Nytt kök, ny kulturupplevelse

Idag har det varit blandat på agendan. Vi steg upp tidigt, röjde ur carporten och for sedan efter vårt "nya" kök. Inte "nytt, nytt" alltså, vi hittade tom en notering på överskåpet; "Sävar snickeri 22/8 1956", så nu vet vi ganska exakt när det är ifrån. Och att det är just ett 50-talskök, precis som vi önskade. Min kollega skulle riva ut det för ett nytt så vi tog chansen och köpte loss det för en mindre summa. Återvinning på det bästa sättet! Förhoppningsvis kan vi göra samma sak med vårt 90-talskök sen när vi rivit ut det.

Sen på eftermiddagen fick vi skynda oss att svida om från arbetskläderna och göra oss representabla nog för det kommande opera-besöket. Under de tio år jag bott här har jag aldrig tagit tillvara på att vi har ett jättefint operahus i Umeå men när jag så såg en annons för jubileumskonserten med blandade framträdanden från uppsättningar under de 40 åren som Norrlandsoperan funnits så kändes det som en vettig start. M var snabbt på idén så då var det bara att köra.

Och det var ganska fantastiskt! Jag är kanske inte totalsåld på opera (än) men det var en häftig upplevelse som jag absolut vill testa igen. När Ronald Samm sjöng Nessun Dorma* från Turandot som avslutning på första akten hade jag svårt att hålla ögonen torra, får jag erkänna. Ett fantastiskt stycke som var magnifikt att höra live.

Övriga solister var också väldigt duktiga, men det som tog mig mest var nog upplevelsen av symfoniorkestern. Jag tror att jag hade ett leende på läpparna under hela föreställningen i stort sett. Häftigt, mäktigt och imponerande rakt över. De leddes av dirigenten Daniel Cohen som var lite som en karikatyr av en dirigent. Precis som jag skulle kunna tänka mig en animerad dirigent. Svårt att förklara hur jag menar, men bra var det. Han liksom studsade runt på sitt lilla podie under hela föreställningen.

M gillade också orkestern bäst, men verkade också roas mycket av konferencieren Pia Johansson, som var sådär charmig som hon brukar vara. Det lär i vart fall inte bli särskilt svårt att övertala honom om fler besök på operan, så länge merparten består av symfoniorkestern. En ny grej att göra tillsammans alltså, kanske kan vi få med oss fler nästa gång.

*Visst minns ni Paul Potts genombrott?

Shoppingtrip

Det har varit en riktigt bra helg, men en intensiv sådan så nu ids jag inte längre något annat än att sitta här och dumstirra in i tv:n. Det är nu man behöver en extra helg...

Igår var jag alltså i Ö-vik och shoppade loss med syrran och Ulrika. Vi gick nog igenom de flesta butiker och ingen av oss kom direkt lottlös hem igen. Jag fick med mig lite nödvändiga som deo och hudkräm men även ett par skor. Klackade skor! Vi får väl se hur det går...

Så ja, givande dag. Men framför allt var det trevligt och roligt! Nästa gång tror jag dock att vi sitter kvar en stund till på snabbtåget och gör Sundsvall istället.

Studs-helg?

Men nu är det helg och den här helgen ska bjuda på både det ena och andra är det tänkt. Imorgon börjar jag med en liten tågtrip tillsammans med Lil'sis och Ulrika till Ö-vik för att shoppa skor (tydligen). Jag var inte sen att hänga på idén, nånting utöver det vanliga är väl alltid trevligt. Och till skillnad från hemska flygresor där man riskerar att hamna i den stora oceanen så är tåg ett trivsamt sätt att färdas på. Och då bortser jag helt enkelt från nyheten om de usla spåren vi tydligen har i Sverige numera... Det gäller inte här i norra Sverige, har jag bestämt.

Och sol har vi, sol! Och ljus! Klockan är snart sju på kvällen och det är inte mörkt än!

Plötsligt händer det

Ibland är det så lite som krävs för att göra någon glad. Själv studsade jag lite ut ur kontoret i eftermiddags, även fast jag inte kom mig iväg tidigt (den här fredagen heller). Studsandet kom just från en sån där 'liten grej' från ett oväntat håll. Perfekt avslutning på en rätt fullbokad vecka, får jag säga!

Årets prövning?

Mitt i veckan slog tröttheten till med bestämdhet, igår alltså, och den envisas med att dröja sig kvar. Ni vet sån där trötthet som gör att man överväger att strunta i middag och gå raka vägen och lägga sig efter jobbet. Och jag tycks inte vara ensam. Mer än en person satt och dumstirrade rakt fram med blek blick i lunchrummet på jobbet idag. Det måste vara nåt i luften...

Annars är läget bra. Jag filar på en överraskning som jag inte vet om den kommer slå ut väl eller om det blir magplask. Det tar den mesta av min utanför-jobbet-energi just nu men eftersom jag snart måste avslöja den, av praktiska skäl, för övrig inblandad får jag väl snart bestämma mig och vara i hamn. Det är lite dumt/opraktiskt att vara kontrollfreak, snudd på perfektionist (inom utvalda områden) samt lida av kronisk beslutsångest när man gör sånt här. Jag borde kanske lejt bort det, på riktigt.

I will tell you soon.

Dagens personliga höjdar-briljans

Åt lunch på stan med låtsasmaken idag. När jag sörplat i mig så mycket jag iddes av min pasta (lååång pasta med i stort sett bara rinnig grädde som sås och två halva bitar broccoli, inte jättegott och definitivt inte glatt i magen) gav han mig en skum blick. Jag hade ungefär halva lunchen på hyllan som idag var klädd i blå-vitrandig tröja. Fick lov att gå till HM och köpa första bästa tröja att byta till när jag kom tillbaka till kontoret.

Man måste ju se representabel ut osv...

Torka - much??

Söndag

Självklart var det nysnö ute imorse när jag steg upp (första gången) strax före klockan åtta. Så inget tedrickande på bron just idag. Istället la jag mig igen efter en stund och lyckades faktiskt somna om en stund.

Igår hade vi spelkväll med goda vänner inne i stan, väldigt trevligt var det. Vi inledde kvällen med hämtsushi från Sagami. Så sjukt gott! Jag hade lätt kunnat leva på deras (veg) sushi, tror jag. Sicken tur att det inte är så billigt ändå. Eller ja, onyttigare kan man ju äta än sushi förstås.

Idag vankas det mest innesittande, tror jag bestämt. Det ser inte så välkomnande ut med det disiga, fuktiga och troligen ganska kalla vädret ute direkt. Eventuellt får jag bege mig på en tur till närmaste ICA, jag skulle vilja göra lite matlådor till veckan och eventuellt också baka nåt bröd. Så lite fart har jag visst ändå. Eller lust och fart är förstås inte samma...

Trevlig söndag!

Heja våren!

Det skiftar verkligen fort nu; snöstorm i förrgår men likafullt har jag just kommit in från årets första frukost på bron. Trots hemkomst först strax efter två inatt (låtsasmaken var ute så det var min tur att agera chaufför) vaknade jag förstås före åtta imorse. Jag låg kvar en stund och försökte verkligen somna upp, men så snart kattorna fick nys om att jag var vaken var det bara att stiga upp. 

Och solen sken så starkt att jag öppnade dörren ut och kände hur vårvärmen hade party på bron. Så då blev det te och hårdbrödmackor sittande på översta trappsteget i mysbyxor och luvtröja; mer än så behövdes faktiskt inte. Solen var så varm och så stark att jag hade svårt att ha ögonen öppna, förutom när den försvann bakom några tunna molnstrimmor, då gick det bättre. Och sällskap fick jag av tre (!) kattor som alla tycktes njuta av solen. Mina hade kanske mest gräsätande på agendan men övriga två satt och kisade mot solen, rullade sig i det fuktiga gruset och gjorde till och med ansatser att jaga torra löv som flög runt. Samtliga med krok på svanen.

Underbar start på dagen med andra ord. Snart väntar dagens agenda men först tror jag att jag ska försöka lägga mig en halvtimme igen. Because I can.

Fargo - tv-serien

Bortsett från en liten oro för att det ska bli nån form av sämre parodi av den fortfarande så underbart bra filmen Fargo (1996) så kan jag inte låta bli att känna nyfikenhet och lite förväntan efter att ha sett trailern till den kommande bröderna Coen-producerade HBO-serien Fargo (2014):

Martin Freeman, Colin Hanks och Billy Bob Thornton (lite tunnstrött med brudar, får jag väl säga) är ju inte namn som gör mig mindre nyfiken direkt.

Serien har premiär på HBO Nordic den 23 april.

Kallt ju!

Men burr så skrotans kallt det plötsligt blev då! Borta är solens trevande strålar och borta är nu även de snöfria vägarna. Här ute vid havet har vi i och för sig haft kvar mer av den snö som föll helgen som gick, men i stan kändes det ju faktiskt som lite vår. Men så blev det kallt igen i ett par dagar, hela 12 minusgrader imorse, och sen började enorma snöflingor att falla under dagen idag. Deprimerande faktiskt.

Och när vi väl skulle fara hem från jobb så var det snörök som mötte oss på E4:an och väl hemma stormade det och bildade snödrivor vid den delen av vägen som ligger oskyddad från havet sett. Huset är kallt och det drar lite; jag har rent av lust att gömma mig under täcket redan. 

Jag hoppas att det blir snöfritt till helgen då vi har lite saker på agendan. Att önska en snöstormsfri väg till jobbet imorgon är antagligen väl optimistiskt.

Bråkigt.

Det man inte har i huvudet...

Även om jag inte på långa vägar kände mig lika trött efter dagens arbete som gårdagens lyckades jag ju virra till det ändå. Jag klev in i bilen, sms:ade låtsasmaken ett "Åker nu" och körde iväg genom stan. Först när jag just åkt genom hela stan och ganska snart skulle ut på E4:an tittade jag på passagerarsätet och insåg att jag glömt svänga av och upp mot universitetet för att hämta upp min kära man. Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte att han redan skulle sitta där... Bara att ta första avfarten och hasta dit. Jag kom ju på det tidigt i vart fall.

Ibland är det svårt att känna sig smart.

Lekmarodören

Klockan är drygt åtta på kvällen och jag är på riktigt färdig för ridå redan. Nu gjorde säkert det heta skumbadet jag just steg upp ifrån sitt för att varva ner kroppen på riktigt, men redan innan kände jag mig mör. Idag har jag i stort sett suttit i möte/utbildning från åtta till fem på kvällen. Med undantag för lunchrast. 

Eftermiddagspasset innehöll dessutom ett par mindre "övningar", av mig kallat lekar och något jag har hemskt dåligt överseende och tålamod med. Jag ogillar starkt, för att vara måttlig, att leka tillsammans med andra vuxna människor. Nu gick det väl utan större problem just idag, det var inte så väldigt lekbetonat trots allt, men jag blir ändå väldigt obekväm så snart någon yttrar orden "nu ska vi göra en liten övning" i gruppsammanhang. Så kul är jag. Vill man slippa ha med mig på fest men inte riktigt kan med att utesluta mig från inbjudningslistan är tipset att berätta att det kommer vara lekar under kvällen. Då ser du garanterat inte till mig. Varsågod för tipset.

Nu ska jag ägna resterande vaken tid till att se på då ytterligare någon/några fler ur den gudsförgätna platsen Midsomer får plocka ner skylten. Farligt ställe det där, med väldigt påhittiga mördare som nästan mer troligt är den söta tanten i stugan bredvid än den galna psykopaten i den avlägsna skogshyddan...

Våren som kom av sig

Där fick jag för mina vårkänslor och mina nyinköpta sneakers. Redan igår kväll/natt när vi for hem från stan var det vitt på marken och när jag vaknade första gången strax efter sju (förstås....) imorse så var det ett ganska tilltaget vitt marktäckande lager åter. Jag älskar snö och vinter (dock inte vintrar som den som varit) men nu är det bra. Too little too late, så att säga.

Solen skiner i vart fall, jag får vara tacksam för det nu när jag ska ut och påbörja städning av bilen.

Vårkänslor

Ikväll ska vi till Simon och Philip och spela lite brädspel. Det blir ju, som allt annat som är roligt, inte av så ofta som önskat men ikväll blir vi åtminstone ett litet gäng som spelar. Det ska bli trevligt. Imorgon blir det ett annat "social call" hos vänner och så ska vi försöka få bilen tvättad. Det var sån kö idag till hallen vi brukar hyra så vi hoppade över det. Imorgon är det förhoppningsvis lugnare. Inte så förvånande att fler än vi känner starkt behov av att städa av sin bil nu när vintern påbörjat sin flykt. Vår bil ser ut som om den kört i gyttja, ungefär.

Lite vår är det i luften, glädjande nog. Det syns glädje på kattorna när de går ut, de rent av rullar sig i gruset nu när det inte längre är täckt av slaskig snö. Sakta men säkert tinar trädgården fram och nya sysslor gör sig påminda. Snart dags att förbarma sig över den med alltså. Men det ser jag fram emot, det är roligt. Bara tiden finns. Och nu är det ju faktiskt inte längre beckmörkt när vi kommer hem från jobbet så då finns allt lite mer ork än under det mörka tiden som varit. Det känns en tydlig skillnad, tycker jag.

Äntligen!

Igår fick jag så äntligen veta att jag får fortsätta mitt jobb som chef på min nuvarande arbetsplats. Tjänsten jag hade tillfälligt vikariat på lystes ut, jag sökte det och fick det till slut. Jag kan inte påstå att jag var särskilt säker på att det skulle bli så från början, så jag kände mig helt klart lättad när meddelandet kom. Jag har förstås jobbat på som om jag skulle vara kvar, något annat var omöjligt som jag upplevde det. Jag är ingen person som gillar att bara släcka bränder och hålla saker över ytan, det har jag nog aldrig varit.

Och jag är nöjd och glad. Både för att jag får fortsätta med något jag verkligen trivts med men även för att jag fått så goda och vänliga omdömen om det jobb jag hittills hunnit utföra. Det är väldigt roligt och har helt klart bidragit till att jag vågat växa lite i den nya rollen. Långt ifrån klart förstås, jag tror att det tar en bra stund innan jag/man riktigt växer i en sådan kostym, men det är en bit på väg. Allra mest tror jag ändå att jag förvånat mig själv. Faktiskt.

Men ja, jag är glad som sagt. Vi skulle fira lite igår, jag och låtsasmaken, men han somnade innan han ens ätit upp sin middag. Men jag tog ett glas vin framför tv:n och umgicks med hans och tre kattors snarkande (i varierande styrka...). Nöjd oavsett. Vi får väl fira lite vid ett senare tillfälle, om det nu skulle behövas.

Tough love...och ost!

-Såg ni det jag skrev om föreläsningen i chatten?
-Mmm
-Men ingen av er svarade, var det för att jag inte svarat er så mycket sista tiden?
-Nädå. Det var bara inte intressant.

Hård men hjärtlig, så är jargongen när jag träffar mina bästa tjejer ute efter jobbet. And I love it! Enda problemet är väl att vi inte riktigt hinner ses så ofta som vi önskar. Men det kanske alltid är så med människor man gillar?

Vi var på Socialize igår och åt riktigt god mat i en väldigt mysig restaurangdel och blev nästan ivrigt uppassade (fast på ett sött sätt) hela kvällen vi satt där. Jag åt stekt ost och saltbakad kål toppat med äpple och en massa annat gott. Och sen äpple igen till efterrätt men då grillat och serverat till nån ishistoria och vaniljgrädde. Väldigt gott. Kan definitivt rekommendera alla Ume-bor ett besök! 

Det enda att klaga över var möjligtvis att vinet var lite väl snålt tilltaget. Å andra sidan var husets röda ett riktigt gott ekologisk vin så jag var ändå nöjd.

Lyx på en torsdag alltså!

Hosta och bio (bästa kombinationen...)

Hostan vill då inte riktigt ge med sig, även om det var färre vakna stunder inatt än tidigare. Men det har gått bra att jobba. Förutom lite halvkraxig röst och ett par trötthetsdippar under dagarna så är jag i full fart igen. Så jag ska inte klaga. Nu är det istället andra kollegor som drabbats. Jag hoppas det slipper gå laget runt...

Ikväll har jag och låtsasmaken, samt Lil'sis och hennes pojkvän varit på förhandsvisning av biofilmen Saving Mr. Banks (2013). Den har Sverigepremiär till helgen och var absolut värd att se. Den handlar om hur Mary Poppins (1964) blev Walt Disney-film trots författarinnan P.L Travers motsträvighet. Hur sanningsenlig den är vet jag faktiskt inte, det återstår att grotta ner sig i (jag älskar ju sånt, ni vet). Ingen toppfilm kanske, men söt, varm och lite rolig. Både Emma Thompson och Tom Hanks gjorde fina rollprestationer och nu är jag väldigt sugen på att se Mary Poppins-filmen igen. Jag tror att jag såg den någon gång som väldigt ung, men jag minns den inte.

 Nu blir det ett Midsomer-avsnitt i sängen innan John Blund kommer på besök.

På't igen!

Imorgon blir det jobb igen. Jag är kanske inte alldeles fullständigt på banan än, men definitivt tillräckligt för att återgå till vardagen igen. Jag hostar, rosslar lite och har kanske inte full ork än, men i övrigt är det go. Det är ju inte löpträning på jobbet direkt. Och jag har lyckats bli en del stressad över allt som inte blev gjort förra veckan. Men det är väl bara att beta av listan med saker, det akuta först, och ta saker som de kommer. Bara jag får börja så tror jag lugnet kommer åter.

Och så hoppas jag få möjlighet att umgås med lite vänner under veckan som kommer. Och att hostan är borta så mycket som möjligt till tisdag eftersom jag har gratisbiljetter till en förhandsvisning på bio då. Det vill jag ju inte missa.

Och ge mig allra helst sol varje dag hela veckan så lovar jag att nästan studsa fram oavsett.

Traderajungfru no more

Igår upptäckte jag Tradera. Inte så att jag inte visste om det tidigare, men jag har, av klok självbevarelsedrift antagligen, hållit mig ifrån det. Men så fick jag för mig att söka efter en diabildsprojektor och hittade såklart en jättefin. Inte en från 80- eller 90-talet vilket var tanken (som man kan ladda ett magasin i typ, en praktisk projektor) utan en betydligt äldre där man kan ladda två bilder åt gången. Jätte jättefin! För nästan inga pengar alls. Så Lil'sis visade mig the basics och så var jag igång.

Jag vann projektorn (som jag inte säkert vet om den funkar, men det var som inte riktigt poängen heller egentligen) och sen har det inte blivit fler saker, men ikväll missade jag två bevakningar som jag var jättetaggad på att vinna. Den ena för att jag kom på den max en minut för sent, och den andra för att jag råkade lägga ett för lågt bud och inte hann ändra innan tiden gick ut. 

Så nu har jag traderasorg för första gången.

Det här kommer inte att sluta bra.

Missad årsdag

Kom just på att jag missade bloggens årsdag i år. Den 22 februari firade den 8 år. Fortfarande det projekt jag hållit i längst tid av allt, tror jag. Inte så dåligt det. Många tankar har det blivit på åtta år, av varierande grad av intresse. Och ändå tickar besöksloggen fortfarande på, fantastiskt, tack för att ni läser!

Trött på att vara sjuk

Jag blev såklart hemma idag också. Jag är förvisso mycket piggare, men fortfarande har jag luftrör av perkulator-modell. Och trött är jag. Det känns som att jag inte kan syresätta mig vid ansträngning ungefär; att gå en trappa ner och ordna med te tar liksom musten ur mig. Så inget jobb, även om jag tror att jag är feberfri nu. Eller ja, lite jobb har det faktiskt blivit. Men bara nåt telefonsamtal, några mejl, lite schemapyssel och ett antal sms. Men bara en kort stund, jag lovar. Sen la jag ifrån mig allt utom syn- och höravstånd.

Och så kom låtsasmaken hem med hämtpizza och en flaska whisky, så då måste jag ju bli bra snart? Trevligt sällskap, ett litet glas whisky, nån bra film och så stormen som viner kring husknuten; det är inte en så dum fredagskväll det, trött perkulator eller inte.

HIMYM 9

Och när jag ändå är inne på tv-serier; är det fler än jag som har en feeling av att Ted (Josh Radnor) i den avslutande säsongen av den nu lite trötta serien How I Met Your Mother (2005) pratar om sina barns mor efter att hon dött? Att själva serien är nån slags hyllning till henne? Det slog mig häromdagen. Det ligger som nån slags mörk feeling över hela den sista säsongen som jag inte längre tror bara härrör till att det är den sista. Men jag kan ha fel. För om jag har rätt vore det väl ännu knasigare att det just nu spelas in (eller åtminstone planeras för) en How I Met Your Dad-serie? Och jag rätt så känns en del av reaktionerna som kommit från de "nutida barnen" lite märkliga kanske, vem skulle inte vilja veta mer om sin avlidna mamma liksom.

Ja, så jag vet inte om jag har rätt. Hursomhelst är denna den sista säsongen ganska ojämn, tycker jag. En väldigt lång transportsträcka med nästan lika många trista avsnitt som halvroliga.

Parenthood, säsong 5

Efter att ha sett 10 avsnitt av Parenthood (2010) under två sjukdagar förstår jag inte alls längre varför jag låtit bli att se dem så länge. Istället förstår jag igen varför det troligen är min absoluta favoritserie på så många sätt. Varför jag i smyg önskar att jag hade min egen Braverman-familj (existerar det någon sån?).

Spännning, skratt och tårar; lite klyschigt men det är vad serien ger mig. Och det har hänt en del under den här senaste säsongen. Vissa saker hade jag lite räknat ut, vissa saker har överraskat. Framför allt är jag kanske förvånad över att jag själv gått från att envist önska karaktären Hank (Ray Romano) ur serien till att tycka att han känns rimlig och riktigt bra, när han inte längre var med som kärleksobjekt för Sarah (Lauren Graham) utan fick ett eget utrymme. Den senaste svängen med honom vet jag dock inte riktigt om jag köper till fullo, vi får se hur det utvecklar sig. Jag har också insett att Kristina (Monica Potter) och jag skaffat oss ungefär samma frisyr (och jag är lika tveksam till den på oss båda) samt att jag även fortsättningsvis, med ovanstående nämnda Hank-undantag, skulle kunna gifta mig med vilken av de vuxna männen i serien som helst (gärna alla samtidigt, om möjligt).

Om jag ska vara kritisk så tycker jag att det varit en något stressig säsong, efter att ha sett 15 av 16 sända avsnitten (av totalt 22), med lite för snabba vändningar och rent teknisk skum klippning i fotot. Men det är lite petitesser ändå.

Ja, och så vill jag fortfarande ha syskonens föräldrahem i min ägo. Pretty please?

Ynk

Igår kväll och inatt hade jag förhoppningsvis kulmen av den här eländiga influensan. Det har varit märkligt mycket upp och ner; från kallsvettig sömn till att känna mig hyfsat pigg, åtminstone tillräckligt för att röra mig runt i huset. Men igår kväll steg plötsligt febern så pass att det kändes som att det brann i huden och allt gjorde ont. Till sist sa till och med sambon, som är en avancerad medicinfobiker, åt mig att ta en tablett för att dämpa febern lite (fast han föreslog 'valium' vilket säger en del om hans kunskaper i ämnet och som fick mig att skratta mitt i eländet...). Vilket jag gjorde. Trots det blev det en riktig febernatt med vilda drömmar och tydligen en hel del gnyende och blandade ljud enligt sällskapet.

Idag känns det dock bättre, inte så febrigt även om orken inte direkt är tillbaka. Jag har just ingen röst och det bubblar omysigt i luftrören.

Nu ska jag försöka ta mig an tristessen som kommer med att vara hemma sjuk. Jag blir frustrerad av att inte orka städa när det behövs så pass mycket och känner inte orken att engagera mig i något djupare vad gäller film. Kanske ska jag ta tag i det märkliga att jag plötsligt slutade se min favoritserie Parenthood så pass tidigt i säsongen att jag nu har hela 15 avsnitt att se ikapp. Jag vet inte varför jag ville skärma mig bort från, vad jag trodde skulle bli, elände till sist. Blir det för jobbigt har jag både avsnitt av New Girl och Modern Family kvar att se så det ska nog gå att lätta upp.

Sjuk

Det var kanske dumt att dra sig till jobbet idag, men ärligt så kändes det som att det skulle funka när jag vaknade i morse. Lite ont i halsen, fortsatt bubbliga luftrör och lite hosta har väl inte dödat någon, tänkte jag. Efter fyratimmarsmötet i förmiddags kändes det dock som att huvudet och kroppen inte riktigt samarbetade och strax efter lunch, när jag försökt men inte alls kände flyt i arbetet och då huvudet dunkade elakt så ställde jag för säkerhets skull in morgondagens möten och for hem. 

Tanken var att jag skulle vila lite och jobba färdigt hemifrån men jag får inte distansprogrammet att fungera här hemma trots flera försök ikväll. Vet inte om det är långsamheten jag upplever i mitt febriga huvud eller om jag ska se det som ett tecken att lägga ner. Men det stressar mig att jag då inte hinner rapportera in siffror imorgon till lunch som jag borde. Ingen dör väl av det, men det känns inget bra.

Sedan jag kom hem har jag pendlat friskt mellan att sova halvdäckad med livliga, skumma drömmar, halvsitta i sängen el soffan och känna mig nästan döende och läskigt tät i halsen till att korta stunder känna mig som en skolkare som borde skärpa till mig och gå på jobbet imorgon. Ingen hjärnstress här inte...

Bästa photobomb går till...

Jag glömde ju lägga upp galans kanske bästa "photobomb"; Benedict Cumberbatch (aka Sherlock)som gör en makalös insats bakom ett gruppfoto av bandet U2 som så snyggt ställt upp sig för fotografering på röda mattan (de stod för en av de nominerade filmlåtarna):

Och apropå U2 så måste Bono ha stått för de flesta ombytena under galan. Dock inte vad gäller kläder utan solglasögon. Vid varje bild hade han en ny färg på dem. Eller var de av nån slags autovarierande art som jag inte känner till? Märkligt roligt i vart fall.

Oscars 2014

Så var Oscargalan och award season över för den här gången. Jag tycker att det var en helt okej gala, lite smårolig och precis sådär oförutsebar som det blir när man sätter Ellen DeGeneres som värd. Vid nåt tillfälle började hon prata om att gästerna borde vara hungriga och i nästa inslag så dök det upp ett pizzabud med tre familjepizzor, vegetariska förstås, som hon fick hjälp av bland andra Brad Pitt att dela ut bland de främre raderna av galaklädda Hollywoodskådisar. Det pågick kanske nästan precis för länge, men det var faktiskt rätt kul och stack hål på all eventuell förväntan på årets Oscars som en snobbgala.

Ellen är ju hyfsat stor i sociala medier och använder sig av det återkommande i sin egen talkshow så självklart blev det ett inslag även i galan inatt. Hela galan var för övrigt en stor reklamfilm för Samsung så med en mobil av det märket for hon runt och tog "selfies" med allehanda kändisar (backstage visade det sig dock att hon använde sin egen vanliga iPhone, så så mycket för det...). Och försökte slå Barack Obamas twitterrekord i antal retweets av en bild:

Självklart lyckades hon, i skrivande stund har bilden retweetats 2,8 miljoner gånger.

Själva prisutdelandet då? Ja personligen gissade jag personbästa i år, hela 21 av 24 fick jag rätt. Jag missade på kortfilmer och en dokumentär så jag är fullt nöjd. Mindre nöjda var säkert gänget bakom den tiofaldigt nominerade American Hustle som alltså fick gå hem utan en enda gubbe. Gravity tog hem flest totalt sett (7 stycken, mestadels tekniska), bland annat för bästa regi, men 12 Years a Slave blev bästa film, och Lupita Nyong'o tog hem bästa kvinnliga biroll för samma film. Cate Blanchett knep huvudrollspriset för sin medverkan i Woody Allens Blue Jasmine.
På den manliga sidan blev det full pott till Dallas Byers Club; Matthew McConaughey och Jared Leto tog båda hem varsitt pris och Leto stod för galans första och antagligen bästa tacktal:


Det var flera kategorier där egentligen vem som helst hade kunnat vinna och jag stått nöjd. Även då startfältet inte riktigt hade någon film som stod ut sådär speciellt mycket så var det över lag välförtjänta nomineringar och därmed även vinnare. Och jag gillar galan som bäst när priserna sprids lite, vilket de gjorde i år. Synd för American Hustle alltså och för Captain Philips som båda förtjänade sina nomineringar, men alla kan inte vinna.

Det hölls också en fin hyllning till 75-års jubileet av The Wizard of Oz (1939) och Judy Garlands tre barn fick komma upp på scenen. Lite märkligt dock att det var Pink som sedan framför Over the Rainbow när de hade Garlands dotter Liza Minelli på plats. Fint också av Bill Murray att smyga in sin egen hyllning till den alldeles nyligt avlidne Ghostbusters-skådisen (bland annat) då han tillsammans med Amy Adams skulle dela ut pris för årets bästa foto:



Jag berördes även av den obligatoriska "in memoriam"-delen i vanlig ordning, och då främst av det sista namnet och bilden som var Philip Seymour Hoffman såklart.

Allt som allt alltså en bra gala, jag skulle nog ge den en 4/5 i betyg, eventuellt med ett litet minus framför. Lite för få överraskningar kanske, både bland priserna och i själva galan. Men en glad och hjärtlig gala. Lite synd att Leonardo DiCaprio fick gå hem utan statyett för femte gången och så saknade jag ett gäng icke närvarande skådisar som George Clooney, Jennifer Aniston, Juliette Lewis och Robert Downey Jr, för att nämna några.

Och nu är det ett helt år till nästa...

Många reklamavbrott blir det

Jag har just prickat in min första rätta gissning (av en möjliga) då Jared Leto vann välförtjänt för sin roll i Dallas Buyers Club och dessutom bjöd på ett riktigt fint, om än inövat, tal som inte bara var ett evigt uppradande av filmfolk.

Kan inte påstå att jag saknar Fredrik & Filips tjattrande under talen men den stora (enda?) nackdelen med att galan sänds direkt och helt okommenterad är alla dessa reklamavbrott som USA tycks gilla. Korta förvisso men många. De måste kissa väldigt fort där borta...

Galan började iallafall för 20 minuter sedan. Låtsasmaken började dra timmerstockar för ca 25 minuter sedan.... I rest my case :)

Nattsudderi är inte min starka sida längre...

Jag har redan hunnit ångra en del av mina gissningar, men nu är det i pränt. Jag kikade runt på lite svenska filmbloggar och inser att åsikterna går isär en del. Inte minst mina från deras. Men det är ju lite det som är kul också. Enligt mina gissningar kommer den toppnominerade (10 nomineringar) inte få en enda Oscarsgubbe med sig hem och jag vet inte hur troligt det är faktiskt (även om sånt har hänt förut).

Min inte-riktigt-friska-men-inte-längre-total-däckade sambosnubbe har fått för sig att han ska göra mig sällskap inatt eftersom han ändå är övertalad att stanna hemma från jobbet imorgon (han var tvungen att lägga sig i sängen efter att ha burit ut soppåsen, jag tror inte han är frisk nog än, helt enkelt), men min gissning där är att han kommer att börja dra timmerstockar ett bra tag innan Ellen DeGeneress öppningsmonolog sådär strax efter kl 2.30 inatt. Men man vet ju aldrig. Jag brukar aldrig ha sällskap nuförtiden så jag är bara glad att någon försöker. Och frågan är väl hur länge jag kommer orka. Jag tycks ha tappat bort mina nattskötarskills just vad gäller nattväkteri.

Jag hade egentligen tagit ledigt från jobbet imorgon, men så dök det upp en möte som inte var ombokningsbart och som jag känner att jag inte vill eller bör komma ifrån, så jag gör ett gästspel på max ett par timmar efter lunch. Det innebär ändå möjlighet till lite sömn där på förmiddagen.

Kan galan börja nu tack? Nähä, 3,5 timmar kvar alltså..... Dumdidumdum....

The Oscars 2014: mina gissningar

Med 21,5 nominerade filmer sedda (toppnominerade American Hustle endast 0,5 av dem), här kommer mina vilda gissningar och önskningar inför nattens Oscargala:

Bästa film:

Gissning: 12 Years a Slave

Önskan: The Wolf of Wall Street el Her

Bästa regi:

Gissning: Alfonso Cuarón, Gravity (lite kluven gissning, Steve McQueen kan ta den)

Önskan: Alfonso Cuarón eller Martin Scorsese

Bästa kvinnliga huvudroll:

Gissning: Cate Blanchett, Blue Jasmine

Önskan: Cate Blanchett

Bästa manliga huvudroll:

Gissning: Matthew McConaughey, Dallas Buyers Club

Önskan: Matthew McConaughey eller Leonardo Di Caprio

Bästa kvinnliga biroll:

Gissning: Lupita Nyong'o, 12 Years a Slave (viss reservation för Jennifer Lawrence)

Önskan: Lupita Nyong'o alt Julia Roberts

Bästa manliga biroll:

Gissning Jared Leto, Dallas Buyers Club

Önskan: Jared Leto (lite skoj om Barkhad Abdi tar den också)

Bästa animerade:

Gissning: Frozen

Önskan: Jag har inte sett de två som faktiskt verkar bäst, men jag av det jag sett håller jag på Frozen

Bästa originalmanus:

Gissning: Her (Spike Jonze)

Önskan: Her

Bästa manus efter förlaga:

Gissning: 12 Years a Slave (John Ridley), (svårgissad kategori!)

Önskan: Before Midnight (a longshot dock)

Bästa utländska film:

Gissning: The Great Beauty (Italien)

Jag har inte sett någon av dem så jag gissar vilt från rykten och trailers

Bästa dokumentär:

Gissning: The Act of Killing (helt baserad på allt som pratats om den)

Bästa dokumentär (kortfilm):

Gissning: The Lady in Number 6: Music Saved My Life

Vild gissning, inte sett någon av dem tyvärr

Bästa kortfilm:

Gissning: The Voorman Problem

Gissning enbart utifrån trailers

Bästa kortfilm (animerad):

Gissning: Get a Horse!

Önskan: Get a Horse alt Mr Hublot

(Jag har bara sett 3 av de 5 nominerade)

Bästa specialeffekter:

Gissning: Gravity

Önskan: Gravity förtjänar den

Bästa scenografi:

Gissning: The Great Gatsby (alt American Hustle)

Önskan: The Great Gatsby

Bästa foto:

Gissning: Gravity

Önskan: Gravity eller Nebraska

Bästa kostym:

Gissning: The Great Gatsby

Önskan: The Great Gatsby alt American Hustle

Bästa klippning:

Gissning: Gravity

Önskan: Gravity

Bästa smink:

Gissning: Dallas Buyers Club

Önskan: Dallas Buyers Club

Bästa ljudmix och Bästa ljudredigering:

Gissning: Båda går till Gravity (there's no sound in space...)

Bästa originalsång:

Gissning: Let it go (Frozen)

Önskan: Let it go alt Happy (Despicable Me 2)

Bästa musik:

Gissning: Gravity

Önskan: Her

Det var allt. Nu ser jag bara fram emot själva galan som bekant leds av Ellen DeGeneres

1 dag kvar....

Vad gäller film så är det alltså imorgon natt som Oscargalan äger rum. Jag ser fram emot det mycket, även om jag faktiskt inte tycker att de nominerade filmerna hållit sådär väldigt hög klass ändå. Nu har jag förvisso sett långt ifrån allt, totalt sett är det 18 filmer nu tror jag, som jag lyckats avverka:

Sorterat efter antal nomineringar,
sedda i fet stil, många filmer döljer sig nedan sista...
(klicka för större)

Än har jag alltså inte sett den film som fått flest nomineringar; American Hustle (2013). Den hoppas jag fortfarande hinna se på bio imorgon kväll. Vi får väl se hur det blir med det.

Mina favoriter? Tja, de filmer som jag allt som allt skattat högst är nog Wolf on Wall Street, Her och Blue Jasmine. Tätt följt av överraskande Captain Philips, klaustrofobiska Gravity, hjärtliga Nebraska och innovativa The Great Gatsby. Philomena och 12 Years A Slave tillhör de som jag förväntat mig mer av och även då både Dallas Byuers Club och August: Osage County var mycket välspelade räckte inte riktigt filmerna som helhet så långt som jag önskat.

Men i vanlig ordning lär inte Oscarsjuryn tycka som jag ändå. Jag tippar 12 Years som den stora vinnaren av de tunga priserna, Gravity lär väl sopa banan när det kommer till det tekniska och jag tror att Matthew McConaughey kommer att knipa bästa manliga före DiCaprio faktiskt. Bästa kvinnliga är svårare men jag tror och hoppas på Cate Blanchett faktiskt.

Jag ska se om jag i vanlig ordning ids göra en full lista med gissningar.

Mars

Låtsasmaken har insjuknat i influensan jag annars lyckats hålla mig på avstånd ifrån. Stackaren har badat i svett inatt och vandrat runt som ett fruset febermonster och snörvlat här idag, de stunder han varit uppe. Jag har varit trött och seg efter veckans arbete och passade på att göra så få varv som möjligt också, även då jag egentligen skulle ha städat och tvättat i helgen. Det får bli imorgon. Eller det måste bli imorgon, huset är verkligen i eländigt skick när det kommer till ordning och damm för tillfället.

Nä idag har jag varit uppassare, sällskapsdam, kattgosare och filmtittare mest hela dagen. Precis vad jag orkat och behövt, skulle jag vilja påstå. Inga måsten. Bara lugn och ro, med undantag för lite disk och matlagning förstås.

Jag hoppas dock att jag kommer kunna hålla mig frisk från sjukdomar, även om halsen känts lite trång det senaste dygnet. Jag har då inte tid att bli sjuk veckan som kommer, jobbkalendern är lite för fullspäckad för det.