Skäl 1 av...

Vi hade inte varit hemma många timmar förrän hostan, pollensnörvlandet och astmakänningarna var tillbaka. Nu hävdar M att han av "hälsoskäl" nog måste flytta till Spanien. Gissar att de där skälen kan komma att bli många och allt mer långsökta ju mer tiden går. Men än så länge har han ju en poäng... 

Barcelona, dag 6 (lördag, resdag)

Borta bra men hemma bäst, säger man ju. I det här fallet har borta helt klart varit bättre än bra. Kanske är det min bristande erfarenhet av att resa men jag blev verkligen kär i Barcelona. Vi pratar redan om att spara för att åka tillbaka, när vi inte skojar om att sälja huset och flytta ner.

Jag har inte haft plats att tråka er med alla historier och alla saker vi sett, för mycket blev det. Och nästan 300 fotografier, som jag hoppas att jag ska göra en resebok av. Vi prickade av ännu fler sevärdheter än jag nämnt och vi vandrade på oändligt många gator, stora som små. Vi besökte ett antal restauranger, barer och fik och vid i stort sett samtliga tillfällen var vi nöjda kunder. Det spanska/katalanska folket är trevligt och inbjudande och väldigt avslappnade på nåt vis. Vi fick bra service på hotellet och skulle definitivt kunna tänka oss att bo där igen (Chic & Basic Born). El Born var som sagt området för oss, det var där vi trivdes bäst. Och maten var väldigt bra; vi har ätit tapas, pinxtos (tapas det också eg), sallader, pizza, ljuvliga efterrätter och druckit gott vin, goda drinkar och hyfsad öl.

Mitt fantastiska resesällskap!

Obligatorisk flygbild?

Jag ska inte påstå att jag kom över min flygrädsla, paniken över att störta och dö fanns med ända in i sista sträckan. Stackars M fick återkommande svara på samma frågor och minsta förändring i ljud eller känsla och mina ögon blev som tefat. Tålamod som heter duga! Jag tror aldrig jag kommer känna en naturlig känsla av att sitta på ett plan 11000 meter upp i luften, jag tror inte det. Men det är skönt att veta att jag fixar det, även om jag önskar att det fanns ett lättare sätt. Ett byte och en maxtid om 3-4h per flygsträcka tror jag är begränsningen ett tag till. Men det ger många möjligheter.

Så Barcelona, tack för den här gången och på återseende!

Barcelona, dag 5 (fredag)

Fredag och idag vaknade vi båda med en dålig känsla av att den sista heldagen i Barcelona var kommen. Jag tror att den fina stenstaden lyckats gå till våra hjärtan på riktigt. Jag trodde nog att, efter att jag utökat resan med ett dygn, fem nätter skulle vara nog för att bli lite lagom hemmasjuk, men faktum är att den känslan aldrig riktigt hunnit infinna sig. Om något så vill jag ta hit de saknade elementen hemifrån, såsom våra tre svansar, lillasystern och kanske lite vänner. Flytta verkligheten ett antal mil söderut helt enkelt. Det hade inte gjort något. 

I could live here...

Planen för Idag var att åter ladda fötterna för promenad, men  norrut igen. Den här gången ännu lite längre än då vi besökte Sagrada tex. Siktet var förvisso Gaudí igen, men hans Parc Güell den här gången. Solen stod högt och känslan var klart varmast av alla dagar när vi startade efter vår brunch. Solskyddskrämen verkade rinna av mig och flaska efter flaska med vatten halsades ner. Speciellt sista biten då vägen i det närmaste gick rakt upp.

Backarna, långa backar...

En liten, liten del av den enorma parken

Väl framme fick vi veta att parken inte kunde ta in fler betalande besökare på ett par timmar. Vi skulle ha köpt biljett på nätet, var beskedet vi fick. Men så såg vi att ett större antal verkade gå in ändå och då började vi förstå att det bara var en speciell utsiktsplats samt Gaudís hus som man betalade några euro för att se; resten var fritt. Det var en trevlig och välbeväxt park som hade en hel arsenal av parkarbetare som tog hand om den. Allt från palmer till nån form av kott-träd, stora kaktusar och diverse blommor fanns där. Och stigar uppåt, uppåt. I värmen. Men underbar utsikt bjöds vi på! Det som var Gaudí i parken kände vi att det räckte att se på avstånd då vi redan bekantat oss med hans stil tidigare. För även om det är en kul stil så är det återkommande ganska samma.

Fantastisk utsikt som Parc Güell bjöd på

På vägen hem hade jag mer ont i fötterna än någonsin förut. Ömma delar från gårdagens bravader gjorde sig påminda och fick blåsor och musklerna krampade på vissa ställen. Inte jätteskojigt den sista biten men med en skojande M vid min sida blev det roligare än man kan tro. Över lag har vi haft väldigt kul tillsammans de här dagarna, många goda skratt och många gemensamma minnen och lärdomar har det blivit. Och så tydligt att vi i mångt och mycket uppskattar samma typ av saker och gärna också passerar samma typ av saker. Jag vill absolut göra fler resor med den här knasiga och roliga mannen, det vet jag säkert nu.

Mer av fantastiska Barcelona

På kvällen gav jag mig ut för ett par timmar i grannområdet kring hotellet för lite sistaminuten-shopping (mina omplåstrade fötter till trots). M var trött och vilade på hotellet som i stort sett alla dagar, men istället för att kolla sociala medier och jobbmejl som de andra dagarna gick jag ut. Hittade en sista grej till Lil'sis (som från början skulle ha följt med men som sen fick stanna hemma pga jobbmöjligheter) och gick på ett par klassiska turistgrejer (en BSN-väska och -mugg) samt hittade lite smågrejer till mig själv. Jag kan dock konstatera att Barcelona framför allt erbjuder butiker med skor och/eller väskor, så gillar man sånt är det rätt stad. Fördelen med kvarteren där vi bodde var också att det fanns ganska lite kedjor (med ett par få undantag) och desto mer av små mysiga butiker med mycket hantverk eller mindre, lokala märken på kläder, smycken, inredning osv. 

På återseende, garanterat!

På den här sista kvällen skippade vi klassisk spansk mat (som passar väldigt bra även för vegetarianer, kan jag meddela) och återvände till en riktig liten guldklimp som vi hittade kvällen före; Cat Bar Vegano. En vegetarisk/vegansk liten bar i El Born med de godaste hemgjorda vegburgarna (och hembakat bröd) jag någonsin ätit, på riktigt. Jättemysigt ställe med trevlig personal och god öl. M trivdes så bra att han inte ville gå hem (det kan ha varit Barcelona i allmänhet, känslan var oavsett densamma hos mig). Till sist vandrade vi dock hem genom den varma natten lite ledsna för att det snart skulle vara över.

Barcelona, dag 4 (torsdag)

Grafittiväggar i en (annan) park

Om vi promenerat mycket innan så gjorde vi nog idag vår första riktiga promenadutmaning. Jag såg på reseguidens karta att det fanns en stor park i sydvästra hörnet av centrala stan och att det skulle finnas en Miró-del där. Vi gick och gick, kan jag säga. Vi hamnade i lite annorlunda kvarter med parker där människor (och hundar) bodde dygnet runt, som det såg ut, men det var intressanta delar det också. Till sist insåg vi att det var uppåt vi skulle. Så vi gick uppåt tills vi nästan (de sista kanske 10 höjdmetrarna hittade vi ingen väg), var uppe dit där linbanan slutar. Högt och brant som attan kan jag meddela. Och varmt! När vi kom ner igen såg vi att temperaturen låg på 32 plusgrader. Inte undra på att vi badade i svett typ. Men ingen Miro. Vi insåg efter allt klättrande att parken vi tänkte oss var enormt stor och att vi hade fått fortsätta bra nog länge till med att gå upp- och nerför berget innan vi nåt dit. Vad det nu var. Så vi bestämde oss för att vara nöjda och gå hemåt igen.

På vägen till parken-vi-aldrig-riktigt-såg gick vi längs med havet och marinan. Oändligt vackert och oändligt med båtar! Framför allt segelbåtar. De flesta ganska stora. Vi fantiserade om att ha vår båt där men M hade redan läst på att det i princip är omöjligt. Om du ens får en plats (vilket tar år och år) så kostar platserna massor. Vi pratar hundratusentals SEK, om jag förstod M rätt. I en drömframtid möjligtvis... Men det såg mysigt ut. 

En liten del av den stora marinan

Ute på piren fanns också en stor galleria. Den största vi var inne i under resan och kanske också den shopping som kändes mest "hemmalik". Vi hittade tex HM här (gick dock aldrig in), plus bland annat Desigual, Mango och Jack & Jones. Här fanns även en Ben & Jerry-bar och det gick inte att motstå att beställa en glassbägare där. 

Välbehövlig paus på en uteservering

Väl utanför gallerian bestämde vi oss lite snabbt för att gå in på akvariet, nåt vi inte heller trodde att vi ville tidigare då vi planerat dagen, men M blev lite nyfiken så vi gick in bland alla barnfamiljer. Häftiga fiskar förstås, men ganska små akvarier, kände vi när vi kommit in och gått en stund. Inte riktigt samma känsla av utrymme och möjligheter som på Universeum i Gbg tex. Just det förtog lite av att se de annars fantastiska fiskarna. Roligast av allt var kanske till slut ändå det inte frivilliga kortet som alla besökare skulle ta i en hittepåmiljö med hajar omkring sig. Dagen före försökte jag få M att ställa upp på nåt liknande på La Pedrera men då det var frivilligt (och i sanning rätt fånigt) så bangade han ur. Nu när kortet väl var taget så verkade han tycka det var värt de 8 euro (klassisk turistfälla) de ville ha för det när vi gick ut. Komiskt nog är det faktiskt ett av de bästa (nåja) fotona av oss två samtidigt som jag sett...

Barcelona, dag 3 (onsdag)

Idag blev det en del promenerande. Vi tycks duktiga på det, går överallt. Vi pratade ett par gånger om att hyra cyklar men fördelen med att gå är att man ser så mycket och enkelt kan stanna till eller ta sig genom en mindre gränd. 

La Sagrada Família, ett pågående byggprojekt
sedan 1882, sträcker sig högt över trädtopparna
och är svårt att missa

Idag gick vi i vart fall norrut, med sikte på de klassiska sevärdheterna La Pedrera och La Sagrada Famílla. Vi hade tänkt att bara betala för att gå in på den förstnämnda, men vi gick till sist även in på Sagrada. Det var förvisso en del kö, kanske 20-30 min att få biljetter, men det såg så enormt ut att jag hade svårt att inte ge vika för känslan att se mer. Och det var en häftig sak att gå in i. Gaudis naturinspiration är tilltalande på nåt vis även om hans arkitektur kanske inte är det vackraste jag sett. Rolig och glad är den i vart fall, och jag står fortfarande lite förvånad till hur denna enligt uppgift fattiga och reumatiska landsbygdsson under andra hälften av 1800-talet lyckades bli en av Barcelonas främsta utbildade arkitekter. Mer att läsa på om hemma, helt enkelt.

Taket på La Pedrera

Om kyrkan var maffig så var huset, La Pedrera (eg Casa Milà) skojigt. Ett udda boningshus med en spännande tanke. Jag gillade det vågiga innertaket kanske mest, udda nog.

På väg till sevärdheterna gick vi en kort stund på den stora turistgatan,  La Ramla. Jag vet inte om den var så speciell, å andra sidan gick vi bara på den liten bit. Sen vek vi av till gatan bredvid som visade sig bjuda på lyxigare shopping. Här fanns de stora lyxvarumärkena, men personal som öppnade dörren för kunderna och återkommande putsade allt från skyltar till dörrhandtag. Vi gick aldrig in i någon, det kändes inte riktigt som vår grej, men vi åt överprissatta sallader på en uteservering just utanför ett av de större modemärkena.

Som alla dagar kändes det hemmastatt och trevligt att komma åter till Born och de Gotiska kvarteren. Vi valde helt klart rätt område att bo i. Det sista hotellet jag avbokade (jag bokade säkert fyra olika innan vi till sist bestämde oss) låg med utsikt över La Pedrera, och nog för att det hade varit trevligt, men jag tror vi hade det bäst där vi bodde.

Barcelona, dag 2 (tisdag)

Utsikten från sängen på vårt hotellrum

Vårt rum på det här designerhotellet är kanske inte lyxigt men väl annorlunda. En stor, hård men skön säng tar upp en stor del av det och mitt på golvet står en duschkabin i vilken man har utsikt ut genom balkongen 1,5 meter bort över till grannhuset tvärs över gatan. Toaletten är i ett glasbås just bredvid och inget liknar riktigt något annat jag sett. Balkongen är liten men uppskattad väg till friskluft men M insåg redan första kvällen att den inte är inbrottssäker. Trots att den är låst är det bara att skjuta upp den och mellan rummens balkonger finns bara en pinne som markerar var respektive balkong slutar. Men vi gillar vårt rum med högt till tak, endast spansk-dubbade tv-kanaler, fjärrkontroll till att byta färg på ljuset och vackra kakelgolv. I skrivande stund sitter jag på golvet i balkongdörröppningen och lyssnar på alla Barcelona-ljud. Taxibilarna, alla vespor, skateboards, människor som ropar Hola! och nån som spelar trumpet gissningsvis på en uteservering i närheten. Då och då ekar sirener mellan de tätt belägna stenhusen. Klockan är snart 23 och det är inte lika ljust som hemma men Barcelona ter sig vackert även i skymningsljus.

Vackra El Born

Idag tog vi en lugn morgon och lämnade rummet först efter tio. Jag har inte bokat frukost på hotellet utan vi gav oss ut på jakt efter nåt annat ställe. Sandwish & friends blev vårt första frukostställe och det kan tänkas att vi går dit igen. Vi åt ostbaguetter och drack te/kaffe och avslutade med varsin liten chokladcroissant. Bättre än hotellfrukost, tyckte vi och för mindre än 30 SEK var. Sen har vi bekantat oss lite med stadsdelen Born som vi bor i, och det har varit smått fantastiskt hela dagen. Små trånga gränder, oändligt med uteserveringar, glassbarer och små unika butiker. Trevliga människor och skojig shopping. Vi besökte El Born CC (cultural center) och kollade på utgrävningen av gamla staden och läste på lite historia. 

Vi tog även en promenad ner till hamnen men gick inte ända till stranden. I Barceloneta, som det heter, annonserade prostituerade på lappar på lyktstolparna och det kändes i allmänhet inte lika mysigt som i Born. Så vi gick tillbaka, åt sallad till lunch, gav stadsmusikanter lite för många mynt och shoppade väskor, skor och presenter. Följt av en kort siesta på hotellet. Ikväll har vi provat tapas med stor belåtenhet och druckit vin och läst i hotellbaren. M sover just nu medan jag sitter här och lyssnar på staden och jag känner inte längre att vi "borde" vara ute och hitta på roligheter på stan. Det är skönt att vila, det är väl vad semester är också? 

Jag oroar mig lite för våra svansar hemma (väl omhändertagna av husvakterna) men gör vad jag kan för att otvunget njuta och ta in upplevelsen av att vara långt borta. Om några dagar är vi hemma till jobb och vardag igen och jag vill få ut det jag kan av de här dagarna så att jag kan leva på det en stund till sen.

Barcelona, dag 1 (måndag)

Terapi under väntetiden på Arlanda

Bortsett flygresan (som var ett traumatiskt event jag försöker glömma, alt finna styrka i) så var första dagen en fantastisk upplevelse. Vi landade i tid 19:15 och redan på flygplatsen var luften som en fuktig bastu. Vi hämtade väskorna och gick mot taxistråket som var fyllt med palmer. "Vi är i Spanien", halvviskade jag för kanske fjärde gången sedan just innan planet landade. Chauffören körde aggressivt och utan säkerhetsbälte med spanska rockklassiker på radion och jag satt likt en hund med gapande mun och tittade ut genom fönstret med stora ögon.

Utsikten från hotellrummet

Lite fånigt är det förstås, men jag växte upp utan möjlighet till att ens tänka utlandssemester. Vi ställde husvagnen på västkusten och for till Danmark över dagen de första somrarna, medan saker fortfarande var okej och vi inte var så ohemult många. Det var utlandet för mig. Mamma köpte margarin, pappa öl och vi barn handlade taxfree-godis på båten. Det var semester för oss. Så det där med utlandet (utanför Norden) har som aldrig riktigt varit greppbart. Snarare läskigt, och mer så ju äldre jag blev och ju mer efter på den fronten jag hamnade. Så inte bara flygresan var lite skrämmande nu. En helt ny upplevelse, lite av en ny värld öppnade sig snarare. Men så kanske det är för många.

En flaska cava väntade på oss på hotellrummet (som ja,
hade en funktion där ljuset blev rosa) tillsammans med ett
välkomstbrev som gratulerade M på födelsedagen.

Men det förklarar mina rörda ögon då vi lämnat väskorna och inspekterat hotellrummet och planlöst gav oss ut i nykvällen i Barcelona. Människor överallt. Ljud överallt. Vespor överallt. Och taxibilar. Vi fastnade till sist för en publiknande restaurang där vi åt pizza som smakade annorlunda gott och drack öl som var godare än på länge, trots sin blaskighet. En underbar första dag (flygresa till trots!)!