Förberedelse och klädjakt

Oj, vilken shoppingdag det varit! Jag är verkligen inte van vid det. Det var trevligt trots allt, åtminstone till en början men efter ett tag blev alla ganska less. Dessvärre var det då jag fortfarande stod utan tre väldigt väsentliga saker. Vi började nämligen med att handla till lillasyster; en fin klänning och ett par skor. Sen letades det skjortor åt Tobias och Mattias, samt skor. Mattias är ju enkel, han går in i närmaste ekipering och ber om en skjorta och kommer ut fem minuter senare. Ungefär samma med skor. Han avskyr att vara i fokus, så jag gissar att det är ett sätt att slippa sånt.

När det blev dags för mig så letade, letade och letade vi efter en klänning som inte såg ut som ett tält alternativt som något plockat från PRO:s årsmöte. Men jag är verkligen inte enkel att handla till. Fler och fler utöver mig börjar inse det med nu, tror jag. Av en slump hamnade vi framför en rad galgar med kostymer och då föddes tanken att jag kanske skulle köra på det istället. En sms-koll med kvinnan med koll, Anna, sa att det var okej så då körde vi på det. Och det gick ganska enkelt faktiskt. Det svåra är som vanligt skjorta eftersom framvagnen är lite svårmanövrerad i såna plagg så att säga... Så när alla var lagomt less och affärerna började närma sig stängningsdags saknade jag vit skjorta utan glipa, en vit bh utan skandalrisk och ett par kostympassande skor. Efter mycket (verkligen mycket) om och men lyckades vi i vart fall med detta fenomen (även då efter lite koll med Anna, gurun of the day). Så hem kom jag alltså med en svart kostym och ett par klackade sandaler. Rätt mycket annorlunda Sara, men jag tror att jag är nöjd faktiskt. Jag har velat äga en kostym sedan gymnasiet så nu var väl så dags kanske. Skorna kan jag säkert vänja mig vid. Man kanske inte ska gå livet igenom i sneakers.

Kvällen har ägnats åt att stryka skjortor på rad, putsa skor, ställa in axelband på klänning, välja smycken osv osv. Allt för att det ska bli så lite stress som möjligt imorgon.

Jag tror att ingen av oss riktigt tänker på vad som komma skall imorgon. Det går liksom inte. Utan vi gör som när Chandler skulle gifta sig i "friends"; vi tar ett steg i taget utan att se på målet. Jag tror det är så det funkar. Det kommer nog imorgon i bilen på väg. Läskigt är det. Allt är läskigt. Själva begravningen, att träffa släkt vi inte sett sedan barnsben, att vara "hemma", att tänka och höra om pappa osv. Ja det blir tufft.

Men, vi kommer i vart fall komma hem välklädda, vuxna och självständiga och det känns, hur ytligt det än kan tyckas vara, som en viktig sak för oss, tror jag. Ett sätt att visa att vi klarat oss ganska bra, bara vi. Jag hoppas att morgondagen blir en lagom blandning av sorg, minnen, syskongemenskap och försoning.

Ständigt på resa

Så var det dags att fara söderut igen. Den här gången för en ny prövning. Begravningen är på fredag och jag vet inte hur det känns. Jag är nog ganska spänd inför den, vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Jag tror att det mesta är planerat och klart. Kändes väldigt konstigt att skriva ihop hur jag/vi vill ha begravningen av pappa och skicka till prästen. Mycket skum känsla. På ett sätt hoppas jag att allt sjunker ner i och med begravningen; än känns det inte som att jag greppat läget riktigt.

Jag håller på att diska, skriva lista till kattvakten, göra fika att ta med och packa det sista medan Mattias far efter lillasyster i Robertsfors och sin kostym hemma i Ratan. Jag packar som vanligt samma morgon jag far, på nåt sätt tycker jag nästan att det funkar bättre. Man kan inte packa allt dagen innan och så tänker jag att den grejen får jag inte glömma imorgon, och så gör jag det ändå. Bättre då att tänka på allt samtidigt.

Imorgon får jag fara till Växjö och handla det sista. Jag vet ännu inte vad jag ska ha på mig. Kan man ha bruna sandaler till svarta kläder? Eller kan man ha bruna kläder på begravning? Efter att vi shoppat klart ska vi antagligen hälsa på nyutökade familjen som bor där i närheten, lillebrors familj. Det ska bli roligt. Få en dos bebis.

Och så hoppas jag att jag den här gången ska hinna träffa Mia. Jag hoppas det verkligen. Men det är alltid mycket som ska in på kort tid, så vi får se.

Sen FRA-analys

Ang FRA som väl är det stora bloggarämnet just nu så känner jag mig kanske inte så förvånad och uppgiven som jag borde. Jag undrar mest hur det kommer att framstå för framtida generationer. Kanske är det då ingenting, eller så är det ett märke i historien. Jag vet inte.

Jag har funderat i flera dagar över om det faktiskt var en snygg kupp av herr Federley eller en väldig klantig och genomskinlig sådan. Jag vet inte det heller än, den lyckades ju faktiskt. Han behöll kanske inte hjältestatusen, vilket han kanske hade önskat, men han fick igenom frågan. Det måste ändå ha varit prio ett. Jag kvartstår dock vid min åsikt sedan en tid tillbaka att han är en av de läskigaste politikerna i Sverige just nu. Jag undrar var vi hittar honom om tio år. Sen att folk hotar honom och sånt nu, det är ju bara skräp. Det är inte ett sånt politiskt klimat vi vill ha i Sverige, hoppas jag. Även om jag förstår frustrationen då Sveriges riksdag som ska representera den svenska rösten slår igenom en fråga som är så illa representerad hos den samma.

Men, den gigantiska FRA-datorn var inköpt sedan länge och personalen rekryterad. Vem vet vad som hade hänt om det hade blivit nej? Paranoid som jag börjar bli är jag inte övertygad om att det i praktiken inte ändå hade blivit samma resultat. Det verkar vara mycket som sker idag som vi inte vet om.

What?? They should put that on the box!

Jo, läste att det predikades avhållsamhet före kondomer på DN debatt (ids inte länka, look it up yourself). Det känns ju inte förvånande, jag har nästan väntat på att det skulle komma även i Sverige. Den debatten har väl den kristna högern drivit till sin spets i USA och se vart det har tagit dem. Vad jag förstår får man inte längre ens ha sexualundervisning i statliga skolor eftersom det kan tolkas som uppmuntrande till sexuella aktiviteter och så kan vi ju inte ha det. Att okunskapen istället har brett ut sig bland de unga är det ingen som verkar ha förutsett. Oönskade graviditeter, skrönor om könssjukdomar etc har ökat och åtgärden har, får man väl ändå säga, snarare haft en motsatt effekt än den önskade. Är det den vägen som vi ska gå i Sverige också?

Jag tror att det fortfarande är så enkelt att ju mer förbjudet man gör det, desto mer spännande är det att testa. Och har man inte kunskapen med sig då, så finns det risk för att det både blir en dålig upplevelse och ett surt efterspel. Var det inte så att mamma Spears tillsammans med Britney skrev en bok just på ämnet avhållsamhet? Och se hur det gick. Döttrarna Spears är väl inte direkt hedersgäster i Vatikanen idag.

Jag tror att de allra flesta fattar att kondomer inte är 100%-igt säkert men att avhållsamhet är det. Men är det verkligen ett realistiskt alternativ? Och ska man vara riktigt krass så räcker det med en enda sexpartner för att bli smittad och/eller gravid. Det spelar liksom ingen roll om du väntat på den partnern tills er bröllopsnatt eller inte.

When it's over, so they say, it'll rain a sunny day

Det regnar och är grått idag. Det känns faktiskt väldigt skönt. Jag är som sagt ingen sommarvurmare, även om jag såklart med tycker det är skönt med lite sol ibland. Men just idag känns det som att det passar mig bra. Jag behöver inte ens känna mig skyldig som inte är ute och aktiverar mig.

Jag har dessutom huvudvärk idag. Igen, kanske jag ska säga. Får nog hålla med master Ulrika som sist vi sågs påpekade att jag har det ganska ofta. Det har blivit lite bättre sedan jag var hos tandläkaren och fick en grymt osexig bettskena, men helt bra är det inte. Det krasmar skumt i nacken och axlarna känns ständigt spända. Skulle behöva en privat massör, tror jag.

I övrigt händer inte så mycket. Årsmöte med Fi Umeå ikväll. Sen jobb. Jag känner mig konstigt nervös i kroppen. Vet inte riktigt för vad dock. Kanske att begravningen närmar sig, men jag vet inte. Har ett behov av att umgås, samtidigt som jag känner att jag inte har lust att träffa folk, skumt va?

Numb

Såg filmen Numb igår, och kanske att jag lite delar huvudpersonens overklighetskänsla, även om min upplevelse är något mindre "numb" än hans.

Jag hade som vanligt ganska låga förväntningar på en film där huvudpersonen är en av de gamla vänner-skådisarna, Matthew Perry. Men jag tror minsann att fler av dem börjar hitta bättre manus och agera på andra sätt tidigare, för filmen var helt klart bra. Jag kände såklart igen Perry i rolltolkandet, men det var ett litet steg bort från Chandler iaf. Filmen var annorlunda på sätt och vis, även om det var en klassisk kärlekshistoria i botten. Inte så tillrättalagt trots allt, och den behandlade psykisk ohälsa på ett ganska lättsamt men bra sätt. Ja, värd att se om man gillar sånt. 7/10 tror jag.

Damm, död och overklighet

Hela dagen igår kändes som söndag. En soft dag. Var ute på en promenad och mötte hela tiden ungdomar bärandes på sexpack, chipspåsar och engångsgrillar. Det hade varit trevligt att göra nåt sånt. Istället kände jag mig såklart mest gammal som var ute på promenad istället.

Jag har förståss fortfarande inte kommit mig för att dammsuga, trots att dammet snart har övertaget i lägenheten. Anledningen är väl att kattorna fäller päls ungefär hur mycket som helst. Det har blivit en kvällssysselsättning att kamma kattor på rad på balkongen. Men jag tvättar iaf idag och har diskat nästan allt. Så inte bara kaos här. Har fortfarande lite svårt att ta mig för saker, känner en viss tyngd hela tiden, lite som att jag går runt i en lite overklig verklighet. Ja, jag vet inte hur jag ska förklara.

Drömmer en massa om död i olika former också. Säkert klassisk form av bearbetning, men det börjar bli lite jobbigt. Det är inte alltid ångest, men ofta hänger drömmarna kvar i bakhuvudet en ganska lång stund av dagen. Och när jag är ensam har jag svårt att sova alls. Det är mycket nu, huvudet går på högvarv av allt möjligt. Det är som att när det händer något stort så kommer en massa andra saker upp till ytan också. Jag hoppas att saker snart, kanske inte blir som vanligt (vad nu det är), men ändå känns lite lugnare snart. Att känslan av att allt plötsligt står på sin spets går över.

Det bidde en bebis!

Det blev en bebis till slut! Lillebror ringde med lycklig röst vid 20-tiden ikväll och berättade att de fått en pojke strax efter klockan 18. Well done! Tårögd stolt faster var/är jag. Namnet är inte bestämt än, men jag sätter mina pengar på ett kort namn med tanke på hur plågsamt lillebror tyckte att det var att tatuera in stortjejen Leas namn på underarmen när hon var nyfödd. Och han kan ju inte vara sämre den här gången, så en tatuering blir det ju. Kanske han får heta X eller nåt... Ha ha humor.

Bebis-dags?

Och jo, idag kan det minsann bli bebis till slut. De hade tid på sjukhuset i förmiddags och jag har iaf inte hört något om att de fått åka hem igen, så hoppas kan man ju. Herregud vad häftigt!

Min midsommar

Hur bakfull är du idag? står det på aftonbladets hemsida. Inte alls, kan jag säga. Men trots det har jag sovit i hundra år, känns det som. Sent i förrgår kom en inbjudan att följa med Mattias och hans familj på firande med mat på Tullgården i Ratan, och det kändes som ett bra erbjudande. Kruxet var att de skulle ses vid 11 och äta kl 12, och jag skulle ju jobba natten innan. Så jag for hem efter grejer och åkte till Ratan och åt frukost. Somnade strax efter 9 för att stiga upp 1,5 timme senare. Dödstrött såklart. Men konstigt nog fick jag fart efter ett tag och kände sen ingen trötthet förrän jag satte mig i soffan på kvällen.

Vädret var inledningsvis rätt trist med regn och blåst, och tyvärr var den vegetariska varianten av maten på Tullgården inget att hurra för heller, trots att det var förbeställt till fyra i vårt sällskap. Vi fick en fänkålsoppa som smakade konstigt av vinäger eller möjligen en överdos av matlagningsvin. Men, lagom tills dess att vi kom ut på gården (och jag hade hunnit hem till huset efter en munkjacka och gympaskor för att hålla värmen) började solen titta fram. Och då kom också folket ut ur stugorna. Så det blev lite fiskedamm, lotterier och gissa något-tävling ändå. Vi fyra veggisar; jag, Mattias och hans systerdotter med pojkvän, tog dock ganska snart och körde in till stan och lagade till lite mer bastant middag i lägenheten.

Sen var midsommar lite slut, ungefär. "Ungdomarna" skulle vidare på midsommarparty och vi hamnade i soffan där Mattias som vanligt gick lös på fjärrkontrollen så att vi såg ungefär 3 minuter i taget på alla 9 kanaler jag har, för att sedan börja om igen. När jag ätit upp en liter jordgubbar själv (vadå? Mattias är ju allergisk, I did him a favor) och lite för mycket choklad somnade jag helt enkelt i soffan framför bläddrandet, för att sen vakna vid 4 i morse med nackspärr.

Så det var min midsommar. Jag är nöjd, även om det inte blev nån höjdare. Idag är köket är fullt av disk och dammråttorna verkar börja mobilisera sig så jag borde kanske ta tag i det. Eller så väntar jag tills imorgon och spenderar min dag med en film, lite WoW och min bok ute på balkongen. Mmm, vi får se.

Födelsedagar

Finaste Joakim fyller år idag, stort grattis! Nu är du över 30. Hellre du än jag...

Jag lyckades ju på något konstigt sätt (jag skyller på undermedvetet ångest-syndrom, eller nåt) missa hans 30-årsdag förra året, och det har jag ju fått höra några gånger sedan dess. Så idag har jag ansträngt mig för att kompensera lite. Jag har skickat kort, jag har ringt på morgonen och sjungit (eller nåt) och jag har nu försökt ringa en gång till. Idag ska han inte känna sig bortglömd av mig i vart fall. Sen får jag väl fira honom mer när jag åker ner nästa gång.

Det var nära att det blev en till födelsedag idag, men nu ser det inte ut så längre. Lillebror och flickvännen hade tid på sjukhuset idag, men eftersom det såg så bra ut så ville de inte sätta igång det. Lördag är nästa stopp, vi får väl se hur det blir. Envis unge, tycks det vara ialla fall.

Filmblogg!

Jag har sett mer film. Det har ju blivit lite av min sysselsättning sömnlösa nätter, och de har av okänd anledning blivit allt fler. Igår såg jag två filmer, varav båda av en händelse (faktiskt) innehöll Jack Black. Ingen favorit hos mig, men ibland tycker jag nog att han är rätt kul ändå. De tillfällen som han håller sig från att överspela, vill säga.

Be kind rewind var en ganska ojämn film där ambitionen varit kanske lite för hög. Här passade förvisso Blacks överspeleri in ganska bra, även om det nog blev lite för mycket för min del. Jag var nära att stänga av den ett par gånger när hela storyn kändes så totalt osannolik och rätt rörig, men jag väntade ändå in slutet. Och slutet var som en helt annan film, helt präglat av Danny Glover, med ett väldigt oväntat djup och total fråvaro av den tidigare "klant-komedi"-känslan. Ja, skum film, svårt att betygsätta. Kanske 4-5/10 men då är det slutet som väger upp det hela.

Den andra jag såg var Margot at the wedding med Nicole Kidman och Jennifer Jason Leigh. Den sistnämndas roll tilltalade mig mycket av nån anledning, och den var väldigt välspelad. Kidman har imponerat på mig ibland, och jag förstår att hon kan vara en stor skådespelare, men det är sällan hon tilltalar mig ändå. I den här filmen såg hon dessutom så konstig ut att jag tidvis hade svårt att undvika att fundera över vad som hänt med hennes ansikte? Black gjorde en mer sansad, ganska bra rollprestation och barnskådisarna lyste stundvis. Storyn är djupsinnad och annorlunda men inte så tung som man kan tro. Och det gladde mig. Jag skulle dock inte kalla den för dramakomedi, så som den är klassad. Men jag har nästan lust att köpa regissören Noah Baumbachs förra film The squid and the whale osedd. Ja, Margot-filmen får 7/10 tror jag. En film jag nog skulle se om för att greppa helt.

För ett tag sedan såg jag också What happens in Vegas som kanske inte innehöll några överraskningar direkt. Cameron Diaz och Ashton Kutcher gör exakt samma roller som de alltid gör, filmen är väldigt könsstereotypisk i vad par bråkar om etc och slutet överraskar troligen ingen. Men, den får godkänt för att storyn ändå är något annorlunda än det vanliga. Filmen är underhållande en regnig dag men inte i närheten av något man minns någon längre tid efteråt. 4-5/10 kanske?

Ja, det skulle vara kul att gå på bio snart igen. Man kan se nästan vad som där, själva upplevelsen höjer det hela. Om det inte vore så dyrt hade jag gått betydligt oftare. Tills dess att SF inser det får jag väl fortsätta leta DVD-fynd och streama hem filmer på nätet helt enkelt.

FRA-dag och filmtips

Onsdag, den stora FRA-dagen. Orkar inte ens ge mig in i debatten utan instämmer bara i allt (?) som tex Ola Nordebo har skrivit i saken.

Själv har jag spenderat ett par timmar med en mycket god film. A good year med bland andra Russell Crowe. Så nu är jag benägen att instämma i Ulrikas Frankrike-vurmande en stund. Visst, jag kan tänka mig att fly livet en (bra) stund för ett liv på en gammal vingård med trivsamma caféer, ett strävsamt men äkta folk och dammiga vägar. Filmen började sisådär kanske, men jag fastnade efter en stund ändå, och jag tror att det inledningsvis var just miljöerna som hookade mig. Och den dansande, glada hushållerskan såklart. Den lite ojämne Ridley Scott har gjort en lyckad film, helt enkelt. Se den om ni behöver lite feel-good. 8/10 känns det som såhär direkt efteråt.

My sequel

Min balkong verkar ju vara en tragisk följetong. Det går nog faktiskt inte att få den trivsam när den är täckt i hönsnät. Jag har funderat över en massa olika sätt att göra den trivsam på, men jag vet faktiskt inte om det funkar. Nu har den i vart fall fått ett par stolar som jag köpte på mig på IKEA. Nu ska jag bara skaffa ett billigt bord också. Kanske svårt på second hand såhär års, men jag borde kanske testa? Av någon anledning är balkongmöbler hysteriskt överprissatta. Men, ett bord och så om jag planterar ut lite örter i krukor av större modell så kanske jag är på väg i vart fall? Mmm, tål att tänkas på.

I bakhuvudet finns såklart tanken på ett litet ställe på landet där hönsnät inte behövs. Jag tror bestämt att jag delar den tanken med Rosa-katten som är den som verkar mest missnöjd med det här arrangemanget. Men nästa sommar kanske.

Midsommartankar

Jag har nästan lyckats missa/förtränga att det är midsommar till veckan. Känns som att sommaren just börjat. Jag har verkligen inga planer alls faktiskt. Från början talades det lite om att Joakim skulle komma på besök, men det verkar inte bli. Frågan är om det blir familjekalas i Mattias familj i år och om jag i så fall blir med där eller inte. Jag vet faktiskt inte. Det spelar kanske inte så stor roll, jag kan faktiskt lika gärna sitta här. Dessutom jobbar jag natten innan så jag är inte i fart före lunch i vilket fall. Ja, det får bli som det blir. Trevligt annars med en icke-religiös högtid.

Konsten att få in Dolly Parton i Svenska kyrkan...

Jag kan ha varit rekordtrött igår morse när jag for hem efter jobbet. Alldeles yr var jag. Det berodde väl iofs troligtvis på lågt blodtryck, men ändå. Jag var nöjd över min korta väg hem iaf, kan jag säga. Sen spenderade jag större delen av dagen med att vara trött, sova eller halvdåsa som vilken katt som helst. Vaknade som vanligt för tidigt av att telefonen ringde, så resten blev lite rubbat också. Snart ska jag återgå till det vanliga och våga stänga av ljudet. Jag har levt i två månader med mobilen nästan fastopererad på mig, det måste jag nog sluta med. Men omständigheterna har varit såna.

Dagens mål är att diska och städa lite här, samt att besluta vilka psalmer som ska spelas på begravningen. Det sistnämnda är inte helt enkelt faktiskt. Varför jag sitter med det? Ja, tydligen är jag den enda med en psalmbok hemma och som dessutom känner till några psalmer överhuvudtaget. Efter alldeles för många söndagar i kyrkan som tonåring (jag sjöng i kyrkokör) minns jag i vissa fall till och med psalmnumren.. Dessutom ska det bestämmas ett par låtar som in- resp utgångsmusik utifrån det som pappa tyckte om. Vilken country-låt passar på kyrkoorgel? Ja, det kan man undra. Men det ska jag försöka få till idag.

Skulle egentligen hunnit med att umgås med Anna också, men jag har varit lite seg i starten idag så det får väl bli senare i veckan.

"I'm Mr T and this is my Night Elf Mohawk"

Oj, trött idag. Riktigt sovväder är det också. Men jag blev väckt av telefonen vid 14-tiden så just nu är jag i farten igen. Ska försöka lägga mig en stund till sen. Mattias skulle komma förbi och ordna mat, värsta lyxen. Inte för att jag är direkt hungrig, men det blir nog bra. Måste få ordning på kosten snart. Jag äter typ inget men står ändå still på vågen, med en tendens åt att gå åt fel håll. Tror jag får lyssna på farbror Joakims råd och äta frukost, och att faktiskt äta om det ska hända nåt bra. Men det har inte varit så mycket ordning på det där på ett tag nu. Det är förvånande hur snabbt man får dålig aptit om man inte äter. Jag har helt enkelt inte tänkt på det.

Hade en ganska rörig natt på jobbet, stundvis i vart fall, men lyckades få sitta ett tag och nog se merparten av en film som inte var helt tokig. Jag hängde inte helt med av förklarliga skäl, men det jag såg var ganska roligt. Welcome to Colinwood, helt klart sevärd med en skojig blandning av skådisar och ganska sjuk dialog.

Ganska mycket reklam för World och Warcraft nu. Undrar om användandet går ner lite under sommaren eller om de helt enkelt laddar inför expansionen som väl borde vara på gång snart nu? Hade ju varit tokkul att gå på konventet i Paris nu i juni, men that's not gonna happen. Jag gillar reklamen, speciellt den med Mr T, han är grym. Hoppas de gör en Mohawk-klass i expansionen...

På tal om reklam var det en asdålig reklam inatt på tv. "Svenska mammor föredrar Natusan tvättservetter" (eller hur det nu var). Spontant undrade jag vad svenska pappor föredrar i så fall? Varför finns inte de med? Räknas inte deras åsikt? Så cementerande reklam att man blir illamående faktiskt. Det vi får lära oss är inte att deras servetter är bäst utan att det inte spelar någon roll vad pappor tycker. Men å andra sidan går det ju väl i hand med vårdnadsbidragets bakåtsträvande utveckling i det här landet...

Den som väntar på nåt gott?

Ja, just det. Lillebror den äldre lyckades såklart inte bli tvåbarnsfar som jag planerat (jag som trodde det var fastrar som bestämde sånt?) när jag var nere. Nejdå. Trots do-day den 5 juni har det inte hänt ett dyft än. Jag börjar snart undra om de lurats... Men stackars flickvännen såg lite trött och less ut när jag var där i måndags så det var nog inte bara fejk den där magen.

Nån som verkade helt obrydd om det var soon-to-be storasyster Lea som var i världens busartag när jag var där. Jag är verkligen otränad på att hålla igång sådär. Världens goaste är hon, måste lägga upp bilder snart. Hon envisades med att ha strumpbyxor på sig i 25-gradig värme eftersom hon hade gjort illa sig under foten och hade plåster där. Och så länge man inte ser plåstret gör det inte ont, tydligen. Och jag skulle ju inte tro att jag kunde övertyga henne om att hon inte skulle göra illa foten igen om hon tog av sig dem. Nä, barfota var tokfarligt. När jag skulle demonstrera att det gick bra att gå barfota i gräset gick hon helt enkelt in efter min sandaler och såg lite demonstrativt på mig när jag efter uppmaning tog på mig dem.

Ömsom gott, ömsom dåligt

Som så många andra bloggar jag följt genom åren verkar den här snart övergå till att bli ett dåligt samvete. Fast inte helt, egentligen kanske. Jag vill blogga, tänker fortfarande i bloggar (ja det är sant..), men hittar inte den sista orken eller tiden till det. Jag har ju mest varit på flykt den sista månaden. Räknade ut häromdagen att när jag kom tillbaka till Umeå i torsdags kväll hade jag kört ca 650 mil bil på en månad. Eller ja, allt har jag inte kört helt själv, men den absoluta merparten. Sista vändan var jag nere själv, men då gjorde jag två lyckade mellanlandningar i Fiskis hos Joakim för att minska sträckorna lite. 115 mil till lillebror är lite mer än vad jag orkar i ett svep.

Nu är jag tillfälligt tillbaka i det vanliga igen. Med jobb och annat. Men med hallen fylld av lådor med papper, minnen, diabilder/foton och annat från pappas lägenhet som jag måste gå igenom. Boklådorna står fortfarande kvar i min bil (har inte orkar bära ner dem i förrådet) så den luktar gott av inpyrd rök nu... Måste komma på ett sätt att minska det där. Jag vill inte slänga merparten av böckerna, men kan ju inte fylla lägenheten med den där stanken.

Ja, det har varit snabba vändningar ett tag nu. Förra helgen var det IKEA-besök, Gudruns icke-bröllopsfest, begravningsplanering och lägenhetstömning om vartannat. Mycket snabba kast. Rätt tungt, men de roliga sakerna gjorde ändå det tunga lite lättare.

Gudruns fest var såklart otrolig! Med undantag för de obligatoriska långmalande talarna som iaf jag hade kunnat vara utan så var det en riktigt häftig kväll. Jag har en massa bilder, så förhoppningsvis kommer det lite såna snart. Så länge får ni hålla till godo med Anna-Karins väldigt fina bilder från samma fest

Ska inte lova att jag återkommer snart, men nån gång blir det i vart fall... =)

Make a u-turn, now! Quickly, you fool!

Nu har det varit tyst från Sara länge nog kanske. Mycket har hänt. Eller ja, det förväntade har hänt. Min pappa somnade för gott i lördags kväll. Nästan genast hopade sig alla saker man måste ordna med när sådant händer, saker som har hänt. Eller ja, det förväntade har hänt. Min pappa somnade för gott i lördags kväll. Nästan genast hopade sig alla saker man måste ordna med när sådant händer, saker som jag har exakt noll koll på. Jag är väldigt tacksam för att min faster finns och hjälper till just nu. jag har exakt noll koll på. Jag är väldigt tacksam för att min faster finns och hjälper till just nu.

För tillfället befinner jag mig utanför Stockholm, i Fisksätra hos Joakim. Kom hit igår eftermiddag efter första delen i min egna lilla roadtrip. Körde alltså bil ner själv igår. Det gick bara bra förutom att det var tokvarmt och AC:n i bilen inte funkar. Det gick över förväntan att köra i Stockholm, trots viss rusning. Ut ur Sthlm verkade det vara värre. Jag stod i stort sett stilla genom Solna, men i övrigt gick det bra och jag hittade och allt.
Hade en hel del oro för det innan jag for så söta Mattias for iväg och köpte en gps helt enkelt, så att jag skulle känna mig lugnare. Otroligt bra. Dessutom köpte han till så att det är Eddie Izzard som säger åt mig hur jag ska köra. Och kör jag annorlunda (som när jag stannade vid en mack eller fick köra en omväg eftersom E4:an var avstängd vid Gävle) så blir han sur and call me names.. =)

Men mer om det senare kanske. Nu ska jag iväg och hjälpa Joakim handla och forsla hem saker från IKEA och sen måste jag vidare ner till lillebror i Ljungby innan kvällen blir för sen. Imorgon är det partaj i Skåne och söndag planering och möte med präst i kyrkan.