Oscars 2013 - min summering

Oscargalan som jag satt uppe hela natten för var kanske (eller helt säkert) inte den spännande, roliga och överraskande gala jag hade hoppats på. Seth MacFarland gjorde en okej insats, jag skrattade ett par gånger, men det var långt ifrån en insats att minnas. Trist. Åter igen tycker jag att de kunde låtit Tina Fey och Amy Poehler leda Oscargalan istället för Golden Globe. Eller varför inte Melissa McCarthy? Eller egentligen vem som helst från SNL.

Kvällens trend

På den kvinnliga sidan tycktes den enda riktigt tydliga trenden vara bröllopsstilen. Var och varannan filmstjärna gled in i vad som verkade perfekt som brudklänning. Ganska trist, om du frågar mig. Vissa stod dock ut, som vackra Jennifer Aniston. Även Anne Hathaway drog åt sig en del blickar i sin rosa klänning som såg ut att ha insydda bröstvårtor.

Men, det var på den manliga sidan som trenderna var som flest. De tre tydligaste; 

1. Skägg (ju mer helskägg desto bättre, tydligen)
2. Mamma som dejt 
3. Långt, blont hår. 

Den sistnämnda bidrog två av kvällens totalt tre Oscarsvinnande svenskar till stor del till:

Paul N.J Ottosson, Per Hallberg och Claudio Miranda.
Foto från movies.yahoo.com

Kvällens tacktal:

Inget egentligen. Inte ett enda stod ut på nåt särskilt sätt. Snarare var det mer av namnrabblande än vanligt, tycker jag. Jag skrattade nog mest åt Daniel Day Lewis kanske.

Kvällens snyggaste:

Charlize Therons hår! Jag kunde inte sluta titta på henne! Färgen, frisyren - så urbota snyggt! Nästan så jag blev sugen på att kapa av mitt sådär igen. Men det skulle naturligtvis inte få samma stjärnglans (duh!).

Foto: style.frizz.com

Kvällens vinnare:

Jag gillar när priserna fördelas lite och så var det absolut i år. Ingen kammade hem allt, så att säga. Life of Pi fick fyra statyetter, Argo tre och Lincoln bara två, vilket var lite oväntat kanske. Sverige fick ta åt sig lite av äran vid tre utdelningar då Malik Bendjellouls Searching for Sugarman vann i kategorin bästa dokumentär, samt två bästa ljudpriser (de fick lika många röster!) genom Paul NJ Ottosson (Zero Dark Thirty) och Per Hallberg (Skyfall).

Kvällens skådespelare:

I kategorierna bästa huvud- respektive biroll kan man väl säga att jag var till 50 procent nöjd med utfallet. Att Daniel Day Lewis tog hem priset för Lincoln var (även om jag inte sett Lincoln än) inget att opponera sig emot. Inte heller priset till Anne Hathaway för Les Misérables (även om det hade varit lite lite roligt om Sally Field fått pris också). Christoph Waltz (Django Unchained) vann för en roll som i mycket kändes som en upprepning av tidigare karaktärer i en kategori där ingen direkt stod ut. Varken rättvist eller orättvist alltså.

Foto: graziedaily.co.uk

Däremot var jag inte helt överens med juryn vad gällde Jennifer Lawrence (Silver Linings Playbook) vinst. Lawrence prestation var kanske bra men inte alls fantastisk. Nej, jag hade då mycket hellre sett att priset gått till Emmanuelle Riva för hennes enastående prestation i Amour.

Kvällens skandal:

Ingen. Jag hörde talas om att en kvinna bakom den animerade kortfilmen Paperman fick stå i skamvrån utanför salongen en kort stund efter att ha kastat pappersplan på folk. Det var nog allt.

Kvällens koolaste:

Rekordunga Quvenzhané Wallis, 9 år gammal,
från Beasts of the Southern Wild, nominerad till bästa kvinnliga huvudroll

Dessutom:

• Gjorde Fredrik & Filip också en godkänd insats, men var i mitt tycke inte lika kul som förra året. 
• Gillade jag att man valt musiktema i år, det var kul och höll för det mesta uppe farten.
• Var Bondhyllningen det största sömnpillret under hela galan, kunde de inte gjort det roligare än så? Till och med OS-invigningen lyckades bättre, och det var ett sportevent!
• Var det märkligt att musikframträdandet av Les Misérables ensamble kändes nästan tajtare än de som var med i filmen (som jag älskade, btw).

Nästa år får ni allt höja ribban lite igen, The Academy! Betyget för natten: 3/5 (och då är jag nästan snäll).