Jag är trött, less och sur! Det sken nog igenom redan i gårdagens blogginlägg att mitt humör inte är på topp, men idag är det än värre. Vet inte riktigt vad det egentligen grundar sig i, men till viss del känns det som att jag har fog i att vara lite sur. Datorn håller på att pajja ihop, bara en sån sak kan vara skäl att vara sur. Kernel panic både igår och idag med följden att nätverkskortet inte fungerade ett tag båda gångerna. Vet inte riktigt vad som är problemet, men har tolkat det som ganska allvarligt iaf. Har inte direkt råd med en ny. Jag måste börja (alldeles försent) spara pengar så att jag har råd att ta min semester i juni som planerat. Utan ob-tillägget består nämligen inte mycket i lönekuvertet, och det utgår ju som bekant mestadels under semestern varpå jag blir allmänt fattig sen. Och CSN m.fl. vill ha pengar oavsett hur fattig jag är.
Fast egentligen är jag nog mest sur på mig själv. Jag är lite dum och naiv som återkommande tror att allt ska bli bra.
Idag har jag varit i Umeå inte mindre än två gånger. Skjutsade Mattias till jobbet i morse eftersom vi skulle ha fi-möte under eftermiddagen och jag då behövde bilen. Nu blev mötet inställt så istället fick jag hämta Mattias på jobbet och sen åka till hans föräldrar. De har köpt en platt HD-TV som de inte förstår hur den fungerar riktigt. Jag tror by the way att en definition av pensionärer kan vara att man har kvar klisterlapparna av plastfilm som sitter frampå TV:n som nån typ av reklam för vad TV:n har för funktioner... (Förutom den kanske mest självklara att man inte har några apparater med fungerande högtalare hemma då man haft sönder i stort sett alla dessa, trots att man inte alls har något problem med hörseln.)
Fast egentligen är jag nog mest sur på mig själv. Jag är lite dum och naiv som återkommande tror att allt ska bli bra.
Idag har jag varit i Umeå inte mindre än två gånger. Skjutsade Mattias till jobbet i morse eftersom vi skulle ha fi-möte under eftermiddagen och jag då behövde bilen. Nu blev mötet inställt så istället fick jag hämta Mattias på jobbet och sen åka till hans föräldrar. De har köpt en platt HD-TV som de inte förstår hur den fungerar riktigt. Jag tror by the way att en definition av pensionärer kan vara att man har kvar klisterlapparna av plastfilm som sitter frampå TV:n som nån typ av reklam för vad TV:n har för funktioner... (Förutom den kanske mest självklara att man inte har några apparater med fungerande högtalare hemma då man haft sönder i stort sett alla dessa, trots att man inte alls har något problem med hörseln.)
3 kommentarer:
Känner igen tanken, varför börjar man alltid planera för sent?? För att döva paniken över allt jag komme ratt behöva betala så köpte jag keno-lotter ideg för 90(!?!)kr. Snacka om att inte lösa sina problem.
Jaha, Sara, så du menar alltså att man skall ta bort det där klistermärket....? Prislappen också?
Tiara: jo, samtidigt så har det hela tiden varit något annat som behöver pengar; trasiga bilar, kongress m.m. Det blir som aldrig tid att spara.. =) Lycka till med Keno-lotten!
Anna: Jo, jag tänker nog det... Och plastskyddet på nya soffan m.m...
Skicka en kommentar