Den mörka, smala och dimmiga vägen hem från Burträsk ikväll kändes ungefär dubbelt så lång som den gjorde när vi for dit vid lunch idag. Men nu är vi hemma. Begravningen är över. Det var såklart en fin begravning, jag har nog aldrig varit på någon som inte varit det. Mycket musik, mycket blommor, en nästan full kyrka med släkt och vänner. Många tårar men också en hel del skratt. Jag kände G en väldigt liten del av hans liv men av de historier och foton som delades under minnestunden efter begravningen fick jag min egen bild av G bekräftad; den intelligenta, glada och påhittiga mannen med det bullrande skrattet.
Nu väntar vardagen för de allra närmaste och jag ska göra mitt bästa för att finnas till hands för min vän. Och så hoppas jag innerligt att det dröjer länge länge tills nästa inbjudan till begravning kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar