Riktiga vänner växer inte på träd

Det finns helt klart personer som liksom nästan känner på sig när det är bra läge att göra sig påmind. Finns det nåt finare att få en dag då man känner sig lite halvusel, lite ifrågasatt, lite för duktig, lite ensam, lite för allt-möjligt, ganska ful och framför allt rätt trött? Det damp ner igår kväll i precis rätt tid, på nåt vis. Nästan så att den här vetgiriga gamla häxan blev lite tårögd en stund.

Mera bus

Gårdagens "busande" har kanske till sist gett lite resultat. Eller kanske snarare de tre omgångarna tillsammans. Den ska ju fortsätta verka under 48 timmar efter påstrykning så det är säkert en samlad kraft av alla försöken. Jag skulle dock inte säga att jag har en solbränna att reagera på direkt. Men jag ser skillnad från områden jag inte smörjt in (medvetet just av den anledningen).

Googlade lite och hittade recensioner på inköpsställen lite här och var som sa liknande saker. Den stora massan är supernöjda, men så sticker det in en och annan person med, liksom jag, väldigt ljus hy som säger sig knappt fått nån effekt alls trots flera försök på kort tid. Så det är kanske inte bara jag. Märkligt är bara förnamnet. Typiskt en sån sak som jag skulle vilja orsaken till. Bara för att förstå och veta.

Funderar på att beställa en annan från samma märke och se om den funkar bättre. De har en som heter Winter Skin, eller nåt liknande, som ska vara speciellt för ljus hy.

Mammas (och katternas) dag

Då min egen mamma är lite för långt bort för att göra något med idag så föreslog jag M att vi skulle ta med hans mamma och pappa ut och äta nåt spännande. De bjuder alltid oss på mat då vi är där och hjälper till med alla möjliga och omöjliga saker. Så det kändes som ett bra läge. De har ju helt snöat in (och jag menar det på ett bra sätt) i släktforskning och nyligen hittade ett släktträd på svärmors sida som gick ner till Baskien. De har sedan dess pratat om att fara till San Sebastian (vilket jag hoppas de gör). Så jag föreslog Tonkas helgbuffé då den består av en mängd olika baskiska pinxtos och andra godsaker som jag trodde de skulle gilla.

Jag vet inte riktigt vad M hade sagt innan men vi hämtade upp två snofsigt klädda personer som inte visste vart de skulle alls. Och det blev trevligt och bra. Kanske lite stökigt då det var mycket folk, men jag tror att de blev nöjda. De fick cava till sina pixtos och vi åt oss alla mätta och nöjda. De icke-baskiska belgiska våfflorna med limegrädde och hallon var för övrigt smått fantastiska...

Vi promenerade en sväng genom stan och sen fortsatte vi till Smultronstället som både säljer träd och växter och har fikaförsäljning. Det blev en trevlig uppföljning på maten.

Hoppas jag får göra något liknande för mamma också nån gång snart. Jag ska, lite sent, skicka henne ett foto jag hållit på från vår resa förra året. Ni vet ett sånt där turistfoto där man får ett kort med en färdig bakgrund på, som vi tog på La Pedrera/Casa Milá med mamma, Bea och mig. Kanske minns hon vår resa lite extra igen då.

Ikväll har vi firat kattens dag, vilket är alla dagar enligt Smilla (och hon har ju alltid rätt). Jag trodde att det bara var lördagar (Caturday) men tydligt gäller det jämnt. Så fem utspridda katter med fullmatade fiskmagar ligger på lite olika håll och kanter i huset nu ikväll. Sötnosarna.

Bus bus bus

Och så tog jag mig an det eländiga ”bus:et” igen. Jag var en sväng till stan och då jag letade efter en bra spf (kladdfri!) trillade på nån slags handske man kan ha till att applicera bus med. Köpte den och testade ikväll. Handsken var ju bra oavsett, sådär att den skulle underlätta vid vanlig lotion tom. Men om det hjälper resultatet är oklart, jag slipper dock mer färg på händerna. 

Funderade för en stund sen om jag skulle duscha bort det men testar att göra som vloggarna jag såg. Det kanske blir hemskt eller inte alls. Förhoppningsvis nåt helt annat förstås. Men det stör mig att det klibbar i arm- och knäveck och kring halsen. Men nu får det vara. 

Sicken följetong det här blev...

Hemma!

Äventyrskatten kom hem till sist. Jag hade just kikat i grannens uthus och blivit uppringd av M som undrade om han kommit hem när jag hörde ett litet pip bakom mig. Där var han plötsligt! Med klet i pälsen (koda?) och med ett oerhört trött ansiktsuttryck. Jag gissar att han suttit skrämd i ett träd, stackaren. Han har varit hemskt tillgiven nu ikväll i vart fall. 

Katt-nytt från kollektivet

Först sent igår eftermiddag fick jag samtalet från veterinären som jag väntat på. Sedan besöket har Smilla varit än mindre intresserad av mat och känts trött och hängig så jag var ganska orolig. Tänkte att värdena måste vara åt fanders. Men inte. T4 (sköldkörtelvärdet) hade till och med gått ner lite. Fortfarande aningens förhöjt men inte nog för att förklara något. Detsamma med njurar och lever som hade lite förhöjda värden, vilket är att vänta hos en gammal katt. Så inget där som sa något. Jag fick tips om ett energirikt och skonsamt foder att testa; Royal Canins Intestinal. M for och handlade både torrfoder och blötmat och båda verkade gå hem bra när vi serverade det igår.

Fin-Smilla

Om hon inte blir piggare och slutar tappa vikt så verkar det som att åldern kanske håller på att ta ut sin rätt. Jag vet inte om vi kan göra så mycket mer då. Vilket känns fruktansvärt förstås. Jag vill verkligen inte att hon lämnar in än.

Saknad Noel-nos!

Samtidigt oroar jag mig för katten Noel som inte kommit hem sedan han gick ut igår morse. Katterna är alltid hemma på nätterna och dessutom brukar de alltid komma då de hör vår bil komma hem, även om de då inte alltid vill gå in. Nu var vi senare än vanligt igår eftersom jag var på AW med jobbet, men han borde ha kommit ändå. Alice kom men inte han. Jag var uppe inatt och ropade men han kom inte. Och nu är det lunchtid och fortfarande inget tecken på var han kan vara. Vi har gått runt ute och ropat, kollat träd och frågar grannar. Ena grannen är inte hemma än och det är ofta ditåt de går på dagarna så jag håller en tumme att han råkat bli instängd där nånstans.

Nemi Bus

Med opererade Nemi är det bra. Hon vill gärna gå ut och verkar lite frustrerad över att hon inte får det. Första dagarna stannade båda bröderna inne med henne, märkligt men fint nog. De ville inte gå ut då hon inte fick. Första natten låg de dessutom alldeles intill henne som för att ha koll. Fina syskon det där. Jag vet inte riktigt när jag ska våga släppa ut henne men snart hoppas jag. Bara inte hon också försvinner.

Fördömd vit/röd/fräknig

Tja, oron var rätt obefogad. Jag vaknade upp lika vit som tidigare, skulle jag säga. Med ett undantag; mina handflator är mer åt det gulbruna hållet än vad de brukar vara. Det ser, som tur är, inte sådär smutsigt och ojämnt ut, men självklart lite knepigt att resten inte har någon färg. Dessutom skrubbade jag händer efteråt med nagelborsten, så hur det kunde bli så är lite oklart.

Jag körde ett extra lager som fick sitta i en dryg timme i torsdags kväll men fortfarande inget resultat. Vad betyder det? Fastnar inte ens brun-utan-sol på mig? De ekologiska produkterna fäster på döda hudceller; har jag bara sådana i handflatorna? Weird.

Tigerkakan begins

Ikväll, när jag ändå haft hemmet för mig själv, passade jag på att testa min "bus-produkt". Den kom blixtsnabbt på posten, igår redan, så det var ju vara att testa.

Jag började med benen, eftersom de är hyfsat enkla att gömma i kläder om det skulle gå fel. Moussen luktade skumt kaffe och var enkel att stryka ut, fast jag var ändå inte säker på om det blev jämnt eftersom det gick in så fort. Ett stort plus ändå att det torkade in fort, jag avskyr kladd. 

Instruktionerna sa att det skulle verka i 1-4 timmar beroende på önskad styrka men på videos på nätet verkar det vanliga vara att man låter det vara över hela natten. Jag var en hel del fegare än så, så efter 2,5 timme så sköljde jag av det. Det skulle redan då synas, enligt instruktionen, och sedan långsamt fortsätta utvecklas de närmaste 24 timmarna. Fast jag tyckte mig så inte se så mycket alls, varken då eller nu ytterligare en timme senare.

Det gjorde mig lite mera modig, så nu har jag just sköljt av ett lager från ansiktet, armarna och den delen av överkroppen som jag når själv... Men det satt knappt i en timme innan jag fegade ur. Tänkt om det blir randigt eller jättebrunt innan imorgon?

Vardagsspänning för tråkiga människor? Jag ska försöka komma ihåg att rapportera resultatet imorgon.

Veterinärbesök del 2

Vi har ju varit lite bekymrade för vår äldre kattdam i kollektivet ett tag nu så jag kollade med veterinären (världens bästa btw) om det skulle vara okej att ta med Smilla samtidigt som Nemi om hon hann med att ta lite blodprover på Smilla i någon väntetid. Det gick bra så vi packade in två kattburar i bilen.

 Hon hade mycket riktigt gått ner mer i vikt sedan sist. Knölen hon haft ett par år nu har blivit större (vilket kanske märks mer när hon blir mindre samtidigt) och så jamar hon ju som mer intensivt i perioder, främst mornar. Veterinären Caroline tyckte det lät som sköldkörtelproblem så vi tog prover för det, och för att kolla njurar, lever etc. Jag provade med torrfoder mot hyperthyrios efter förra besöket men hon fick diarré och kräktes av det. Men skulle det vara det som är problemet finns det visst en medicin man kan ge istället för att kostbehandla. Skönt att vi fick den b-planen redan nu, även om vi inte vet om det är det.

Rosa hade ju det för ett antal år sedan men hennes beteende stämmer inte riktigt in på det Smilla visar nu. Men hennes värden sköt i höjden på en gång och hon blev som ständigt utsvulten. Henne gjorde vi jodbehandling på vilket gjorde henne helt frisk. Så är det mer smygande så kan det ju vara det som gör att Smilla inte visar samma hysteriska hunger. Snarare är hon lite svårtrugad vissa dagar, men så kan det visst vara.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg. På torsdag får vi mest troligt veta svaren så då ser vi väl. Beroende på vad det är och hur hon förhoppningsvis sen blir bättre och lägger på sig igen så ska vi fundera över om vi ska ta bort knölen också. Men en sak i taget.

Och hon var förstås tapper idag, som alltid. Lite rädd, men duktig och modig. Och väldigt kool när hon kom hem, som om hon visade upp en krigsskada inför de andra. Min fina tjej.

Veterinärbesök del 1

Så var den sista tonåringen i kollektivet kastrerad. Lite småsorgligt kändes det idag när jag tänkte att det inte kommer bli några små kattungar efter Nemi heller. Speciellt när katterna blivit äldre, som Smilla nu, så har det känts som att det hade varit trevligt med en liten Smilla. Men det skulle inte funka. Att ha honkatter på p-piller är riskabelt; väldigt många får juvercancer. Så nä, det och mecket med att få tabletten varje vecka; det är inte värt det. Och framför allt så finns det ju så många katter (uppenbarligen) som behöver hem så det behövs inte sättas fler till världen av sentimentala skäl.

Kastreringen gick bra, hon var lite orolig innan, gillade inte den lugnande sprutan men i övrigt gick det bra. När vi kom hem höll hon sig undan länge och när hon försökte röra sig så fastnade hon överallt med tratten, så just nu går hon utan så hon kan äta och dricka lite. Hon verkar lite i chocktillstånd men jag tror att hon är okej.

Jag hade hoppats kunna jobba hemma åtminstone på förmiddagen imorgon men M behöver skjuts till flyget tidigt och sen dök det upp möten på morgonen så hon får vara hemma utan mig. Men jag ska försöka sluta tidigt i vart fall.

Tigerkaka nästa?

Fräknar pryder min hud redan men i övrigt är den skrämmande vit, som alltid. Det bekommer mig mindre nuförtiden men det vore ju fint med åtminstone lite tonad hud. Igår läste jag på om skillnaden mellan vanliga och ekologiska brun-utan-sol-produkter* och blev alldeles övertygad om att det förstnämnda ska undvikas helt. 

Jag som länge varit noga med att välja ekologisk mat då det finns att välja har bara sedan något år tillbaka tänkt på att det som sätt på kroppen faktiskt också sugs upp av vårt största organ huden. Men det är inte alltid lätt att hitta ekologiskt smink och kroppsvård som är bra, inte luktar konstigt och/eller har ett vettigt pris. Jag börjar tro att det är ovidkommande av vad jag har för inkomst; det sitter långt in för min del att köpa en pytteflaska hudkräm för 7-8-900 kronor.

Hursom så beställde jag igår (efter sedavanligt nitisk efterforskning) en ekologisk bus vars effekt skulle kunna styras (det ser bara konstigt ut med jättemycket färg på den här annars genomskinliga huden), vars konsistens är en mousse som sugs upp fort utan kladd (hatar kladd), som luktar vettigt enligt recensioner och som förvisso var dyr men inte galet dyr. Jag ser fram emot att prova den. Mest nervös för att applicera den på ett bra sätt. Jag är inte så smidig eller bra på sånt. Kanske jag borde vänta till helgen ifall att jag slutar som zebra när jag är klar...

*Jag törs inte nämna hur lång tid det gick innan jag fattade vad alla sidor, recensioner och webshoppar menade med "bus-produkter", "bus-doft" etc etc..... Facepalm-varning på den...

Whining

Åh, de som säger att man inte får klaga på värmen... Det är ju olidligt att stå i ett varmt, dåligt ventilerat (enligt vi som sitter där men tydligen inte enligt mätningarna) kontor och försöka få något vettigt gjort i en bra hastighet. Det är som att hjärncellerna plötsligt verkar i sirap, allt går långsammare. Jag saknar både markiser och persienner till mitt kontor och det vetter mot en vältrafikerad väg så jag kan inte ha fönstret öppet heller. Men nu ska jag få persienner, och kanske sånt där fönsterfilm som ska reflektera bort ljuset, förhoppningsvis inom kort.

Det var dagens gnäll!

Samarbete i byn

Jag tycks glömma bort att ta bilder allt oftare numera, och sedan blogger-appen till iPhone inte längre är uppdaterad så att den får lov att fungera så har det blivit krångligare att få över dem till datorn. Eller, egentligen inte, förstås. Jag har ju apple-produkter men jag har som haft ett annat system än iCloud och det känns jobbigt att ändra på. Men jag får väl göra det.

Hursomhelst så skulle jag kanske ha tagit bilder på hur duktiga vi varit idag då vi varit med och vårstädat byn tillsammans med ett 20-tal andra. Vi fick på vår lott att städa ur toaletten på campingen, räfsa löv och snygga till ute på den samma, samt fräscha till nere vid stranden och dess grillplatser, städa omklädningsrummen etc. Mycket jobb på mig, M och en av byns äldre kvinnor. Men det var trevligt och gick undan ganska bra. Efter fikat fick vi med oss ett gäng till och en traktor så att skräp och löv kunde samlas upp och köras iväg. Riktigt tjusigt blev det nu när alla skyltar är på plats osv.

Turisterna har dock varit här sedan länge redan. Vissa hela vintern; det har kommit någon eller några husbilar varje månad även under vintern till Quickstopen. Och när vi nu städade så var den i stort sett full, plus att där stod några husvagnar och en husbil på den vanliga campingen också. Trevligt att det är ett uppskattat ställe att åka till.

Märkligare var när vi kom till samlingsplatsen och blev hälsade på i hand av en "viktig" person i byn som tyckte det var trevligt att "nya sommargäster" ville vara med... Ehum, vi har bott här längre än han. Kanske vi inte gör så mycket väsen av oss här borta på vår kant. När han insåg sitt misstag "räddade" han dessutom läget genom att ge en pik om att vi inte ännu satt tillbaka vår balkong som vi tog ner för renovering för ett par år sedan nu.... Trevlig prick.

Jag såg till att prata lite extra med våra närmsta grannar i vart fall för att minska risken för att också de skulle glömma vilka vi är...

Produktiv söndag

Jag har haft en väldigt produktiv dag idag och det känns löjligt bra att kunna konstatera det innan jag knyter ihop mig för idag. Jag har känt mig orimligt lat hemmavid det senaste så det är snudd på ett löjligt lyckorus jag upplever nu ikväll.

Det har varit ruggigt mycket på jobbet en ganska lång tid nu vilket gjort mig dödstrött på kvällarna, M har haft ansträngningen med ett nytt jobb och den otroliga röra som uppstod när vi plötsligt hade ett extra hem i det redan befintliga gjorde oss båda snudd på lamslagna. Vart ska man börja när det i stort sett bara finns gångar mellan lådor och saker runt i hela huset?

Idag hade jag halva dagen för mig själv då M åkte till sina föräldrar för att greja med båtdelar som måste rustas upp inför upptagningen så då passade jag på. Uppenbarligen funkar jag bäst i städläge då jag är ensam hemma. Allra bäst städar jag då jag är arg, men det känns ju som ett trist läge att behöva uppnå. Lite ensamtid gjorde alltså också susen och plötsligt hade vi ett kök igen med ett synlig köksbord, användbara stolar och nästan fritt golvutrymme. Bara en sån sak. Jag var så enormt nöjd med mig själv när M kom hem. 

Skönt att få rent och städat, i åtminstone en del av huset, skönt att få lite egentid och skönt att få känna sig lite nöjd med sig själv. Och att få tillbaka "hemma"-känslan. Perfekt dag med andra ord.

1 år!

Tänk att det gått ett helt år sedan vi fick våra tre senaste familjemedlemmar! Våra busiga, påhittiga, bångstyriga små knastroll som inte längre kan omtalas som "kattungarna", de är väl snarare nån form av äldre tonåringar. Fortfarande full fart eller djup sömn, inte många mellanlägen.

Fatta att de varit sådär små? Helt otroligt. Jag såg det inte då förstås, men nu när jag ser de här gamla bilderna så tycker jag mig ana deras små personligheter som successivt växt fram. Våra små troll. Vår äventyrslystna och galet orädda Nemi-tjej, tuffa Noel som hänger på syrran och som vet hur man tar plats och så den fundersamma, lite oroligt lagda amma-pojken Charlie, som vi precis fått att börja följa med de andra, om än försiktigt. Den bästa trion. Även om de är oändligt många hemma nu så är jag glad att jag inte sålde bort pojkarna. Hur hade det gått?

Jag vet inte vad Mamma Alice egentligen tycker om att hennes ungar fortfarande bor hemma, kanske är det därför hon är så avståndstagande mot mig. Eller det tror jag väl inte egentligen, jag vet bara inte vad det är. Hon var så tillgiven och mysig då hon var dräktig men nu är hon alltid som på sin vakt och går ofta undan då jag kommer. Ibland får jag ta upp henne och mysa och ibland kommer hon till soffan och vill kela, men oftare det motsatta. Med M går det mycket bättre, av någon anledning. Han som knappt varit här. Orättvist. Men jag jobbar på det.

Hon verkar då inte vantrivas i alla fall. Hon kommer ju in om kvällarna, vet att hon bor här och har sina rutiner även om hon inte är den mest tillgivna eller tillitsfulla. Hon får den bästa maten, har alltid tak över huvudet och kärlek då hon vill. Det andra får vi väl jobba lite extra på bara.

Bästa vän

Idag har jag haft en nästan mötesfri dag på kontoret efter att ett par möten blev flyttade på. Skönt, och ganska tur med tanke på tröttheten min kropp besitter just idag. Jag sov skraltigt inatt eftersom gammtösen till katt, Smilla, inte riktigt mådde bra igår. 

Hon hade diarré och kräktes vid ett tillfälle och vill inte alls äta. Det började redan på morgonen med ointresse för maten, vad jag än ställde fram. Lite fick hon i sig, men inte tillräckligt. På kvällen kaskadkräktes hon en gång och sen ville hon mest sova. Mest hos mig, vilket var skönt, då det brukar vara ett dåligt tecken då katter går undan.

Men jag vaknade flera gånger i timmen och var uppe och kollade henne, försökte se till att hon drack (vilket hon inte ville) och googlade symptom när jag inte lyckades somna om. Först vid 4-tiden på morgonen vaknade av att hon åt ur en av skålarna jag ställt fram i hallen utanför sovrummet. Först då kunde jag slappna av lite.

Hon har tappat mycket i vikt det senaste året och det fortsätter, även om takten stannat av lite. Jag är lite rådvill kring vad jag ska ge henne och provade ett foder mot hypertyreos i veckan. Hon har ätit ett av ett annat märke tidigare och jag fick som för mig att det hjälpte lite. Men det här tror jag hennes mage inte fixade, så jag tror det var boven till det dåliga måendet. Vi tog ju tester hos veterinären i vintras och hon hade inga direkt förhöjda värden på njurarna då, något förhöjda T4-värden (därav testandet av den maten, efter råd från veterinären) men inte heller det något som egentligen sa att något var väldigt fel. Kanske har hon bara sämre lukt och smak. För hon äter ju, men hon tröttnar fort och låter de yngre äta upp det hon lämnar medan hon funderar... 

Vi köpte en (dyr) matmaskin som öppnar sig då hennes chip kommer i närheten men hon hör inte motorn i den och den hinner därmed inte öppna för matskålen innan hon tröttnat och gått iväg.

Så ja, jag vet inte. Just nu får hon önskekost, dvs vad hon än vill ha (vilket varierar mellan dagar tom). Jag ska boka en ny tid strax för att ta nya prover och se om något stuckit iväg den här gången eller om vi kan fortsätta med önskekosten.

Min älskade lilla stjärna som följt mig så länge i livet. Hon har varit så självklar men nu springer jag alltid upp på övervåningen och kollar att hon lever då jag kommer hem från jobbet. Eftersom hon inget hör så sover hon ofta och de där sekunderna innan jag är framme och petar försiktigt på henne för att höra hennes skarpa och frågande "Mmmmm?!" är det som att jag håller andan. Hon får som bara inte försvinna från mig, min bästa bästa vän.

Pilot

Igår hade jag och mina tre chefskollegor vår första riktiga dag med utbildningar i det nya systemet med våra medarbetare som alltså är våra testpiloter. Vi för-testade pilotutbildningen (!) på några kollegor i förra veckan, men de var rätt fogliga, hade koll på sina inloggningsuppgifter samt en positiv inställning till det hela så det var ändå inte riktigt samma sak. Men ändå bra att för-testa.

Utbildningarna gick dock över förväntan, måste jag säga. Det kändes mer positivt än jag vågat hoppas på (efter alla mediaomskrivna problem i det senaste systeminförandet i kommunen) och merparten hade tom lagt in lite saker i systemet innan de gick därifrån och tyckte att det kändes enkelt och lovande. Men det blev bitvis stressigt. Vår projektledare i Stockholm sa att utbildningen skulle ta 30-45 minuter, så vi hade bokat av en timme. Trots det hade vi vid vissa tillfällen svårt att hålla tiden. Vi hade inte riktigt räknat in det inledande strulandet med bortglömda användarnamn och lösenord, avsaknad av bank-id och så vidare. Men efter en stund fick vi lite rutin på inledningarna och fick till det riktigt bra. Sex grupper betade vi av under dagen och när den sista gått just efter halv fem så dunkade mitt stackars huvud och det kändes som att jag körts i en mangel.

Men det var ändå en kul upplevelse och ett riktigt bra teamwork! Och imorgon eftermiddag kör jag och kollegan Frida tre grupper till. Tre dagar till har vi, minst. Men det känns på nåt vis ruggigt kul att äntligen få dra igång ett projekt som förarbetats sedan förra våren. Helt otroligt. Jag har lärt mig en massa om upphandlingar iallafall, det har varit både frustrerande och fascinerande. Framför allt kul att få lära sig nya saker, det är det absolut bästa i mitt jobb. Ingen dag är den andra riktigt lik.

System

Annars tuffar det på som tidigare. Jag fortsätter att jobba lite för mycket och måste så även göra en stor del av morgondagen. På måndag är det utbildning för medarbetare i det system som vi jobbat med att införa en längre tid nu och då måste allt vara inlagt, helst, jag vill ge dem ett så gott intryck av systemet som möjligt efter allt strul vi haft sista året med lönesystemet. Så imorgon lär jag knappa scheman och lägga placeringar för fulla muggar.

Men snart blir det lugnare. Det låter som nåt man säger, men jag tror faktiskt det. Vi har också fått en vikarierande chefskollega i några månader som ska hjälpa oss i projektet med lite avlastning. Och snart är jag klar med min semesterplanering, då kommer det också kännas mycket lättare.

Vi har fått veta vem som ersätter vår chef som tar ett steg uppåt till sommaren också. Jag har hittills bara hört gott om efterträdaren så jag har sikte på det. Alltid spännande att se vad det blir och hur det påverkar gruppen. Jag har förståss mina önskemål och förhoppningar, vi får väl se vad av det som infrias.

En Valborg

Så blev det maj plötsligt och vår. Vi har några få snöhögar kvar i trädgården men mest är det trött, lerigt gräs som sakta börjar väckas till liv igen. Skönt. Det är också skönt då solen tittar fram, det värmer nästan själen. I veckan har det dock regnat en del, men det har å andra sidan hjälpt smältningen lite på traven.

Finsyrran med nästan hela sin lilla finfamilj (minus katter)

Vi firade in våren på Valborg som vanligt tvärs över vägen med resten av byn och en hel del tillresta. Det var lite kyligt när vi inte stod nära elden, men trevligt och småmysigt. Vi grillade korv före elden tillsammans med Lil'sis och Joel som kom på  besök.

Bästa låtsasmaken

 Att grilla korv må låta enkelt men ack så gemytligt, på nåt vis. Lättgrillat, lättätet och gott. Vi provade en vegetarisk chorizo-variant som vi alla gillade; Hot Chörizo från Astrid och Aporna.

Jag drömmer om ljumma kvällar så jag kan sitta på trappen med mitt kvällste och känna havsbrisen. Min favoritplats hemma helt klart. Snart så!