Perfekto-dagen

Jag tror vi glömmer den där ofantligt dåliga starten på dagen jag fick idag. Borttappad bilnyckel som inte behagade dyka upp förrän efter över en timme av intensivt, stressigt, irriterat och inte minst tålamodsprövande letande. I garderoben. Förstås. Helt logiskt att det var där jag la den igår. Kanske lika logiskt som att jag före dess även rotat i soporna, krypit under entrétrappen samt tömt ut både kyl och frys i tron (?) eller snarare desperata förhoppningen att den skulle ha hamnat där när jag la in varorna igår.

Så vi glömmer det.

Ikväll har jag bakat för att bjuda på fika på jobbet imorgon. En obeprövad kaka som jag inte blev så nöjd med. Gav M ett par av de trasiga bitarna och sa att jag nog kommer handla fika på stan imorgon ändå. Med munnen full av kaka svarade han (tror jag) nåt i stil med att jag var galen och att de var jättegoda. Jag tror att publiken var lättköpt efter morgonens event...

How do you solve a problem...

Måndagströttma, borde snart vara ett riktigt ord. Ikväll misslyckades jag att stå emot och somnade just efter middagen när jag "skulle bara" se ett White Collar-avsnitt (jag håller på att se igenom de jag missade då M hade en något högre takt i tittandet än vad jag hann med). Vaknade sen med den här ljuva (...) låten i huvudet:

Underbart... Ingen aning vart den dök upp ifrån.

For hem tidigare från jobbet idag, duckade köerna på Maxi och väl hemma satte jag mig i lugn och ro och jobbade lite med nya scheman. Inte det enklaste, kan jag meddela. Inte om man vill tillgodose alla önskemål samtidigt som lagar ska följas, verksamheten ska beaktas och det hela ska stämma med det antal timmar man fått att spendera från Försäkringskassan eller kommunen. Ett evigt pusslande och jämkande, men när det väl är klart och åtminstone den absoluta majoriteten av medarbetarna är nöjda, ja då känns det som en liten seger varje gång. Där är jag inte riktigt än just i det här fallet. Men det kommer. Trots allt omak och hårslitande så är det rätt kul med schemaläggning trots allt. Men det är tur att det inte är det enda jag gör...

Vårt hem borde vara vår borg

Just nu sitter jag i kökssoffan i köket och funderar på om det fortfarande luktar katturin här eller om jag inbillar mig. När vi kom hem igår kväll anade vi, som så många gånger förr, på damernas beteenden att det varit kattbesök här och att det varit nåt bråk. Den oinbjudna gästen har som special feature att "spraya" omkring sig när den blir trängd/arg/whatnot. Att detta åter hade hänt insåg vi av någon anledning först imorse när vi kom ner i köket. För huga vad här luktade. Sen har vi i omgångar, omlott om varandra, sprungit och torkat och luktat och såpat in golvet i köket. Frågan är om vi fått bort allt. För tillfället inbillar jag mig i vart fall att det luktar lite lite av något... Vi som haft gäster fikandes i det här köket och allt. Huga... Det får bli en vim- och ättiksrunda till ikväll.

Och ja, kattbesöksproblemet har vi alltså inte löst än. Vi brukade lösa det genom att stänga kattluckan när vi inte var hemma samt om nätterna men nu vill de ju gärna kunna gå ut när det är bra väder om dagarna. Funkar inte smärtfritt, kan vi säga. Jag får ändå känslan av att de gaddar ihop sig mer nu och har ett litet övertag. På sikt kanske den ger sig. Det är lite ledsamt att se att de inte är trygga till 100% i sitt eget hem och revir, det vill vi ju förstås att de ska kunna vara. Åtminstone inomhus.

Social söndag

Oj sicken dag det blev. Jag skulle behöva en hel helg till för att vila upp mig på... Det blev först något av en städdag och sällskapet var kanske inte riktigt på sitt bästa städhumör. Jag inbillar mig att det då inte är alldeles roligt/enkelt att städa med undertecknad som blir något manisk när hon väl får upp styrfart. Så ja, inte helt stötfritt idag. Men städat blev det, även om det här huset aldrig känns riktigt fint och städat pga alla saker som inte har en plats pga alla tusen projekt som är på gång samtidigt (ja jag är lite less men det går över, snart är vi igång igen och det är jag multitaggad inför!). Men skönt som attan att få lite ordning och lite renare. Det gjorde vi bra!

Vi har haft M:s syster och systerson på besök här en stund i eftermiddag, och under tiden de var här dök plötsligt och oväntat Simon och Philip upp på spontanbesök. De, precis som min kollega och hennes man förra sommaren, hyste ett märkligt intresse för att flytta in i det gamla huset som står i fårhagen mittemot vårt på andra sidan vägen. Tja, inget vore väl roligare än om det flyttade hit lite trevligt folk vi redan känner och gillar att umgås med, men jag skulle nog välja ett annat hus... Kul att de gillade byn i vart fall. Och roligt med besök även om alla kom på en och samma gång. Ser fram emot mer sånt i sommar.

Populärt fårhus, här i vinterdräkt

Lördag!

Den här veckan gick ju rekordfort. Veckor med röda dagar snurrar till det i mitt huvud. Nästa vecka blir väl likadant. Fast lyxigt förstås att få vara ledig, det har jag fortfarande inte riktigt vant mig vid. Det där att jobba obekväma tider och att vara ledig ibland mitt i veckan har satt sina spår. Till viss del saknar jag det, till stor del är det skönt. Lite ekorrfeeling att alla veckor ser likadana ut tidsmässigt, men samtidigt skönt att inte behöva jobba när "alla andra" är lediga. Att kunna ha lite rutiner.

I eftermiddag/ikväll har vi hängt med Simon och Philip och jag fick lova den förstnämnda att använda en del av min intjänade flex till att ta ledigt någon dag eller halvdag för att ha en vardag tillsammans "som förr". När vi jobbade natt ihop under ett antal år ägnade vi rätt ofta även lediga vardagar tillsammans. Vi umgicks en väldig massa timmar per vecka ihop, i snitt ca 30 bara under arbetstid, och ledsnade i stort sett aldrig märkligt nog. Idag blir det betydligt färre, vi ses kanske varannan vecka eller så och då som oftast på helgerna och oftast tillsammans med andra (trevliga) människor. Lite trist på ett sätt, jag saknar det gamla lite faktiskt.

Men dagen har varit trevlig. Förutom kompishänget i solen på Simons balkong så hann vi äta lunch på stan med Lil'sis, fynda lite på Mekonomens rea samt storstäda bilen. Stor förändring blev det, vi har varit dåliga på att hålla den ren under vinterhalvåret. M hittade min 'försvunna' armbandsklocka som jag trodde att jag bivit bestulen på (har letat som en tok överallt!) och jag blev så glad att jag blev tårögd över fyndet!

Så ja, bra lördag! Med sol, goda vänner och återfunna ögonstenar.

Dumt

Mitt huvud fortsätter att bråka av någon anledning. Inte sprängande huvudvärk idag, men det har liksom lurat runt hörnet hela tiden. Ikväll efter att jag kommit hem och ätit middag osv så ökade det dock igen. Det känns som att ju mer jag försöker slappna av i käkmusklerna, desto mer blir de spända. Jag borde gå en kurs eller nåt. Sitter i massagesätet för kanske tredje gången i rad nu ikväll men det gör mest ont, om jag ska vara ärlig. Som att hela ryggen är i spänningsläge.

Hur dumt är inte det?

Tisdag

Första dagen åter på jobbet kom att präglas av huvudvärk, det var ju inte riktigt välkommet. Redan vid niotiden imorse började jag känna av det. När M kom och hämtade mig (tidigt) vid 15-tiden kändes det som att jag skulle kräkas och han fick lov att köra försiktigt hem för att slippa behöva stanna vid vägkanten. Det var faktiskt ett tag sedan det blev så pass. En liten minicocktail av tabletter och drygt två timmar sömn senare så är det under kontroll, men jag känner fortfarande av det. Käkmusklerna är ömma så jag gissar att jag har identifierat boven i dramat (igen).

Och jag som tänkte jobba ikapp den där dryga timmen jag gick hem tidigt. Det får väl bli senare i veckan, på torsdag har jag tex inbokade möten fram till halv sju på kvällen så då blir det väl plus minus noll då istället.

Men ja, sicken höjdarstart på veckan. Verkligen. Det ska jag fira med tidigt sänggående och film med en stor kopp te som sällskap (förutom kattkollektivet då, låtsasmaken har dataspelskväll). Imorgon är en annan dag, som schlagersnubben sjöng.

Att ta vara på tiden...

