Är det min tur nu?

Ikväll är det dock bara vi, inga Dechanels. Vi trängs i soffan framför film (snart film nr två) samtidigt som jag gör mitt bästa att ignorera en eskalerande förkylning jag inte har lust med. Så med lite otur ligger vi väl snart där båda igen, fast i influensan som halva Umeå tycks ha haft redan. Sweet.

"Hej det är jag, föredrar du brunetter nu?"

Jag började min lediga dag med att lyssna till hantverkare som kom till grannen i lägenheten under vår i stan, strax före klockan åtta imorse. Lil'sis, som hade sovmorgon, förvandlades till Miss Crankypants så resten av förmiddagen var en blandning av spikande och tjongande i betong och plåt, ackompanjerat av idel glada miner en trappa upp. Tur hon har en skämtsam storasyster som lyckades vända surminen lite ibland i vart fall...

Själv hade jag faktiskt redan vaknat sedan en stund när ojluden startade, ledig dag till trots. Jag vaknade nämligen med ett ryck ur en smått bisarr dröm. Jag öppnade en dörr (gör man inte alltid det i drömmar?) och möttes av M (som dock såg ut som nån annan) och tre för mig okända kvinnor, samtliga iklädda prickiga, luftiga kjolar och 'bystiga' blusar. När M såg mig la han armarna om den brunhåriga Zooey Dechanel-kopian, pussade henne i nacken, tittade på mig och sa "Jag föredrar brunetter nu". Sen sträckte han ut handen mot mig och så trillade min reservnyckel till bilen samt hans lägenhetsnyckel ur hans hand och ner i min. Ridå. Sen vaknade jag med hjärtklappning.

Nu känns det dock mer komiskt. Jag berättade om drömmen för M när vi satt i bilen på väg ut från stan ikväll varpå han sa "Men varför ringde du inte mig när du vaknade?". Jag skrattade och frågade vad han menade att jag skulle ringt och sagt. "Ja, jag vet inte. Men du kunde ha ringt."

Ogästvänlig

Nä vet ni vad. Ledig eller inte imorgon; nu snörvlar jag i säng och hoppas att jag vaknar upp utan ett spår av förkylningen som uppenbarligen försöker ta min lekamen som gisslan. Det går icke! Jag har absolut inte tid att vara sjuk nu. Och inte lust eller råd heller, för den delen.

Men ledig dag imorgon känns helt okej. Jag har ju hela helgen på mig att jobba sen...

Glädjens dag (som kan komma att förbytas till skoskav)

Plötsligt händer det! Sara köper skor! Och för er som känner mig lite kommer det säkert som en överraskning. Jag som köper skor en gång om året, två om jag tvingas ur mina sneakers av nära och kära när snön kommer.

Och nu blev det inte ens ett par sneakers, vilket väl kanske var det jag hade sikte på nu när mina vinterskor plötsligt blev skavda på ena foten och ser för hemska ut. Ett par lågskaftade stövlar (heter säkert något annat när det är just den kombon) med flera centimeter hög klack! Det kan jag säga ärligt att det aldrig har hänt förut. Har jag väl hittat några jag gillat lite så har det varit äkta skinn, men inte den här gången!

Varsågod att fira och förvånas!

Nu har jag tydligen befunnit mig länge nog i ingemanslandet mellan P3 och P4

När jag var ute och brummade runt med bilen idag zappade jag mellan radiokanalerna tills jag plötsligt hörde Suede i högtalarna. Stannade till och slog en bläng mot radion och insåg att jag hamnat på P4. P4!! 'Min musik' spelas nu alltså på P4!

Och plötsligt kände jag mig oändligt gammal.

PS.

Och ja mina gissningar gick såklart åt skogen. Drygt hälften rätt blev det till sist, 13/24. Strålande...

Oscars 2013 - min summering

Oscargalan som jag satt uppe hela natten för var kanske (eller helt säkert) inte den spännande, roliga och överraskande gala jag hade hoppats på. Seth MacFarland gjorde en okej insats, jag skrattade ett par gånger, men det var långt ifrån en insats att minnas. Trist. Åter igen tycker jag att de kunde låtit Tina Fey och Amy Poehler leda Oscargalan istället för Golden Globe. Eller varför inte Melissa McCarthy? Eller egentligen vem som helst från SNL.

Kvällens trend

På den kvinnliga sidan tycktes den enda riktigt tydliga trenden vara bröllopsstilen. Var och varannan filmstjärna gled in i vad som verkade perfekt som brudklänning. Ganska trist, om du frågar mig. Vissa stod dock ut, som vackra Jennifer Aniston. Även Anne Hathaway drog åt sig en del blickar i sin rosa klänning som såg ut att ha insydda bröstvårtor.

Men, det var på den manliga sidan som trenderna var som flest. De tre tydligaste; 

1. Skägg (ju mer helskägg desto bättre, tydligen)
2. Mamma som dejt 
3. Långt, blont hår. 

Den sistnämnda bidrog två av kvällens totalt tre Oscarsvinnande svenskar till stor del till:

Paul N.J Ottosson, Per Hallberg och Claudio Miranda.
Foto från movies.yahoo.com

Kvällens tacktal:

Inget egentligen. Inte ett enda stod ut på nåt särskilt sätt. Snarare var det mer av namnrabblande än vanligt, tycker jag. Jag skrattade nog mest åt Daniel Day Lewis kanske.

Kvällens snyggaste:

Charlize Therons hår! Jag kunde inte sluta titta på henne! Färgen, frisyren - så urbota snyggt! Nästan så jag blev sugen på att kapa av mitt sådär igen. Men det skulle naturligtvis inte få samma stjärnglans (duh!).

Foto: style.frizz.com

Kvällens vinnare:

Jag gillar när priserna fördelas lite och så var det absolut i år. Ingen kammade hem allt, så att säga. Life of Pi fick fyra statyetter, Argo tre och Lincoln bara två, vilket var lite oväntat kanske. Sverige fick ta åt sig lite av äran vid tre utdelningar då Malik Bendjellouls Searching for Sugarman vann i kategorin bästa dokumentär, samt två bästa ljudpriser (de fick lika många röster!) genom Paul NJ Ottosson (Zero Dark Thirty) och Per Hallberg (Skyfall).

Kvällens skådespelare:

I kategorierna bästa huvud- respektive biroll kan man väl säga att jag var till 50 procent nöjd med utfallet. Att Daniel Day Lewis tog hem priset för Lincoln var (även om jag inte sett Lincoln än) inget att opponera sig emot. Inte heller priset till Anne Hathaway för Les Misérables (även om det hade varit lite lite roligt om Sally Field fått pris också). Christoph Waltz (Django Unchained) vann för en roll som i mycket kändes som en upprepning av tidigare karaktärer i en kategori där ingen direkt stod ut. Varken rättvist eller orättvist alltså.

Foto: graziedaily.co.uk

Däremot var jag inte helt överens med juryn vad gällde Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook) vinst. Lawrence prestation var kanske bra men inte alls fantastisk. Nej, jag hade då mycket hellre sett att priset gått till Emmanuelle Riva för hennes enastående prestation i Amour.

Kvällens skandal:

Ingen. Jag hörde talas om att en kvinna bakom den animerade kortfilmen Paperman fick stå i skamvrån utanför salongen en kort stund efter att ha kastat pappersplan på folk. Det var nog allt.

Kvällens koolaste:

Rekordunga Quvenzhané Wallis, 9 år gammal,
från Beasts of the Southern Wild, nominerad till bästa kvinnliga huvudroll

Dessutom:

• Gjorde Fredrik & Filip också en godkänd insats, men var i mitt tycke inte lika kul som förra året. 
• Gillade jag att man valt musiktema i år, det var kul och höll för det mesta uppe farten.
• Var Bondhyllningen det största sömnpillret under hela galan, kunde de inte gjort det roligare än så? Till och med OS-invigningen lyckades bättre, och det var ett sportevent!
• Var det märkligt att musikframträdandet av Les Misérables ensamble kändes nästan tajtare än de som var med i filmen (som jag älskade, btw).

Nästa år får ni allt höja ribban lite igen, The Academy! Betyget för natten: 3/5 (och då är jag nästan snäll).

Big Bang tillbaka i styrfart igen

Är det bara jag (och Anna-vännen) eller har The Big Bang Theory plötsligt snäppat upp sig lite igen och blivit en riktigt kul komediserie? Ett tag kändes det som att den gick lite på tomgång, som att den blev för självklar efter att ha fått förlängt flera säsonger i ett svep, men de senaste avsnitten nu har i mitt tycke varit fantastiskt roliga. Till och med Sheldon/Amy-grejen som jag tokledsnade på har blivit kul och faktiskt utvecklats lite.

Senaste avsnittet med Raj's 'kalsongläge' kommer dock stanna kvar på näthinnan länge. Vad var det med de där kalsongerna? I love the nerdy man men de där kalsongerna var nåt att drömma mardrömmar om... Galet!

Oscarsgissningar!

Okej, lite snabbt ihophafsat men här kommer mina gissningar. Inte nödvändigtvis det jag hoppas på alltså, utan vad jag tror. Av det jag sett hade jag lätt utnämnt Les Misérables (med reservation för att jag inte sett Lincoln då, vilken jag har höga förväntningar på) till bästa film men jag tror faktiskt att Argo tar hem det. Och det vore också lite roligt.

Oscarsnatt!

För icke filmintresserade är det väl ett väldigt tjat från min sida, men inatt är det äntligen dags! Jag hoppas att det blir en bra och kul gala med lite överraskningar. Fast å andra sidan har jag faktiskt inte gett mig in i det där gissandet så värst mycket. Jag har helt enkelt inte hunnit, jag var så sen med att se filmerna. Jag får väl se om jag hinner få ner nån sista minuten-lista ikväll men jag tvivlar lite.

Jag har i vart fall fått en nattsuddarkompis! Lil'sis är ledig från jobbet imorgon och bestämde sig för att hänga på. Min gissning är dock att hon ger upp nånstans kring tre, halv fyra. Jag tror inte hon kommer orka tiden ut. Men vi får väl se, jag kan ha fel. Jag hoppas det!

Vi såg Les Misérables (2012) ihop idag. Och oj och attan att jag inte såg den tidigare. Lite tveksam känsla just sådär i början men sen tog det sig väldigt fort. Anne Hathaways solo där var ruggigt bra, jag kunde inte riktigt hålla ögonen torra kan jag erkänna.

Så såhär ser det ut inför natten. Det gröna är det jag sett och siffrorna är alltså antal nomineringar. Jag önskar att jag sett fler dokumentärer och kortfilmer (och att jag naturligtvis sett toppfilmen Lincoln) men nu är det som det är.

Falleri fallera

Igår var en busy dag. Så busy att jag fallerade projektet #blogg100 redan efter 28 dagar. Det blev inget inlägg igår alls och så var det med det. Men jag tänker ignorera det och köra på till slutet ändå.

Igår var stora soffhämtardagen ju! Vi hämtade nysoffan i butiken efter jobbet, körde hem den och bar in den i köket. Lyckades på något magiskt sätt få ner den gamla mastodontsoffan från övervåningen och ut på släpet och sen in till stan och upp för trappan inne i lägenheten istället. Sen åt vi middag med Lil'sis, handlade och skjutsade henne till en fest. Väl hemma vid 21.30-tiden skulle nysoffan bäras upp för trappan (vilket i stort sett slutade med att min luriga låtsasgladiator till man nästan bar de två tunga delarna upp helt själv då jag med min ömma ländrygg vid det laget inte längre var så mycket till hjälp) och sen packas upp.

Nu saknas bara nya gardiner, nytt soffbord,
nya fåtöljer och kanske nya tapeter så är ju
vardagsrummet i toppskick!

När det var klart var klockan ganska mycket och det ända jag orkade var att dimpa ner rumpan i nysoffan och sen somna mitt i Harry Brown (2009) som visades på tv (bra film för övrigt, jag hade redan sett den). Jag blev väckt av skaföttes nyvakna M vid 3 på natten som först och kom då som först (av nån anledning) på att jag just sabbat #blogg100. Så dags då.

Men det var en bra fredag. Känner mig ovanligt på hugget inför den här helgen faktiskt. Känns som att det kan bli en bra en.

God morgon!

Vaknade före 8 av stel rygg och ett huvud som kändes fullt av saker. Som att jag drömt nån form av kavalkad av oroliga och/eller stressiga drömmar hela natten. Så hur inbjudande det än var att ligga kvar i den varma sängen bredvid M utan att ha någon tid att passa, så klev jag upp istället. Gav kattorna mat och lite lågmält bus samt öppnade kattluckan ut. Och jag skulle tro att jag utan problem hinner med att se nån nominerad film innan min kära låtsasmake vaknar.

Att torsdagsnöja sig

Ikväll är jag verkligen sådär ordentligt toktrött. Skulle kunna somna stående så jag antar att det är dags att ge vika snart, innan jag "kommer över" tröttheten och inte kan somna alls istället. Kanske var det det där vinglaset jag drack med Ulrika före bion vi var på med Anna ikväll. Lite småfel att se ett vackert kostymdrama när man egentligen skulle behöva lite explosioner och rappa dialoger för att hålla sig helt alert i biostolen.

Men trevligt var det, även om mitt "umgås med bästa vännerna"-behov inte ens är i närheten av att vara stillat för tillfället. Jag hoppas vi hinner ses mer innan helgen är över. Om vi nu får tid mellan allt mitt filmtittande i sista minuten före Oscargalan på söndag natt vill säga...

Lucille III

Nu har jag väl snart tjatat mig blå om återkomsten av Arrested Development (2003) i vår, men jag blev (hur det nu är möjligt) ännu lite mer till mig av att läsa att självaste SNL-favoriten Kristen Wiig ska vara med. Hon ska spela Lucille (Jessica Walters) som ung (Lucille 3?). Det känns verkligen som en perfect match!

Kan det bli vår snart?

Dream on

Är tydligen så statisk att jag dödat min dator två gånger ikväll. Ser liksom framför mig hur jag ska bli så uppladdad att jag får superkrafter till sist.

Kanske har jag bara sett lite för mycket film...

Ljusare tider?

Man ska ju inte ropa hej osv men idag kändes det lite som att jag var beredd att ta fram champagnen och fira att kulmen med magsjuka, blandade influensor och evigt vabbande tycks vara nådd bland våra medarbetare. Det relativa lugnet på jobbet idag var ganska välkommet, om man säger så.

Lite tidig vårsol på det här och jag är helt med igen.

Jag väljer att se det som ett väldigt tidigt vårtecken!

*Kattbloggsvarning*

Min trogna storkatt Smilla har sedan hon blev utekatt för sisådär 7-8 år sedan varje senhöst gått in i nån form av vinterdepp. Hon är svårlockad att få fart på, vill mest sova, går upp i vikt och ser på en som om man vore dum i huvudet om man öppnar dörren och erbjuder henne att gå ut i snön. Ingen vinterkatt alls, med andra ord. Så snart våren och sommaren kommit har hon dock återgått till sitt busiga jag, varit ute, jagat osv.

"Var det du som kom på det här med vinter?"

Den här vintern har nog varit värst. Mellankatten har till och med verkat ta över som högst i rang och Smilla har tagit till trista metoder som att kissa på fel ställe vid minsta missnöje. Det har gått till en gräns att jag blivit orolig för att hon skulle vara sjuk. Kelar man med henne är hon dock med på noterna, kokar man fisk blir det skaplig fart på både ben och jamande och hennes plats i sängen om nätterna har fortsatt vara det viktigaste i livet. Så helt loj har hon inte varit. Men svår att busa med och inte riktigt den där pigga blicken.

Sommarskejtar-katt

Så för nån timme sedan kom hon utfarande från badrummet med ett gurglande ljud, for i tokfart upp för trappen och slirade runt på övervåningen som om hon vore jagad. De andra två blev rädda och jag for upp efter, helt övertygad om att något hänt. Så visade det sig att hon plötsligt från ingenstans återupptagit ett intresse hon hade de första åren i sitt liv; att sno och leka med mina sminksvampar. Plötsligt var det som om det inte funnits något roligare i hela världen. Hon hoppade på den, kastade upp den i luften och la sig ner och vickade på storrumpan i klassiskt jaktläge. Det var lite som en scen från Awakenings (1990). Min katt är plötsligt tillbaka! 

Hur länge det varar har jag ingen aning om, men jag antar att jag kan stryka "dödligt sjuk" från listan med farhågor nu i vart fall.

Party Down

Klassiskt måndagstrött, borde ha varit i säng för länge sen. "Ska bara" hänga tvätt och sen göra verklighet av det.

Läste att det som det ryktas om till och från faktiskt verkar bli av; tv-serien Party Down (2009) tycks bli film trots allt. Personligen hade jag nog hellre sett att den fått nån extra säsong (två var väldigt snålt tilltaget för denna lite svårälskade men samtidigt rätt underbara serie) när det begav sig, men å andra sidan kan jag faktiskt se konceptet som film. Och vem vill inte se Lizzy Caplan (love her!), Adam Scott, Ken Marino m.fl i filmformat? Nu hoppas jag bara att Jane Lynch hoppar över filmen (huga vad jag har svårt för henne, lite oklart varför) så ska det nog kunna bli riktigt bra det där. 

Gammal Party Down trailer:

Söndag

Imorse hade jag den äran att bli väckt av ett telefonsamtal från min chef kvart i åtta. Det satte fart på huvudet kan jag lova så jag var snart på benen och igång att hjälpa den som faktiskt hade helgtjänst att lösa situationen som uppstått. Så ingen sovmorgon för mig, men det var då detsamma.

Sen har det varit en betydligt lugnare dag. Ett par filmer, lite tv-serier jag halkat efter med, lite spelande osv. Så det var väl för väl att jag fick fart på både mig och låtsasmaken med lite städning. Han torkar för närvarande golvet medan jag sitter här... Fast jag har allt gjort min del, jag knätorkade badrumsgolvet alldeles nyss (perfekt övning för ryggen för övrigt...). Snart väntar en tur till närmaste byn för att lämna lite återvinning och handla till middagen.

Så lite allt möjligt idag. Men så skönt att vara obokad och kunna göra just det som faller på.

De nominerade är...

Head over Heels

Om det finns fler Oscarsnerdar där ute kan jag tipsa om att man kan se de nominerade bidragen till kategorin "bästa animerade kortfilm" på Moviezines sida. Den första, Adam and Dog fungerade dock inte men den hittade jag på youtube. Jag vet att Paperman är något av en förhandsfavorit, men personligen gillade jag nog Head over Heels lite mer.

Vilken gick hem bäst hos dig?

Långhelg

Det måste vara den lediga fredagen som gör att det känns som söndag idag. Men hellre åt det hållet än tvärtom; då har jag ju en hel dag till att vila upp mig lite. Ryggen framför allt, den har bråkat lite i veckan och de senaste mornarna har jag åter vaknat med kramp. Inte så bra, men jag har väl spänt mig nåt extra den senaste veckan kanske.

Det betyder också en dag extra att försöka se film inför Oscargalan som äger rum nästa söndag. Jag har ännu bara sett fem av de femton filmer som fått fler än en nominering (och fyra av de resterande 38 med en nominering var), så jag har lite kvar att se, milt sagt. Jag vet att jag inte kommer hinna se alla, alla finns inte ens att få tag på och se, men några fler hade jag allt tänkt mig.

En dag av farväl

Den mörka, smala och dimmiga vägen hem från Burträsk ikväll kändes ungefär dubbelt så lång som den gjorde när vi for dit vid lunch idag. Men nu är vi hemma. Begravningen är över. Det var såklart en fin begravning, jag har nog aldrig varit på någon som inte varit det. Mycket musik, mycket blommor, en nästan full kyrka med släkt och vänner. Många tårar men också en hel del skratt. Jag kände G en väldigt liten del av hans liv men av de historier och foton som delades under minnestunden efter begravningen fick jag min egen bild av G bekräftad; den intelligenta, glada och påhittiga mannen med det bullrande skrattet.

Nu väntar vardagen för de allra närmaste och jag ska göra mitt bästa för att finnas till hands för min vän. Och så hoppas jag innerligt att det dröjer länge länge tills nästa inbjudan till begravning kommer. 

En sån dag

Idag har jag suttit ensam på mitt kontor på jobbet. Det är ganska skönt som omväxling ibland och resulterar nog i att jag får lite mer gjort. Även då det varit en ganska stressig dag med många sjukskrivningar att ta tag i och desto mindre tid över till annat administrativt. Önskar verkligen att den här sjukperioden kunde vara över snart.

Jag har nog varit lite mer lättstressad idag då jag till viss del haft huvudet någon annanstans. Begravningen vi ska på imorgon och det min fina vän går igenom. Jag minns lite av hur det kändes att dra sig igenom allt när pappa dog (mycket är nog blockerat) och då var det under helt andra omständigheter. Nån kort stund då jag försöker tänka mig hur det skulle vara om M blev plötsligt sjuk och bara dog nån vecka senare är så ofattbar och plågsam att jag skjuter tanken ifrån mig lika snabbt som den kommer. Det går bara inte. Finns inte på kartan. Så jag kan inte begripa.

Kanske är det då inte så konstigt att min spotifyradio spelat Joshua Radin, Lykke Li, Gavin DeGraw, Iron & Wine, Regina Spector, David Grey osv osv. Det har varit en sån dag bara. Hur det blir imorgon återstår väl att se.

Den där hjärtdagen

Jag får väl erkänna att också jag föll för det kommersiella jippot jag egentligen inte riktigt gillar fullt ut. När jag var på ICA slank det med en påse Cheeze Hearts till min ostbågsfantast till man.

I övrigt har vi inte firat*, men delade på påsen tillsammans med Lil'sis och Simon-vännen över ett parti Factory Fun, sällskapsspelet som vi fick av just Simon i julklapp men som vi inte haft tillfälle att premiärspela tidigare. Jag fattade absolut ingenting under ungefär första halvan av spelet. Sen lossnade det lite men det var ju så dags. Lite klurigt taktikspel med potential! Jag kräver definitivt revansch en annan kväll. 

*Jag trodde att M skulle gå av av skam att han missat att det var idag. Men ärligt så spelar det mig ingen större roll. Han får vara min Valentin vilken dag han vill. Klyschigt va? :)

Rec: Life of Pi (2012)

 Äntligen kom jag mig iväg för att se Life of Pi (2012), filmen som hyllats och rekommenderats vitt och brett. Personligen lämnade jag dock bion med känslan av att den knappt nådde upp till ett medelbetyg av mig.

Berättelsen om Pi är för en gång skull en bra svensk titel. Filmen har egentligen bara en huvudperson, Pi Patel (Suraj Sharma/Irrfan Khan)). Därutöver finns det även en bengalisk tiger, Richard Parker, som spelar en stor roll i berättelsen. Richard Parker, och en rad andra djurparksdjur, befinner sig på ett fraktfartyg från Indien till Kanada tillsammans med bl.a Pi och hans familj, på väg till Kanada för att sälja sina djur och starta ett nytt liv, när fartyget förliser i en enorm storm. När fartyget sjunkit till botten klamrar sig Pi fast vid en livbåt, tillsammans med några överlevande djur. När stormen lagt sig är de inte längre lika många och en överlevnadsresa på nästan obegripligt många dagar inleds. 

Dessvärre inleds inte filmen riktigt på det viset. Först kommer en alldeles för lång historia om hur Pi fick sitt smeknamn, hur han träffar sin första kärlek och hur hans sökande efter Gud sker via de flesta religioner redan vid ung ålder. Hade jag sett filmen hemma hade jag troligen stängt av redan där; de inledande 30 minuterna var oväntat trista. Sen blir det lite mer spännande, inte minst vid förlisningen, men även vid ett par tillfällen till. Men det blir aldrig sådär riktigt engagerande i mitt tycke. Jag känner aldrig riktigt med historien och flummandet om Gud och religion, vilket hänger med filmen igenom (storyn i sig är väl en variant av Bibelns Job om jag inte misstar mig?), förtar all äventyrskänsla. 

Filmens styrka är definitivt det kosmetiska; färgerna, de läckra (till stor del animerade) djurscenerna och 3D-effekterna är ibland så bra att jag förlåter hela historien. Skådespeleriet av Suraj Sharma som den unga Pi har jag inte heller något att klaga på. I min bok räcker det dock inte med ett snyggt (väldigt snyggt) yttre utan jag vill gärna om inte förföras så åtminstone känna för själva historien. Och det gör jag aldrig, istället drunknar jag i en drygt  två timmar lång predikan om att hitta Gud hur jävlig den där guden än verkar visa sig vara. Betyget räcker knappt upp till medel, men på något vis känns det samtidigt som att den förtjänar mer än godkänt. Betyg: 3/5.

Rec: Exp 3/5, SvD 6/6, MZ 5/5

Kvällens tv-tips!

Jag måste ju tipsa om säsongsstarten på Svt2 kl 22.30 ikväll; Girls (2012). Lena Dunhams succéserie som hon dessutom spelar huvudrollen i. Trots att målgruppen säkerligen är en bit under min egen åldersgrupp så sträcksåg jag första säsongen efter att nyfiken ha sett första avsnittet. Det klickade kanske inte direkt, men tillräckligt för att jag ville fortsätta. Och sen var jag rätt fast utan att jag riktigt kunde säga varför. Det finns nämligen rätt mycket störningsmoment i den, men det gjorde som inget.

I USA är de snart i mitten av andra säsongen, själv har jag inte börjat se den än. Jag kanske väntar tills den sänts klart och sträckser den också, vem vet. Trailer för första säsongen:

Tisdag

Stora semmeldagen, fettisdagen, och jag har just tuggat i mig en till efterrätt. Tisdag alltså fast det känns som minst torsdag, tror jag. Lite oklart varför. Jag har varit trött och lite seg hela dagen och utöver det har lönesystemet krånglat sedan förmiddagen så jag har inte lyckats få så mycket gjort som det var tänkt. Eller ja, jag fick väl lite annat gjort men just lönerna hade ju varit bra att kunna greja färdigt då första lönekörningen är på fredag. Men jag ligger bra i tiden så det ska nog inte bli nån panik. Tänkte till och med försöka mig på en tidig eftermiddag imorgon och umgås lite med min onsdagslediga Lil'sis. Vi får väl se.

Och bortalängtan är tillbaka igen. Eller var den alls borta?

Rec: Hitchcock (2012)

Betyg: 3/5

När jag växte upp saknades det regler för vad barn fick och inte fick se på tv i vårt hem. Således var jag kanske ganska ensam bland mina jämnåriga att följa Alfred Hitchcock Presenterar (1955) då den visades i färg (som jag minns det, med svart-vita Hitchcock-intron) under 80-talet. Men jag minns det inte som otäckt på något vis utan snarare la det grunden till en ganska stark förkärlek till Hitchcock, både som den runda lite skumroliga figuren och till hans verk (han regisserade fö ganska få av ovan nämnda kortfilmer, men hann totalt med 54 filmer under sin karriär).

Det har dock ibland målats upp en något annorlunda bild än mysbilden av Alfred Hitchcock och en liten pytteglimt av den sidan får vi i Hitchcock (2012), spelfilmen som handlar om hur ett av hans mest kända verk Psycho (1960) blev den succé den faktiskt blev.

Anthony Hopkins, nästan oigenkännlig under
den påbyggda kroppshyddan.

Hitch (Anthony Hopkins), som han vill kallas, har kommit över boken Psycho och ser ganska omgående dess potential som skräckfilm. Det är han dock ganska ensam om och han får både distributionsbolaget och censurkammaren emot sig. Men Hitch rådfrågar sin hustru Alma (Helen Mirren) och med hennes medhåll startar han, med en hög egen insats (inte minst ekonomiskt), något av en kamp för att få boken upp på bioduken. Alma som annars alltid funnits trofast och rådgivande vid sin makes sida lämnar Hitchs sida på inspelningsplatsen och påbörjar ett eget skrivprojekt tillsammans med den attraktive (nåja) och ganska flirtige vännen Whit (Danny Huston), något som sätter den stabile regissören lite i gungning.

Det tycks råda lite delade meningar om Hopkins prestation som Hitch, men jag tycker att han över lag gör det väldigt bra. Mycket av den figur jag minns från min barndoms tv känner jag igen; den klurige man som kunde säga en sak med munnen och en annan (eller ingenting) med ögonen finns t.ex där. Mirren och Toni Collette, som spelar assistent till Hitch, är båda lika enastående som alltid och till och med Scarlett Johansson får ett felfritt omdöme av mig i rollen som Janet Leigh. Lite kluven är jag dock till hela relationsintrigen som filmen cirkulerar ganska mycket kring. Jag hade nog snarare velat se mer av regissören Hitch, kanske för att jag så omedelbart (och på ett nästan romantiskt vis) dras till de tidstypiska inspelningarna och de alldeles för få glimtarna av Hitch i just regissörsrollen på plats. Men det hade förstås blivit en helt annan film. Intrigen fängslar åtminstone inte mig tillräckligt mycket och jag känner återkommande under filmens gång att jag önskar att själva filmen var gjord med en liten större flirt till Hitchcocks egna berättartekniker. Den kunde varit mycket mer "Hitch" helt enkelt. Regissören Sacha Gervasi kommer en bit genom närvaron av Ed Gein, men inte tillräckligt.

Scarlett Johansson

Men det är trots allt en intressant och välspelad film med snygg kostym och den efterlämnar en lite småputtrig feelgood-känsla när jag lämnar biosalongen.
Betyget blir 3/5.

Rec: Exp 3/5, SvD 5/6, MZ 3/5.

Gratis tips!

Jag måste säga att nybilens sitsvärme (eller 'assheat') verkligen överträffar alla önskemål sådär till gränsen att det nästan luktar bacon i bilen om man drar upp den på max. Vad jag nu önskar av bilindustrin härnäst är rattvärme till alla nordbor som likt jag själv slarvar med att hålla koll på vantar och därför knappt kan hålla i ratten när den stått ouppvärmd i kylan.

Ska väl inte vara så svårt?

House of Cards

Den där första säsongen av Sex and the City (1998) då Carrie envisades med att återkommande titta rakt in i kameran för att säga blandade kloksaker tillhör definitivt en av de mest besvärliga tv-serie-säsonger jag sett. Nu gör man om samma sak, fast med Kevin Spacey som kamera-pratare i den nya, omtalade Netflix-serien House of Cards (2013) vars första avsnitt jag just såg. Och jag gillar det inte nu heller. Inte heller var jag särskilt förtjust i den visserligen snyggt stela men alltför oengagerade hustrukaraktären Claire, spelad av Robin Wright. 

Därmed inte sagt att det var en dålig säsongstart. Intressant i allra högsta grad och, förutom kamerapratandet, Kevin Spacey är sällan fel i min bok. Även Kate Mara och Sakina Jaffrey bidrog till att höja seriens status till lovande. Så vi får väl se. Ett par avsnitt till får jag ge den innan dom.

Terrorkattor!

Lämnade Lil'sis terrorkattor ensamma över natten, kom hem och möttes av vad som såg ut att ha varit en ff-fest. Ungefär. Vattenskålen uppochner och utspilld över hela bordet, mina tulpaner massakerade på golvet, frukt i hallen, pappersinsamlingen utspridd etc.

Tur att de söta, de små terrorliven...

Fredag

Ikväll har vi haft en riktig 'Svensson-fredagskväll' med På Spåret och Skavlan på tv:n och vi själva nerstoppade i soffan under täcke bland ett gäng kattor. En riktig myskväll med andra ord. Vi ser ju så väldigt sällan på tablå-tv men ibland är det riktigt skönt att inte direkt välja själv vad man ska se utan bara se det som kommer (så länge det är nåt uthärdligt program alltså, tyvärr finns inte alltid det att tillgå). Ikväll har varit en ganska perfekt sådan kväll.

Imorgon väntar tidig jobbmorgon och senare på eftermiddagen ska jag hämta hem finaste Lil'sis på flyget. I övrigt tror jag det blir en lugn lördag. Jag måste ju börja ta tag i det där Oscarstittandet snart till exempel. Jag har fortfarande knappt sett någon av alla de filmerna som är nominerade och själva galanatten närmar sig med stormsteg. Om två veckor är det dags och jag ser i vanlig ordning fram emot det sådär nästan löjligt mycket.

"This is my dance space. This is your dance space."

Så var Lil'sis nästan levererad och klar hos Lil'bro den äldre nere i Småland. Jag vet inte vem som var mest nervös på flygplatsen imorse, själv fick jag påminna mig ett par gånger om att det ju faktiskt inte var jag som skulle tvingas upp i det där flygande metallmonstret utan Bea.

Resterande dagen har jag tillbringat på egen hand, eller ja hemma med Beas katter. Både de och jag har sovit en stor del av tiden kan jag erkänna. Så märkligt trött jag varit under eftermiddagen. Men det har varit ganska skönt att få rå om sig själv i några timmar. Kan ibland sakna de där lediga dagarna på egen hand som jag hade ganska många av när jag jobbade natt. Visserligen var jag nästan alltid trött då också, men det gav ett skönt egenutrymme som jag tror att jag behöver ibland.

Ikväll blir det nog inte bio på egen hand som jag funderade på utan snarare en skön hemmakväll under en filt med lite för mycket te och någon bra film. Låter väl inte så dumt det heller?

Torsdagsplaner

Så ja, ledig dag imorgon. Eftersom det är min helg att ha telefonväkteriet. Känns som evigheter sedan sist så jag får säga att det gav effekt att gå från varannan till var tredje helg istället.

Planen imorgon innehåller dessvärre ingen längre sovmorgon, något jag annars tycks vara i behov av. Istället ska jag upp skapligt tidigt för att köra Lil'sis till flyget. På eftermiddagen är det tänkt att jag ska hyra en gör-det-själv-hall och spola av bilen lite samt laga den där läckan i taket invid antennen som gör att hela bilen blivit en fuktkoja.

Kanske jag borde göra det sistnämnda först då...

Det var faktiskt lite läskigt att köra gammbilen till stan imorse. Bortskämd som jag nu är med en bil som inte låter särskilt mycket, som lyser, varnar och plingar om det mesta och som i allmänhet är en fröjd att åka i. Istället satt jag i min fuktkoja med billjud som överröstade radion och så snart jag kom över 70 km/h skakade hela bilen på ett högst obehagligt sätt. Antagligen en massa snö och is i däcken, därav planen att spola av den lite imorgon. Är det inte det så har väl däcken gått och blivit hemskt obalanserade eller nåt. Oavsett vilket; yeay för mig och alla medtrafikanter imorse när jag tuffade på E4:an mot stan. Tur vi inte åkte i värsta rusningen.

Så mitt-på-dagen-planen kanske blir att tantlura? Sounds like a plan!

Göra ledigt

Som av någon anledning hänger jag nästan alltid kvar till sent på jobbet dagen före ledig dag. Som att jag får lite stress av att vara ledig. Och när en önskan om att inte ha halvgjorda saker kvar när jag går hem. Hade det inte varit för att jag lovat följa med Lil'sis till HM innan de stängde på stan så hade jag garanterat suttit kvar ett tag till. Just idag blev jag nämligen inte sådär färdig, trots att jag var väldigt sist ut från kontoret. Inga saker som direkt brinner inne till fredag, men ändå lite lagom skav sådär.

Lär säkert vara glömt imorgon ändå...

Bortalängtan igen

Lillebror är i Österrike och åker skidor och jag får erkänna att jag är lite avis. Dagen efter avfärd kom ett sms till hans morsiga storasyster där han skrev att allt var bra och roligt, att jag inte skulle oroa mig. Jag blir både lite stolt och glad över att han tänker på att höra av sig, och lite eländig till mods när jag tänker på att jag präntat in mitt orosbeteende i mina småsyskon så pass att de alltid hör av sig i situationer då de vet att jag kan tänkas oroa mig lite. Söt-ungar.

På torsdag far Lil'sis söderut och det kan nog tänkas vara så att jag har lite resfeber i hennes ställe. Men jag vet att det kommer gå bra, hon är ju faktiskt (halv-) vuxen och kan reda sig bra nästan alltid har det visat sig...

Och min egen reslusta har inte riktigt gett med sig. Jag vet som inte vad jag längtar efter heller riktigt. Bara lite "borta", tror jag. En trevlig hotellsäng, lite nya gator, något intressant att lära sig, ett par oprövade restauranger och några nya saker att se. Inte så bara kanske.

"Du simmar ur bild, Kaj"

Jag tror att vi just hade vår första "Vi hade iallafall tur med vädret"-situation. Nybilen ska in på service imorgon och därmed behövdes tydligen min gamla bil grävas fram från sitt gömsle på garageuppfarten där den stått sedan november. Ni kan ju gissa mängden snö och is som dolde den? Det hade lätt kunnat bo någon i den utan att vi lagt märke till det. Plus att det byggts upp lite smidigt kring hjulen så att den inte riktigt gick att backa ut för egen maskin.

Förvirring uppstod när M skulle dra loss bilen. Bland annat for han ut ur sin bil och började skrika om att jag måste "sitta i bilen", varpå jag tittade ut ur bilen (!!) och frågade varför han skrek så hemskt. Samtidigt som katten Rosa, M:s närmaste förtrogna, också satt (fast på behörigt avstånd) och tokvrålade på mig av okänd anledning. Jag vet inte vad de tänkte; att jag gått och fikat en stund? Sen skottade vi lite motvals också, inte helt i fas med vad vi höll på med, om man säger så. Jag tror att vi är rätt trötta båda två just ikväll. Full kontroll...

Ja, nu är bilen loss och hyfsat renskottad och förhoppningsvis går den snällt och fint in till stan och tillbaka imorgon.

Inte hela vägen väl?

Såg ni avslutningen på En pilgrims död (2013), tv-serien om Leif GW Perssons teori om Palmemordet, som jag tipsat om tidigare? Kan inte påstå att den sista delen riktigt höll samma klass som de tidigare. När vi sett klart igår kväll hade vi båda lite känslan av "vad var det som hände?". Som att allt hafsades ihop på slutet, rätt ologiska saker skedde och plötsligt kom den där Beck-känslan som jag ogillar så mycket med svenska kriminaldraman.

Kanske jag måste läsa böckerna för att på riktigt få svar på vad som motiverade karaktärerna att agera som de gjorde i den sista delen, för jag får inte riktigt ihop det. 

Men ja, totalt sett får serien mer än godkänt, även om slutet alltså drar ner helhetsintrycket en ganska bra bit. Synd.

(Ni hittar hela serien på SVTPlay i 29 dagar till.)

Halv åtta hos oss

Okej, jag tar tillbaka det. Helt odugliga har vi inte varit. Vi lyckades just laga till en riktigt god middag tillsammans och det måste ju vara värt en del. Vi fastnade som sagt lite i halvfabrikatträsket (väldigt lätt som vegetarian numera) där efter jul men har bestämt att vi ska försöka att nolla det kontot helt den här månaden och bara laga mat från scratch, eller åtminstone nästan från scratch.

Det där med matbilder är jag inget vidare på men ni får tro mig på ordet att det blev bra. Hel bulgur med gröna linser och smörstekta champinjoner, hemmagjord salsa med persika och sist men inte minst det nya på menyn; auberginebullar (receptet fanns i Djurens Rätts julnummer). Visst kunde vi rullar bullarna mindre så att det blev lite bättre genomstekta men i övrigt blev det riktigt bra.

Och mina kollegor kommer säkerligen uppskatta all vitlök vi hade i maten också. Eller kanske inte?

Django

Och bion var vi då helnöjda med. Django Unchained (2012) är i mitt tycke kanske inte den bästa från Quentin Tarantinos repetoar men jag hade inte särskilt mycket att klaga på heller. Väldigt mycket Tarantino rakt igenom, alla som kan sin Tarantino lär känna igen sig i allt från karaktärer till filmmusik. Det enda jag saknade lite var en tuffare kvinnoroll, något som han haft med i många av sina filmer.  Inte så att det störde, men det saknades lite. Hade Broomhilda åtminstone en liten stund fått glimma till och bli lite av The Bride, Jackie Brown eller Shosanna så hade jag varit ännu lite mer nöjd, om jag säger så.

För att inte spoila något ska jag hålla mig från att skriva om "den mystiska kvinnan" men oj vad jag går igång på sånt. Och det är alltid lika svårt att veta om Tarantino har nån djupare mening med det, som en öppning till en uppföljare tex, eller om han bara vill vara schysst och få med någon som inte får plats. Båda svaren är liksom lika möjliga.

Men ja, helt klart en sevärd film som gjorde sig bra på bio. Ska se om jag hinner få ner nån mer utförlig recension* senare.

*Jag har slackat lite med dem ett tag för länge nu va?

Helg

Ännu en helg snart över. Känns som att jag inte fått något vettigt gjort utan mest bara sovit och hängt i allmänhet. Eller ja, vi var på bio igår kväll förstås. Och idag var vi förvisso hem till M:s föräldrar och åt lunch och hade trevligt en stund. Men sen for vi hem och jag somnade på soffan i nån timme till. För att inte känna mig alldeles oduglig har jag just satt in en äppelpaj i ugnen och förberett inför middagen vi ska laga till om en stund. Men det är som det.

Det kanske ska vara så på helgerna ibland i och för sig. Men de där helgerna då vi gör saker känns som allt färre. Vi är mest bara trötta och svårmotiverade när det vankas fredagskväll. Det kanske går över nu när ljuset är på väg tillbaka.

Så jag ska inte klaga. Och gårdagen då jag var ensam hela dagen, såg tv-serier, tantlurade och gick runt i pyjamas, raggsockar och morgonrock tills dess att det blev dags att göra sig i ordning inför bion var faktiskt mäkta skön. Men ja, det är väl mest den där oduglighetskänslan som skaver lite.

Snurr-fia (igen)

Done it again! Tog nya linser på morgonen och stoppade sen ner dem på kvällen i samma etui som jag hade de gamla i. Trots att jag hade ett alldeles nytt med vätska som de skulle ner i. Och det upptäckte jag först nu när jag skulle sätta i linserna och fick upp två på en gång. Arghn!

Ibland undrar jag vart jag har huvudet faktiskt.

Home alone

Vaknade upp för en stund sedan efter att ha sovit nästan 11 timmar i sträck. Antagligen lika välbehövt som tokskönt. Jag har nåt svagt minne av att jag hörde Lil'sis gå till jobbet imorse, men jag vaknade nog aldrig riktigt. 

Idag är jag 'home alone' hela dagen, om nu inte M blir uttråkad hemma och kommer in till stan tidigare. Annars har jag tänkt spendera min dag i morgonrock, se ikapp tv-serier från veckan som snart gått, gå nån raid i WoW och kanske hinna med att se nån film eller så. Storslagna planer alltså. Sen blir det middag och bio med minifamiljen. Visst låter det som en riktigt drömlördag?

Fredagstant

Lång men rolig dag på jobbet. Att få skratta åt knasiga kollegor fyller på mina batterier lite tydligen. Det är bra. Och på vägen hem lyckades jag med det nästintill omöjliga; jag spontanshoppade ett par svarta byxor för en nästan löjligt låg penning. Minsann!

*Ett glas vin i mina halvnya vinglas innebär
nästan en hel halvflaska, bör tilläggas.

Nu har jag ätit middag med Lil'sis och druckit nästan ett glas* vin och blev omedelbums gäspig och gör mitt bästa för att hålla ögonen öppna. Jag menar, man kan ju inte lägga sig en fredag klockan nio! Hur gammal är jag egentligen, 77?

Imorgon väntar i alla fall ett biobesök, det ser jag fram emot väldigt! Jag hoppas att jag hinner göra fler besök närmaste veckan, nu när det går så mycket intressant på bio.

Åååh, gäsp!

Nya meriter

Att jag dagen efter frosseridagen kommer i ett par jeans med gamla meriter gör saken ganska mycket bättre ändå. Det betyder att jag varit rätt duktig med återhållsamheten över lag åtminstone. Heja mig!