Restips?

Det närmar sig resdag med stormsteg och jag försöker allt jag kan att fokusera på annat som ska ske före dess. En väldig tur att jag har det, kan jag lova. Men det är en del att fixa med den här veckan. Pengar ska växlas in (så snart jag kommit på hur mycket som är lämpligt), jag ska försöka hitta en ny väska som är ficktjuvs-ovänlig nog (jag har förstått att just Barcelona är en bra plats för ficktjuvar) samt komma på hur vi ska dela upp saker som tex pengar utifall att olyckan ändå är framme. Och vad ska jag packa? Det känns som att jag har tusen frågor.

Så reseovanan gör sig definitivt påmind. Och mitt tjusiga resesällskap, som är mer van även om det var länge sen han reste, är av typen som utan problem skulle kunna ta med sig en väska (eller varför ens en väska, en kasse räcker säkert långt...) med lite underkläder, en tandborste och ett pass. På riktigt. Det är väl där det är tänkt att vi ska komplettera varandra; jag med min mer extrema organisationsförmåga och han med sin bristande dito. Han med sitt lugn, jag med min resfeber. Oftast är det en perfekt matchning. Två av mig hade i sanning varit en katastrof, även om jag blivit något bättre på att inse att det mesta löser sig.

Igår sa jag att jag tänkt att vi ska ha varsin resväska (aldrig hänt förut) så att vi har plats utifall vi får för oss att köpa saker. "Vadå för saker?" frågade han och såg ut som att jag bett honom ta med en container på flyget. Haha, ja det kan verkligen bli en spännande resa det här.

Men 'hit me' med era bästa restips om ni har några!

Ska bara...

När linserna känns torra är det ett måste att plocka ut dem, men att se på tv i mina 3 (4?) år gamla glasögon och se en bild som mest kan liknas med att se en 3D-film utan 3D-glasögon är kanske inte heller ultimat. Jag borde verkligen ta fart (igen) och gå och prova ut nya bågar och även om det kanske inte är läge att göra det samma lön som den stora resan ska ske så måste jag nog ändå inse att det inte går att skjuta på det sådär alldeles länge till.

Fredag

Ont i axlarna och ryggen har jag idag som en reprimand på den kroppsarbetande dag jag och vi hade igår. Först putsande av båten (perfekt rörelse för undertecknad, att med armen över huvudet gnugga in polermedel på en båt vars reling jag inte riktigt nådde upp till) i ett par timmar och sen gräsklippning i ett par timmar till så snart vi kom hem, för att hinna före regnet. När gräsklipparen låter som att den helst av allt vill strejka inser man att det var lite för sent att ha gräsklipparpremiär. Det var väldigt ojämnt, men på sina håll var gräset nästan djungelhögt. Så då blev det lite tungt, speciellt då jag som sommarrookie började i "fel ände" och fick lite uppförsbacke att kämpa emot.

Efter det har det blivit mer semesterliknande aktiviteter. Först bio igår kväll med bästmannen, Lil'sis och hennes norrbottning. Idag har vi haft en shoppingrunda med allt från kamera-scouting (?) till halvtråkiga inköp av metallkrokar och träolja till båten. Men det har varit trevligt och avslutades lika trevligt med långfika hos Simon.

Det sägs ska regna imorgon så jag hoppas lite att det blir en hemmadag i noll knop med undantag för lite tvättande möjligen. Jag behöver det där noll-knopandet också innan långhelgen är över.

Ledighetsplan

Ibland får det nog lov att sägas; denna kortvecka har i stort varit en riktig skitvecka. Tur då att den var så kort. För nu är jag ledig ända till måndag och då börjar en ny, antagligen betydligt mer positiv, jobbvecka.

Nu ska jag försöka koppla bort och slappna av lite. Ladda batterierna, som det så klyschigt heter. Klippa gräs, rensa rabatter och lyssna på podradio. Kanske köpa ny kamera, läsa i Barcelonaböckerna och ta tag i praktiska måsten inför resan. Se filmer, se ikapp nån av alla serier jag halkat efter med och kanske påbörja nån ny. Och dricka åtminstone ett glas rött vin vid något tillfälle.

Det låter väl som en plan?

Låtsastisdag

I bilen hem ikväll insåg jag att jag denna vecka varit med om situationer nog för flera veckor. Och även om det bara är en halvdag kvar av arbetsveckan så är det bara tisdag faktiskt. Inte undra på att jag känner mig manglad ikväll. Det har väl inte heller bara varit de där roliga delarna av mitt mångfacetterade yrke som visat sig heller. Men så är det ibland.

Så bra då att det inte är sådär väldigt många arbetsdagar kvar innan jag ska ha lite tidig semester.

Post val

Ja och valsöndagen blev ju faktiskt lite spännande igen. Det var ju trevligt! Sen blev ju resultatet lite splittrat, både här i Sverige som i EU i stort. Både roliga och tråkiga framgångar så att säga. Men det känns som att resultatet redan har analyserats sönder i molekyler i varje möjlig kanal och plats just nu så jag tror jag släpper det.

Roligast var kanske när ekot hade klippt ihop förklaringar från de svenska partier som medialt utnämndes som valets förlorare. Det var väldigt mycket mediaträning bakom dessa och lite av en kurs i att det finns vinster att se i det mesta...

Lördagen i bilder

Det är ju alldeles för lite bilder i den här bloggen numera, det är väl ett som är säkert. Så jag tänkte passa på att bildbomba den lite med bilder från gårdagen som ju visade sig på sin bästa sida med väder och allt.

Båten fick komma ur sitt vintertäcke och se solljuset igen. Vissa lärdomar av hur vi sätter presenningen har vi allt fått men i det stora hela så höll det hela väldigt bra, till och med den provisoriska hemmasnickrade ställningen som sattes uppepå båten.

Och medan rengöringsmedlet gjorde sitt tog vi oss en promenad till den intilliggande campingen i Sikeå. Inte så stor, men med viss charm måste jag säga. Vad sägs om busshållplatsen? Hur den faktiskt funkar vet jag inte riktigt, men den gamla telefonen fick åtminstone mig att tänka att batmobilen lurar i närområdet nånstans...

Och utsikten från säsongscampingen (husvagnar etc som står hela säsongen) var det inte nåt fel på heller. Och redan var det full aktivitet på campingen, ett flertal gäster höll på att sätta upp altaner (!), staket och annat kvasi-sommarstugigt. "Nästan så jag ser charmen", sa M och möttes av en bekymmersrynka i mitt ansikte.

Men så dök "Lady in Red" upp och jag såg plötsligt charmen också. Jag gick inte nära nog för att bedöma komforten i att bo i en gammal buss, men nog ser det rätt spännande ut?

Men nä, vi har ett hus som renoveras och en båt som tar en hel del tid, jag tror vi nöjer oss så för ett tag.

På vägen hem stannade vi till hos svägerskan och hälsade på hennes får. Lil'sis blev genast populär och fick lov att stå såhär (fast med en hand på varsitt får) en bra stund. Riktigt kelvänliga var de. Och ursöta! Jag kan nog hellre tänka mig nåt sånt här än en husvagn. Nån gång senare i livet. (Och om nån nu undrar; nej de här fåren äts inte upp, de finns till för sig själva, så att säga.)

Valsöndag

Jag hade en lista på saker som skulle göras idag men det tycks vara få punkter som uppfylls pga vädret. Vi skulle tex polera båten efter den inledande tvättningen igår (den behövde torka till först, jojo), vi skulle hjälpa svägerskan att klippa fin-fåren, och hemma skulle vi premiärklippa gräset och rensa rabatterna. Regn, åska och blåst gör att samtligt blir uppskjutet på framtiden.

Det vi kan göra är se till att M hinner rösta (jag förtidsröstade redan i fredags) och ta en välförtjänt och efterlängtad lugn söndag hemma med mycket film och mys och så lite städ och annat tråk som möjligt. Och följa valresultatet förstås.

Nu har jag trott det redan tidigare val, men i år tror jag det händer. Jag tror att de första rosa kommer in i EU-parlamentet. Och även om jag inte längre är aktiv ens i närheten av vad jag var de där första valen så tänker jag tillåta mig att känna en viss delaktighet i framgångarna. Allt jobb som jag och många andra la ner där de första åren det har betydelse. Lite önskar jag förstås att jag fanns som en större del fortfarande och kunde vara med och skörda, men omständigheter ville annorlunda. I framtiden kanske. Just nu är jag ganska nöjd med att finnas i periferin och kunna göra insatser där det är möjligt, av mer praktisk karaktär.

Men ja, jag tror och hoppas att det kommer vara lägligt med lite rosa bubbel ikväll... Till det rosa väljer jag gärna nånting grönt och jag tror att det kan bli anledning att fira grönt ikväll också.

Bra start!

Igår upptäckte jag ett eminent sätt att starta arbetsdagen på. Jag hade anmält mig till en frukostföreläsning så strax efter sju kom jag och en kollega till restaurangen på stadshusområdet och tog för oss av något som väl mest kan beskrivas som en mindre hotellfrukost. Sen åt vi och lyssnade på en väldigt intressant föreläsning om hur man skapar förutsättningar för effektiva team/arbetsgrupper. Allt var inte nytt, men det som inte var det var en bra påminnelse om saker vi hört och läst förut. I vårt arbete styr vi inte direkt över alla grundförutsättningar, men vissa saker kan vi såklart påverka. Och det fanns intressanta infallsvinklar att fundera över vad gäller vårt eget team. Mest glad blev jag nog över att föreläsaren i stort sågade det här med teambuilding, som jag personligen tycker oftast är väldigt överskattat (och jobbigt för en introvert person som undertecknad). Nog för att det kan vara bra i en inledningfas då ett team ska skapas, men som verktyg för att laga ineffektiva team verkar det åtminstone inte finnas forskningsstöd.

Men ja, trevlig start som sagt. Jag känner ofta ett sug efter det där teoretiska som komplement till den ständiga praktiken. Det är givande med sån input in emellan varven. Och att äta en stadig frukost istället för en kopp te och möjligen en hårdbrödmacka till förmiddagsfikat vore säkert inte dumt.

Sen att föreläsaren återkommande drog exempel från kirurgteam som forskats på gjorde att jag överväger att färdiställa en enkätundersökning att ta med om jag någon gång skulle behöva läggas under kniven i nåt sammanhang...

Ekorrhjulet har fått lite sol idag

Nu har jag bryggt te och lagt upp fötterna i soffan för ikväll. Väldigt skönt. Få saker som skulle slå det just nu. Det skulle vara ett trevligt sällskap att luta huvudet emot då, men det tillgängliga sällskapet har återgått till en period av datorspelande i källaren igen. Bortsett från lite städmorrande är det väl okej det också. Ibland är ens eget sällskap alldeles lagomt, speciellt när huvudet är trött som ikväll.

Jobb i varm kontorsbyggnad och inomhusmöten med strålande sol gäckande utanför fönstret har det varit idag. Oerhört fint väder. Jag satt ute och åt min sallad på lunchen så jag fick lite av solljuset i vart fall. Efter jobbet for jag och sålde soffan i lägenheten sen hem till huset där jag dragit runt dammsugaren med de sista energidepåerna (och lite dammtrötthet/irritation) som drivmedel.

Nu ska jag snart byta soffan mot sängen. Idag har jag haft fredagsfeeling halva dagen så då är det väl helt normalt att det är torsdag imorgon. Inga konstigheter.

Av vikt

Ser på Vetenskapens Värld om 5:2-dieten och även om det inte verkar vara en diet som gör underverk (det är väl få som gör det iofs) så har den länge lockat lite lite. Men jag vet inte, det är väl mest det praktiska, eller snarare det sociala, som talar emot att jag skulle klara det. För att äta lite nån dag, det vet jag att jag kan. När jag jobbade natt åt jag sällan särskilt mycket under jobbdygnen (ett mål om dagen som regel), däremot åt jag ikapp lite sen när jag väl var ledig, vilket antagligen gav en tvärtom-effekt.

Lunchen på jobbet skulle nog inte vara några problem. Det är väl hemma, middagen på kvällen, som jag tror skulle vara svårast. Det är ju en social bit det där. Visst skulle jag kunna äta något annat medan M äter vanlig middag, jag skulle säkert vänja mig vid det. Samtidigt är jag faktiskt sugen på att ta upp tränandet igen, och jag vet inte hur sunt det är att träna med 500 kcal i kroppen under en dag. Men det borde gå att göra olika saker olika dagar.

Nånting borde jag då göra. Men det känns tröstlöst ibland om jag ska vara ärlig. Det känns som att varje försök snarare resulterar i det motsatta. Jag vill må bra, orka och allt det där. Men framför allt vill jag vara nöjd med mig själv, inte känna mig som en strandad flodhäst jämt. Inte titta i spegeln och mötas av en person som jag inte riktigt känner igen, en person jag inte känner mig som. Det känns inte som jag helt enkelt, den där blobben som stirrar tillbaka. Och det är ledsamt och inte så upplyftande.

Så ja, kanske 5:2 är bra. Oavsett vilket behöver jag bestämma mig och försöka hålla en linje trots backlasharna som inträffar bara av den där spegelbilden. En mental coach kanske egentligen är det jag behöver. Eller en öde ö.

Ny vecka

Måndag, kära måndag. Även om jag gillar och trivs med mitt arbete kan jag inte påstå att jag tillhör skaran som hävdar att måndag är bästa dagen på veckan (de finns, tro mig). Men inte är det särskilt plågsamt heller. Snarare litet skönt att ta tag i det där som funnits där i bakhuvudet åtminstone en del av helgen. Det är fortfarande hyfsat bråda tider, även om jag börjar se ljuset i tunneln med allt planerande. Sen kommer det förstås en höst som måste planeras rätt snart, men det låtsas jag inte om just nu...

Det har varit en varm och fin dag (som jag mest spenderat inomhus). Och en kliande dag. Mina myggbett ser ut som nån form av böldpest och innan jag tog mig tid att köpa aloe vera så kliade det på rätt bra. Lite störigt måste jag säga. Imorgon har det säkert gått över (säkert).

Förfirande

Idag var annars en riktigt fin försommardag. Även gårdagskvällen var fin med sol och ljumma vindar inpå kvällskvisten. Idag har det dock blåst kuling, allra minst. Men solen har lyst och det har varit ganska varmt. Passande då att vi var ute hos M:s föräldrar i skärgården och firade hans kommande födelsedag lite tidigt. Hans äldre syster som bor söderut var på snabbvisit så då passade det ju bra när alla tre syskonen kunde vara på plats samtidigt. Det var trevligt och uppsluppet och M verkade nöjd så det var en lyckad dag! Först när vi kom hem föll det några regndroppar men då gjorde det ju just ingenting.

Klifest

Vi hade ytterdörren öppen under tiden som vi grillade igår och sen stod även balkongdörren öppen en stund under kvällen. Idag har jag således snudd på kliat ihjäl mig. Vars kom alla mygg ifrån plötsligt?  De hade visst fest på mig när jag somnat, som det ser ut. På vänster underarm har jag 6-7 bett på en yta av kanske 2x2cm. Men värst är det nog med bettet på toppen av stortån. Mycket irriterande och ömt.

Men jag ska inte klaga. Huvudet har nästan hållit sig i schack idag. Inte helt värkfritt men hyfsat. Jag har i vart fall inte tagit några tabletter för det. Så det är bra.

Tunghövdad (?) fredag

Jag vet inte om jag ska oroas av att jag fortfarande har lite ont i huvudet (säg nej...)? Jag pendlar lite mellan att tänka att det inte är så konstigt till att det antagligen är nåt allvarligt fel. Jag i ett nötskal, med andra ord.

Oavsett är det väldigt tröttande att ha ont, även om det är en ganska diffus smärta eller ömhet kanske snarare. Sen är det ju fredag och då är jag ju nuförtiden alltid väldigt trött, så det är svårt att veta vad som är vad. Men jag har märkt att jag blir snabbt trött av mycket ljud, som fikarummet på jobbet tex. Hur trevligt det än varit i veckan har det känts (mer än vanligt bör tilläggas) som att jag mest av allt vill fly undan sorlet och lägga mig ner nåstans där det är lugnt.

Så ja, förutom ett kalas imorgon som jag ska fara på såvida bara orken finns, så tänker jag ta det ytterst soft i helgen. Jag ska nog tom försöka hålla mig från att städa även om det i allra högsta grad behövs. Kanske lägga mig på sängen och läsa in mig lite på vårt kommande resmål?

Trevlig helg på er!

På tiden

Imorgon är planen att gå och prova ut nya glasögon. Migrän/huvudvärk och linser är nämligen en väldigt oskön kombo och att gå runt i glasögon som var bra för 4 år sedan vilket innebär att jag knappt ser något och dessutom fr huvudvärk av dem är ju bara dumt. Och har så varit i minst 2 års tid. Så imorgon ska jag förhoppningsvis ta första steget bort ifrån det problemet. Bara att komma över det där jobbiga med att se sig i spegeln och att ha andra att titta på en för att se vilka bågar som är bra. Mycket obekvämt imo.

Dagen då migrän fick en ny innebörd för mig

Gjorde mitt första besök i vuxen ålder som patient på akuten igår. Jag har varit där ett antal gånger tidigare, men aldrig för egen del. Det slog mig en mikrosekund då jag låg där på den obekväma plastbritsen och försökte tänka på något annat än att få panik över känslan av att skallbenet försökte rymma.

Jag fick kraftigt minskat synfält plötsligt i slutet av ett jobbmöte och ganska snart kom ångesten. I takt med att synfältet blev mindre och suddigare blev allt runtomkring vitt, som om jag var i ett vitt rum med stark solljus. Väldigt obehagligt. Jag hann tänka en massa tankar, samtliga gick ut på att jag skulle dö inom en snar framtid. Kollegorna var dock snabbt in action och två av dem satte mig i en bil och körde upp till akuten. Väl där var M redan i väntrummet och väntade. Neuroundersökning, bråk med en automagisk blodtrycksmanchett som hellre ville klämma ihjäl mig än mäta, en sköterska som inte hittade nån puls med stetoskopet och sen ganska snabbt den där britsen bakom ett skynke. Då hade synen börjat komma åter och när läkaren med student tog i hand hade huvudvärken börjat sätta in.

Mer neuroundersökningar, en massa frågor och jag tänkte mest att jag nog fått en hjärnblödning eller att nåt försökte ta sig ut ur huvudet. Alla synintryck blev för starka och sex tabletter las till slut i min hand, kontrollfreaket iddes inte ens fråga vad det var för något, jag minns att jag räknade dem av nån anledning. De hjälpte dock inte och efter ett par timmar i fosterställning och försök att stänga ljud och ljus ute fick jag nog och ville gå hem. Vilket jag inte fick, först iaf. Smärtan var nästan outhärdlig och jag kunde inte hålla ögonen öppna pga den. De ville ge starkare mediciner och hålla mig för observation men jag ville ut och hem. Jag minns att läkaren pratade en massa om mig om do's och dont's, framför allt minns jag att han pratade om faran med p-piller och den här typen av kraftig migrän, att jag aldrig fick äta såna pga blodproppsrisken. Och jag minns att jag satt på britsen blundande och blev irriterad över att han fortsatte förmana trots att jag sagt att jag inte äter några. M tog över och lovade prata med mig senare om det han sagt.

Efter tre timmar sömn hemma vaknade jag av telefonen och såg att jag hade tre missade samtal. Ett par minuter senare ringde det igen och läkaren jag träffat tidigare på dagen ville veta om jag var okej eller om jag skulle åka in igen. Han skulle gå hem men kunde lämna över till nästa, sa han. Trött och ynklig blev jag lite rörd av omsorgen men tackade och sa att jag var okej hemma.

Ett drygt dygn senare har jag fortfarande ont i huvudet. Fast såklart inte i närheten av gårdagens. Jag kände mig trött och manglad igår kväll när det värsta äntligen lagt sig och den känslan dröjer sig lite kvar faktiskt. Gick in på jobbet efter lunch idag men jag vet inte om det var en så bra idé. Jag hoppas att imorgon är en annan dag helt enkelt. Att orken är åter och huvudvärken borta så jag slipper oron för en repris.

Det här med skattefinansierad akutvård är fantastiskt btw...

ESC 2014 med the crazy bunch

Eurovision-finalen var igår och gänget gick all in. Eller inte riktigt kanske. Vi hade, alla åtta av oss, varsin clipboard med hemmagjort röstningsformulär med möjlighet till både betygsättning och kommentarer. Inte illa det. Men nästa år har vi planer på både egna mobilappar och mentometerknappar för att speeda upp och synliggöra vårt betygssättande lite. Hel på skoj alltså.

För kul var det, inte bara att ses alla trevliga vänner utan faktiskt hela spektaklet. Ju mer vi går in för det desto roligare blir det, det är helt klart.

Och vinnaren var helt okej och absolut värdig även om det inte var min favoritlåt. Budskapet går dock inte att protestera emot och det är väl ett som verkligen behövs i Europa för tillfället.
Jag tycker att det för övrigt var en väldigt blandad kompott i år, men jag tror att det var fler låtar som jag faktiskt kan tänkas lyssna på fler gånger än vad det brukar vara. Lite för mycket eländiga ballader som vanligt men flertalet låtar som jag faktiskt blev lite glad av. Och några som kändes imponerande mäktiga som om de var filmmusik modell bättre (Armeniens låt tex). Sveriges bidrag kom trea och det tycker jag verkligen var en prestation att vara nöjd med.

Och jag kan inte låta bli att dra på munnen av det här:

Annat land i sikte!

Så blev det helg då plötsligt. Veckan har både känts lång och kort på samma gång. Allt rusar på så fort på nåt vis. Sommaren närmar sig och planer jag trodde var klara ändrar sig så jag får tänka om från början igen. Som så många sommarplaneringar i min bransch, gissar jag. Men det finns en utmaning i allt och det är ju lite det jag gillar. Även om jag snart lär börja drömma om scheman och vikariepussel.

Och snart ska jag ha min "försemester" också. Sex hela dagar utomlands med favoritmannen. Vår första utlandsresa och (bortsett ett mindre bra minne från en båtresa till Polen när jag jobbade som assistent för evigheter sedan) min första utanför-Norden-resa någonsin. Det ska bli spännande, roligt och förhoppningsvis avslappnande att strosa på Barcelonas gator tills fötterna blir ömma. Jag försöker nämligen intensivt koncentrera mig på just det och försöka glömma det faktum att jag måste flyga dit och hem... Resan är en present från mig till bästmannen som fyller jämt alldeles strax. Idén fick jag i höstas och jag tror att den var både oväntad som uppskattad, även om han tycks tycka att det är jobbigt att få en så kostsam present. Men mer än väl värd, anser jag. Klart vi ska resa och se lite tillsammans!

Så det är väl vad jag har i sikte lite just nu. Även om det där flygandet skapar lite återkommande hjärtklappning. Men skönt och kul att ha något spännande och annorlunda att se fram emot. Semester på riktigt liksom! Utomlands!

Jag får väl åka till Mjölby och söka upp doktor Levander...

Återförening i kattsällskapet

I veckan kom så grannkatten Viggo äntligen hem från sitt halvårslånga äventyr i Spanien. Till synes efterlängtad hemkomst, trots att återföreningen (Viggo låg lite nonchalant ute på trädgårdsbordet och liksom väntade när vi öppnade dörren en morgon) blev lite trevande och avvaktande i sisådär nån minut innan allt till synes blev som vanligt igen. Han kommer studsande hit, äldsta katten låtsas lite som att han inte finns, yngsta katten kör "arga leken" en kort stund innan hon försvinner in och mittenkatten ser lite tillgjort obrydd ut tills dess att hon tror att inte personalen ser, då studsar de lite gemensamt runt "ägorna". Sötfjompar.

Återstår att se om min teori håller, att dumkatten som varit här frekvent sedan just efter att Viggo for utomlands kommer hålla sig en bit ifrån igen. Jag hoppas verkligen det i vart fall. Än så länge har jag inte sett tecken på att den skulle ha varit inne under dagtid i veckan då luckan varit öppen och vi varit på jobbet. Kanske har Viggo tagit tillbaka sitt revir och kanske har de nu åter sin allians mot inkräktare.

Tjejerna har förvisso tuffat till sig lite den sista tiden, men den där forna självsäkerheten vi kunde se tidigare i framför allt mellankatten tillika försvarskatten Rosa har inte riktigt kommit åter. Hon sneglar mot dörren på kvällarna om vi inte ställt för luckan och reagerar på minsta ljud nerifrån köket. Det är trist att se, man ska inte behöva vara otrygg hemma. Men det var i vart fall, peppar peppar, ett tag sedan vi hade blodvite nu. Inga fler nästan-avslitna svansar vill vi ha.

Allt i en mening

Eftersom det är oändligt ointressant att läsa ytterligare ett inlägg om att jag är trött så skippar vi det. Kort rapport istället; jag lever, mår bra, dricker te, målar naglarna prickiga, ser på White Collar, läser om flygrädsla, försöker att inte fundera över jobbsaker, pussar mannen i nacken, kelar katt, har torra händer känner mig tjock (-are), drömmer om semester och har fått nystartat sug på att träna.

Söndag

Så var det söndag igen och en alldeles vanlig femdagarsvecka väntar. Gott så, förhoppningsvis ska då to-do-listan hinna minska lite i omfattning under veckan. Sommarplaneringen vore till exempel rätt gott att ha helt klar snart.

Igår var jag och M på middag hos en kollega. Vi blev bjudna på oerhört god mat, vilket kändes väldigt lyxigt. Som roligt när vi inte verkar göra det så besvärligt för att vi är vegetarianer. Istället kändes det som att vi var på restaurang och åt, det blir lite svårt att återgälda det... Men trevligt var det. Det känns som att jag/vi gör sånt lite för sällan numera.

Idag har vi åter varit i stan för att hjälpa Lil'sis ta hem soffan hon köpte igår. Och det blev väldigt bra. Nu har vi en soffa i lägenheten som rymmer lite fler, vilket passar bra då vi ofta tenderar att bli ett litet gäng då vi ses där. Själva divanen var så stor att Lil'sis och jag enkelt kunde sitta bredvid varandra på den (medan M sovandes tog upp resten av soffan... :). Och snygg färg var det, så ett väldigt bra köp! Nu återstår att se om vi lyckas få iväg vår gamla soffa till någon. Det vore ju synd att behöva slänga den i vart fall, även om den har några år på nacken nu.

Nu blir det nåt av de sista missade White Collar-avsnitten i sängen innan jag checkar ut från den här helgen. Till nästa helg önskas varmare, mindre ombytligt och definitivt mindre snöigt (!) och haglande väder, tack.

Och ja, såklart:

May the 4th Be With You!

Lördag

Så var det lördag och solen behagar hälsa på lite. Jag sitter på trappen med mitt morgonte fortfarande. Tänkte att jag likväl kunde läsa nyheter och så vidare här ute när det var så behagligt och lugnt. Visst, det blåser lite kallt från havet, men inte så farligt. Jag kan fortfarande sitta barfota utan att frysa särskilt.

Vi har den stora äran att ha Lil'sis hos oss sedan igår, men hon sover fortfarande. När hon vaknat till liv och vi fått i oss nån form av brunch ska vi till stan en sväng. Jag hade gärna varit här ute hela helgen men nu har vi lite annat roligt planerat också så det får bli en hemmahelg en annan gång.

Den politiska torsdagen

Kraftigt snöfall, strålande sol, lätt snöfall, sol, kraftigt snöfall (vit mark) och så nu solsken igen. 1 maj bjuder på mer aprilväder än vad april självt förmådde. Katten Smilla har varit ute några gånger idag och ömsom har hon kommit in alldeles solvarm och nöjd, ömsom med blöt päls och surt uppseende som om hon skulle vilja slå igen en dörr med kraft bakom sig (funkar dåligt på en svängande kattlucka...).

Ja lite märkligt väder är det allt denna arbetarrörelsens dag. Och jag har inte varit ute och demonstrerat. Och det borde jag förstås ha varit, det är en blek ursäkt att säga att jag följt andra som gjort det via nätet och att jag varit med i sinnet. Men denna lediga torsdag har jag lite trött försökt omfamna genom att inte göra så många knop alls. Så istället för att köra de knappa tio milen fram och tillbaka som vi kör alla andra vardagar så blev jag och vi hemma idag. Utan ursäkter.

Men jag blir glad av att den politiska medvetenheten tycks ha vaknat till liv i Sverige igen. För visst har det varit lite tyst och upprorsfritt ändå de senaste åren? Nu bullrar det och de flesta buller gillar jag. Inte de där hatiska bruna, de klarar jag mig utan.
Och så kan jag åter sakna det där politiska livet som jag själv var en betydligt större del av för några år sedan, och lite lite önskar jag att det hade bullrat lika högt och på samma sätt i det sammanhanget då som det gör idag. Lite lagom motgång slipar ens argument helt klart, men det är skönt att se att det äntligen blivit lite medvind i seglen nu också. Väl förunnat!