Jag har en tid nu konfundersamt åskådat den mediala explosionen av något så ovanligt som en ohäcklad Svensson-företeelse kallad "fredagsmys". Och tydligen existerar det inte bara i reklamen för chips och annat ätbart utan ideligen i tweets, bloggar såväl som i muntliga deklareranden om helgplaner. Inte minst tycks det vara en veckobaserad tradition bland småbarnsfamiljer.
Jag ventilerade min förvåning över detta "nya" fenomen till min vän J som dock snabbt sa att det inte alls är en ny företeelse utan även var en tradition i hans barndom. En stunds filosoferande senare kom vi fram till att det nog på den tiden var fråga om en medelklassföreteelse. Och jag kunde nog dra mig till minnes att många av mina kompisar var "tvugna" att spendera fredagskvällarna med sina familjer i något som nog var det här "fredagsmys". Enligt J är vanliga ingredienser lättlagad festmat typ tacos, godis och umgänge i soffan framför tv:n eller liknande samt att åtminstone en förälder somnar i soffan/fåtöljen innan kvällen är slut, ev med någon grad av promillehalt i blodet men kanske framför allt av trötthet efter en 7-16-vecka.
I min barndom var det dock helt fritt från fredagsmys (som så många andra "vanliga" familjeföreteelser) och kanske är det därför som jag känner mig som ett storögt barn som kikar in i alla dessa offentliga fredagsmys-planer som deklareras åt höger och vänster. Jag har nog inte riktigt förstått grejen, men känner mig ändå dragen till det och undrar om jag själv någon gång kommer att planera fredagsmys inför omvärlden. Vilka är kriterierna?
1 kommentar:
Kriterierna är nog att man undviker att planera in annat än familjeliv, att maten är lättlagad, att det ingår TV-soffa.
Själv är jag så gammal att det på min tid inte fanns tacos. Istället var det en evig kavalkad av rostbiff alt grillad kyckling och potatissallad från Åhléns, detta var innan Hemköp. Mamma och pappa delade kanske på en flaska vin men det var inte så vanligt.
Fast det finns en stor skillnad, då var det inte en grej, det bara var. Och ingen kom på att kalla det fredagsmys utan det var "fredag kväll" och lite festligare mat.
En fredagskväll jag minns var den 28 februari 1986 då vi firade min mors födelsedag med just rostbiff och potatissallad. Jag skulle snart fylla 18 och åka till London på skolresa. Den följande tiden kom dock att överskuggas av annat i vår socialdemokratiska familj.
Skicka en kommentar