Hela dagen igår kändes som söndag. En soft dag. Var ute på en promenad och mötte hela tiden ungdomar bärandes på sexpack, chipspåsar och engångsgrillar. Det hade varit trevligt att göra nåt sånt. Istället kände jag mig såklart mest gammal som var ute på promenad istället.
Jag har förståss fortfarande inte kommit mig för att dammsuga, trots att dammet snart har övertaget i lägenheten. Anledningen är väl att kattorna fäller päls ungefär hur mycket som helst. Det har blivit en kvällssysselsättning att kamma kattor på rad på balkongen. Men jag tvättar iaf idag och har diskat nästan allt. Så inte bara kaos här. Har fortfarande lite svårt att ta mig för saker, känner en viss tyngd hela tiden, lite som att jag går runt i en lite overklig verklighet. Ja, jag vet inte hur jag ska förklara.
Drömmer en massa om död i olika former också. Säkert klassisk form av bearbetning, men det börjar bli lite jobbigt. Det är inte alltid ångest, men ofta hänger drömmarna kvar i bakhuvudet en ganska lång stund av dagen. Och när jag är ensam har jag svårt att sova alls. Det är mycket nu, huvudet går på högvarv av allt möjligt. Det är som att när det händer något stort så kommer en massa andra saker upp till ytan också. Jag hoppas att saker snart, kanske inte blir som vanligt (vad nu det är), men ändå känns lite lugnare snart. Att känslan av att allt plötsligt står på sin spets går över.
Jag har förståss fortfarande inte kommit mig för att dammsuga, trots att dammet snart har övertaget i lägenheten. Anledningen är väl att kattorna fäller päls ungefär hur mycket som helst. Det har blivit en kvällssysselsättning att kamma kattor på rad på balkongen. Men jag tvättar iaf idag och har diskat nästan allt. Så inte bara kaos här. Har fortfarande lite svårt att ta mig för saker, känner en viss tyngd hela tiden, lite som att jag går runt i en lite overklig verklighet. Ja, jag vet inte hur jag ska förklara.
Drömmer en massa om död i olika former också. Säkert klassisk form av bearbetning, men det börjar bli lite jobbigt. Det är inte alltid ångest, men ofta hänger drömmarna kvar i bakhuvudet en ganska lång stund av dagen. Och när jag är ensam har jag svårt att sova alls. Det är mycket nu, huvudet går på högvarv av allt möjligt. Det är som att när det händer något stort så kommer en massa andra saker upp till ytan också. Jag hoppas att saker snart, kanske inte blir som vanligt (vad nu det är), men ändå känns lite lugnare snart. Att känslan av att allt plötsligt står på sin spets går över.
1 kommentar:
Ja, drömmar är ofta bra bearbetning, även om dom är jobbiga när det pågår. Det blir bättre.
Kram
Skicka en kommentar