Tre dagar kvar...

Ikväll fortsätter jag på de Oscarsnominerade animerade filmerna och ser Despicable Me 2 (2013), och hoppas att jag ska hänga med trots att jag faktiskt inte sett den första filmen än.

Osynliga förändringar

Spännande saker händer omkring mig men vad gäller frisyren blev det då inget speciellt. Vi resonerade fram och åter och landade snarare i att klippa lite lite mindre än förra gången, med undantag för baktill där det klipptes upp och kortades lite extra för att undvika "mössan" som gärna blir där. Så inget spännande (exakt noll av kollegorna och noll av sambon och kattorna såg ens att jag klippt mig, som måttstock över den 'drastiska' förändringen), men skönt att få hotta till det lite i vart fall. Vi pratade en del färg, slingor etc och det är väl som lite förberedande terapi för att jag kanske någon gång i framtiden ska våga mig på det också. Jag litar dock på min frisör och hoppas nånstans att hon aldrig slutar.

"It's like a little baby unicorn"

För den som mot förmodan är intresserad kan jag meddela att jag är betydligt piggare idag av någon anledning. Kanske inte så dumt att somna före kl 22 igår (även om jag vaknade några gånger fram tills dess att låtsasmaken kom till sängs nån dryg timme senare).

Så ikväll blir det animerad musikal. Med bland andra snögubben Olaf:

Det här att vilja gå och lägga sig klockan 19

Jag har varit så ofantligt trött den här veckan, som att kroppen inte riktigt vill. Får en känsla av att jag har nåt skit i kroppen som inte bryter ut. Jag brukar känna mig hyfsat utvilad efter helgen men i söndags var jag som bara trött trött trött. Och det har fortsatt. Jag hoppas att jag får lite mer kraft och styrfart resten av veckan, det behövs. To Do-listan minskar inte direkt.

Hade en ny hudterapeut som fixade till ögonbrynen åt mig på salongen idag (jag fixar inte att åsamka mig själv den sortens smärta, det går bara inte) så nu har jag dessutom en något argare look än vanligt. Trött och arg alltså. Beware!

Som Bambi

Än är tydligen inte vintervädret borta. Imorse på väg till jobbet höll vi på att halka rakt in i en olycka. Väldigt läskigt. Jag körde och var övertygad om att det var blött på vägbanan, inte halt. Plusgrader och allt som det var. Skulle precis till att köra om en bil och var i omkörningsfilen i höjd med den andra bilen när jag ser att det står en bil i min fil en bit bort, med framdelen fastkilad i mitträcket. I diket bredvid högerfilen stod en annan bil modell större och en bit bort hade en fullastad timmerbil stannat. 

Det var när jag skulle bromsa för att kunna komma tillbaka till högerfilen som jag insåg att vi bara kanade. Rakt emot den stillastående bilen. Jag tror att bilen till höger om oss uppfattade läget för den gasade på lite och precis i rätt tid hann jag komma in bakom den igen. Men chocken att det bara gled, det var det läskigaste på länge. Hjärtat slog som besatt och benen var som gelé.

Det gick bra och det hade det gjort för de inblandade i olyckan också. Den hade alldeles precis inträffat när vi kom men alla klev ur bilarna oskadda som jag förstod det. Skönt det. Men jag blev lite uppskrämd. M sa åt mig att fortsätta köra och propsade på att jag skulle köra hem ikväll också. För att inte bli rädd igen. Smart förstås, men lite läskigt.

Så nä, än är det inte riktigt vår än.

HoC-cirkel

Nu har vi snart sett färdigt andra säsongen av House of Cards (2013) och jag säger bara; glöm bokcirklar, jag behöver en HoC-cirkel! Hur många kluriga och intressanta saker finns det inte att diskutera? Relationen mellan paret Underwood, tex. Märklig men intressant.

Och jag håller nog inte riktigt med de som säger att säsong 2 varit sämre än den första. Jag tycker de gått vidare och lyckats hålla intensiteten uppe. Just som jag börjar tycka att det är "för mycket Frank-medvind" tex, så händer något på den fronten. Bra balanserat! Jag tycker den håller sig på en klar 4/5 precis som förra säsongen.

Kevin Spacey med sin on-the-screen-hustru
Robin Wright (med den ruggigt snygga frisyren!)

Nackdelen med HoC just nu är väl mest att den tar tid från att se Oscarsfilmer. Men jag hinner det jag hinner. Det är väl åtminstone en fem, sex filmer till som jag gärna skulle vilja ha sett före galan. Vi får väl se vad jag hinner helt enkelt.

Jag ser ljuset!

Nåt slags ljus trängde fram bakom diset igår

Det börjar på riktigt bli ljusare ute, till min och säkert många andras glädje. Idag när vi kom hem var det fortfarande ljust. Då lämnade jag/vi jobbet i och för sig lite tidigare än vanligt, men ändå. Även kattorna verkade uppskatta vårfeelingen. Smilla rullade sig på marken och såg nöjd ut medan Rosa busade omkring henne efter att vi öppnat dörren. Nu knakar det i huset av vinden men jag hoppas att morgondagen bjuder på än mindre snö och lite mera sol. Jag behöver det verkligen, lite extra energi.

Guardians of the Galaxy

Okej en stor dos fånerier, men alltså rätt skojigt också. Och så verkar Björn Skifs få lite klirr i kassan också :)

Protestfredag

Katten Rosa: Om inte hussepersonalen ska gå ner i källaren och sitta vid datorn och spela med en hand och gosa mig med den andra så tänker jag sitta här nere i hallen och ropa ut min missnöjdhet tills dess att ni gör något drastiskt åt det.

En timme senare:

Husse: Men? Rosa har du dragit ner den här handduken på golvet och kissat på den?

Rosa: Now we're even.

Ibland är det bra att minnas att hon varit sjuk och att vi varit de mest ängsliga i världen (och kanske skämt bort henne kanske bara lite).

Inte nu, tack

Jag börjar ana en förkylning i antågande. Lite off season, känns det som. Har inte alla förkylningar redan varit? Hursomhelst så kliar det i halsen och känns lite strävt, på nåt vis. Precis som att nåt är på gång. Vi får väl se vad det blir av det. Förhoppningsvis inget.

Jag ska se om inte en kopp te i sängen med en spinnande Smilla-katt framför House of Cards kan mota bort bacillerna...

Peruk känns lockande

Jag har inte riktigt vant mig igen vid att jag måste besöka frisören sådär regelbundet sen jag klippte av det. Det är först när det egentligen redan varit i behov av att klippas till ett par veckor som jag fattar vinken. Lite trögtänkt sådär. Nu har jag i vart fall bokat en ny tid nästa vecka, det är verkligen behov av det. Vet inte riktigt om jag varit helt och hållet nöjd med håret det sistone. Jag är kanske lite för dålig på att faktiskt stå och tämja de där lockarna och se till att de kommer fram alls där de ska, varje morgon. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. En liten del av mig vill klippa av det riktigt kort, en annan liten del önskar att det var långt igen. Det troliga är att det kommer att klippas ungefär samma lika som sist.

Oavsett ska det bli skönt att få lite ordning, oavsett hur det blir.

Husera

Jag och låtsasmaken var med S på lägenhetsvisning ikväll igen. Det är lite spännande det också. Men det känns samtidigt lite märkligt att gå runt i någons hem och inspektera på det viset. Hittills har jag nog blivit lite förtjust i varje lägenhet vi studerat. De flesta har väl sn charm såväl som nackdelar. Och det är svårt att veta om just det där objektet är rätt eller om det kommer komma en sån där överrumplande förälskelse senare och om man/S i så fall har råd med den. Klurigt. Beslutsångest-jag är lite glad att det inte är jag som är spekulant.

Ibland kan jag faktiskt önska att vi väntat in fler objekt innan vi köpte huset med tanke på att det efter åtta år fortfarande inte känns som att det är nära att bli 'färdigt' (i den mån det nånsin blir det). Tänk om vi hittat ett där det vägen till färdig hemkänsla bara var att möblera, där inget behövde styras om, rivas eller byggas upp. Men å andra sidan älskar jag det lilla huset med den underbara utsikten och läget och vi har ju alltmer en plan (det behövdes bara en liten projektledare, *hosthost*) som gör att jag/vi kan se målet med just den här etappen i vart fall.

Och nu när ljuset börjar komma åter så tycks också lusten och längtan efter att sätta fart igen komma tillbaka. Nu pratar vi igen om att sätta fart med att riva köksväggar och bygga nytt. Till veckan ska vi kolla på ett gammal kök en kollega vill riva ut ur sitt hus som jag tror kommer bli toppen hos oss istället. Så nu får gärna våren komma så att man kan stå ute och såga och hinner med att fånga lite dagsljus efter jobbet istället för det nästan eviga mörkret och/eller gråvädret. Den här vintern reklamerar jag och byter in mot vår alldeles närsomhelst nu.

Hipp som happ

Den största tjusningen med mitt nya 'prova-på'-jobb? Att jag aldrig riktigt vet vad som kommer. Och jag tar emot överraskningarna med lite skräckblandad förtjusning just nu. Vissa saker kan jag förstås förutse men långt ifrån allt. Det händer nåt oväntat varje vecka, med olika grad av komplexitet förstås. Mina kollegor som varit med i ett antal år säger att det kommer att fortsätta vara så att det dyker upp en ny klurig sak att lösa med jämna mellanrum, att man lär sig eller hittar ett sätt att lösa det på för att sedan kanske aldrig mer stöta på samma sak igen.

Visst låter det lite spännande? Jag tycker då det.

Söndag

Så var helgen över och fort gick det. Men jag är då taggad att jobba imorgon. En späckad vecka väntar i vanlig ordning.

Igår hade vi lite datenight, M och jag, och det var väldigt trevligt. Vi åt japanskt på Sagami och såg sedan bio. Filmen var förvisso mer lågmäld än vad jag väntat mig men vi var båda nöjda och alldeles lagom underhållna när vi lämnade salongen (som fö hade alldeles lagom mängd besökare imo; max halvfullt). Sen for vi hem i nån slags snöstorm som snabbt kom på under tiden vi åt middag. Det yrde på bra. Just efter att vi kommit hem såg vi hur byvägen drev igen så vi kom nog hem i rättan tid. Och det var mysigt att gömma sig under täcket med vinden vinande kring fönstren.

Söndagen har bjudit på lite allt möjligt, dock inte så mycket städning som planerat. Vi får skärpa till oss med det under veckan. Nu ska jag dock somna till ett gammal avsnitt av Midsomer.

Rec: Her (2013)

I en inte så avlägsen framtid, där byxmodet blivit knasigt märkligt, tekniken blivit självutvecklande (inte så märkligt som det kan låta faktiskt) och där datorerna till ännu högre grad ersatt den mänskliga sociala interaktionen, lever den nyligt frånskilde Theodore (Joaquin Phoenix). Han dikterar privata brev på beställning hela dagarna på jobbet och förutom grannparet Amy (Amy Adams) och Charles (Matt Letscher) är det skralt med umgänget. Han drömmer fortfarande om sin exfru (Rooney Mara) men tillvaron går från depression till förälskelse dagen då han köper och installerar ett nytt operativsystem; OS1. Rösten Samantha (Scarlett Johanson) fixar nämligen inte bara med mejl, googlingar eller födelsedagshälsningar; hon erbjuder tröstande ord när hon hör att Theodores röst låter ledsen, delar hans intressen, motiverar honom och har en attraktiv och intresserad röst.

På flera sätt påminner Her (2013) om en av mina absoluta favoritfilmer Lars and the Real Girl (2007). Den ger kanske inte samma överväldigande känsla som jag minns att Lars gjorde, men nästintill. Det är nåt vackert och ångestladdat i Her som jag bara inte kan värja mig emot. Plus en Joaquin Phoenix som om än inte i högform men ändå lysande och en väldigt gråtonad men välspelande Amy Adams som båda fungerar bra som vilsna själar på jakt efter lite uppskattning och värme.
Spike Jonze har tidigare gjort filmer som snurrat till huvudet på mig och han lyckas återigen. Det blir en så nära fullpott som det är möjligt och jag vill redan se om den en gång till. Betyget blir 4,5/5.

Efter Valentin kommer Julia

Det blev en trött valentinkväll igår. Vi delade förvisso en ask lyxiga praliner efter middagen (hämtpizza, kanske inte så klassisk kärleksmiddag) mer än så blev det inte. Och det är ju i sanning en hittepå-dag som jag inte riktigt vet om jag tycker att vi har behov av. Den tycks mest bara plåga de som är 'ofrivilliga singlar' och då kan jag stå över.

M somnade på soffan redan strax efter klockan sju och det låg tre snarkande svanskattor i varsitt hörn av vardagsrummet medan jag kollade in finalen av På Spåret. Men det var mysigt, kärleksdag enligt kalendern eller inte; det var fredagskväll och jag kunde slappna av.

Ikväll har vi biljetter till bion, vi ska se The Monuments Men (2014) som känns som en rolig film inte alldeles olik Ocean-filmerna. Så det blir säkert bra. Vi får väl se om vi hittar nån plats på nån restaurang före eller om vi får fixa till nåt enkelt i lägenheten istället.

Trevlig lördagskväll!

Line of Duty 2

Andra säsongen av Line of Duty (2012) hade visst premiär igår i UK. Ser mycket spännande ut. Det där med brittiska serier, det slår sällan fel. Första säsongen finns btw på Netflix.

Knådas

Efter dagar av huvudvärk, igår så pass att jag fick anstränga mig för att inte kräkas på jobbet, så sätter jag ikväll in åtminstone en lätt form av artilleri mot eländet. Varmt bad nu följt av massagesitsen som jag just nu trycker min stackars rygg mot likt en klisjuk hund. Bäst hade det förstås varit med 'manuell knådning' men se jag är ju som bekant lite snål när det kommer till att lägga pengar på mitt eget välbefinnande och låtsasmaken ledsnar hemskt snabbt. Som man ju ofta gör. Katten Smilla är förvisso en uthärdlig trampare när hon vill, men hon är inte så hårdtassad. 

Tråkigt nog kommer inte sitsen åt nacken och axlarna riktigt, där jag egentligen skulle behöva mest fokus. Men bättre än ingenting.

Bästarna

Äntligen blev det tjejhäng ute! Ikväll lyckades det så att vi var lediga alla tre så då blev det en liten utekväll med middag och vin på Lottas, följt av efterrätt och te/kaffe på Costas. Väldigt trevligt, jag hade saknat mina fina brudar. Hårda diskussioner stundtals ikväll, lite tough love, men jag gillar det. Jag förväntar mig att just de säger som det är och att de förväntar sig samma sak tillbaka. Det är väl fördelen med riktiga vänner på nåt vis. De finns där ändå. Vi är långt ifrån alltid helt överens om saker, men det är som på nåt vis tjusningen också. Att det kan vara lite hursom; ibland löjligt eniga, ibland precis tvärtom.

Jag ska alldeles strax stuva mig i säng nu. Ingen varm kamin bredvid mig inatt eftersom jag stannat i stan så jag får gardera med en extra filt. Och ett par lånekatter (syrrans alltså).

19 dagar to go...

Om någon mot förmodan undrar så går det ganska segt med filmtittandet inför Oscargalan. Elva av de 37 filmerna (borträknat dokumentärer och kortfilmer, vilka jag förstås också vill se) har jag klarat av såhär långt. Sex av dem har varit riktigt bra filmer men ingen har hittills varit dålig. Eller jo förresten, den animerade The Croods (2013) var enligt mig en riktigt snoozefest. Jag tappade fokus rätt snabbt när jag såg den. Jag kan ha varit på fel humör, men jag vet inte.

Jag och M såg en riktigt bra film helgen som gick. Jag ska försöka skriva lite om den nu i veckan. 

Det var den helgen det

Snart är helgen över, men jag sitter tämligen nöjd. Gårdagen var rolig och trivsam, trots att det var Sveriges kanske mest hatälskade tv-program som stod i blickfånget för kvällen; melodifestivalen. Jag tyckte nog startfältet var ganska nutida klassiskt (om man kan säga så) och bjöd väl vare sig på några större favoriter eller överraskningar. Roligast var helt klart den urhäftiga barnskådisen Sigrid och återseendet av den guldskodda (inte igår dock) mormon-trion från 1984. "Asdålig låt" tyckte samtliga av de något yngre i sällskapet för kvällen där jag och M var äldst och de enda som alls hade en chans att minnas när Herreys tog hem segern för 30 år sedan... Jag var dock mer nostalgisk över låten, och lite rädd då jag insåg att den forna pojkgruppen blivit gubbar, vad nu det innebär för min egen ålders del.

Men trevligt hade vi alltså, jag hoppas vi får umgås mer så snart igen. M och jag hann med en kort förmiddagsfika hos två av gårdagens gäster, Simon och Philip, innan vi for tillbaka hem idag. Vi pratade karriär- och yrkesval och en del OS. Simon och M är ungefär lika ointresserade av sport, tror jag. Själv är jag lite småbitter över att vi inte har tv3 på landet.

Nu blir det film i sängen innan ögonlocken ska fällas ihop för idag. Imorgon är det jobbvecka igen. Karriär- och yrkesval på riktigt, så att säga. Gissar att även den här veckan kommer bjuda på lite nyheter, några överraskningar och en hel del nya lärdomar. Utmattande men skojigt!

Onödigt men fint...

Hittade förresten också något fint i samma utställningsbås som där M köpte skorna. Men jag blev lite snål även om det var en urtjusig väska som verkligen såg ut att vara i skinn. Det är ju inte heller som att jag behöver en ny väska egentligen. Om jag får anledning att fira mig själv så kanske kanske...

Lördag

Skön lördag so far. Och jag gick faktiskt tillbaka till sängen och såg Klungan-föreställning på datorn när låtsasmaken vaknat. Lite för länge bara, så vi kom inte iväg till stan så tidigt som vi tänkt. Men helgerna ska vara måste-fria, så försöker jag åtminstone leva.

Väl i stan åt vi lunch med Lil'sis, gick i ett par affärer och for sedan ut till universitetsområdet för att besöka Vego-mässan. En ganska liten mässa, mindre än vad jag kanske väntat mig. Jag har aldrig besökt den tidigare faktiskt, det har alltid varit något i vägen. Men det var lite skojigt. Vi gick bara runt kring utställarna, vi hann aldrig med någon föreläsning eller så. Men det var ändå lyckosamt. M som pratat om att hitta vegoskor på nätet i en mindre evighet hittade en utställare som sålde just Vegetarian Shoes av den sort som han ville ha. Tur också att han har världens snällaste flickvän som ställde upp med visakortet när han själv inte riktigt hade råd....

Sen har vi handlat på maxi och nu sitter vi här i köket och fikar i väntan på att Simon, Philip och Emil ska komma på Mello-galej. Eller galej, vi ska äta lite godsaker, dricka nåt gott och se på nån delfinal i Melodifestivalen. Det kommer att bli väldigt skojigt, oavsett hur bra eller inte bidragen kan tänkas vara. Jag upptäckte just att en bekant till M ska vara med i ett av bidragen till och med. Då kan vi ju alltid heja på honom i brist på annat.

Nu ska jag skala morötter, trevlig lördag på er!

Berätta inte vem som vann På Spåret igår!

Jag skakade lite i M:s fot där han låg och drog timmerstockar i soffan redan före klockan 20 igår kväll. "Ska du verkligen sova redan, vaknar du inte inatt då?". Han sov bara vidare.

Sen: jag minns signaturmelodin till På Spåret som började klockan 20. Jag minns också att Kristian Luuk hade "konstigt skägg" (jag minns inte hur) och jag minns att jag tänkte att jag ville se båda lagen vinna. Sen är det blankt. M väckte mig strax efter klockan ett på natten och dirigerade mig ner i badrummet innan jag gick tillbaka upp och kravlade mig upp i sängen bredvid honom. Där låg jag förvisso vaken en liten stund medan han såg nån dålig serie på datorn men jag tror att jag somnade inom en timme iallafall. Och vaknade strax före åtta nu imorse.

Tolv timmar sömn alltså, eller åtminstone elva, om man räknar med vakentiden i mitten. Jag får nästan lite ångest över att ha sovit så mycket. Men det var väl behövligt.

Och rent allvarligt; skulle jag gå tillbaka in och lägga mig bredvid mitt söta snarkmonster nu skulle jag antagligen somna om igen. Jeez.

Lovande

Nu må jag i och för sig vara rätt trött, men jag tyckte faktiskt att Söder om Folkungagatan var ganska skojigt! Jag såg just de två första avsnitten på Kanal 5 Play tillsammans med M och vi småskrattade faktiskt åt det. Och ska jag vara ärlig börjar jag misstänka att både jag och M är lite småförälskade i den smått fantastiska Klungan-talangen Mattias Fransson...

Kloroform?

Måste säga att jag känner mig oförtjänt pigg ikväll med tanke på den natt jag tydligen hade. Jag somnade hyfsat tidigt och hade den äran att få sällskap av låtsasmaken just innan jag somnat på riktigt, vilket betydde att jag inte skulle behöva bli väckt när han tassade (yeah right) i säng. Så långt allt gott. Sen:

• Vi har en gammal iMac som sovrums-tv nuförtiden och som oftast försätter vi den i viloläge under natten. Mitt i natten när en av katterna skulle hoppa ner från sängen, gjorde hon ett avstamp på sängbordet där det trådlösa tangentbordet låg och tryckte in en knapp. DOOONG! Ni vet det där startup mac-ljudet. På märkligt hög volym. Vi var två som satte oss raka upp i sängen och möttes av det starka ljusskenet från skärmen vid fotändan som bländade som tok medan vi letade lösning i förvirringen.
• Någon timme senare vaknade jag av att ena katten (samma?) vaknade ur vad jag gissar var en vedervärdig förevigt-vinter-dröm och började panikskrika. Skyndade ut i vardagsrummet och möttes av en sömndrucken, förvirrad katt som sen fick följa med tillbaka in i sängen i tryggt förvar mellan personalen.
• Fram på morgonsidan tassade (jodå) låtsasmaken tyst ner på badrummet och när han kom åter satt jag tydligen upp i sängen och frågade oroligt vem han pratade med och vad som hade hänt. Han skrattade visst till och frågade mig vem jag pratade med. "Vem pratar du med?" kontrade jag. Och la mig ner och sov igen nästa sekund (alt hela tiden).
• M:s första fråga efter väckarklockan ringt; "Var har du bettskenan?" vittnar om att det varit en livad natt/morgonsida

Actionfyllda nätter är ju precis vad jag behöver... :)

Vilden tittar fram

Idag har jag bland annat varit och lyssnat på ett föredrag av personalchefen som berättade att hon intervjuat en av cheferna i ett kommunalägt bolag angående arbete med att få ner sjuktalen och att denne svarat något i stil med att "medarbetarna ska känns sig fräscha efter arbetsdagen och vid god hälsa på pensionsdagen". Det var ju definitivt en god vision, måste jag säga. Jag undrar hur många heltidsarbetande (eller deltidsarbetande för den delen) personer som uppnår just de där två bitarna? Kan vi nå dit utan att behöva uppfinna en armé av robotar som gör majoriteten av vårt arbete så att vi kan få till en arbetstidsförkortning som heter duga?

I en bransch som den jag befinner mig i pratas det mycket ohälsa av olika skäl. Som säkert i många andra branscher också. Trots alla tekniska och industriella framgångar sliter vi på människor och stämplar enorma mängder övertidstimmar, samtidigt som människor går utan jobb och hamnar i annan ohälsa. Det är intressant, tycker jag, och vittnar kanske om att vi ändå inte kommit sådär alldeles långt på alla plan i livets utveckling. 

Jag har inga lösningar, mer än att jag tror att det är dags för en arbetstidsförkortning (med bibehållen lön) för att dela på jobben och främja hälsa och annat i livet som inte är förvärvsarbete. Men frågan är om det räcker för att kunna "känna sig fräsch" efter en dags arbete.

Vissa dagar, som idag, saknar jag det där politiska engagemanget jag en gång hade. Drivet, övertygelsen. Det finns där inuti, som en liten (politisk) vilde som jag kapslar in. Till stor del av självbevarelsedrift för jag skulle nog inte bli någon bra politiker. Jag har för dåligt tålamod med människor som (imo) tycker korkade saker. Sån är jag.

Sjörövar-Fabbe...

...farfars far är minsann en sjusärdeles karl. Kring alla hav han far och far, tjohejhadelittanlej...

Så har det låtit i mitt huvud allt sedan jag gick mot stadshusparkeringen för att hämta bilen efter jobbet idag. Jag tror att jag mötte en vuxen människa med ett barn som sjöng på den, men jag är faktiskt inte säker. Den kan likaväl bara ha kommit.

Tja, det finns då värre saker som kan snurra i huvudet, även om det just nu, fyra timmar senare, börjar kännas lite enahanda.

Philip Seymour Hoffman

Under kvällen dök det upp en riktigt trist sak i newsfeeden; nyheten att Philip Seymour Hoffman hittats död. Jag tänkte en stund att det var en sån där "celebrity death hoax", där det tex tidigare felaktigt ryktats om hans död, men när fler och fler av de stora, trovärdiga tidningarna publicerade nyheten var det bara att inse.

Oerhört ledsamt, måste jag säga. Han var en stor skådespelare, en av mina absoluta favoriter. Även om filmen han var med i höll låg klass så kunde man alltid lita på att han gjorde en bra prestation och lyfte filmen till mer än vad den var värd. Jag tror tex aldrig att Charlie Kaufmans Synecdoche, New York (2008) hade blivit något mer än en vilsen film som ville vara svår om inte Seymour Hoffman spelat huvudrollen. Before the Devil Knows You're Dead (2007) är också en film som inte förtjänat mycket mer än en axelryckning utan honom.

Min favoritfilm med Seymour Hoffman tror jag ändå är Doubt (2008) eller möjligen The Ides of March (2011). Men då finns det också en lång lista med filmer jag inte hunnit se än där han finns med, som hans Oscarvinnande prestation i Capote (2005). Hans rollprestation som nasty Sandy i Along Came Polly (2004) förtjänar nog ett litet omnämnande också.

Sorgligt och eländigt och stämmer ryktena var det som så ofta i Hollywood narkotika som fällde avgörandet. Jag vet att jag läste förra året att han skrev in sig på rehab efter att ha tagit ett återfall efter drygt 20 år som ren. Mycket sorgligt. Hollywood har mist en skådespelare som kunde blivit hur stor som helst.

Invigning av Kulturhuvudstadsåret

Så var då Kulturhuvudstadsåret 2014 invigt. Och jag/vi (M ledsnade rekordfort) såg det på tv. Den första halvtimmen var, enligt mig, ganska trist. Talen var torra och jag kan inte förstå att man måste ha så mycket papper och läsa så mycket innantill för något man sägs ha förberett sig på i 6 års tid.

När ljusshowen väl kom igång kändes det dock som att något hände. Då blev det snyggt och intressant. Även om jag kanske inte riktigt greppade den där skotern som for runt och sprutade eld.

Trist nog känner jag mig beredd att skriva under på VK:s Evelina Burströms åsikter (bortsett att jag kanske hade ännu lite mindre tålamod med talen). Jag tycker att det är jättefint och självklart att den samiska kulturen ska vara en del av Kulturhuvudstadsåret men det känns snudd på förljuget att påstå att det är en så pass stor del av Umeås kultur som invigningen gav sken av igår. Lever verkligen Umeå upp till det alla andra dagar eller ville vi visa oss lite exotiska när omvärlden tittade på? Det ger lite dålig bismak, måste jag säga.

Vi har mycket större spridning på kulturlivet än det vi fick se igår, tycker jag. Det finns så otroligt många engagerade och vi har många enskilda kulturpersonligheter som gjort sig ett namn utanför kommunen. De hade väl kunnat vara med på nåt hörn? Varför inte visa spridningen under själva invigningen och sen erbjuda så mycket mer av allt under resten av året?

Efter invigningen var över for vi in till stan för att se Klungan-föreställningen på Sagateatern. Och där blev vi påminda om den där sidan som inte synts i Kulturhuvudstadsåret; det där som pengarna inte längre räcker till. Sagateatern hotas av rivning och en grupp har bildats för att försöka rädda den gamla fina teatern. Jag vet att det är lite som att jämföra äpplen och päron, men det är svårt att inte tänka på den nyss utförda invigningen värd 20 miljoner kronor och en nedläggningshotad liten men väldigt uppskattad teater mitt i Umeå samtidigt. Vad är kultur i Umeå?

Inte riktigt ett stomatolleende, men ändå

Jag var hos tandläkaren igår och gick därifrån glad och lite överraskad över att jag bara behöver återkomma för att bygga till den där kindtanden jag gnisslat sönder.  Ja och så ska jag få komma tillbaka senare för att göra en ny bettskena, det är väl dags. Den gamla passar inte så bra längre och har ganska många år på nacken.

När vi ändå for och köpte ny hårddisk till kompisen vi var hos på jag-bjuder-på-middag-om-ni-fixar-min-dator-kväll (eller "ni", M gjorde datorfixet, jag satt mest och lekte sällskapsdam till Simon när han lagade maten) så passade jag på att köpa ny eltandborste. Eller två, till och med. En till låtsasmaken också eftersom den jag ville ha såldes i tvåpack. När jag nu testade den idag trodde jag att den skulle vibrera av mig huvudet. Jeez! Den gamla kanske hade lite laddningsproblem som jag misstänkte ändå... Och då hade jag ändå bara laddat de nya några timmar av rekommenderade 30(!). Så ja, det lär väl ta en stund att vänja sig vid.

Men ja, goda nyheter från tandläkaren i vart fall. Lite tydligt bara att de nya tandläkarstudenterna (jag gillar både priset och det långsamma, noggranna maket på tandläkarhögskolan) blir allt yngre. Eller om det är jag som blir äldre, I don't know. Den duktiga tjejen jag har fått den här terminen var i vart fall nästan för liten för sina scrubs. Det var nästan lite sött.

Lördag

Jag tror vi just bestämde oss för att inte fara till stan tidigare för att se invigningen av Kulturhuvudstadsåret. Vi är lite lata idag och inte så väldigt sugna på att slåss om parkering (vilket vi kanske får göra ändå) och trängas i kylan för att se själva invigningen. Och jag blev mest matt av att kolla lokaltidningen och inse att det är kronprinsessfamiljen som tycks stå i fokus hela långa dagen.

Men, jag ser då verkligen fram emot att se Klungan ikväll! Det ska bli kul, men jag vet egentligen inte alls vad jag har att vänta mig. Jag har hört väldigt lite om den här föreställningen.