Sightseeing Ratan

Har ju utlovat sightseeing i Ratan. På tal om det så verkar det vara på gång med gps-guidade turer även här. Sävar (som också var inblandat i det sista krigslaget på svensk mark, som ju är det Ratan är känt för) har det sedan ett tag, vilket verkar ganska smart. Man får en gps där berättelserna är intalade och så kan man gå för sig själv på guidad tur. Bra när det inte finns andra resurser att tillgå. Här har vi en, kanske två män som kan ta guidade turer, men på sin fritid och då på begränsat antal språk.

I alla fall så kan ni hitta mer info om Ratan på vår eminenta, inte så vackra eller utförliga hemsida.

Här är vårt/våra hus. På vintern och alldeles idag.




Vi bor i det stora som är ett 60-talshus eller om det flyttades hit på 60-talet, har inte så stor koll på det. Det lilla är troligen det äldsta i byn, stod här under kriget som avslutades här 1809. Det finns två kanonkulhål i det (nu täckta med plexiglas), varav det ena har sin kanonkula kvar så vi brukar ha en del turister knackande på för att vilja se den. Det lilla hyr vi idag ut till en pensionerad filharmoniker från Tyskland.

Utsikt från balkongen (svårt att se kanske pga all växtlighet nu. Liknande finns från köket också, från två fönster):



Utikten från hamnen (till vänster syns slutet av ön Rataskär som ligger alldeles utanför byn och ger en del lä från havet som annars är öppet rakt bakom där till Finland):



Gatan från vårt håll (vi bor i slutet av byn):



Det här kanske kan vara ungefär alla som bor i byn, från valborg i år (isen låg fortfarande på havet) precis nedanför vårt hus:



Måste visa en liten "husdetalj" också. Huset var ju lite som Villa Villerkulla när vi flyttade in. Många skumma extraväggar, inga lister som var den andra lik (ens i samma rum), olika färger på samma sak, kakelplattorna vid järnspisen i köket satt fast med dubbelhäftande tejp (!), för att inte tala om carporten som är igenbyggd (det jobbas på det nu) så den enda infarten/ingången är genom ett fönster... Den här bilden kännetecknar ganska bra hur det var ställt när vi flyttade in:



Jag måste få visa bilder på mina allra käraste vänner i världen; mina kisseflickor. De har följt med länge nu, räknade ut att Smilla och jag bott i 6 olika lägenheter (inkl huset nu) tillsammans över ca 6 års tid. Jag minns när hon hoppade/ramlade ut genom fönstret på fjärde våningen i Örebro (landade i en buske och fick ett litet litet sår mellan trampdynorna på ena tassen) där Joakim och jag delade en alldeles för liten lägenhet. Hon har åkt tåg till Oslo med mig (Rosa med) och varit runt på en rad olika äventyr. Berest kisse. Sen kanske vi inte ska nämna jobbiga perioder som då hon löpte som en tok och lärde sig att öppna både fönster och dörrar (inkl vrida om låsvred) i sin karlatokighet, eller när hon slog halvt ihjäl (inte riktigt) Rosa när hon kom till oss.. När vi flyttade in hos Mattias kissade hon i hans säng och på hans kläder i protest mot...att han fanns tror jag. Hon stjäl tops och gem som hon gömmer i speciella gömmor man ofta hittar när man städar. Fast det har varit lite mindre av det nu sedan hon blev mer utekatt. Hon gillar elektriker, har det visat sig. Behöver jag säga att hon är en speciell katt? Världens suraste förmodligen, med en väldigt tydlig personlighet. Hennes siames-släktskap kan förklara en del.





Rosa Luxemburg (uttalas Rååscha) är 5 år, går även under smeknamnet Litenfis. Folk som inte förstår innebörden av det tycker det verkar nedlåtande, speciellt på en sån stor katt, men hon har kallats det sedan dag 1 nästan. Hon är störst och mest omsorgsfull. Väntar alltid till sist när det vankas go'mat och kommer alltid och hälsar när det kommer folk eller om man kommer hem. Hon är en väldigt kraftigt byggd katt med stora tassar. Utmärkt på att jaga, har det visat sig. Är inte riktigt medveten om sin storhet dock. Har numera blivit god vän med grannkatten Viggo, som bara är knappt 2 år och fortfarande lite busig. Blir det för mycket sätter hon bara tassen på honom så lägger han sig. En katt i kontroll... Hon tycker inte alls om att fotograferas och har bitit en sköterska på veterinärkliniken en gång (det var faktiskt rätt åt henne).



Mina är den 4,5 år gamla hypernervös hittekatten med bulimiska tendenser. Hon kom till Joakims syster egentligen från början när hon var på besök i Örebro. Hon var sliten, lite trasig och utsvulten. Åt och sov i flera dygn. Sen fick hon komma till Smilla och Litenfis som faktiskt tog emot henne med värme. Hon älskar män, sover helst i manliga knän ofta och länge. Är väldigt sällskapssjuk, tycker inte om att äta ensam eller att vara ensam. Äter således så snart någon passerar köket, vilket ger en del hets och många mål. Är lite rund om magen, en så kallad hängbukskatt. Diet är på g. Hon är alldeles kolsvart men borstar man henne får man kammen full med kritvita hårstrån. Den är lite besvärlig pälsen så det blir en del kräkningar här och var... Lite rädd för att gå ut fortfarande, men jagar ypperligt bra när det mörknar lite. Har av olyckshändelse fått i sig (miljömärkt som tur var) penseltvätt en gång, vilket resulterade i att Gusten fick köra snabbt mitt i natten till Strömbäcks djursjukhus... Oftast väldigt orolig, något som inte är ovanligt hos hittekatter, har jag förstått.

Det här har blivit värsta fotobloggen. Det som var tänkt att vara en politisk blogg. Jaja, spelar roll. Avslutar här med en av mina favoritbilder, som jag lyckades ta efter lite slit.