Lillebror är i Österrike och åker skidor och jag får erkänna att jag är lite avis. Dagen efter avfärd kom ett sms till hans morsiga storasyster där han skrev att allt var bra och roligt, att jag inte skulle oroa mig. Jag blir både lite stolt och glad över att han tänker på att höra av sig, och lite eländig till mods när jag tänker på att jag präntat in mitt orosbeteende i mina småsyskon så pass att de alltid hör av sig i situationer då de vet att jag kan tänkas oroa mig lite. Söt-ungar.
På torsdag far Lil'sis söderut och det kan nog tänkas vara så att jag har lite resfeber i hennes ställe. Men jag vet att det kommer gå bra, hon är ju faktiskt (halv-) vuxen och kan reda sig bra nästan alltid har det visat sig...
Och min egen reslusta har inte riktigt gett med sig. Jag vet som inte vad jag längtar efter heller riktigt. Bara lite "borta", tror jag. En trevlig hotellsäng, lite nya gator, något intressant att lära sig, ett par oprövade restauranger och några nya saker att se. Inte så bara kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar