Igår fastnade vi för första gången på (vad som åtminstone känns som) länge i en tv-serie som vi inte riktigt ville släppa. Så det blev en "all-nighter". Eller ja, nån gång efter fyra imorse kom vi i säng. Då hade vi sett nästan hela första säsongen av The Killing (2011) i ett sträck. Jag ställde alarmet på 11 för att inte vända på dygnet och det var ju gulligt men jag vaknade förstås redan kring åtta ändå. Fördel; jag lär somna gott om inte alldeles för länge.
Men serien då; jo, den är bra. Första säsongen var riktigt bra. Nu halvvägs in i andra säsongen börjar jag bli lite less på att man leker katt & råtta med tittarna hela tiden (utan att gå in på det alltför mycket för risk för spoilers). Det funkade till en början, men nu börjar det bli lite tråkigt. Soppan börjar bli lite för invecklad och det känns som att vi kommer allt närmare en ny Laura Palmer-historia.
Det är fortfarande spännande och bra men jag undrar hur länge till det går att driva den här historien. Det ska bli intressant att se. Skådespelarmässigt är det väldigt bra och jag gillar hur Joel Kinnamans polisfigur Stephen Holder är allt annat än den klassiska "troubled cop"-karaktären. Inte helt sympatisk men ändå lite. Detsamma gäller väl för poliskollegan Sarah Linden (Mireille Enos), som jag inte alls alltid förstår eller håller med, men tycker om av nån anledning.
Skulle jag betygsätta första säsongen blir det nog en 4/5, hur det blir med andra återstår det sju osedda avsnitt innan jag kan uttala mig om. Så se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar