Rec: Hitchcock (2012)

Betyg: 3/5

När jag växte upp saknades det regler för vad barn fick och inte fick se på tv i vårt hem. Således var jag kanske ganska ensam bland mina jämnåriga att följa Alfred Hitchcock Presenterar (1955) då den visades i färg (som jag minns det, med svart-vita Hitchcock-intron) under 80-talet. Men jag minns det inte som otäckt på något vis utan snarare la det grunden till en ganska stark förkärlek till Hitchcock, både som den runda lite skumroliga figuren och till hans verk (han regisserade fö ganska få av ovan nämnda kortfilmer, men hann totalt med 54 filmer under sin karriär).

Det har dock ibland målats upp en något annorlunda bild än mysbilden av Alfred Hitchcock och en liten pytteglimt av den sidan får vi i Hitchcock (2012), spelfilmen som handlar om hur ett av hans mest kända verk Psycho (1960) blev den succé den faktiskt blev.

Anthony Hopkins, nästan oigenkännlig under
den påbyggda kroppshyddan.

Hitch (Anthony Hopkins), som han vill kallas, har kommit över boken Psycho och ser ganska omgående dess potential som skräckfilm. Det är han dock ganska ensam om och han får både distributionsbolaget och censurkammaren emot sig. Men Hitch rådfrågar sin hustru Alma (Helen Mirren) och med hennes medhåll startar han, med en hög egen insats (inte minst ekonomiskt), något av en kamp för att få boken upp på bioduken. Alma som annars alltid funnits trofast och rådgivande vid sin makes sida lämnar Hitchs sida på inspelningsplatsen och påbörjar ett eget skrivprojekt tillsammans med den attraktive (nåja) och ganska flirtige vännen Whit (Danny Huston), något som sätter den stabile regissören lite i gungning.

Det tycks råda lite delade meningar om Hopkins prestation som Hitch, men jag tycker att han över lag gör det väldigt bra. Mycket av den figur jag minns från min barndoms tv känner jag igen; den klurige man som kunde säga en sak med munnen och en annan (eller ingenting) med ögonen finns t.ex där. Mirren och Toni Collette, som spelar assistent till Hitch, är båda lika enastående som alltid och till och med Scarlett Johansson får ett felfritt omdöme av mig i rollen som Janet Leigh. Lite kluven är jag dock till hela relationsintrigen som filmen cirkulerar ganska mycket kring. Jag hade nog snarare velat se mer av regissören Hitch, kanske för att jag så omedelbart (och på ett nästan romantiskt vis) dras till de tidstypiska inspelningarna och de alldeles för få glimtarna av Hitch i just regissörsrollen på plats. Men det hade förstås blivit en helt annan film. Intrigen fängslar åtminstone inte mig tillräckligt mycket och jag känner återkommande under filmens gång att jag önskar att själva filmen var gjord med en liten större flirt till Hitchcocks egna berättartekniker. Den kunde varit mycket mer "Hitch" helt enkelt. Regissören Sacha Gervasi kommer en bit genom närvaron av Ed Gein, men inte tillräckligt.

Scarlett Johansson

Men det är trots allt en intressant och välspelad film med snygg kostym och den efterlämnar en lite småputtrig feelgood-känsla när jag lämnar biosalongen.
Betyget blir 3/5.

Rec: Exp 3/5, SvD 5/6, MZ 3/5.