The Danish Girl (2015)

The Danish Girl (2015) i regi av Tom Hooper marknadsförs som en sann historia. Det är bara delvis rätt och det faktum att man valt att basera filmen om den verkliga, mest troligt första, transpersonen som genomgick ett könsbyte, på en roman om den samma istället för den egna självbiografin, kan ha varit ett felaktigt beslut. Nu har jag inte läst någondera av böckerna, men efter att i efterhand ha läst på om Lili Elbe/Einar Wegener så förstår jag att inte jättemycket stämmer.

Till att börja med känns filmen mer baserad på hustrun Gerda Wegener och dessutom gestaltas paret som att de vore 20-nånting, medan de i själva verket var en bra bit över 40 när filmens huvudsakliga händelser inträffade. Utöver det pratar samtliga (vilket till majoriteten består av danskar och tyskar) engelska, som tur är utan fånig brytning men det stör mig ändå till en början.

Efter den ganska kritiska inledningen vill jag ändå säga att filmen var svår att inte tycka mycket om. Alicia Vikander som Gerda och Eddie Redmayne som Lili/Einar utgör ett fantastiskt par på duken. Visst blir Einars förvandling till Lili lite av en kvinnokarikatyr stundvis i sin väldiga skörhet och nästa extrema 'femininitet', men jag kan samtidigt inte säga att det inte kan ha varit just så. Gerda framstår som den starka och bär inte bara Lili och sitt allt mer trasiga äktenskap utan i stort sett hela tillvaron på sina tunna axlar. Hennes pressade situation är kanske den som kommer fram allra tydligast och som också bär filmen många gånger. Jag har svårt att se Gerda som en biroll just därför.

Tom Hooper har tidigare gjort mig tårögd framför vita duken med A King’s Speech (2010) och Les Miserables (2012) och även om han nästan lyckas även den här gången så håller jag nog båda de nämnda föregångarna högre än den här sammantaget sett. 

Sammanfattningsvis vill jag säga att miljöerna är fantastiska, skådespeleriet är välförtjänt Oscarnominerat och manuset är bra. Men kanske är det känslan av att för mycket är uppdiktat och inte riktigt på riktigt som stör mig. En känsla jag alltså fick bekräftad i efterhand.

Betyget är svårsatt, men jag tror att jag landar på 3,5/5 till sist, men skådespeleriet är värt mer än så. Jag skulle inte bli förvånad om Redmayne får sin andra Oscar om ett par veckor, extra kul förstås om Vikander kan glida in och ta motsvarande för sin "biroll", men det känns mer osäkert.