Smilla betedde sig knepigt i torsdags kväll, var alldeles spänd och hoppade upp i sängen och satt och försökte krysta fram kiss. Så gör hon aldrig. Jag kände igen det som det kan kännas vid urinvägsinfektion ungefär och blev förstås orolig för min lilla svans. Det gick över under natten och hon sov och vaknade som vanligt men jag ringde ändå och fick en tid idag.
I lördags upprepades de där blåsträngningarna igen; jag hittade henne återkommande på lådan alldeles blickstilla i flera minuter för att kissa några droppar. Sen har det varit okej igen och veterinären trodde inte vi skulle oroa oss. Sånt kan tydligen uppstå och gå över av sig självt. Kan orsakas av stress eller bara av bakteriekänningar. Så vi avvaktar.
 |
| Nyfiken i väntrummet... |
Men vi passade på att ta lite prover och kolla igenom den lilla damen. Hon har gått ner en del i vikt, hela 1,5 kilo, fick vi veta, vilket är lite mycket även om hon för ett par år sen snarare var snudd på överviktig. Den tandsten som fanns redan vid kollen förra året har ökat och såg ganska eländigt ut i överkäken så vi bokade in en tid nästa vecka för att ta bort den. Det kan vara så att hon äter mindre pga det, även om vi inte sett att hon har ont.
Njurproverna var bra, förvånande men glädjande nog (det var min farhåga), och så även de på lever och vita/röda blodkroppar. Så inga tecken där på något särskilt. Det togs även prov på sköldkörtelvärdet (T4) men det får vi svar på om ett par dagar. Men jag skulle nog kunna tänka mig att tandstenen är boven ändå och då är det ju lätt åtgärdat. En risk förstås att söva henne men då värdena var bra i övrigt så lät det som att det skulle gå bra.
 | |
| Bästa tasskorsaren :) |
Så ganska goda nyheter där i vart fall, även om alla svar inte kommit än. Jag är så glad för det! Min allra finaste lilla vän, hon ska ju bara må bra såhär på ålderns höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar