Valsedlar och valstress

Stressfaktorn blev på tok för hög idag vid ett flertal tillfällen. Vid middagstid ringer en lastbilschaffis och meddelar att han är på väg till mig med ett lass valsedlar. Inte helt oväntat eftersom de skulle ha kommit i början av förra veckan. Vis av erfarenhet vet jag dock att det sällan blir som det är tänkt i den lite barnsjukdomsfyllda organisation jag fyller min tid med.
Vid avlastning visar det sig att det är två pallar, varav den ena har en lapp som det står "Västernorrlands län" på. Inte riktigt rätt alltså. Men mitt namn står på både den och den andra med benämningen "Västerbottens län" så jag kan inte göra annat än att skriva på för båda. Problemet är att hans lastare inte går att köra på vår grusuppfart varpå de båda pallarna får bli stående bakom bilarna, nästan mitt på vägen till vårt och två andra hus.


Räknar snabbt på antalet lådor och antal sedlar i varje låda att antalet omöjligen kan stämma med det jag fått veta. För det första är det fler till Västernorrland trots att Västerbotten är ngt större, sedan saknas det ca 50.000 på varje pall. Oavsett så står där då 411.000 st valsedlar eller 536 kg valsedlar om man så vill, på vår uppfart. Mycket märklig känsla.

Ringer några samtal och det visar sig såklart ha blivit fel någonstans, troligen på tryckeriet. Ena pallen ska inte alls hit utan till en person i Härnösand eller möjligen (underbart) Sundsvall. Och eftersom den ska skickas vidare dit kan jag inte dra av plasten och förflytta lådorna. När den ska skickas vidare eller vart vet jag fortfarande inte. M har med hjälp av ett spett (!) försökt flytta den så att den åtminstone inte står mitt i vägen. Och på vår altan står 203.000 valsedlar som ska fördelas över Västerbotten län. Lovely.

Den 10-11 augusti kommer fi:s valturné till Västerbotten. Insåg idag att vi fortfarande inte har spikat särskilt mycket till det ännu. Det ska planeras saker i Skellefteå såväl som i Umeå. Stress och minipanik. Försökte få till stånd ett snabbt möte i gruppen men det är svårt med kort varsel och med semestrar etc. Så det får bli så att undertecknad får lägga fram ett förslag som de andra minsann får lov att godkänna och så kör vi på det. Fast jag har svårt för det. Känns som att man kör över folk. Och den här gången har inte jag arbetat så mycket direkt med det som skulle ordnas. Anna ordnade Hamnmagasinet vilket annars låg på mig, men hon fick "ett infall" tror jag. Jag har mest hållit i kontakter med folk hit och dit. Och imorgon ska jag till farbror och tant blå och ansöka om tillstånden. Imorgon måste det mesta vara spikat. Egentligen allt. Fast vi har idag ingen underhållning spikad och inte heller har jag kollat med talarna om upplägget är okej med dem...

Jag har lagt av mig! Organisations- och perfektionist-Sara måste återuppstå! Såhär kan vi ju inte ha det.

Fast det är en svår balansgång. Sist när fiorna hade möte här så var jag på min minisemester. Efteråt frågade jag vad som bestämts och fick ta till svar (halvt på skämt hoppas jag): "Inget, du var ju inte där". Kanske skulle söka jobb som diktator någonstans? Gah.

Nej, jag har hittat jobbet jag vill ha. Nej, jag vill inte ha det, jag måste ha det! Det måste bli mitt! Jag är nästan beredd att göra fula saker för att få det. Som att äta kött. Fast då får jag det inte. Jobbet är på Djurens Rätt så då går det ju inte. Men nästan vad som helst annars.