Den politiska torsdagen

Kraftigt snöfall, strålande sol, lätt snöfall, sol, kraftigt snöfall (vit mark) och så nu solsken igen. 1 maj bjuder på mer aprilväder än vad april självt förmådde. Katten Smilla har varit ute några gånger idag och ömsom har hon kommit in alldeles solvarm och nöjd, ömsom med blöt päls och surt uppseende som om hon skulle vilja slå igen en dörr med kraft bakom sig (funkar dåligt på en svängande kattlucka...).

Ja lite märkligt väder är det allt denna arbetarrörelsens dag. Och jag har inte varit ute och demonstrerat. Och det borde jag förstås ha varit, det är en blek ursäkt att säga att jag följt andra som gjort det via nätet och att jag varit med i sinnet. Men denna lediga torsdag har jag lite trött försökt omfamna genom att inte göra så många knop alls. Så istället för att köra de knappa tio milen fram och tillbaka som vi kör alla andra vardagar så blev jag och vi hemma idag. Utan ursäkter.

Men jag blir glad av att den politiska medvetenheten tycks ha vaknat till liv i Sverige igen. För visst har det varit lite tyst och upprorsfritt ändå de senaste åren? Nu bullrar det och de flesta buller gillar jag. Inte de där hatiska bruna, de klarar jag mig utan.
Och så kan jag åter sakna det där politiska livet som jag själv var en betydligt större del av för några år sedan, och lite lite önskar jag att det hade bullrat lika högt och på samma sätt i det sammanhanget då som det gör idag. Lite lagom motgång slipar ens argument helt klart, men det är skönt att se att det äntligen blivit lite medvind i seglen nu också. Väl förunnat!