit till både kollegor och medarbetare så jag tror att det kommer bli krisfritt nästa vecka. Det känns gott.

Så ja, snart semester alltså. Jag tror världens all flygångest håller på att sugas in i mig. Jag börjar se scenarier framför mig när jag får lugna stunder. Bara att vifta bort med all meditationsteknik jag kan minnas. Brukar funka hyfsat i vart fall. Värre lär det bli väl på flygplatsen.

Men ja, semester. Jag försöker ha det i fokus. Ny stad, nytt land, nytt det mesta. Med bästa mannen och en nyinköpt kamera. Jag satt häromkvällen och försökte hitta tips på nätet och har nu en lista med allt från museum till godisfabrik, sagopark och en butik med vintage leksaker. Plus tapas, cava, uteserveringar och ett språk vi inte förstår. Det kan ju inte bli fel.

Välkommen juni och de korta nätterna!

Under vår "all-nighter" noterade jag hur snabbt det blir ljust ute redan. Jag minns inte när det blev riktigt mörkt (det är inte det minsta mörkt just nu tex) men när klockan slog två inatt hade det redan varit ljust igen en stund. Jag älskar de här ljusa norrlandsnätterna. Det gick från halvdan vår till regnig sommar på ingenting. För regnat har det gjort i helgen. Bra för växtligheten, som man säger, och skönt för mig som har kunnat vara inne och haft låg hastighet de senaste två dygnen utan alltför stort dåligt samvete. Lite tvättar har det blivit och matlagning men i övrigt har det mest varit en skön lugn helg med låtsasmaken.

Idag har förvisso jobb-bruset trängt sig på (jag insåg tex att jag planerat min måndag morgon lite halvt omöjligt) men jag känner mig hyfsat utvilad och redo för nästa jobbvecka ändå. En hektisk vecka kommer lastad, både jobbmässigt som privat. Går det mesta som planerat bara (med vissa undantag då) så kommer det inte bli några problem.

The Killing (2011)

Igår fastnade vi för första gången på (vad som åtminstone känns som) länge i en tv-serie som vi inte riktigt ville släppa. Så det blev en "all-nighter". Eller ja, nån gång efter fyra imorse kom vi i säng. Då hade vi sett nästan hela första säsongen av The Killing (2011) i ett sträck. Jag ställde alarmet på 11 för att inte vända på dygnet och det var ju gulligt men jag vaknade förstås redan kring åtta ändå. Fördel; jag lär somna gott om inte alldeles för länge.

Men serien då; jo, den är bra. Första säsongen var riktigt bra. Nu halvvägs in i andra säsongen börjar jag bli lite less på att man leker katt & råtta med tittarna hela tiden (utan att gå in på det alltför mycket för risk för spoilers). Det funkade till en början, men nu börjar det bli lite tråkigt. Soppan börjar bli lite för invecklad och det känns som att vi kommer allt närmare en ny Laura Palmer-historia.

Det är fortfarande spännande och bra men jag undrar hur länge till det går att driva den här historien. Det ska bli intressant att se. Skådespelarmässigt är det väldigt bra och jag gillar hur Joel Kinnamans polisfigur Stephen Holder är allt annat än den klassiska "troubled cop"-karaktären. Inte helt sympatisk men ändå lite. Detsamma gäller väl för poliskollegan Sarah Linden (Mireille Enos), som jag inte alls alltid förstår eller håller med, men tycker om av nån anledning.

Skulle jag betygsätta första säsongen blir det nog en 4/5, hur det blir med andra återstår det sju osedda avsnitt innan jag kan uttala mig om. Så se!