Ser att min vapendragare i bloggning (eller nåt), Anna-Karin, skrivit om samma sak idag, med lite andra funderingar kanske. Hon skriver bl.a att det kan komma att ske en inskränkning av offentlighetsprincipen pga The Pirate Bays agerande. Jag är inte så säker på att det blir så, kanske. Men oavsett så är det en helt annan, men mycket intressant diskussion, där jag inte på något sätt kan se att Tpb bär hundhuvudet (i så fall en väldigt liten del av det).
Varför är folk så intresserade av fallet att man faktiskt laddar hem eller beställer det från tingsrätten för att läsa mer? Är det för att man inte litar på medias rapportering av fallet? Är det så att tv-serier som CSI mfl skapat ett större intresse för det tekniska runt omkring uppmärksammade fall? Är det kanske för att det skapats en stämning i media kring vissa rättsfall i Sverige den sista tiden som gör att människor fastnar i det likt en sur såpa på tv?
Jag tror att det finns en sanning i alla tre påståendena och att det säkerligen finns fler liknande som stämmer in som förklaring. Allt det här sammantaget är väl grundorsaken till varför förundersökningen hamnade på Tpb från början. Alla förundersökningar ligger ju inte där. Svenska rättsfall har blivit den nya dokusåpan, till viss del. De fall som media väljer att lyfta upp (de andra hör vi ju inte talas om) kan de, utifrån vilket intresse de bedömer dem ha, lyfta så att säga ännu mer och skapa en dokusåpa-liknande stämning kring. För jag vill påstå att mycket av denna upphaussning är regisserad av media. Medvetet eller inte.
Själv har jag ju också fastnat, som ni vet. Och jag tycker nog att det känns märkligt. Jag har alltid varit intresserad av rättsfall (jag minns fortfarande detaljer i tex Helén-mordet i Hörby, då jag som 10-åring slukade allt som stod i tidningarna), men det är något särskilt som skett den sista tiden. Informationen är så oändlig, det tar aldrig slut. Det skrivs bloggar direkt från rättssalen, bilder läggs ut, ljudupptagningar från förhör (och även videoupptagningar; jag vill minnas att Anders Eklunds erkännande låg på kvällspressens hemsidor), man söker upp avlägsna släktingar till de närmast inblandade (och kommer inte sällan med beskedet till dem), man försöker få fram snaskiga detaljer från grannar etc etc. Allt det här sammantaget skapar ju just denna stämning och det stora intresset från allmänheten. Är det något som har förändrats så är det väl det? Och det är det intressanta, anser jag.
Nu senaste dygnet har det rullat upp en historia som jag tror har fått många tidningsredaktioner att glöda av upphetsning; kvinnan som påstås ha hållts instängd i nio år i en stuga. Bara tanken på en "egen svensk" Fritzl-historia tror jag skapar adrenalin (jag hade faktiskt tänkt skriva nåt annat, men jag cesurerar mig själv...) hos "journalisterna" som antagligen just nu jagar livet ur alla som kan tänkas ha befunnit sig i de inblandades liv vid något skede, eller kanske bara stått utanför och sett på.
Frågan är; var går gränsen? När falnar intresset?
Varför är folk så intresserade av fallet att man faktiskt laddar hem eller beställer det från tingsrätten för att läsa mer? Är det för att man inte litar på medias rapportering av fallet? Är det så att tv-serier som CSI mfl skapat ett större intresse för det tekniska runt omkring uppmärksammade fall? Är det kanske för att det skapats en stämning i media kring vissa rättsfall i Sverige den sista tiden som gör att människor fastnar i det likt en sur såpa på tv?
Jag tror att det finns en sanning i alla tre påståendena och att det säkerligen finns fler liknande som stämmer in som förklaring. Allt det här sammantaget är väl grundorsaken till varför förundersökningen hamnade på Tpb från början. Alla förundersökningar ligger ju inte där. Svenska rättsfall har blivit den nya dokusåpan, till viss del. De fall som media väljer att lyfta upp (de andra hör vi ju inte talas om) kan de, utifrån vilket intresse de bedömer dem ha, lyfta så att säga ännu mer och skapa en dokusåpa-liknande stämning kring. För jag vill påstå att mycket av denna upphaussning är regisserad av media. Medvetet eller inte.
Själv har jag ju också fastnat, som ni vet. Och jag tycker nog att det känns märkligt. Jag har alltid varit intresserad av rättsfall (jag minns fortfarande detaljer i tex Helén-mordet i Hörby, då jag som 10-åring slukade allt som stod i tidningarna), men det är något särskilt som skett den sista tiden. Informationen är så oändlig, det tar aldrig slut. Det skrivs bloggar direkt från rättssalen, bilder läggs ut, ljudupptagningar från förhör (och även videoupptagningar; jag vill minnas att Anders Eklunds erkännande låg på kvällspressens hemsidor), man söker upp avlägsna släktingar till de närmast inblandade (och kommer inte sällan med beskedet till dem), man försöker få fram snaskiga detaljer från grannar etc etc. Allt det här sammantaget skapar ju just denna stämning och det stora intresset från allmänheten. Är det något som har förändrats så är det väl det? Och det är det intressanta, anser jag.
Nu senaste dygnet har det rullat upp en historia som jag tror har fått många tidningsredaktioner att glöda av upphetsning; kvinnan som påstås ha hållts instängd i nio år i en stuga. Bara tanken på en "egen svensk" Fritzl-historia tror jag skapar adrenalin (jag hade faktiskt tänkt skriva nåt annat, men jag cesurerar mig själv...) hos "journalisterna" som antagligen just nu jagar livet ur alla som kan tänkas ha befunnit sig i de inblandades liv vid något skede, eller kanske bara stått utanför och sett på.
Frågan är; var går gränsen? När falnar intresset?
4 kommentarer:
Som en människa som har en bokhylla bestående av i stort sett tre kategorier böcker:
- Brittisk krim
- Politik
- Självbiografiska skildringar eller biografier
där det första utgör en icke oansenlig andel, så skall jag kanske räkna mig till dem du beskriver. Jag närde en gång en önskan om att bli polis, men föll för synkraven. Att gå den juridiska vägen gick inte heller, då det krävdes skyhöga betyg för att komma in på juristlinjen. Var på väg att studera kriminologi men valde arbetsrätten i stället.
Så det närmaste jag kommer utredandet är genom mina böcker och CSI.
Det jag vänder mig emot när det gäller hela historien är att Pirate Bays representant varit så nedrig mot familjen. Att kalla dem troll tycker jag går utöver all värdighet. Om inte PB kan argumentera för sin sak utan att gå till personangrepp kanske inte deras argument håller?
Sen vet jag inte riktigt vart jag skall stå när det gäller själva obduktionsbilderna. Dels kan dom fylla en funktion, genom att folk får se vad som händer när man slår nån i huvudet. Å andra sidan vet jag inte om sådana bilder skall alls skall göras offentliga. Detta är dock inte Pirate Bays sak, utan polisens.
Jag håller med dig helt. Det jag ifrågasätter är om svaret de facto varit sådant. Mina tvivel kommer från att jag tycker artiklarna i sig är ganska bristfälliga och det känns lite snaskiga. Men stämmer svaret är det självklart väldigt osmakligt.
Det som känns mer säkert är TPB:s pressansvarigas svar om att det inte är deras sak att bedömma etiken i innehållet, vilket såklart är rätt.
Apropå om vi får mer justitieministerns kommentar här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=824858
Om det sedan leder till en ändring är ju en annan sak...
Såg det. Återigen skriver man det som att det är först efter publiceringen på tpb som "vem som helst" fått tillgång till dem, vilket är felaktigt.
Och hur många extra nedladdningar har denna uppståndelse genererat?
Skicka en kommentar