Idag har varit en lite bättre dag. På gott och ont. Jag har tvingats fokusera på jobbet, haft medarbetarsamtal bl.a, och stundvis har därför inte huvudtanken varit på Rosa. Skönt men det har också gjort ont. Varje gång den aktiva tanken att hon inte längre finns har påmint mig har det känts som en riktigt vass tagg i hjärtat. Som att jag hunnit glömma att det är så. Det känns på så många vis som att hon är där i sängen på sin filt hos M i Sundsvall.
Samtidigt så slår hjärtat ett par slag lite hårdare varje gång jag får upp en meddelande på klockan att M har skrivit något i vår chatt. Genast tror jag att något är på tok. Det kommer nog ta en stund att bli av med den känslan.
Imorgon kommer M och Smilla hem, som det låter. Han sökte ledigt på fredag och jag har inte hört något annat än att det gick bra. Jag ska på fackligt medlemsmöte med efterföljande biobjudning efter jobbet imorgon så har jag tur kanske de till och med är hemma då jag kommer hem. Det vore ju mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar