Perfect mix

Först lite käkpressning för att inte tokböla till Parenthood och sen likt en galen människa skratta för mig själv åt United States of Tara. Det blir nästan inte bättre än så.

Plus att jag fick se en första glimt av briljanta Mr Izzard in action igen. Sweet.

Soooooooova!

Leeeeedig! Och när jag vaknar väntar både ett splirrans nytt avsnitt av Parenthood (yeay!!) och en säsongstart av United States of Tara* (yeay!!) på mig. Kan nästan inte vänta, men är så sjukt trött att jag bara måste få gå i koma en stund först.

Jag hoppas att föraning om att något huga-hemskt kommer att hända i Parenthood inte besannas. Men samtidigt är det ju tjusningen med serier, det kan inte bara vara bra och fint hela tiden.

*Som självaste Eddie Izzard gästspelar i den här säsongen!!

Något lurar...

Andra natten av tre avklarad. Jag känner mig lite konstig idag. Eller det gjorde jag nog igår med. Jag blev plötsligt hemskt sur och irriterad, nån timme före det var dags för jobb. Jag tycker inte alls om att vara så, jag får väldigt dåligt samvete omedelbart. Men jag var väldigt irriterad, kände mig stressad och irriterad och ville bara bita huvudet av någon, vem som helst i princip. Snälla Mr M säger att man får vara irriterad, även jag. Jag skulle tom kunna få bli lite arg om jag så ville tydligen. Men jag har svårt för det, jag känner mig hemsk redan innan det gått över.

Jag hade nog ganska ont i ryggen inatt, det kan ha varit en bidragande orsak. Den domnade som bort strax under skulderbladen och jag kände mig hemskt trött i ryggen när jag jobbade. Och så tror jag att jag kanske håller på att bli förkyld eller nåt. Det känns som att jag har nåt skräp i kroppen. Något lurar i vart fall någonstans. Jag har bara inte riktigt satt fingret på vad det är som huvudet och/eller kroppen lurar med. Den som lever får se.

Rastlös, moi?

Jag vill göra något nytt! Jag vill ha en förändring! Det kryper under huden och ingenting händer. Jag vet egentligen vilken förändring jag skulle vilja se, men den tycks inte möjlig just nu så då får jag nöja mig med en andrahandsförändring. Men riktigt vad vet jag inte. En flytt står dock läskigt högt på önskelistan. Men där finns det också olika önskemål och olika nivåer av rimlighet.

Men nånting måste nog hända, känns det som. Och det är grymt besvärligt att ha ett önskat läge som inte går. Jag vill! *stampar i golvet*

Eller så är det bara en övergående rastlöshet som för stunden eskalerade till skyhöga nivåer pga det intensiva snöfallet jag just for hem igenom. Suck.

Tid är ett påhitt

Det är ju verkligen superbra att de tekniska prylarna numera är med i tideräkningen, men jag blir aningens förvirrad av att de alla visar samma tid en dag som denna. Har alla ställt fram sig en timma eller har ingen det? Har tid.nu gjort det?

Och så frågar jag mig som vanligt varför vi håller på med sånt här. Kan vi inte bara låta tiden vara, höst som vår?

Initiativet kvar

Jag har inte hunnit följa så mycket av det som hänt på kongressens första dag i Malmö, men lite rubriker tycks de dock ha skapat. En stor fråga idag var Gudruns motion om namnbyte på partiet, en motion som en oenig styrelse stod bakom men som alltså inte gick igenom. Jag väntade mig nog inte heller det, men vad jag egentligen själv tycker i frågan är nog lite oklart. Jag tycker båda sidor har poänger och har svårt för att hålla kvar i saker av sentimentalitet. Samtidigt tycker jag inte att det presenterats något bra förslag på nytt namn. Förr eller senare kommer det nog att ändras, det tror jag trots allt.

Just nu räknas rösterna till valet av talespersoner och jag önskar riktigt mycket att jag var där och hjälpte till, min nästsista dag som valberedare i Fi.

Stillsam lördag it is

Innan jag hann jaga fikasällskap hörde S av sig och föreslog lunchdejt. Så jag lämnade de två sovande bakisarna och for och åt på Charlies. Inte alls så bra som det var nån annan gång vi var där och onödigt dyrt kändes det också. Men alltid trevligt med lunchdejt. Vi tog en tur till elgiganten också eftersom S funderar på att skaffa en laptop. Och trängdes lite på maxi.

Nu är jag på plats på landet igen med finaste fyrfotafamiljen och tänkte spendera den endera framför spel eller nån film. Eller kanske lite av båda. Men tänk att jag glömde inhandla lördagsgodis! Nästan lite katastrof, men det är bara att överleva. Jag fick med mig en liten flaska vin iaf. Mini-win för mig.

I'm all about the fun

Jag var ju jätterolig igår kväll. Blev mastodonttrött strax efter nio redan och saknade inspiration till att typ sitta upp. Så jag la mig i soffan lagom till att Gone in 60 Seconds började på tv:n, vilket blev en bra rubrik för mitt eget varande. Vaknade strax efter tolv och slöspelade lite i ett ganska tomt WoW tills dess att syrran ringde och ville bli hämtad. Jag körde hem hennes kompisar och när vi kom hem hit huserade redan en småleende (I don't know why) M i köket. Alla fåren hemma, nöjda och glada.

Solen ligger på i sovrummet och bidrog till att jag slog upp ögonen nästan prick klockan 8 i morse. Nu sitter jag här i en dagen-efter-stinkande lya och funderar över vad som försiggår i Malmö. Och över om jag kan lyckas få till en fika på stan med någon idag. Jag känner för att långfika och prata strunt.

Edit: Det går visst att följa kongressen här.

Får man sova nu?

Jag saknade inspiration till matlagning ikväll så jag drog med syrran till italienska Taormina och åt. Hon tycktes inte ha något emot det alls. Gott och trevligt. I gengäld följde hon sen med mig till maxi och storhandlade. Kanske inte favoritsysselsättning klockan åtta en fredagskväll men faktum är att jag verkligen föredrar att handla den tiden eftersom det är så få andra där då. Ingen stress, tomt på ledsna, skrikande barn, inga köer och ostressad personal. Perfekt.

Nu är syrran avsläppt för sin utekväll på Corona och Mr M är någon annanstans i vimlet. Han skulle på AW och komma hem "ganska snart", men det tror vi inte längre på. Nu är det antagligen redan full fart.

Men inte här. Här är det jag, min tomma, tysta lägenhet, datorn, tekoppen och så en skål med den ultimata blandningen av djungelvrål/ahlgrens bilar. En del tråkigt och en del skönt, ungefär. Och jag skulle lätt kunna lägga mig och sova igen.

Vad är väl en helg i Malmö...?

Och ja, jag önskar att jag som så många andra i detta nu var på väg ner till Malmö (där det tycks vara vår på riktigt) för kongressen som inleds imorgon. Men jobb (och ekonomi till viss del) förhindrar det dessvärre. Det är första kongressen sen starten som jag inte är med på och det känns lite som att stå utanför, på nåt sätt. Men jag ska försöka hålla mig uppdaterad om vad som händer och beslutas. Inte minst ska det bli spännande att se hur mycket av valberedningens förslag som går igenom. Jag hoppas förstås på allt men erfarenheten säger mig att Fi:or är duktiga på att röra om när de vill.

Helg!

Ledig! Ända till söndag kväll. Känns skönt. Har visserligen bara jobbat två nätter men det känns ändå i kroppen lite.

De stressiga mornarna som blivit sliter lite, inte minst på ryggen. Det spelar som ingen roll hur mycket jag förberett och gjort undan, när det larmar på flera håll samtidigt och jag snabbt måste bedöma vem som just idag kan tänkas ha de mest respektive minst stadiga benen så känns det stressigt och jag får skynda mig igenom varje grej. "Du är grinig idag" sa en man när jag inte hade tid att diskutera vilken olja han skulle köpa till sin bil.
Mycket djur har det varit också inatt. Marie hade en dam på sin avdelning som prompt skulle ut och 'mjölka koen', Simon fick låtsasvittja 'råttjärnet' under en säng på sin och jag hade tydligen skeppsråttor som skulle elimineras på ett rum inne hos mig. Man ska ha många kompetenser...

Hej duschen!

Det finns rätt många möjliga läskigheter man kan få på armarna på mitt jobb men inatt konstaterade jag att lukten/kletet av rå falukorv kvalar in på topp 3 över de läskigaste. Huga.

Ingen koll

Första natten på jobbet förlöpte bra ungefär som vanligt. Den nya trenden är att det är kav lugnt mitt på natten ett par, tre timmar och sen halvkaos sista timmen. Och för att skapa halvkaos i huvudet på någon som jobbat nästan tio timmar i sträck under natten krävs inga katastrofer, vill jag lova. Det räcker med att fler än två personer (ibland bara fler än en) vaknar och behöver min delade uppmärksamhet. Jag är tydligen lättstressad klockan sex på morgonen. Och inte alldeles klartänkt. Men det löste sig den här morgonen också.

Jag har idag i ett svagt ögonblick lovat att stå för våffelgräddning när Mr M och syrran kommer hem. Jag har förstått att det visst är våffeldag först imorgon, men strunt samma. Det händer att jag äter kanelbullar andra dagar än kanelbullens dag (som är när?) och folk tycks äta semlor nästan året runt numera. Så f it, idag blir det våfflor i det oinvigda våffeljärnet jag fick i julas.

Ibland..

...är det tur/otur att jag håller hårt på principen att det som är bloggat är bloggat, no turning back.

Filosofiska rummet

Dagens insikt är på intet sätt en ny sådan. Jag jag tror att jag kommit fram till den (och fått den påtalad för mig dessutom) sisådär 483 gånger vid det här laget. Insikten går ut på att jag inte är övermänsklig på något vis när det kommer till påverkan på andra människor. Jag är inte alltid orsak till att andra är ledsna, arga, besvikna, konstiga, plötsligt tystlåtna, knäppa, inte tycker att jag är bäst i världen osv. Jag kan inte bestämma att andra ska tycka om mig och det finns bara så mycket jag kan göra för att påverka det. Att ständigt bära på oro över om jag gjort, sagt, skrivit, tyckt eller agerat på något sätt som fått andra att reagera på ett negativt sätt är mer än dumt. Jag måste börja förvänta mig mer av andra när det kommer till att berätta om saker är galna.

Att komma till insikt är dock inte samma sak som att börja leva annorlunda.

Dagens andra insikt är att jag behöver en ny ventil. Jag behöver börja skriva igen. Ärligt och för min egen skull (och möjligen också på ett slutet sätt så att jag inte behöver oroa mig för någon annans reaktion enligt principen ovan). Den insikten är något mindre svår att komma igång att praktisera, men inte lättsam.

Katt-ekvation

Inte briljant val av dag att följa med ut till huset igår egentligen med tanke på att det innebär tidig morgon idag när jag egentligen borde sova länge inför jobbnatten som kommer. Men dels hade jag glömt att tvätta arbetskläderna och dels så saknade jag kattfamiljen en väldig massa. Jag har insett att om jag varit borta från dem sådär 2-3 dagar så är det "ignore-behandling" som gäller (iallafall från den äldsta surtanten) men om jag varit borta längre, som en vecka i det här fallet, då är det 3 plåster som möter och följer mig var jag än går. Jag saknar dem och borde vara där oftare. Förhoppningsvis kan jag vara där lite längre tid till helgen.

Små vinster är också vinster

Idag startade min dag kl 7 av väckning av Mr M. Sen fortsatte han att tjoa om att jag måste skynda mig tills jag fick lov att påpeka att jag faktiskt stod fullt påklädd med alla grejer packade och klara medan han satt i kallingar vid datorn. Win: Sara.

Mera vår

Det finns tydligen de som hävdar att det redan är vår i Umeå. Till de vill jag nog helst säga: bah! Men fake it 'til you make it; efter att ha ätit lunch på stan med Mr M tog jag idag en nästan tre timmar lång promenad i det sk 'vårvädret', för att boosta upp mig med lite dagsljus inför de stundande jobbnätterna. Och så passade jag på att ta de här 'vår'bilderna. (Lite suddiga mobilbilder förvisso, nästa gång får jag kanske släpa med mig systemkameran.)

Utsikt över Umeälven mot centrum, sett från gamla träbron

Promenadstråket på Böleäng ut mot Röbäck

Mer Big Love

Här är för övrigt två andra kommentarer till sista avsnittet av Big Love som jag skrev om igår. E! Online verkar som jag ganska nöjda medan Tv Fanatic verkar mer besviken över utgången. Den sistnämnda ställer också en del vettiga frågor som jag helt missade att sakna svar på under avsnittets gång, men så har Big Love varit en serie som jag tidvis, framför allt förra säsongen, såg på med ett halvintresse.

Är det vår snart?

Jag längtar till våren! Inte minst efter att ha läst det här. Nästan tre meter snö i år alltså, och tydligen inget ovanligt. Det känns som att det varit mer snö i år än året före, men inte. Något har i vart fall gjort att just den här vintern känts ovanligt lång, även för en vinterkramare som undertecknad. Jag kanske håller på att bli less vintern? Sex vintrar (eller är det sju?) i Norrland kanske har haft sin effekt?

Det där är nog bara de vanliga tankarna om förändring och förnyelse som tenderar att komma när våren skapar nytt landskap. Jag borde istället se till att skaffa mig gummistövlar så jag tar mig torrskodd genom allt smältvatten de närmaste veckorna.

Bye bye Big Love

Big SPOILER-alert!

Så, was I right or was I right? Som tidigare bekräftat har jag alltid rätt. Så även idag. Och inte bara lite rätt i det här fallet, hela martyrskapet slog in. Goddamn! ("if you'll pardon the pun"*) Och lite geggigt blev det, med en läglig påsksöndag och allt, för att verkligen få med den religiösa symboliken så tydligt som det bara gick. Men jag är faktiskt väldigt nöjd ändå med det sista avsnittet av Big Love. Inte den bästa avslutningen jag sett men klart godkänd. Några frågor kvarstår, men inte de viktigaste. Vemodigt som alltid att se det sista av en serie man följt en längre tid (5 säsonger), men jag tror, som jag skrivit tidigare, inte att det fanns så mycket mer att tömma ur klanen Henrickson.

Det bästa av allt? Att den ursprungliga musiken spelades i slutet. Den 'nya' vinjetten kan ha varit den tråkigaste (och onödigt längsta) jag sett på länge.

*Citerat från vilka knasiga britter nyligen?

Blir det martyrdöden?

Jag tycks ha varit helt omedveten om att nattens avsnitt av Big Love alltså är det sista sista! Kort säsong, alltså. Nu kändes iofs det förra lite som att det var på gång, många trådar börjar skymta en ände. Jag har inte sett det sista än, det blir dagens uppgift. Ska bli spännande att se om min föraning om att minst en person kommer att mista livet, slår in.

Varför sova när man kan vara vaken?

Alltså det här med att somna som först någon timme före det att "normalt folk" väcks av sina klockor och sen ändå slå upp ögonen före åtta på morgonen, det känns som en ganska dålig idé. Jag vet inte vad som snurrar men uppenbarligen tycker huvudet att det är överskattat med sömn.

Faktum är att jag mår lite halvdåligt idag och nu tror jag inte att det längre kan efterspel från 'den roliga kvällen'. Riktigt så illa var det faktiskt inte. Får försöka äta nåt vettigt och se om det ger med sig. Två sista dygn nu innan jobbet drar igång igen och jag har varken lust att vara sjuk eller osövd den tiden.

Lucky girl

Usch, känner mig som en rookie tonåring idag. Inte bra alls. Har kommit fram till att alkolås på mobilen kanske inte är en så dum idé ändå. Samt på World of Warcraft och Facebook, eller ja kanske datorn i allmänhet. Och visa-kortet. Fast det klarade sig ganska bra igår, då jag inte hade så mycket på det från början. Tur där. Och alla tycks också fortfarande tycka om mig. Tur igen.

Tur också att jag inte har så roligt så ofta.

Det var kul!

Det gick då bara bra, för den som ev undrar. Det blev kanske lite mer än vad det brukar när det kommer till den här kontrollerade tjejen, men ärligt så hade jag ruskigt kul igår. Som alltid när jag umgås med Umeås skojigaste brudar så skrattar jag tills kroppen värker. Vi var hos "that'swhatshesaid"-Ulrika först igår och hon ägnade sig åt att lägga upp meningar tagna helt ur sitt sammanhang på facebook, vilket kan ha fått någon att tro att vi hade en annan typ av fest än vi hade (vi fick förslag..).

Det var också samma Ulrika som med orden 'håll mig ifrån karaokebaren' drog med oss till Schlagerklubben av alla ställen. Där lyckades jag bli av med både jacka och mobil ett tag och Anna hade inte kvar sitt busskort när hon skulle hem. Men vi hade rätt kul. Fast som alltid är festen aldrig så kul som förfesten hemma. Nästa gång får vi bara se till att vara hos nån som inte har ett fyllt barskåp. Jag är inget jättefan av ångesten över att inte i detalj minnas allt jag sagt, gjort, skrivit, glömt, sett osv.

Tusen tack för en hysterisk och kul kväll, tjejer!

Det kan sluta hur som helst!

Saras del av bordet...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Livets stora frågor

Platta håret eller låta det vara lockigt? Svart-vit 'rocker'-tröja eller svart paljettig (låter inte snyggt, I know, men faktiskt)? Martens eller låna syrrans lite för stora högklackade? Livet blev plötsligt fyllt av svåra, ytliga frågeställningar...

Äntligen!

Det är sådär man gör det, tydligen. Ikväll blir det äntligen utgångskväll med Ulrika & Anna!

Lördag

Vaknar lite för tidigt igen med tanke på den sena timmen som blev igår. Möts av en blek tjej med trassligt hår och svullna ögon när jag passerar spegeln. Fancy. Jag skulle lagt mig tidigt igår, av flera skäl, inte hängt vid datorn hela natten. För sent för det nu.

Idag blir det en promenad in till stan och systembolaget. Ska sondera vinsidor på nätet först. Jag kan ju bara inte köpa samma gamla rödvin som alltid, hur tråkigt är inte det? Hur gott det än är. Jag får ta risken att bära hem blaskvin.

Men först plåstra om det j-igt onda skoskavet jag karmaliknande fått av att jag plockat fram mina somriga tygsneakers när vintern fortfarande inte gett sig. För så måste det väl vara, dålig karma?

"It's like Sophie's choice!"

Vem bestämde att Ryan Reynolds skulle vara på tv nästan samtidigt som Paul Bettany är på en annan? Cruelty!

Reynolds film ("Definitely, Maybe" på tv8) är dock snäppet charmigare än Bettanys ("Wimbledon" på svt1) och började en timme före så det kanske finns chans på lite både och?

Published with Blogger-droid v1.6.7

Grattis brorsan!

Simultant med matlagningen har jag förstås också ringt och grattat min fina lillebror (den äldre, till vänster i bild*) som fyller 30 år idag! Stort grattis igen Thomas och välkommen till 'rätt sida strecket', eller nåt...! Jag firar på distans nu och hoppas på roadtrip söderut fram emot sommaren så får vi fira en gång till.

*den andra brorsan är såklart också finast i världen men fyller inte år just idag :)

Nu är jag med igen!

Sådär. Det finns inget som en snabb, timslång promenad med adrenalinstinn musik högt i öronen när huvudet är på olika platser. Men nu känns det bra igen, jag har landat. Typ.

Lite mat på det, en folköl, några chips och så kallar vi det fredagskväll?

Film 5/11: Eat Pray Love

Det var med tvekan som jag satte mig framför Eat Pray Love ("Lyckan, kärleken och meningen med livet" på svenska). Hittills har nämligen alla recensioner jag läst sågat den. Egentligen det perfekta utgångsläget.

Liz (Julia Roberts) krisar i sitt äktenskap, avslutar det och försöker med en rebound-kille (James Franco) men lyckas ändå inte hitta lyckan. Hon bestämmer sig för att behandla sin 30-årskris genom att fördela ett års tid mellan Italien, Indien och Bali, för att hitta 'balans i livet'. Hon träffar spännande, snälla, raka, roliga och konstiga människor, men ska hon hitta sig själv?

Filmen bygger på en självbiografisk bok av Elizabeth Gilbert som varit bästsäljande i USA en lång tid nu. På flera sätt finns det säkert ett upplägg i boken (som jag inte läst) för en bra film, men jag kan inte påstå att Ryan Murphy riktigt lyckats leverera. Det är ingen dålig film, och bitvis, framför allt mot slutet, kommer 'visdomarna' fram som faktiskt har lite substans och förtjänar eftertanke. Tyvärr slarvas de bort i ytligheter.

Till att börja med har jag tyvärr lite svårt att köpa karaktären som Roberts spelar, trots att den bygger på en verklig person. Att 43-åriga Roberts ska övertyga i en 30-årskris är dessutom lite väl optimistiskt och gör att jag får ännu svårare att greppa Liz. Hennes ursprungliga problem är inte heller särskilt tydliga för mig, jag ser inte riktigt krisen som är upphov till resan och filmen. Och jag har nog sällan sett Roberts så icke-brilljant som här.

Hennes motspelare lyfter dock filmen bitvis. I Italien träffar hon svenska Sofie (Tuva Novotny) och där gnistrar det ibland till (även om jag sekunden senare suckar djupt när de oroas över sin vikt och jeansstorlek). Jag har sett bättre skildringar av Rom, men den här delen är inte dålig. Indien-delen däremot, där mötet till stor del består av 'Richard from Texas' (Richard Jenkins) sänker dessvärre filmen och enbart min nyfikenhet höll mig från att stänga av.

På Bali lyfter filmen åter en aning igen, mestadels för att Felipe (Javier Bardem), Ketut (Hadi Subiyanto) och Wayan (Christine Hakim) kommer in i bilden. Deras karaktärer och skådespel lyfter upp Roberts och filmen börjar så smått få en mening.

Jag har, inte oväntat, lite svårt för hela 'hitta Gud i dig'-grejen även om jag kan köpa den. Jag har svårare för att greppa vad som egentligen är Liz' problem. Och även om de, som kritiker hävdar, bara består i 'i-landsproblem' så hade jag nog kunnat relatera om jag bara fått lov. Och castingen får en stor bakläxa för att de valde Julia Roberts som Liz. Det här var en roll helt fel för henne, tyvärr. Filmen ger mig dock en ökad lust att resa och att åter praktisera meditation. Samt, en del ögongodis. Stora plus i sammanhanget.

Betyget blir ändå godkänt, 2/5.

Varför ta ut skoj i förtid?

Uttråkad och lite less idag. Jag borde ha sovit längre. Vaknade strax före klockan nio efter drygt fem timmars sömn men kunde, trots tunga ögonlock, inte förmå hjärnan att stänga av till sömnläge. För mycket snurrar runt. Fast som inget särskilt heller, samtidigt. Virriga Sara.

Jag borde vara uppåt och inte minst se fram emot helgen. För det första är jag ledig trots att det är min jobbhelg (jag fick ta förra helgen istället) och för det andra verkar det som att det vankas girls night med bästaste Ulrika och Anna, vilket var evigheter sen (nåja) det sist hände. De tycks båda två ha en massa saker, på gott och ont, som händer just nu och det vore übertrevligt att ta igen allt vi missat den sista månaden. Men, det mörka molnet är som vanligt pengar. Jag tror att det löser sig, men man vet aldrig. Och tills jag är säker målar jag en rödskalle på väggen, in case of. Sån är jag.

Back on track

Och ja, jag har varit dålig på att skriva om all film jag trots allt sett (merparten just före Oscars), men nu så. Såg Easy A alldeles nyss och den passade uppenbarligen perfekt in i min sinnestämning. Det finns inget bättre än det.

Film 4/11: Easy A

En enkel plot; Olive (Emma Stone) är en smart high school-tjej som hjälper en killkompis som är less på att få spö för att han är gay. De båda får resten av skolan att tro att 'de gjort det'. Killen, Brandon (Dan Byrd) kommer undan med ett gott rykte medan Olive blir skolans slampa, ett rykte som ökas på i takt med att hon hjälper fler killar att boosta upp sina rykten. Det hela exploderar såklart och snart har vi en historia med sårade känslor, hysteriska kristna och ett äktenskap i krasch.

Easy A är en ovanligt smart high school-film där det förvisso flödar av stereotyper men där man samtidigt lyckas få in smart dialog, snygga referenser och dessutom kan hitta en del skickligt skådespel. Visst är Olives föräldrar (Patricia Clarkson och Stanley Tucci) både knasigt roliga och samtidigt läskigt skumma föräldraideal, men jag köper det. Det finns också gott om andra anledningar till varför det här egentligen inte är en bra film (där den första dialogen mellan Olive och studievägledaren, spelad av Lisa Kudrow kanske är den största) men av någon anledning harjag svårt att inte gilla filmen ändå. Den är faktiskt ganska kul opretentiös och landar inte i en hög av liknande filmer där tjejen får den snygga killen i slutet after all (även om det kanske/kanske inte händer även här). Ett plus också för referenserna till Hughes-filmerna, som borde ha gjorts för länge sedan. Musiken är väl vald, Emma Stone gör ett skickligt jobb och ja, jag gillar den.

Det blir 4/5 i betyg även om den kanske egentligen inte borde ha det.

(Exp, AB, SvD)

Har USA slutat se på bra tv-serier?

Jag tror att någon är ute efter mig. Eller snarare min psykiska hälsa. Inget Parenthood förra veckan, inget denna vecka och inget nästa heller! Vad är det frågan om? Det här är inte okej.

I allmänhet har det varit skralt den sista tiden med nya avsnitt bland de tv-serier jag följer. TBBT bara varannan vecka, inget Modern Family på ett par veckor, samma sak gäller för HIMYM och min guilty pleasure-serie Desperate Housewives. Jag måste kanske utöka listan på aktiva serier något, alternativt ta tag i någon gammal som jag borde ha sett.

Men, ljuset i mörkret står oväntat Big Love för just nu. Som bekant har den inte stått i topp hos mig på ganska länge nu, men avsnitt 7 och 8 var riktigt spännande och även om avsnitt 9, som kom i måndags, inte riktigt höll samma klass så var det helt okej det med. De har lyckats med konststycket att återuppliva en serie som blev ointressant en hel säsong (4). Jag hoppas det håller hela vägen till målsnöret.

Simultankapaciteten är noll?

Och snabbt var det förresten gjort så finns inte Libyen med på löpsedlarna eller ens bland huvudnyheterna längre. Det har under helgen petats ner av melodifestivalen (!) och idag återfinns det långt under nyheten om Alexander Bard som idoljurymedlem på skvallerkvällstidningarnas hemsidor. Även på SvD och DN har nyheten sjunkit ner en bit, om än inte riktigt på samma vis. Men fascinerande ändå. Kan vi inte hålla fler än en internationell krisnyhet i huvudet åt gången?

(Precis före katastrofen i Japan tog vid såg jag också att Charlie Sheen var på löpet på ena kvällstidningen snarare än Libyen. Klart att det är viktigare...)

Kommentar om Japan

Jag tror att jag nästan instinktivt undviker alla krigsrubriker om det katastrofala läget i Japan. Det är så oerhört svårt att ta in. När jag först såg tsunamibilderna på tv en kväll på jobbet stelnade jag till en kort stund, rös och gick iväg. Det är så ohyggligt mycket kraft i naturen och jordbävningar och tsunamis visar det mer än väl.

Just nu oroas omvärlden (ibland på lite väl egoistiskt vis, som att importerade grönsaker från Japan till Sverige vore det största orosmolnet just nu) allra mest över kärnkraftverket som nästan bokstavligt talat är en tickande bomb i Japan. Och jag förstår att diskussionen om kärnkraft kommer upp. Alla borde se vilka risker det för med sig. Oavsett hur 'säkra' nationerna hävdar att just deras är. Står de inte pall för naturens krafter (eller för människans hand, för den delen) så ska de inte finnas och garantier är svåra att ge. Mina åsikter representeras i stort på ett bra sätt i ledarkrönikan här från i söndags.

Nicke Borg/Russel Brand?

Som gammalt Backyard Babies-fan måste jag erkänna att jag faktiskt gillar Nicke Borgs bidrag till melodifestivalen. Och det trots att låten inte känns så unik. Till en början tyckte jag den skulle passat ypperligt på Green Day-albumet American Idiot då det låter nästan för mycket precis som den.

Men så dök en annan association upp i huvudet häromdagen. En mer komisk sådan och jag vet inte riktigt varför egentligen. Nu fanns inget bra klipp direkt från filmen där låten är betydligt mer komiskt framförd, men det jag numera tänker på när jag hör Nicke Borg är Russel Brand och "Inside of you" från (den riktigt roliga, trots Brands medverkan) Forgetting Sarah Marshall ('Dumpad' på svenska):

En dagledig låtsaskompis kanske?

Det är nästan morgon och jag är vaken trots att jag är ledig och får lov att sova. Jag var trött på kvällen men det gick över och sen gick bara tiden medan jag hade trevligt med de knasiga guildisarna över nätet. Och nu är klockan snart fyra på morgonen. Helt galet. Jag borde sova.

Jag har flytt stan för landsbygden och imorgon ska jag umgås med svansdjuren, städa lite och i övrigt ta det så lugnt jag bara kan. Kroppen är lite sliten och tycks säga ifrån. Jag har varit ganska yr de sista dagarna. I förrgår morse på jobbet snurrade det faktiskt till så att jag hamnade på golvet igen. Jag vet inte vad det där är, men det går säkert över om jag vilar upp mig lite. Och tittar ikapp på lite film och tv-serier som det inte funnits tid till. Lite trist att se själv kanske, men... Å andra sidan känner jag mig inte så där värst sugen på att fara iväg och vara social med någon heller. Jag vill nog helst dra runt hemma i slapparkläder och oborstat hår. Så får det bli.

Bra dag?

Hon kom hem, la sig i min säng och berättade om sin dag men somnade strax mitt i en mening. Jag gissar att första praktikdagen på HUMlab på universitetet var bra...

Published with Blogger-droid v1.6.7

En off-knapp hade suttit fint

En natt kvar sen får jag njuta av lite ledighet, hoppas jag. Jag har sovit knappt fem timmar sedan i fredags morse men trots det har jag varit ganska pigg inatt. Jag vaknade alldeles för tidigt igår med valberedningen i huvudet. Sen tillbringade jag en stund med att delta i mötet via skype (de andra är i Sthlm) för att åtminstone göra något. De gör ett mastodontjobb men jag hoppas att jag kunde bidra med några kloka infallsvinklar i resonerandet kring förslaget till nya talespersoner. Vi tycktes dock ganska eniga om vår linje, men resultatet är inte offentligt än, vad jag vet.

Idag får jag faktiskt se om jag orkar stiga upp och vara med på distans igen. Jag måste verkligen sova. Jag är lite snurrig nu och iq-nivån är så låg att det nästan kändes klurigt att göra frukostmackorna när jag kom hem för en kort stund sedan. Så nu ska jag gömma mig under täcket och hoppas att drömmarna inte far till Sthlm igen utan stannar här och nu så det blir lite kvalitetssömn.

Godnatt.

Kvällens tv-tips

Ikväll får soffhängarna inte missa att se The Squid and the Whale på Svt2 kl 21.25. Nu var det förvisso ett tag sedan jag såg den men minns den helt klart som en favorit. Och Noah Baumbachs bästa, i mitt tycke. Med bl.a Jeff Daniels, Laura Linney och Jesse Eisenberg.

I en annan del av världen...

Hm, läser ikapp nyheter och inser att jag kanske inte ska gnälla om de svenska väderförhållandena iallafall. I Japan har de det lite värre just nu, milt sagt. Jag är så glad att jag inte bor på såna där rörliga plattor. Läskigt.

Jag menar, det räcker nu va?

Lillstugan på landet

Published with Blogger-droid v1.6.7

Vem beställde snö?

Vaknade upp på landet idag med tre ivriga kattdamer som nästan bråkat om platsen närmast mig inatt. Känns bra att jag hann fara hit före jobbhelgen. De får mig att varva ner lite. Vi får dock se hur ivriga de är på att gå ut när jag öppnar dörren och de inser att det ligger ett par decimeter nysnö ute. Jag tror nämligen att de längtar efter våren och barmark lika mycket som jag gör.

I eftermiddag blir det åter färd mot staden och ett nytt försök att skaka liv i min fransyska. Jag har fått några tips av lillebror bilkunnig som jag ska testa idag. Låt oss hoppas att det funkar. I miss my car!

Skrotdags för både mig och bilen kanske...

Jag har inte lyckats med mycket idag. Jag har känt mig konstig i huvudet hela dagen och när vi efter lunch på stan for förbi Ica försökte jag mig på att svimma i kön där. Jag fick plötslig hjärtklappning och kände mig jättekonstig men hann sätta mig just som det svartnade totalt så något riktigt drama hann det inte bli som tur var. En söt liten tant tyckte jag skulle hålla mig golvet, så där satt jag blek som ett lakan bredvid kassan och fattade inte riktigt vad som hände. Som tur var hade jag M och lillasyster med mig så jag tog mig ut i bilen, for hem och vilade på soffan en stund. Sen blev det okej igen. Jag känner mig fortfarande konstig, lite stel i nacken och yrslig men inte direkt sjuk. Så jag vet inte vad det där skulle vara. Pensionsdags kanske.

Och bilen har jag inte fått snurr på heller. Mattias och Simon tycks eniga om att den 'låter som en gammal Saab' (min diagnos) för att den inte går på alla cylindrar. Så jag köpte en tändspole för nästan 700 spänn men sen tycktes de eniga om att det inte var det som var felet iaf. Så jag vet inte. Vi ska visst testa nåt nytt imorgon så hoppet om bil i helgen lever även om det är svagt.

Förklara det om du kan!

Jag har drömt hej vilt inatt också. Det ena jag minns var att jag var höggravid och låg i en magnetröntgentrumma och så gick det cockerspanielhundar utanför. I en annan (eller samma?) stod jag på Tegsbron i Umeå, det var sommar och tokregnade och jag bara stod där och var glad att det inte längre var vinter. Den kanske var något enklare att tyda...

Zimzalabim -bort med missljuden?

Inatt har jag sovit sju timmar i sträck och är iaf halvvägs till att bli lite piggare. Planen idag var att följa med syrran på stan 'tidigt', som hon sa men eftersom hon efter två väckningar fortfarande ligger och trynar i sängen lär det väl inte bli så mycket av det.

Jag ska i vart fall spendera min enda riktigt lediga dag den här veckan med att tvätta och försöka få koll på vad som behövs för att få bilen att gå som en klocka igen. Det vore ju guld att ha den ordnad till jobbhelgen. Jag ska starta den och hoppas att de konstiga skakningarna jag upplevde sist är magiskt borta (as if) samt plocka bort bakdäcken och se om jag har rätt i att bromsbeläggen där behöver bytas. Hoppar och låter den fortfarande får jag ta hjälp av expertisen omkring mig för att lista ut vad som kan vara galet. Riktigt så bra koll har jag inte själv.

"It's the end of an era, so to speak"

Det är så mycket annat jag skulle vilja skriva om, saker som inte cirkulerar kring min ständiga trötthet, saker som inte är så negativa, men orken och tiden finns inte riktigt just nu. Men det kommer. Efter helgen är jag långledig och efter sista helgen i mars kommer jag inte längre ha några formella uppdrag för Fi.

Det är första gången sedan partiet bildades som jag inte kommer ha en roll och ett uppdrag och det känns väldigt skumt och lite ledsamt nästan. Men det är ytterst självvalt och jag tror att det är en bra sak för mig. Jag behöver distans ett tag och tid att fundera över vad jag tycker och tror på. Åsiktmässigt vet jag var jag står, men vilka projekt tror jag på? Var vill jag personligen lägga krutet egentligen? Lite sånt finns i bakhuvudet.

Och så ska det, i ärlighetens namn, bli ganska skönt att få känna sig riktigt ledig ibland utan den där känslan av att jag alltid kan göra mer. Ideellt arbete har en tendens att skapa den känslan, i vart fall hos mig. Det finns liksom inga tydliga början och slut. Men snart kan jag vara ledig och spela WoW, se kopiösa mängder film och tv-serier eller bara göra ingenting på min lediga tid utan dåligt samvete. Det blir bra det.

Hur länge det nu varar innan jag saknar engagemanget, vill säga.

Sömntuta

Jag skippade jobbmötet idag trots allt. Dålig Sara. Jag vaknade precis före larmet vid 12 av att jag drömde om jobbmötet, att jag var sen och en massa andra negativa saker, men insåg efter en stunds vakenhet att jag inte skulle orka. Det gjorde ont i kroppen av trötthet. M var dessutom inte i stan så jag kunde inte få skjuts så då kändes det inte riktigt möjligt längre. Istället tog jag mig friheten att sova två timmar till. Jag känner mig fortfarande mör och geggig i huvudet, men efter att ha gjort två intervjuer med styrelsekandidater är jag lite mer skärpt. Jag hoppas det stannar kvar till sju då skypemötet med valberedingen börjar.

Och jag har fått en rapport från nattkollegan J efter mötet och det verkar helt klart som att det gick bra utan mig. Inte så mycket revolution skedde väl heller, så jag tror att jag fortfarande är med på banan på jobbet.

Man skulle varit kaffedrickare

Den här knasdamen börjar bli lite sliten. Jag längtar verkligen efter min långledighet som inleds på måndag morgon. Jag har sovit så dåligt de här senaste jobbdygnen, zombieläget är ett faktum igen.

Och hur jag ska orka imorgon är ett mysterium. Jag slutar jobbet strax efter sju på morgonen. Sen är jag kallad på jobbmöte kl 13-15 som jag måste försöka fara på. Sen hemfärd för att förbereda för två telefonintervjuer som är inbokade med start kl 16. Och inte slutar det där, på kvällen är det skypemöte med valberedningen. Och jag vill presentera mina intervjuer noga och vaket eftersom jag jobbar i helgen och inte kan delta fysiskt i Sthlms-mötet som äger rum då, där valberedningens förslag till kongressen ska tas fram.

En dåligt planerad dag av mig helt enkelt. Jag hoppas att jag tar mig igenom den. Just nu känns det lite tveksamt.

Måndag startar nu

Men snart bär det av till jobbet igen för min del. Känns trist att jag har 50-timmarsvecka just när det är sportlov. Men vi får väl försöka hitta på något ändå. Nu har jag två jobbnätter med S på avdelningen bredvid att se fram emot vilket är skojigt. Jag har bra arbetskamrater just nu vilket gör det så mycket enklare att gå till jobbet med lätta fötter.

Det ska inte vara enkelt...

Vi gör vårt bästa för att plåga lillsyrran hennes första sportlovsdag. Hon lagar snällt middag åt oss medan M spelar Justin Bieber, Boy George, Hanson och annat osnällt högt på datorn i köket och jag gör mitt bästa att sjunga med eller dansa fuldans. Jag tror att hon är hemskt glad över att bo här just nu...

'Inga kommentarer'

Jag har förstått från ett par håll nu att det är krångligt att kommentera på bloggen. Jag ska testa några varianter och se om det blir bättre. Ni som läser får väl hojta om det blir en försämring snarare än tvärtom.

Medelålderskris nästa?

Kom just hem och gick direkt och väckte lillasyster med orden "Du kan inte sova bort sportlovet". Ehrm.

Helgen kom och gick

Min lediga helg har bara flugit iväg, men den har varit ganska så bra och lagomt uppbokad. I fredags var jag och Mr M på disputationsfest för att fira att Jenny nu är klar med sin avhandling och kan tituleras 'Doktor Jenny' (hur koolt som helst). Det var väldigt trevligt. Kändes som evigheter sedan jag klädde upp mig, la på ett nytt lager ansikte och gick ut och åt och drack bland trevliga människor. Och det med en kavajförsedd, stilig Mr M vid min sida. Så det var bara plus. Lite tungt stundvis att hålla sig pigg hela kvällen eftersom jag just vakat av men det gick bra.

Och gårdagen blev en heldag med S. Först lunch på Max och lite shopping under dagen och sen melodifestival på kvällen med ett överflöd av snacks och godis och åsikter som gick isär åt alla håll. Det var ett bättre programupplägg än sist jag såg men så hysteriskt underhållande är det faktiskt inte. Men kvällen var kul och trevlig och avslutades med att vi såg Bridget Jones Dagbok som kanske inte höll så väldigt bra såhär tio år efter premiären. Men helt okej.

Nu laddar jag för ett par intervjuer igen. Först ut ska en tp-kandidat intervjuas och sedan en person som vill in i styrelsen. Skojigt och spännande är det.

Långt borta?

Idag befinner jag mig i Göteborg i tanken, på fina Stina Sundbergs begravning som jag tror kommer bli ljus och fin för alla som är där. Fortfarande känns det ofattbart att hon inte längre finns. Ett tomrum.

Oh, what a wonderful morning...

Fy bubblan (!) vad jag blev på dåligt humör igår. Sådär så att jag föreställde mig ett åskmoln ovanför huvudet. Som tur var gick det mest ut över mig själv. Jag gissar att det berodde på en av följande saker:

1) Min rygg gör ont igen, trots att jag försöker att inte låtsas om det. Och smärttröskeln tycks åter vara sådär hög för jag känner inte riktigt av det förrän bröstryggen pirrar till och domnar bort.

2) Jag tog en blick i garderoben igår eftersom jag och Mr M är bjudna på fest på fredag men insåg snabbt att där inget finns att hurra för (samt att jag är tjock och ful och borde gömmas i ett hål i marken).

Okej, kanske lite av båda då. Som tur är var nästan alla sovande änglar på jobbet inatt så jag behövde inte överanstränga mig för att slå på leendet. Det var lugnt och de som var vakna var snällare än jag kände mig. Jag tänkte för en stund ta ut min surhet på cyklarna som precis som alltid låg slängda precis utanför porten när jag kom hem nu på morgonen, men jag klev över dem och svor lite istället. Det dåliga humöret tycks inte vara över än.

Nu ska jag sova gott och länge och när jag vaknar ska jag låtsas som att varken 1) eller 2) existerar. Det borde ju hjälpa.

Och viktigast av allt...

Jag måste hinna se nattens nya avsnitt av Parenthood!!!

Latmasken

Jag har tantlurat som en galning idag. Tre timmar har legat under täcket mitt på dagen och har som vanligt nu gigantisk känsla av att vara latast i världen. Men alternativet var att gå som en trött zombie hela natten och det är inte kul. Speciellt inte de där gångerna som man är så trött att kroppen liksom värker när man tvingar den att vara vaken. Det är plågsamt och händer lite då och då om jag slarvat med sömnen.

Så jag får väl bli lite nyttig nu då. Klockan fem väntar ytterligare en intervju, jag måste också vika tvätt, bädda rent i sängen och förbarma mig över disken innan det är dags att ta bussen till jobbet. I helgen MÅSTE jag ta hjälp för att kolla vad som bråkar med min bil. På vardagarna funkar det hyfsat med buss men jag jobbar nästa helg igen och då går det sämre så jag måste ta tag i det där nu. Men jag fasar för att bli pank igen.

James Franco's Oscars Real Time

James Franco gjorde ju faktiskt trots allt något lite unikt som värd av Oscargalan. Han hade med sig en liten kamera och filmade en hel del från sin plats i sammanhanget och länkade då och då under natten till dessa filmer via twitter. Jag kollade idag in filmerna, som alla är udner en minut långa, och de gav faktiskt en ganska kul inblick i hur det var 'backstage'. Helt oredigerat och oregisserat, ibland är kameran bara med i hans ficka på scenen, men faktiskt riktigt koolt. Samtliga filmer finns här och det går också att hitta roliga stillbilder på samma sida. Starta från början och gå framåt!

Här är en av de häftigaste, när kameran är med när Franco och Anne Hathaway går ut på scenen live för första gången för kvällen:

Om man får lov att önska lite alltså...

En lång dag snart till ända. Jag har varit i farten sedan sjutiden imorse, tro det eller ej, så jag känner mig ganska mör nu. Men så har jag hunnit med att vara i huset hos kattorna några timmar och tvättat arbetskläderna, jag har också intervjuat två kandidater till den kommande styrelsevalet i Fi samt haft skypemöte med valberedningen. Och gearat upp lite i WoW. Bra men ganska busy dag alltså.

Imorgon vill jag ha en lugn dag som dessutom gärna får vara fri från ryggsmärta. Det bådar inte gott att den ryggsäcken är tillbaka igen.

Jag var visst inte ensam...

Det var tydligen fler än jag som inte roades av Fredrik & Filip inatt... Låt oss hoppas att de tar åt sig av kritiken.