Husera

Jag och låtsasmaken var med S på lägenhetsvisning ikväll igen. Det är lite spännande det också. Men det känns samtidigt lite märkligt att gå runt i någons hem och inspektera på det viset. Hittills har jag nog blivit lite förtjust i varje lägenhet vi studerat. De flesta har väl sn charm såväl som nackdelar. Och det är svårt att veta om just det där objektet är rätt eller om det kommer komma en sån där överrumplande förälskelse senare och om man/S i så fall har råd med den. Klurigt. Beslutsångest-jag är lite glad att det inte är jag som är spekulant.

Ibland kan jag faktiskt önska att vi väntat in fler objekt innan vi köpte huset med tanke på att det efter åtta år fortfarande inte känns som att det är nära att bli 'färdigt' (i den mån det nånsin blir det). Tänk om vi hittat ett där det vägen till färdig hemkänsla bara var att möblera, där inget behövde styras om, rivas eller byggas upp. Men å andra sidan älskar jag det lilla huset med den underbara utsikten och läget och vi har ju alltmer en plan (det behövdes bara en liten projektledare, *hosthost*) som gör att jag/vi kan se målet med just den här etappen i vart fall.

Och nu när ljuset börjar komma åter så tycks också lusten och längtan efter att sätta fart igen komma tillbaka. Nu pratar vi igen om att sätta fart med att riva köksväggar och bygga nytt. Till veckan ska vi kolla på ett gammal kök en kollega vill riva ut ur sitt hus som jag tror kommer bli toppen hos oss istället. Så nu får gärna våren komma så att man kan stå ute och såga och hinner med att fånga lite dagsljus efter jobbet istället för det nästan eviga mörkret och/eller gråvädret. Den här vintern reklamerar jag och byter in mot vår alldeles närsomhelst nu.