Jag nämnde igår att jag tror mig se smalare ut i ansiktet. Kul nog (på fler än ett sätt) träffade jag på en gammal fin kollega idag på stan som jag inte träffat på mer än ett år. Jag var lite ihopkrupen i min vinterjacka med luvan uppdragen över huvudet men trots det var det första hon sa "Oj vad du blivit liten!". Alltid en skojig sak att höra då det händer alldeles för sällan (hej bekräftelsebehov!). Men intressant att det syntes med tanke på funderingen igår.
Väl tillbaka på kontoret gick jag förbi en spegel, tittade upp lite snabbt och tänkte direkt "Jo, jag ser allt lite gammal och sjuk ut." Så fort gick den boosten över. Men jag såg hängig ut; trött och de där ringarna under ögonen som är mer som permanenta fåror än något ytligt numera och som inte alls vill låta sig sminkas över. Förhoppningsvis var inte upplevelsen representativ för alla dagar, kanske bara just idag efter en promenad ute i kyligt och snöigt väder? Får vi hoppas.
Jag måste bli bättre på att sminka mig. Eller kanske på att sova bra och inte oroa mig så mycket? Eller all of the above kanske.
Och på tal om det; har vi inte passerat "början av veckan" nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar