Trumbo (2015)

Ett flertal av de Oscarsnominerade filmerna i år har verklighetsbaserad bakgrund, och det gäller även för Trumbo (2015) nominerad till Bästa manliga skådespelare genom Bryan Cranston. Cranston spelar Dalton Trumbo, en framstående manusförfattare som tillsammans med nio andra personligheter hamnade på The Hollywood Ten, dvs de tio personer i Hollywood som i slutet av 40-talet blev svartlistade och inte fick lov att anlitas på något vis på grund av att de var medlemmar i det amerikanska kommunistpartiet. Trumbo motsatte sig svartlistan och hävdade i rätten sin konstitutionella yttrandefrihet men dömdes ändå till fängelse i 11 månader.

Efter fängelsestraffet var Trumbo och hans familj fortsatt utfrysta precis som hans andra författarvänner. Han fortsätter dock att skriva och även om ingen riktigt vågar gå emot svartlistan så börjar så smått Trumbo anlitas av Hollywood, men utan att få något erkännande för det annat än pengar i handen. Filmer som egentligen skulle ha burit hans namn var tex Roman Holiday (Prinsessa på vift) och The Brave One, vilka tog hem Oscars för manusen, men utan att hans namn stod som vinnare.

Dean O'Gorman som en ung Kirk Douglas

Cranston gör sin Trumbo väldigt bra. Han har ett stort register och den komiska talangen passar väldigt bra. I andra roller hittar vi bl.a Louis C.K, Diane Lane, Alan Tudyk, John Goodman och Ellie Fanning med flera. Nämnas bör också definitivt Helen Mirren som skvallerskribenten Hedda Hopper med otäckt mycket makt i filmkorridorerna (och med en intressant ensemble av hattar...) samt David James Elliott i rollen som John Wayne. De lyfter filmen ett snäpp och bidrar med några av de mest intressanta scenerna.

Bryan Cranston och Helen Mirren

Det är en intressant bit historia som berättas och det är absolut något som känns aktuellt och viktigt att komma ihåg. Men själva berättandet blir stundtals lite segt och de dryga två timmarna känns lite för långa. Det blir en del transportsträckor, vissa scener känns upprepande (antagligen för att ytterligare förstärka en sida hos Trumbo, något som känns ganska onödigt) och jag vet inte om jag riktigt tycker att balansen mellan Trumbos familjeliv och yrkesroll blir helt lyckad. Kort och gott så tycker jag att Jay Roach har skapat en intressant men något för omständig biografisk film som bara fungerar delvis. Betyget blir 3/5.