Jag har som sagt börjat med medarbetarsamtalen på jobbet nu. Eller "resultat- och utvecklingssamtal", som det heter hos oss eftersom vi gör två delar samtidigt. Det är en rolig del av jobbet, mestadels. Speciellt då samtalen blir givande och produktiva. Det är inte helt enkelt, men det känns som att jag har mycket bättre koll på det nu än första året. Lyckas vägleda och följa mer än att leda. Sen är ju inte kvalitén i samtalet enbart avhängigt mig; det är trots allt inte mitt samtal. Och då det fungerar så är det som bäst, enligt mig. Så många gånger är det roligt och energigivande, inte minst för att jag har så många imponerande medarbetare. Själva prestationsbedömningen i samtalet är däremot både svårt och ofta ganska enahanda. Även kollegor som jobbat länge tycks dela den uppfattningen.
Det blir mer och mer tydligt för mig att jag gillar just den där utvecklingsdelen i mitt arbete. Att få vara en del i en process då andra växer och kan ta för sig. Det är en häftig grej. Jag skulle önska att jag fick jobba mer fokuserat på det. Jag uppskattar och är engagerad i brukardelen av mitt jobb också men att ha en fot i varje del är klurigt och ger inte riktigt möjlighet att göra båda riktigt riktigt bra. Jag har arbetat brukarnära sedan jag först började jobba, 96-97 nån gång, och skulle gärna lägga mer tid på den andra delen, som jag bara jobbat med de senaste åren sen jag blev ledare. Det får kanske bli ett mål för min egen utveckling, att när möjlighet finns kanske svänga mer åt det hållet. Antingen genom att tänka nytt där jag är eller kanske tänka helt annat område. Vi får väl se, det är bara funderingar än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar