En ganska jobbig natt senare inser jag att det var helt rätt beslut att stanna hemma från jobbet, och att det inte lär bli jobb inatt heller. Alldeles yrslig av feber har jag varit, hostar som en tok och alla andningsvägar är besvärliga. Great.
M skjutsade ut mig till landet igår så att jag dels skulle slippa smitta syrran och dels för att lantluft och kattgos kunde göra susen. Men just nu känner jag inget större stöd från kattdamerna; den ena kom just in upprörd över den skräniga flock med måsar som intagit gräsmattan ('kan inte personalen göra något åt det istället?') och en skäller på mig så snart jag hostar. Inte ens knäkatten Mina vill vara nära alltför länge då personalen lever om så pass. Så populär jag känner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar