Musikminnen

"Fler jakthundar dör pga jägare än av rovdjur" (VF idag). No shit? Och ett helt gäng med tamboskap dödas av jakthundar varje år, men det görs upp i godo så det syns inte i statistiken. Det är konstigt när man gör skillnad på djur på det där viset, tycker jag. Fast jag vet inte. Har aldrig förstått nöjet i att döda över huvudtaget. När man såg fyllbuntarna i pappas jaktlag förstod man det än mindre... Såg en minnesannons över en död kvinna i trakten idag. Där stod att hon minsann hade fällt 12 eller om det var 14 älgar under sin levnadstid. Jaha. Bad karma alltså. Inget att annonsera om...

Idag har jag lyssnat på en massa gamm-musik. Inte från min skumma popsnöre-era utan kanske ännu tidigare. Från 80-talet då jag ännu inte hade någon riktig musiksmak utan lyssnade på det som mina äldre syskon och föräldrar lyssnade på. Jag har känt mig lite hemma idag. Lyssnat lite på Beatles (mamma-influens) och Kenny Rogers (pappa), Pet Shop Boys (storebror), Boy George (bägge äldre syskonen) m.m. Och så hittade jag musik med Aha. De tyckte jag verkligen om på riktigt. Vi hade en affisch med dem i vårt rum, minns jag. Min syster och jag delade våningssäng så den satt systerligt i mellanhöjd på väggen. Hon var såklart kär i Morten Harket och jag i den mesiga keyboardisten som ingen annan tyckte om. För så har jag alltid varit. Gillar de epileptiska, bleka trummisarna (Brainpool) eller de lite lönnfeta halvfula basisterna. Kanske av medkänsla eller av något annat, vad vet jag.

I alla fall så hade jag ju totalt glömt bort världens mest gosiga 80-talslåt! Glöm Take on me, deras bästa låt är absolut "The sun allways shine on TV". Helt skum titel, men supermysig låt.

Jag tror att Nika har rätt. Jag vill nog vara 18 igen. Eller kanske inte just 18..för hur enkelt var det egentligen? Men äsch, ni kanske fattar. Jag fyller 28 om exakt en vecka, men jag vet inte om jag egentligen har ångest över det. Fast jag kanske har det. Känner mig lite stressad i alla fall. Lite låst.
När jag var 18 hade jag träffat Andreas på Hultsfredsfestivalen, och vi hade hunnit förlova oss. Vi flyttade till Kristianstad i de svängarna och jag började lärarhögskolan som jag hoppade av efter ett år. Kanske ett dumt beslut såhär i efterhand, men det var faktiskt ingen bra utbildning.


Det här är Andreas, by the way. Fast för bara något år sedan. När jag träffade honom som 17-åring var han värsta popsnöret, som hade kajal och skrev skumma dikter. Fast han är såklart fin nu med. Bara annorlunda. Vuxen. Saknar honom också. Han finns kvar i Örebro där han bor med Ellen.








När jag ändå är på g med bilder på mina vänner så måste jag nästan lägga upp en bild på min Mia från när hon gifte sig med sin Daniel i maj i år. Världens finaste brud. Henne vill man också ha närmare. Trots att hon är lite moderat...




Sicken melankolisk blogg. Imorgon ska jag försöka lägga upp Ratan-bilder som efterfrågat. Nu är jag hungrig.

Och jo, läs gärna Fridolins blogg om heterosexuellt partnerskap också. Skojigt och intressant.