I en inte så avlägsen framtid, där byxmodet blivit knasigt märkligt, tekniken blivit självutvecklande (inte så märkligt som det kan låta faktiskt) och där datorerna till ännu högre grad ersatt den mänskliga sociala interaktionen, lever den nyligt frånskilde Theodore (Joaquin Phoenix). Han dikterar privata brev på beställning hela dagarna på jobbet och förutom grannparet Amy (Amy Adams) och Charles (Matt Letscher) är det skralt med umgänget. Han drömmer fortfarande om sin exfru (Rooney Mara) men tillvaron går från depression till förälskelse dagen då han köper och installerar ett nytt operativsystem; OS1. Rösten Samantha (Scarlett Johanson) fixar nämligen inte bara med mejl, googlingar eller födelsedagshälsningar; hon erbjuder tröstande ord när hon hör att Theodores röst låter ledsen, delar hans intressen, motiverar honom och har en attraktiv och intresserad röst.
På flera sätt påminner Her (2013) om en av mina absoluta favoritfilmer Lars and the Real Girl (2007). Den ger kanske inte samma överväldigande känsla som jag minns att Lars gjorde, men nästintill. Det är nåt vackert och ångestladdat i Her som jag bara inte kan värja mig emot. Plus en Joaquin Phoenix som om än inte i högform men ändå lysande och en väldigt gråtonad men välspelande Amy Adams som båda fungerar bra som vilsna själar på jakt efter lite uppskattning och värme.Spike Jonze har tidigare gjort filmer som snurrat till huvudet på mig och han lyckas återigen. Det blir en så nära fullpott som det är möjligt och jag vill redan se om den en gång till. Betyget blir 4,5/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar