Lite tyst från mig den här veckan, men jag lever och mår väl. Jag har verkligen en fullspäckad vecka och har inte varit hemma före klockan sju nån kväll hittills. Men när möten fyller dagarna så blir det andra som också måste göras kvar till efter kontorstid. Medarbetare som har behov av att prata eller kolla saker, mejl från företrädare som jag vill svara på eller papper som måste in till försäkringskassan i tid. Fler möten som ska bokas och vikarier som ska planeras in i vakanser. Jag tycker det kan vara rätt skönt att vara kvar på jobbet när de flesta eller alla andra gått hem. Det är tyst, jag kan prata ostört i telefon och jag hamnar gärna som i en andra andning och blir effektiv, av någon anledning. I ett par timmar i vart fall.
Och hade jag inte gillat mitt jobb så hade det aldrig varit samma sak förstås. Jag tycker om att tex få ge tid till medarbetare som vill ventilera. Idag hann jag med två långa samtal innan klockan var halv sju och det kändes dags att fara hem. Fina medarbetare har jag också som båda i respektive samtal efter en stund kom på vad klockan var och genast uppmanade mig att fara hem.
Nästa vecka blir lugnare med möten. Då ska jag inte plussa på flexkontot lika mycket. För även om jag gillar att jobba så måste jag begränsa mig lite också förstås. Det har varit svårare sedan jag pendlar själv; ingen annan som jag ska passa tider med. Jag har ju funderat på att börja åka buss (jag måste fortfarande köra bil ca 7km), då måste jag passa de tiderna hursom, det kanske vore bra.
Långt inlägg om ingenting! Snart är det helg hörrni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar