Tröttsamt

I morse var jag något så grymt trött på väg hem från jobbet. Kändes svårt att hålla sig mellan de vita sträcken på E4:an...inte bra. Missade den lilla detaljen att blinka när jag körde av men var precis på väg att börja blinka i kurvan i byn innan jag fann mig och började fundera över vad jag höll på med. Tröttheten kändes i morse som rattfylla ungefär. Det var inte så att jag höll på att somna, mer som att jag hade svårt att hålla koll på saker. Lite farligt. Borde ringt Mattias men tänkte att vem vill bli väckt kl 7.10 en lördag? Har dock lovat att göra det om det mot förmodan blir likadant imorgon.

Problemet är att jag inte kan sova dagtid i denna värme och med den stress jag känner i hela kroppen. Har jobbat tre nätter nu. Den första dagen ville man att jag skulle komma med till Skeppsviks herrgård och äta lunch med Mattias familj. Lunchen blev middag, en middag jag försov mig till eftersom jag sovit oroligt hela dagen och sedan stängt av klockan som i farten. Ja, vaknade med ett ryck iaf och fick stressa iväg. Igår vaknade jag kl 12, kl 12.30, kl 13 osv.. Gick upp 14 för att sen lägga mig 15.30 igen. Kl 17.30 kom mamma med ny flamma förbi och fikade och då var jag uppe, duschad med fika på bordet osv.

Idag är jag vaken eftersom jag sagt okej till att Mattias och hans haldöva far renoverar källaren med tapetsering (trodde jag) och borrande, skruvande, slipande (trodde jag inte) och hög samtalston. Det måste ju göras, vi får besök på torsdag och då ska så mycket som möjligt vara klart. Hade öronproppar men vad hjälpte det? Funderar på att lägga mig ute på gräset såvida inte grästrimmermarodören kommer ut (en sommarboende granne som tycks älska allt vad motorsågar, grästrimmrar och åkgräsklippare heter, gärna kl 8 på söndagmornarna också). Ute slipper man den värsta värmen iaf.

Hade tänkt skicka en del mejl nu eftersom jag satt och rabblade för mig själv i bilen i morse alla de mejl som jag borde ha skickat men inte har skickat å fi:s vägnar. Och en massa annat. Den fortfarande som bortblåsta gnistan har inte återfunnits och gör fortfarande att jag gärna finner mig själv halvt stirrande på mejlprogrammet istället för att ta tag i det jag borde.

Haft en konstig natt på jobbet också. En skum inhyrd natt-ssk och en patient mindre än förväntat under kvällen. Fann honom efter en stunds sökande sovande i sängen inne hos en kvinnlig patient, som själv lagt sig på soffan. Hann bli lite orolig en stund där eftersom jag haft dörren till balkongen öppen obevakat några minuter medan jag var i tvättstugan. Men han fanns och alla verkade må bra så det fick vara som det var. Lite förvirring uppstod senare på natten när det skulle vaknas i fel rum...

För att påvisa var min ev förvirring kanske kommer ifrån: I morse kl 5.45 utspelade sig följande "dialog":

Patient vid frukostbordet: Men Daniel (jag är tydligen Daniel), var är alla?
Jag: De sover, klockan är kvart i sex på morgonen.
P: Jaha. Konstigt att de blev förkylda samtidigt allihop.
J: Det är de inte, de sover för att det är natt.
P: Vad gör du uppe då?
J: Jag jobbar natt här.
P: Varför då?
J: För att se till att alla sover.
P: Var är alla då?
J: De sover.
P: Så alla blev sjuka... (skakar på huvudet)
J: Nej, det är natt.
En stunds tystnad.
P: Vad konstigt att du har sovit så länge idag.
J: Mmmm.

Är det så konstigt att man blir snurrig i värmen när nästan samtliga samtal på jobbet är sådär? I bästa fall, dessutom.

Kanske skulle bli sjörövare som det förslogs här i bloggen för ett tag sedan. Synd att det inte går ihop med min tro på karma bara...