Stalkers

Ja, och såklart har det varit mycket kel här i familjen hittills under ledigheten. Inte bara mellan de tvåfotade. Sedan jag kom hit igår har jag i det närmaste varit förföljd. Var jag än är har jag en katt eller två mellan mig och det jag pysslar med/ser på alternativt rent av uppepå mig. Mysigt såklart, men efter en stund blir det svårt att inte råka välta, trampa på, snubbla över någon.

Hela tiden någon framför mig alltså:

Rosa Luxemburg

Mina, som annars helst ligger på ens mage,
allra helst på båda i personalen samtidigt

Smilla

Majfirande

Ikväll blir det besök vid byns majbrasa som i vanlig ordning kommer stå i brand på ängsmarken mittemot vårt hus. Nära och bra alltså. Det brukar vara ganska mysigt. Icke uppklädda bybor som kommer dit och umgås, dricker kaffe, äter korv (vissa av oss skippar den dock) och hjälper den lite sporadiskt sammansatta kören med sången. Och så brukar någon från byarådet hålla tal. Det låter säkert jätteeljest men det är faktiskt mysigt.

I förebyggande syfte har vi just fyllt tre kattmagar med fisk så att de ska vara nöjda med att stanna hemma och inte följa med över vägen.

Efter majbrasan är det dags för att tanka ett raid med nya guildet. Nervöst men spännande. Visst är väl det vad man brukar göra på Valborg?

Det sägs att man inte kan sova ikapp

Valborg idag, och till min glädje (och säkert hans med) är M ledig både idag och imorgon så vi kan ha lite gemensam låtsashelg i efterskott. Fast jag har mest slöat och sovit ikapp en massa. Jag lyckades somna hyfsat skapligt inatt och sov sedan sex timmar innan ryggen strejkade och började krampa (en ny säng här på landet vore inte fel...). 

Sen somnade jag igen i soffan när vi låg och skulle se Tinker Tailor... (2011). Jag såg början och slutet. Nu hade jag förvisso redan sett den en gång men tänkte att en omtitt kanske skulle klara ut en del av den förvirring jag upplevde första gången. Det gick alltså lite sådär. När jag vaknade till och såg slutet var jag nog lika förvirrad som förra gången. Men snygg är den i vart fall. Och jag får väl se om den en annan gång.

(Och nu blir det förvirrat bloggande)

Den nya trenden är visst att sova ruskigt dåligt mellan jobbnätterna för att sen nästan vara oväckbar efter sista natten, då jag normalt sett brukar försöka stiga upp lite tidigt för att vända dygnet. Men idag lät jag det vara, jag ska ändå jobba igen om två dygn. Och det var ruskigt skönt att sova till klockan ringde, dvs nästan åtta timmar i sträck.

Det är ganska mycket att göra på jobbet just nu, det går liksom i ett. Och jag har fått börja lära mig att det är okej att allt inte är helt klart när jag går hem. Jag som aldrig brukar lämna tvätt ovikt i tvättstugan har fått börja inse att det inte är hela världen. Eller att sängarna inte är bäddade hos de (numera halva avdelningen, bokstavligen) som stigit upp tidigt. Osv. Men det tar emot, jag gillar att göra klart, i den mån det någonsin blir 'klart' på ett sånt jobb som mitt. Men jag är bara en och har bara två armar. Så det är bara att låtsas som att frustrationen inte finns. Och att det inte alls stör mig... (vilket är väldigt osant).

På fredag hoppas jag på lite svar kring när jag blir ivägsläppt till nästa jobb. Jag hoppas att det blir ganska snart så jag hinner läras upp innan semestern börjar. Det är nog största oron just nu, att det ska bli kaos kring semestern. Eller ja, största oron är att någon plötsligt ska säga "nej det här går inte, du får vara kvar där du är". Fast jag har ju fått jobbet så jag tror inte det är möjligt. Hoppas jag.

Gröt i huvudet alltså. Nu ska jag packa ihop mig och fara ut till bästa mannen och bästa kattfamiljen så lil'sis får ha sitt tv-spelsgalej ifred ikväll. Passar mig ypperligt.

Bra sak

Om mindre än en kvart eller så kommer världens finaste barndomskompis Mia på besök! Det känns nästan lika overkligt som det nya jobbet men ska bli minst lika kul. Jag tror inte vi setts sedan hennes bröllop för....tre? fyra år sen? Hon har t.ex hunnit få två världsfina superungar sedan dess så det kanske till och med är mer. Gah jag minns inte ens. Men oj vad det ska bli skojigt!

My magic number

Den magiska vakenheten kl 13:20 slog till idag igen. Och jag har inte lyckats somna något mer sen dess. Istället blev det storhandel, matlagning (som M och lil'sis mest stod för) och lite snabbstäd inför finbesök imorgon.

Men för 20 min sen, när jag la mig ner en stund framför senaste New Girl-avsnittet, då slog förstås tröttheten till som ett spett i huvudet.

Min kropp och jag är inte riktigt överens nuförtiden. I wonder why.

Landar en stund

Det blev en trevlig middag ute med M och lil'sis igår, vi åt tills vi nästan rullade hem. Och sen slappade vi i soffan framför nya Veep-serien tills dess att jag somnade (efter typ 10 minuter). Så inatt har jag sovit väldigt bra, drygt 8 timmar i sträck. Det känns som en bra uppladdning inför de tre jobbnätter som börjar ikväll. Får se om jag lyckas få en timmes lur på dagen också.

Det känns faktiskt på ett sätt lite skönt att gå tillbaka till mina invanda men udda rutiner ett tag nu efter allt ståhej med beslut och annat kring det nya. När det nya tar vid blir jag glad, men just nu känns det helt okej att landa i det invanda en liten stund igen. Och jag vet inte än när jag får börja på det nya, jag har en känsla av att jag inte kommer bli ivägsläppt sådär alldeles i brådrasket från där jag är, då det är lite rörigt med alldeles nytillträdda chefer och kommande semesterplanering där. Men oavsett så vet jag att det kommer (även om en del av mig fortfarande tänker att det inte stämmer), och det gör väldigt mycket. Jag ser verkligen fram emot det!

Yeay me!

Äntligen kan jag berätta vad som varit min 'stora grej' den här veckan; jag har fått ett nytt jobb!!! En del av mig är tokglad (på gränsen till gråtglad när jag inte skärper mig) och den andra delen har fortfarande inte riktigt tagit in nyheten. Jag sökte i mars, var på intervju förra veckan och blev erbjuden tjänsten i måndags morse. Efter lite funderande och förhandlande blev det sedan ett ja. Något annat var liksom svårt att försvara.

Och varför skulle jag inte? Det är ett kontorsjobb med blandade spännande uppgifter, bara dagtid, en tillsvidareanställning på kommunen. Alldeles precis vad jag önskat mig. Nackdelen är att det bara är 75%, vilket innebär lägre nettolön, trots att månadslönen egentligen är en bit högre än den jag har idag (och ännu lite högre efter att jag förhandlat, med hjärtat i halsgropen ska sägas). Men idag jobbar jag tio procent mer och dessutom natt, så det blir dessvärre lite skillnad. Men det spelar ingen roll, det får gå och jag får lösa det. Mitt gamla jobb står ju kvar och det lär säkert finnas pass där som jag kan ta tills dess att jag kan få heltid på samma ställe. Jag ser det här som en chans som inte får missas!

Så nu ska jag bara vara glad ett tag, vi ska ut och äta och fira lite ikväll vilket ska bli jättekul. Sen får jag ta tag i den lurkande ångesten över vad allt det nya innebär; att gå från ett jobb jag kan och gör väldigt bra till ett där jag kommer vara lite novis till en början. En delvis ny jobbkultur, nya rutiner (eller rutiner pronto), saknaden av gamla arbetskollegor osv. Och det där 'blufftänkandet' som jag försöker sopa under mattan, det får nog stanna där. Jag ska fixa det här!

Det finns brottsoffer på båda sidor

Dagens viktigaste läsning får nog bli den här artikeln om att vara anhörig till en mördare. Jag har följt fallet lite och ibland läst på mammans blogg och jag förstår verkligen att det finns fler offer i fall som detta än de som man kanske oftast läser om i tidningen. Samtidigt ser jag svårigheten med det hela.

Det känns ofta som att det enkla är att rikta sig mot en persons barndom när någon begått ett horribelt brott. Samma sak har vi sett i rapporteringen med Breivik, terroristen i Oslo. Självklart finns det säkert ibland en del förklaringar att finna där, men det är ju långt ifrån hela bilden av en person. Och det kan i bästa fall bara ses som en del av en förklaring, och aldrig som en ursäkt. Att säga att man begår brott pga en dålig barndom är inte heller helt rätt. Många människor växer upp under förfärliga förhållanden utan att bli kriminella. Det kan aldrig räcka som förklaringsmodell.

Men det är helt klart ett intressant ämne, vad som får människor att ta så vansinniga beslut. Det vore intressant att läsa mer om sådant, även om jag gissar att vi aldrig kommer att få de fullständiga förklaringar som jag tror att vi vill ha. 

Delvis av samma anledning har jag, som annars gärna följer rättsfall, undvikit att följa rättegången mot Breivik, mer än några korta nyhetsinslag på kvällsnyheterna. Jag kommer ändå aldrig förstå hur han kunde agera på det där viset. Jag kommer inte få de förklaringar jag vill ha. Den andra anledningen är att jag just med honom känner att jag inte vill delta i den show som han önskade och som han nu också får. Jag mår bara illa av att se honom småle åt briserande testbomber i rättssalen. Men jag förstår att det lockar tittare, vi är nog många som vill förstå.

Skriet från vildmarken

Alldeles nyss lät det skumt från gården mot grannhuset till. Stridskatten Rosa reagerade först och började morra från tårna. Då sänkte personalen tv:n och hörde också. M tog sin ficklampa och ställde sig på altanen och lyste ut i mörkret men då var det tyst. Jag tänkte först att det var ljudet från en råbock men det var inte lika skällande. Det lät mer som...en trana med raspig hals. Fast ungefär lika högt som en oraspig.

Oavsett så är kattluckan låst för natten nu. Inga fler nattliga draman i huset tack.

Skallebang

Jag har haft huvudvärk sedan igår, vilket börjar kännas ganska jobbigt. Inte riktigt sådär migränkänning men stundtals mår jag illa och vill mest bara kapa av huvudet. Vilket är dumt. Det har varit ett par hektiska dagar med en del beslut osv men nu är det 'värsta' över så det borde släppa. Men det vill inte riktigt. Känns som att jag skulle behöva en riktigt ryggknådning ungefär. Hela baksidan ömmar.

Men ja, jag ska inte klaga. Det går ingen nöd på mig. Jag har dessutom varit på tandläkarhögskolan idag och avslutat den här omgången av behandlingar så nu är mina tänder i gott skick igen. Alldeles nypolerade och fina. Jag blir kallad igen om ett drygt år och då får vi väl se om det blir fler amalgamfyllningar som ska bytas ut. Tror att jag har en kvar, möjligen två, utöver den som jag bytte ut nyligen. Inte för att jag älskar att bli borrad i, men det vore rätt skönt att bli av med allt farligt gods jag har i munnen faktiskt.

Såg för övrigt i tidningen att tandläkarhögskolan söker nya patienter så är det nån i Umeåtrakten som är sugen på bra, noggrann tandvård till väldigt billigt* pris kan jag absolut rekommendera ett besök!

*Jag har varit där 3-4 gånger den här omgången, bytt ut en lagning, slipat till en vass tand, tagit bort tandsten samt fått tänderna lackade och polerade x2 och har totalt fått räkningar om knappt 700:-

Inkräktare

Vi hade en inkräktare i huset inatt. Inte mänsklig dock. Både jag och M somnade hyfsat tidigt och vaknade sen med ett ryck strax efter midnatt då ett vilt kattslagsmål utbröt utanför vårt dörrfria sovrum. M var på benen snabbare än en kortdistanslöpare och jag försökte hänga på, vakna och förstå vad allt tumult, skrikande förvirring innehöll. I samma stund som M kom ut i hallen for slagskämparna ner en trappa och där tog det plötsligt slut. Vi visste inte säkert om inkräktaren tagit sig tillbaka ut genom kattluckorna igen eller om hon sprungit ner i källaren så M tog på sig ytterkläder (arga kattor är inte att leka med), tog med en ficklampa och gick ner. Jag försökte samtidigt lugna vår otäckt morrande mellantjej som placerat sig under kökssoffan.

Tydligen hade inkräktaren begett sig iväg så vi låste yttre kattluckan och återgick till sängen, alla fem lite virriga efter det snabba uppvaknandet. Med pälstussar i hela huset.

Det är lite märkligt att hon fortsätter komma igen den där katten. Det är en fd vildkatt som numera fått en av de äldre kvinnorna längre bort i byn som personal. Vilket är bra. Men hon tycks ändå ha ett behov av att komma hit. Tidigare bara utomhus (varpå hon blivit ivägjagad av tre arga damer) men det här var tredje gången som hon tagit sig in i huset. Det känns ju som en ganska dum idé. Sedan första gången sover mellankatten (hon som är mer som en lo-katt än huskatt i kroppsbyggnad) utanför sovrummet just vid trappen, alltid med ett öga öppet, känns det som.

Så kattluckorna var ju bra förutom när det kommer till det att andra kan ta sig in.

Give me bio!

För övrigt är jag sjukt sugen på att gå på bio. Insåg tidigare idag att jag inte varit iväg alls i år. Det duger ju inte, hur ska jag då behålla mitt guldkort? Nej, det får det bli ändring på. Just nu är jag i och för sig mest sugen på nåt lättsmält, typ denna:

Som har premiär till helgen i USA men tyvärr inte förrän i juli här. Så den lär det inte bli. Blir jag piggare i huvudet återfår jag säkerligen suget efter att se denna istället, som faktiskt visas as we speak:

Får se om det hinner bli något av det den här veckan. Tveksamt då jag börjar jobba igen på torsdag, men kanske?

Röda bråkfransyskan på vägen igen

Händelserik dag idag. Axlarna sitter uppe vid öronen insåg jag just och huvudet känns lite pressat. Har gjort flera bra saker, t.ex har bilen blivit lagad. Nu var det ju inte jag som gjorde det utan en trevlig man på verkstaden men det var åtminstone jag som betalade. Nu hoppas jag innerligt att bilrackaren håller sig i skinnet ett tag. Men med min tur så hittar jag säkert nåt nytt bekymmer när jag byter däcken till helgen (hoppas jag det blir?).

Det som hållit axlarna uppe har dock varit andra grejer, men det får jag dra en annan kväll. Nu tänker jag gosa in huvudet i en kattmage och slöa ner mig en stund. Med tanke på att klockan ringde kl 6 i morse lär det inte bli en sen kväll för min del.

Söndag

Idag har annars varit en vanlig slö söndag. Inte särskilt mycket har hänt. Vi fastnade, minst sagt, i ett par småspel efter att M införskaffade sig en iPad häromdagen så det har vi hängt framför ett tag idag också. Väldigt produktivt. Men ganska kul. Och jag gör mitt bästa att ignorera att jag gärna skulle haft en egen padda. Eller som M sa: "Egentligen tror jag det är du som skulle ha mest nytta av en sån här..." Hm... Jag vill dock inte säga att han har rätt. Men nu har jag ju delvis tillgång till en i vart fall. Det är bra nog.

Men lite städat har vi fått gjort och så middag ute i skärgården hos svärisarna. Så det är klart en godkänd söndag. Speciellt då ingen snö fallit och då det faktiskt varit riktigt skönt i luften ute. Törs jag våga hoppas på vår snart nu?

Bezzerwizzer!

Spelkväll med bästa gänget igår och jag hade i vanlig ordning en trevlig kväll. Inget får mig tillbaka på banan som goda vänner och nerdigt brädspelande. Vi testade det nyinköpta spelet Bezzerwizzer och var nog alla riktigt nöjda med det. Inte toksvåra frågor men inte alldeles lätta heller, vad vi upplevde i vart fall. Och så var det kul med lite taktik mitt i frågesportandet och det tror jag att vi kan bli än vassare på med lite övning. Så jag kan absolut rekommendera det!

Tyvärr var jag lika dålig på att komma ihåg att fota vår 'samkväm' som vanligt så ni får hålla till godo med en bild på själva spelet istället...

Kvällens tv-tips

Jag vet att jag har tipsat om den förut, men har ni fortfarande inte sett Adventureland (2009) och känner för en charmig tillbakablick på det sena 80-talet så har ni chansen ikväll. Den visas kl 20 på Sjuan. Sen tycker jag även att man gärna kan ha sett The Hangover (2009) aka "Baksmällan" som  Kanal 5 visar kl 21.30. Få bara inte lust på uppföljaren, för den är knappt värd tiden...

Även Wedding Crashers (2005) är väl okej som tidsfördriv, visas på Tv4 kl 21.30 (med paus för nyheter osv...), även om jag föredragit någon av de två förstnämnda.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Då jag inte är hälsospecialist så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Lättköpt?

Vännen S fyllde nästan-vuxen i förrgår så igår var vi där på tårtkalas. Planen var att köpa nån biografi i present då han tycks gilla att läsa det (som jag sen kan låna eftersom jag också uppskattar såna väldigt mycket, evil va?), men så ville lil'sis gå förbi den hyfsat imponerande stora hyllan med serier/comic books som den bättre bokhandeln i stan har. Väl där kom en säljare fram som pratade så inspirerat om allehanda serier att jag 1) istället köpte S en seriebok* som beskrevs som "en blandning av Robocop och Den långa färden" (weird enough) och 2) för första gången på riktigt överväger att själv fördjupa mig i den där hyllan. Bra säljare, med andra ord!

Sen när den skulle betalas så dämpades min entusiasm något när personen i kassan sa att det rosa snöret skulle passat så bra till det gröna pappret men att hen av paketinnehållet att döma inte trodde att rosa snöre skulle vara lämpligt. Jag blängde lite och sa att rosa snöre visst blev väldigt bra.

*Nu vet jag ju att han gillar sånt, så det var inte alldeles ut i det blå

Back!

Negligerad blogg den här veckan säger ni? Jo, det verkar lite så. Men nu är jag på tillbakaväg från min tillfälliga svacka så snart är allt som vanligt igen. Sover fortfarande lite stötvis men har inatt sovit bättre och lugnare än på länge. Med en varm M tätt intill hela tiden och tre kattor som haft skiftbyte för att alla ska ha möjlighet att få sova på min hand. Sweeties.

Ikväll far vi in till stan en sväng igen och besöker U för en efterlängtad spelkväll! Vi har åtminstone två nya spel att sätta tänderna i. A lånade ett, Portobello Market, på World of Boardgames och jag köpte Bezzerwizzer igår på Collectors Point. Can't wait!

(Och nej, jag kommenterar fortfarande inte snön som envisas med att fortsätta falla. Men jag är ganska besviken på våren och den personen som är ansvarig för denne.)

Snart med i matchen igen

Med risk för att jag bara upprepar mig för tillfället; jag är sjukt trött! Nu har jag förvisso sovit nästan 6 timmar i ett svep idag men jag känner mig totalt överkörd ändå. Ryckningar i ansiktet, ont typ lite överallt och en känsla av att bara vilja sätta mig på golvet och storböla. Längtar efter att slippa sova ensam, slippa sömnångesten och känslan av att jag måste sova. Jag vet att det kommer bli bättre. Det är nån form av omställning just nu. Tror jag. Och mycket tankar som flyger runt i huvudet och skapar halvkaos. Snart är jag tillbaka igen. Märkligt nog har det gått väldigt bra på jobbet ändå. Där har jag fart och inte känt av tröttman så mycket som jag trodde. Jag kommer väl in i nån form av jobbläge, antar jag.

Av någon anledning har den här låten cirkulerat i huvudet lite senaste dygnet, och den känns nästan tröstande. Den påminner mig om perioden jag sist hade massiva sömnproblem (så massiva är de inte än) och en massa sömnångest och då M läste högt ur Muminböcker för mig om kvällarna för att hjälpa. Det var mysigt. Saknar honom och ser fram emot en ledig helg tillsammans. Vet inte om Peter Gabriels version eller originalet med Magnetic Fields är bäst egentligen...

Status:

De sista två dygnen har jag totalt sett jobbat drygt 20h natt och sovit knappt 6,5h. Samt snytit näsblod hela den senaste natten, för den intresserade. Och idag måste jag upp tidigt för 'en grej'. Men imorgon vid den här tiden har jag en hel veckas ledighet att se fram emot så det är egentligen inte alls synd om mig. Men sliten är jag allt.

Och att snön bara fortsätter falla tänker jag inte ens kommentera. Sommardäcken lär dröja i vart fall.

Ny HBO-serie

Åh, jo, jag läste om en ny HBO-serie som har premiär den 22 april; Veep (2012). Julia Louis-Dreyfus (Seinfeld, Christine) spelar USA:s vice President, ett jobb som inte riktigt visar sig vara som hon hoppats. Jag har ett lite dubbelt förhållande till Louis-Dreyfus, hon kan vara skitkul och hon kan vara ruggigt obekväm och okul. Men den som egentligen gör att jag har svårt att inte se den här serien när den kommer är såklart Tony Hale, allas vår Buster från Arrested Development (2003).

Still here

Det är tyst härifrån men jag lever fortfarande. Har bara inte riktigt känt inspirationen att skriva något. Förkylningen är snart borta men jag är trött och har fortfarande lite strul med sovandet. Snart borde kroppen ha vant sig om med ljuset, tycker jag. Minns faktiskt inte om det brukar vara såhär, men det låter på mina nattkollegor som att jag inte är ensam om att ha sömnstrul just nu så det är säkerligen övergående. Idag har jag drömt en massa och vaknade för en timme sen med huvudvärk och lite näsblod. Ska försöka lägga mig igen om en stund, tänker jag.

Annars händer väl inte så mycket.  Jag hoppas på lite goda nyheter framåt slutet av veckan, men det får vi ta då, om utifall att, så att säga.

Post helg

Och mellan allt Alien-tittande så hostar, snörvlar och gäspar jag. Var så säkra. Jag har även drömt mardrömmar om att sova med ormar i ansiktet, blivit beskylld för att snarka (bah!) och ätit för dåligt. Jag har dessutom spelat väldigt lite (lite för lite för att hinna med capen före tisdag natt) och inte alls träffat brudarna som hoppats.

Men, min helg har absolut varit bra. Jag har gosat mycket katt, kramat mycket man, skrattat mycket åt/med nyssnämnda och slöat lagom mycket (eller kanske lite för mycket). Nu har jag dock huvudvärk som hoppas kunna botas med lite för sent kvällsfika och en liter vatten.

Imorgon är det stan och jobb igen. Då är solen och våren också här så att jag hinner få en skön promenad, eller?

Rec: Alien Resurrection (1997)

Betyg: 3/5

Tvåhundra år efter att Ellen Ripley (Sigourney Weaver) dog för att utplåna alien-drottningen hon bar på har militära forskare ombord på rymdkryssaren Aurega efter sju misslyckade försök fått till en klon av Ripley bra nog så att de kan få ett levande drottningembryo från hennes bröstkorg. Eftersom själva Ripley-klonen verkar fungera så pass bra bestämmer de sig även för att behålla henne levande ett tag. Samtidigt ansluter ett skepp med 'rymdpirater', anlitade av den militära ledningen att kidnappa ovetande besättningsmän i hypersömn för att fungera som värdar för nya aliens. En av piratskeppets besättningskvinnor, Call (Winona Ryder), tycks dock ha en egen agenda väl ombord på Aurega.

Den här fjärde filmen om Ripley, Alien: Resurrection (1997) är regisserad av den för mig ganska okända franska regissören Jean-Pierre Jeunet. Den är dock skriven av Joss Whedon, mannen bakom storheter som Firefly (2002) och Buffy the Vampire Slayer (1992) osv. Och det märks. Inte bara för att vi den här gången till och med har två kvinnliga bad-asses i huvudrollerna. Historien bär många spår av Firefly/Serenity (eller egentligen är det ju tvärtom då Alien-filmen kom före), både vad gäller karaktärer och miljöer. Det är också hans lite charmiga manusstil som gör filmen. Handlingen i sig är kanske inte så fantastisk, ibland känns det snudd på krystat för att hålla kvar något från den tidigare triologin, men den lättsamma känslan gör filmen underhållande åtminstone. Svårast har jag den här gången för Ripley själv, eller klonen av henne. Till en början känns hon droid-lik med bristande känsloliv och till synes svag överlevnadsinstinkt, något som byts ut lite under vägen. Lite för mycket av den gamla Ripley är dock borta för att jag ska känna igen henne, och det är lite synd. Kanske känns inte heller riktigt Weavers tidigare väldigt övertygande skådespel lika helhjärtat den fjärde gången. Ryder gör en okej roll och även resten av birollerna (med undantag för Gary Dourdan, alltid överspelad) känns bättre castade än vad jag kan säga om de två tidigare filmerna.

För mig som är stort fan av Firefly/Serenity blir det här för mycket Whedon och för lite ursprungliga Alien för att det ska kännas som en riktig uppföljare. Det är ingen dålig film men tyvärr känns den nog lika onödig som de övriga två uppföljarna, om jag ska vara riktigt ärlig. Men jag blir underhållen i knappt två timmar vilket räcker till 3/5 i betyg.

Rec: Alien 1, 2 & 3

Utifrån omslaget på senaste Empire, med Noomi Rapace från Prometheus (2012), kom M och jag åter in på det faktum att jag faktiskt aldrig sett någon av Alien-filmerna helt och hållet. (Och ja, jag vet att Prometheus inte är en prequel till Alien men kopplingen finns trots allt där.) En blind spot som inte riktigt går att försvara. Så vi laddade upp med popcorn och varm choklad i sängen (sedermera även varma mackor och te, kvällen/natten blev lång) och började helt enkelt se från början.

Alien (1979): 

Besättningen ombord på Nostromo väcks upp ur sin hypersömn av skeppet som registrerat en misstänkt SOS-signal på en okänd planet och de beger sig iväg dit för att undersöka saken. Väl där visar det sig att det kanske inte var ett SOS de hörde trots allt.

Heja 70-talet

Att den här filmen är från 1979 är imponerande på alla sätt. Snacka om att ha åldrats med värdighet! Den känns fortfarande snyggt gjord med sitt lite dystopiska foto och att tekniken ombord på rymdskeppen känns allt annat än futuristisk spelar som ingen roll alls. Skådespeleriet är väldigt bra, Sigourney Weaver är briljant och historien är väldigt spännande. Visst kliver den på en del klyschor, men jag har klart överseende med det när helheten är så pass bra. Jag gillar verkligen att man inte nafsar på Ripleys (Weaver) självständiga karaktär utan struntar helt i att kvinnor normalt sett behöver räddas, hur starka de än må vara. Den är definitivt spännande, inte minst för att själva alien spelar en ganska osynlig roll i filmen; man vet inte vad det är eller hur den/det ska se ut nästa gång.

Regi: Ridley Scott Betyg: 5/5 

Aliens (1986): 

I den här andra filmen får Ripley inget gehör alls för sina tidigare erfarenheter utan tvingas återvända till planeten där det förra helvetet bröt ut för att rädda kolonialister som ingen hört något ifrån på länge.

I'm stupid, please kill me!

Då första filmen var något av en thriller med ganska långsamt tempo utan så värst mycket action är den andra filmen precis tvärtom. Här är det snarare högljudd action med löjligt stora vapen och biffiga soldatmän (och en dito -kvinna) som verkar ha lämnat allt vad IQ och sunt förnuft heter hemma. Det här hade absolut kunnat bli en lika bra och spännande film som den första om inte just själva soldatgrejen dragits så enormt till sin spets. Det är ett gäng av de mest klyschiga soldater du kan tänka dig som följer med Ripley tillbaka till planeten. Dessutom är skådespeleriet av desamma olidligt dåligt. Private Hudson (Bill Paxton) var kanske den mest olidlige av dem alla, om det sen var rollen eller skådespelet som var sämst låter jag vara osagt.

Weaver är dock nästan lika bra som i första filmen, tillsammans med Bishop (Lance Henriksen) är de hela behållningen med filmen. Och Carrie Henn som spelar flickan Newt (f.ö hennes enda roll någonsin) gör det klart godkänt. En mer sansad soldatpatrull och ett bättre manus hade kunnat lyfta den här filmen mycket då det egentligen inte finns så stora luckor i själva historien. Att vissa håller den här som favorit i filmserien är för mig en gåta.

Regi: James Cameron (även manus) Betyg: 2/5 (tyvärr)

Alien 3 (1992): 

Buddies from before

Ripley kraschlandar med räddningsskytteln på en planet som enbart används som ett högsäkerhetsfängelse för extremt hänsynslösa, kriminella män. Hon tas om hand och får veta att resten av hennes besättning dör. När hon ser skytteln blir hon dock misstänksam och kräver att få veta mer om den döda besättningen. Inom kort börjar personer på fängelset att dö och Ripleys misstankar förstärks.

I tredje filmen dras tempot åter ner något igen och den mer osynliga jakten som karaktäriserade första filmen återkommer till viss del. Det är ett lyft, likaså känns filmen något mer välspelad än den föregående. Här är det snarare själva storyn som det brister i; den känns inte så intressant eller spännande. Och karaktärerna runt omkring Ripley byggs inte upp tillräckligt för att skapa samma känsla som i ettan. Det känns helt enkelt som en ganska onödig film på nåt vis.

Regi: David Fincher Betyg: 2/5.

Tre stora regissörsnamn, men bara en som tog hem det på riktigt alltså. Frågan är om den franska regissören Jean-Pierre Jeunet lyckades med den fjärde filmen; Alien: Resurrection (1997). Jag antar att jag får ta reda på det ikväll. 

 Tipset såhär långt blir annars: se den första filmen (och gör det verkligen!) men skippa resten. 

Helg!

Är väldigt mör. Väldigt väldigt mör. Har jobbat en massa natt och varit nästan-sjuk hela tiden. Frusen, snörvlig, ont i halsen och allmänt opigg. Inatt fick emergency-redbull:en drickas upp på jobbet för att piggna till i huvudet. Men nu har jag två lediga nätter att tillfriskna på. De ska spenderas med kattgos och  mangos (som i man-gos, inte som i frukten). Då blir man frisk, har jag hört. Speciellt om båda delar är som levande kaminer (vilket de är). Förhoppningvis blir det en dejt med Umes hetaste brudar också, om de har tid.

Och vädret tänker jag inte ens kommentera. Men sommardäck blir det då inte imorgon i vart fall.

30 grader -slutet

Allt som allt måste jag säga att jag var nöjd med den här serien och det känns extra roligt när svenska serier fixar att övertyga mig, jag är ju lite kräsen vad gäller sånt som bekant. Tyvärr tycker jag nog att den tappade lite där kring avsnitt 7 ungefär. Kände att jag mest störde mig på Joy (Hanna Ardéhn) och att jag inte riktigt köpte hennes beteende, som jag nog kände var ganska mycket "svensk-tonåring-i-svensk-filmproduktion" dvs problematisk på samma, för mig ganska obekanta, sätt som just tonårstjejer så ofta visas i svenska sammanhang. Över lag tycker jag nog att Happiness-familjen fortsatte att dra mitt intresse minst av alla. Samma sak lite med Majlis-historien (Lotta Tejle) när Bengt Jr (Björn Bengtsson) kom. Jag tror att hela det avsnittet kändes stapplande, vilket jag tror var ett manusproblem i första hand.

Slutet då? Tja, jag gillade det nog. Serien lyfte tillbaka ett snäpp igen vid avsnitt 9. Jag fick lite på känn att samtliga kanske skulle förlyckas innan serien var slut, och på ett sätt var jag nog lite besviken över att det inte blev så, hemskt nog. Det hade varit ett slut det. Men då hade förstås diskussionerna om en fortsättning på serien blivit lite ovidkommande.

Fortsatt bäst rakt igenom var helt klart Glenn-historen (Kjell Wilhelmsen). Jag gillar det sätt som de lyckades göra honom så naturligt mänsklig. Han hade ett gott hjärta men var långt ifrån en ängel. Tycker att han och de runt omkring honom var de bäst balanserade karaktärerna som kändes mest trovärdiga av alla. Och jag är nöjd med slutet där, trots allt.

Betyg allt som allt? Hm, ja jag tänker vara snäll och säga 4/5 även om det inte alls gällde alla avsnitt. Men så är det ju alltid i serier, det varierar. Så en fyra känns väl rättvist? Och en fortsättning kan nog faktiskt jag klara mig utan i det här fallet. Jag tycker att det lämnades tillräckligt med svar för att själv kunna skapa fortsättningen i huvudet.

Otålig

Trots att jag varit vaken i 25h i sträck stannade jag just uppe en timma till för att se sista "30 grader i februari" och slippa grubbla. Nu var det gjort, om det var värt det? Hm..., vet inte. "Imorgon" kommer den slutgiltiga domen, för just nu kan jag inte tänka så mycket mer. Godnatt!

Rec: Young Adult (2011)

Betyg: 2/5

Mavis Gary (Charlize Theron), en bit över 30, har just skilt sig och dessutom fått veta att den tidigare så populära ungdomsbokserien hon spökskriver åt ska läggas ner. Förlaget vill ha texten till hennes sista verk, men det vill sig inte riktigt. När så ett massmejl från Buddy Slade (Patrick Wilson), en gammal high school-kärlek dimper ner med en bild på Buddys nyfödda barn föds en tanke hos Mavis att hon ska fara tillbaka till sin barndoms småstad och skriva sin bok där. För vart kan man bättre få inspiration än där man själv upplevde sina tonår? Ganska snart står det dock klart att Mavis egentligen far hem för Buddys skull. Hon har bestämt sig för att 'rädda honom' från det eländiga liv med hus, barn och fru, han enligt Mavis verkar ha. 

Young Adult (2011) har hyllats i USA och med tanke på att det är Jason Reitman (Thank You For Smoking, Juno, Up in the Air) som står för regin och Diablo Cody (Juno) för manus så är det på pappret en riktigt bra film. Problemet är bara att det inte är det. Det är ingen dålig film, men i jämförelse med vad de ovan nämnda tidigare haft sina namn på är det här en förvånande platt film.

Jag tror att ett av de största problemen är karaktären Mavis. Hennes problem känns länge personlighetsmässiga, lite för länge, vilket gör att jag som tittare helt saknar sympati för hennes konstiga beteenden. Mot slutet ändras intrycket något, men det blir aldrig uttalat och saknar egentligen lösning. Jag vet att katastrofen ska komma, och även om jag inte vet exakt hur den kommer se ut så spelar det ingen roll. Det inledande intresset från min sida svalnar ganska ordentligt och byts snarare ut mot ett behov av en kudde att gömma mig bakom under de pinsammaste scenerna (som är ganska många).

Det som räddar filmen från en total katastrof är bifiguren Matt Freehauf (Patton Oswalt), en gammal skolkamrat till Mavis som hon knappt minns. En kille som var mobbad under skoltiden eftersom han 'verkade vara bög', som i vuxen ålder är lämnad ifred men knappast ingår i något riktigt umgänge nu heller. Han tar sig an Mavis lite, låter hennes otrevliga personlighet studsa mot hans härdade yttre och försöker av okänd anledning att få henne vakna till. Oswalt gör helt klart filmens bästa prestation.

Jag blev förvånad över den enkla syn som Cody/Reitman förmedlar kring det så återkommande polariserandet mellan de som stannar kvar i hemstaden och de som far till storstaden och gör karriär. Det känns inte utvecklande alls, och den snygga humor som jag förväntade mig uteblev helt. Sevärd, men knappt mer. Betyget blir godkänt: 2/5.

Höst?

En antydan till halsont igår, ordentligt rivig hals när jag vaknade idag. Just nu är det lite bättre men det känns dessvärre som att jag är på väg att bli ordentligt förkyld. Jag hoppas att det stoppar så jag slipper det. Skulle ju vara evigt trist att se den lilla extra inkomsten från storhelgen försvinna i en karensdag.

Så idag har jag tagit det lugnt. Ute har det varit först snöstorm och nu snöblandat regn med tjocka, gråa moln som liksom hänger ner över både hav och land. Och det blåser runt löv så att jag nästan får lite höstkänsla. Enda gången jag begav mig ut var när jag skulle till grannen med datorn som M hottat upp och fixat till. Annars har det varit inomhus som gällt. Kattorna tycks göra samma sak, de har sovit mest hela dagen. De var såklart ute en sväng för att kolla läget och jag hann inte bädda till sängen innan de kom in så nu är det stigar med leriga kattspår på det vita lakanet. Blir å andra sidan perfekt att bädda rent och lägga sig efter ett varmt bad ikväll. Win win. Eller nåt.

30 grader i februari -halvtidsomdöme

Jag och M började se 30 grader i februari (2012) på SVT Play igår. Jag har hört så många prata om den så jag tänkte why not, delvis övertygad av den välbekanta och omtyckta rollbesättningen (Maria Lundqvist, Kjell Berqvist, Lotta Telje, och Rebecka Hemse). I mitten av avsnitt fyra gav M upp med orden "Jag orkar inte mer elände nu", helt förståeligt. Fast när jag såg även femte avsnittet så gick han fram och åter mellan tv:n och grannens dator som han höll på att installera om i sovrummet, oförmögen att släppa serien helt. "Händer det nåt bra snart?"

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt som omdöme sådär i halvtid. Den är hyfsat välspelad, även om jag tycker att castingen är ganska väntad. Ingen av huvudrollsinnehavarna gör väl direkt någon ny typ av roll, vilket känns lite tråkigt och nog gjort att jag fastnat mest för historien om Glenn, spelad av Kjell Wilhelmsen, en skådespelare jag inte har så mycket koll på sedan tidigare (men som gör det absolut bra). Hans vän Oh (Djuangjai Hirunsri) är fantastisk. Minst intressant är Happiness-byggandet på stranden faktiskt. 

Mest imponerande är nog dialogen, som känns mer välskriven och 'naturlig' än vanligt vad gäller svenska produktioner. Och de ologiska stegen (varför inte bara säga att han föll?) köper jag för dramaturgins skull. Kanske. Nästan.

Samtidigt som jag på nåt vis gillar att det bara är elände och deprimerande utvecklingar hela tiden så gör det att den blir lite tung att se. Jag gissar att många gav upp efter ett par avsnitt. Självklart blir det än tyngre om man som jag/vi ser alla i ett sträck, men jag vet inte; kanske jag inte känner med karaktärerna tillräckligt mycket för att det ska bli för jobbigt.

Betyg i halvtid: 3,5/5.

Äntligen helgledig!

Mina 30h natt är gjorda den här helgen. Nu har jag två lediga dagar kvar med M och lil'sis. Eller ja, den senare har ju lov hela veckan men det är trevligt när vi alla är hemma och lediga. Vi har spenderat helgen på landet vilket också varit skönt. Jag var lite nojig att köra hem på mornarna men det har faktiskt inte varit några problem. Och väldigt skönt att komma ut till landet efter en natt instängd i ett varmt, oventilerat hus och efter stressiga mornar och få sitta en liten stund på bron i sällskap av tre väldigt nyvakna sötkattor som hälsar en välkommen hem. Det är i sanning lyx.

Nu har vi chokladtårta i ugnen som ska få lite fyllning och glasyr när den är klar och svalnat. Men först blir det lite go'middag som ska tillagas gemensamt om ett tag. Jag sov ju till ett i vart fall så mattiderna är något förskjutna. Men vad spelar det för roll när man är ledig?

Titanic Super 3D

Jag har ju lite svårt att se poängen med att göra gamla filmer i 3D, förutom möjligheten att enkelt tjäna pengar på en tidigare succé igen utan större ansträngning. Men när det ger upphov till påhittade trailers som denna, ja då finns det plötsligt en liten, liten poäng...

Och man säger att påsktrafiken är farlig?

Vaknar till och går ner i köket där M och lil'sis gör tacopaj på resterna från gårdagens tacomiddag. Lilsis sjunger högt nåt märkligt "bam da dam Do you have any grapes" (eller nåt?) och M tar tag i mina händer och inleder nån märklig dans på köksgolvet.

Ingen av dem luktade alkohol så jag gissar att det antingen är de välfyllda påskäggen de fick av mig eller för mycket ledighet som är boven.

Själv beger jag mig till min sista jobbnatt för helgen om ett tag. Kanske lika bra det...

Rec: Beginners (2010)

Betyg: 5/5

Olivers (Ewan McGregor) åldrade far Hal (Christopher Plummer) dör efter en tids sjukdom och strax därefter träffar han Anna (Mélanie Laurent) på en maskerad. Anna är skådespelare och bara tillfälligt i stan men det hindrar inte att de båda inleder en relation. Parallellt som vi får följa kärlekshistorien berättar även Oliver via sina minnen historien om de sista tre åren i Hals liv, åren från hustruns död till hans egen. Kort efter att hans hustru, Olivers mamma, avlidit kommer Hal ut som gay och trots en diagnosticerad lungcancer försöker han göra allt för att leva till fullo den sista tiden. Med sin son vid sin sida. Bit för bit berättas föräldrarnas historia parallellt med Olivers egen och bit för bit förstår vi mer av Olivers egna relationsproblem. 

Beginners (2010) var den film som berörde och gav mig mest av alla Oscarnominerade filmer jag såg inför galan. I mitt tycke blev den förbisedd då den enbart erhöll en enda nominering; Plummers välförtjänta birolls-Oscar som han också tog hem. Beginners är en vackert berättad historia, eller egentligen flera historier, med ett välskrivet manus och en charm som jag inte kunde värja mig ifrån. Nu har jag alltid haft ett gott öga till McGregor men jag tycker verkligen att det strålar om framför allt scenerna mellan Oliver och Hal. Och stora delar av relationen mellan Oliver och Anna hade en igenkänningsfaktor som nöp i mellangärdet, även om likheterna med rollfigurerna i övrigt är obefintliga.

Regissören och manusförfattaren Mike Mills (som enligt uppgift baserat filmen på hans egen fars liv) har lyckats skapa en film som trots död och ångest på intet sätt blir sentimental eller deprimerande. Glädjen finns i hörnet i varje scen och även om eftertexterna rullar innan alla frågor blivit besvarade känns det som en riktig feelgood-film. Och greppet med att texta hunden Arthur (Cosmo) tysta tankar fungerade oväntat bra. Arthur tillförde i allmänhet filmen mycket av dess lättsamma atmosfär.

Jag velade fram och åter men i slutändan har jag helt enkelt svårt att motivera något annat än fullpott för den här filmen (att Laurent är för söt är knappast ett bra argument), även om den kanske inte alldeles självklar. Betyget blir till sist 5/5.

Recensioner: Exp (3/5), MZ (4/5), SvD (3/6)

Och kvasten är säkert sönder den också

Somnade igår efter många 'somna-vakna-somna'-episoder med ljuvlig huvudvärk och vaknade med detsamma idag. Och den sitter fortfarande i. Ett väldigt dåligt sätt att spendera sin sista lediga halvdag innan det är dags att göra nytta för lönen ikväll.

Och inte var det nån sol på bron heller, så min dricka-te-stund blev ganska kort då det var rätt kallt (och då jag blev nervös av att se en man bege sig ut på isen med pimpelutrustning*). Inte världens bästa morgon/förmiddag alltså.

*Det här med isar är inte min grej, sjukt läskigt. Speciellt nu när det är öppet hav alldeles vid udden av skäret, huga!

Att skriva som det är

Det här var för övrigt det bästa jag läst på ganska länge blogwise. Jag tilltalas av ärligheten, bristen på omskrivningar och att hon sätter fingret på en rädsla som finns om, utifall att, kanske. Ni vet. Det är just sådär ärlig jag skulle vilja känna mig här ibland, fast som jag samtidigt är för feg för, för efterklok för och för icke-anonym för.

Men det var väldigt bra.

Dagens i-landsproblem

Tråk-Sara. Sista lediga kvällen. Har hällt upp ett glas vin, har popcorn i skål bredvid, myskläder på, nytvättat hår, en katt vid varje sida och allt är som upplagt för en helt okej egenkväll medan M sitter fast vid raidspelande hela kvällen. Tänkte försöka se någon av alla miljarders (nja) filmer som finns på mina triljoners (nja) 'vill-se-listor' men lyckas som inte hitta lust för någon. Inte en enda. Har sett två Two and a Half Men-avsnitt (nya) för att hitta orken men vill ändå mest bara hänga framför en redan sedd, halvrolig/-mysig film typ Friends With Money, som jag redan sett ett par gånger för mycket.

Och jag vet att det säkert skulle bli bra med vilken osedd film som helst bara jag satte igång den, men jag kommer mig inte för. Tråk-Sara, helt enkelt.

Rec: Margin Call (2011)

Betyg: 3/5

Det är 2008, året då finanskrisen slog till på riktigt. I filmens början har inte krisen slagit till på riktigt, men inom 24 kommer den att vara ett faktum. Eric Dale (Stanley Tucci) är en av de många som får veta att han fått sparken på investmentbanken han arbetat halva sitt liv på. Innan han lämnar byggnaden ger han en av de nyare anställda tillika adept till Dale, Peter Sullivan (Zachary Quinto), en USB-sticka och ber honom kolla innehållet snarast möjligt då han själv tror att han är något stort på spåren. Sedan mer eller mindre föses han ut från arbetsplatsen med sin papplåda och redan avstängda mobiltelefon. 

Sullivan gör senare samma dag en upptäckt utifrån innehållet på USB-stickan som kommer att ha betydelse för hur finanskrisen ska drabba USA och världen några timmar senare. Han förmedlar sin upptäckt till sin chef och på imponerande kort tid har en enorm apparat dragits igång.

Att göra en film om dygnet före finanskrisen är lite vågat, får jag säga. Det är omöjligt att komma ifrån att behöva använda en dialog som ska snurra kring, för de flesta, obegripliga finansiella begrepp och sammanhang. Att dessutom få med sig en så pass namnkunnig skådespelarstab (även Kevin Spacey, Paul Bettany, Demi Moore och Jeremy Irons återfinns bland rollistans toppnamn) i en potentiellt tråkig film utan någon större budget är klart en imponerande merit för den debuterande regissören (tillika manusförfattare) J.C Chandor.

Förutom det imponerande skådespelet från nämnda ensamble har Chandor även lyckats skapa en film om något som normalt är svårt att greppa på ett sätt som inte bara blir hanterbart utan även ganska spännande och intressant. Visst, är man totalt ointresserad av världsekonomin och hur det faktiskt går till i börsvärlden kommer man antagligen inte att se färdigt den här filmen, men i övrigt tror jag att man liksom jag kommer att bli positivt överraskad.

Välspelad med bra dialog (om än något 'pratig') och stundvis riktigt spännande. Att den tenderar att kännas lite 'gubbig' stundvis (och filmens enda kvinna hamnar ganska snabbt i dikeskanten) rår nog inte Chandor för, det är snarare finansvärldens som ska beskyllas för det. Betyget blir en stark 3/5.

Recensioner: DN, MZ, SvD

Storhelg inc

Insåg just att det är påsk helgen som kommer. Och att jag kommer att jobba tre nätter med storhelgs-ob. Egentligen gör det väl inte tokskillnad, men det känns alltid lite roligare att för en gång skull ha den timlön man förtjänar. Funderar på att se om jag kan sno åt mig ett par extranätter på jobbet denna månaden för att kompensera bilreparationen som kommer och kanske till och med kunna tacka ja till en Ikea-resa. Det vore ju inte fel. Å andra sidan jobbar jag mycket redan och har de senaste ledigheterna mest varit trött-trött. Men vad kan ett par nätter till göra? (Don't answer that...)

Kutcher som Jobs?

Flera svenska medier hakade idag på nyheten att Ashton Kutcher tackat ja till att spela den avlidne Apple-grundaren Steve Jobs på film. Först funderade jag också hur det skulle funka, rent utseendemässigt hade de kanske inte så många gemensamma drag. Tills jag såg denna:

Inte alls omöjligt. Och med tanke på att filmen ska handla om Jobs tidiga år, fram tills dess att han först skapade Apple (tillsammans med Steve Wozniak, ska sägas), så lär det nog funka. Regisserar gör den (i vart fall för mig) okända Joshua Michael Stern.

Projektet lär ha några år kvar innan det blir realitet på duken, men låter inte helt ointressant.

Hade det inte varit för den underbara solen idag...

Varje gång jag suckade ljudligt över att flingorna föll på de nästan snöfria gatorna veckan som gick sa min evigt optimistiska (nåja) man: "Fast lite snö skyndar bara snösmältningen!" En teori jag för övrigt inte har en aning om huruvida den stämmer eller inte. Detta upprepades säkerligen 4-5 gånger och jag tittade lika tvivlande på honom varje gång.

Imorse när vi öppnade dörren och insåg att vi skulle få vada i snö halvvägs upp till knäna för att ta oss till bilen hann han bara börja säga "Fast..." innan jag gav honom en blick som avbröt honom och fick honom att börja skratta istället.

Ibland är det verkligen tur för honom att han är rätt söt, den där skrattgropsmannen.

Farbror Frosts aprilskämt; Umeå igår eftermiddag

Självplågargenen visar sig...

Igår gick Högskoleprovet av stapeln i landet. Jag hade faktiskt tänkt göra det, lite för kul men även för att ev på sikt kunna läsa ett par kurser jag blivit lite intresserad av. Men så hade jag dålig koll på anmälningstider så det föll bort (kanske även lite under medvetet pga mitt ogillande av tanken att examineras under en hel dag, den påfrestningen är inget jag saknat direkt). 

Provet ser sedan ett år tillbaka väldigt annorlunda ut, och jag har ingen aning om huruvida det skulle passa mig bättre eller sämre. Jag hade ett hyfsat bästa-resultat på den gamla varianten, ett resultat som alltså inte längre gäller då det gjorde för över fem år sedan. En kompis gjorde i vart fall provet igår och beskrivningen av matte- och statistikdelen (eller den "kvatitativa delen", som det tydligen kallas numera) lät det allt annat än roligt. Fast historiskt sett har det varit just sånt jag haft lättast för, matte var ju lite av min grej under skolåren, av någon outgrundlig anledning. Den delen fanns inte att testa på nättidningarna, men jag testade mig själv i ordförståelse och meningskomplettering och fick 19/20 på den förstnämnda och 18/20 på den andra. Inte så tokigt alltså, bättre än förväntat. Men så var det ju hemma på kammaren och inte i en nervös källarlokal omgiven av främlingar.

Jag kanske skulle skriva in sista anmälningsdag till nästa provtillfälle i kalendern ändå och ta en titt på den där kvantitativa delen...