En ledig dag kvar bara snart och det känns som att jag knappt gjort något vettigt alls under den här ledigheten. Nu är ju en poäng med ledighet att ta igen sig också, men jag hade ju lite mer än såhär planerat. Men ja, morgondagen återstår. Jag var på väg att börja städa idag men då ville M att vi skulle ta det imorgon så att han fick greja färdigt nåt datorprojekt han pysslat med i källaren i stort sett hela dagen. Så jag städade köket lite och gjorde vegetariska carnitas till middag, vilket blev väldigt uppskattat. En killer guacamole lyckades jag också med.

Igår var vi en sväng i stan i goda vänners lag. Vi överraskade bästa Simon på födelsedagen med tårta, pratade om livet (typ), allmänt strunt och spelade ett par omgångar settlers. Det var trevligt och att träffa vänner fanns ju faktiskt med på listan.

Många ljus blir det nuförtiden...

I övrigt har jag hmmmm... mest sett tv-serier, film, läst lite och tantlurat (också med på listan). Stigit upp tidigt i stort sett varje dag men alla mornar utom idag har det varit för kallt för frukostte på trappen. Idag klädde jag mig som en michelingubbe (inte riktigt) och gick ut ändå. Våren vill sig inte, men som grannen sa; det är egentligen tidigt än.

Så, ja, imorgon ska jag ordna allt det där andra. Vara duktig, ta vara på tiden osv. Ingen stress...

Rec: The Secret Life of Walter Mitty (2013)

Jag måste tipsa om en film vi såg nu under helgen och som helt klart överraskade. Ben Stiller både regisserar och spelar huvudrollen i The Secret Life of Walter Mitty (2013). Jag har ett ganska gott öga till Stiller sedan tidigare och kombinationen med Kristen Wiig i den andra huvudrollen fick mig egentligen att vilja se den redan då den gick upp på bio.

Walter Mitty lever ett stilla NY-liv där hans umgänge mest utgörs av sin mamma (Shirley MacLaine) och syster (Kathryn Hahn). Han är lite förälskad i en nyskild kollega (Wiig) som han försöker ta mod till sig att stöta på via en dejtingsida på nätet. Men framför allt är Walter en drömmare, en dagdrömmare som "zones out", enligt systern, och återkommande blir okontaktbar då han föreställer sig själv i olika heroiska situationer.

Walter arbetar på tidningen Life som ansvarig för bildarkivet och för att framkalla fotonegativen, en snart utbytt genre när tidningen är på väg att byta från pappersform till nätpublikation. En konsult är anlitad (Adam Scott) för att rationalisera bort de anställda som inte längre behövs efter övergången. Walters kanske sista uppdrag på tidningen blir att ta fram bilden till den sista framsidan, ett negativ som deras kringresande fotograf Sean O'Connel (Sean Penn) har tagit. Problemet är bara att negativet är borta. I rädsla för att hamna på konsultens lista över de bortrationaliserade försöker Walter hitta Sean och ett lite annorlunda reseäventyr inleds.

Det är i sanning en story med ganska många fallgropar, men det gör inte riktigt något. Jag köper det på något vis. Inte ens syftet med Walters resa känns riktigt logiskt, men charmen i filmen gör att jag struntar i det. För charmigt är det, framför allt är karaktärerna över lag så fint beskrivna, nästan oavsett sina tillkortakommanden, att jag liksom trivs i deras sällskap. Självklart är det bitvis ganska stereotypt, det är ganska väldigt mycket män som bär historien och produktplaceringarna haglar ogenerat filmen igenom. Men det vägs på något vis upp av ett bitvis riktigt snyggt foto (longboard-scenen är tex fantastisk), perfekt soundtrack av bla José Gonzales (och David Bowie), fina skådespelarinsatser och en hoppfull och snäll stämning som jag kanske saknar lite för ofta på film. Det lyckas Stiller med, utan att det för den delen blir för mycket av det hela.

Betyget lyfts lite av den goda känslan den efterlämnade; 4/5.

Inside Job

Och innan ni tror att jag fallit ner i ett mörkt filmhål kan jag berätta att jag såg Inside Job (2010) tillsammans med M tidigare idag. Inte en rolig historia förstås, denna Oscarvinnande dokumentär om den ekonomiska kraschen 2008, men absolut bra och välgjord. En klar 4/5 i betyg. Och en film som definitivt är aktuell fortfarande. Se!

Twihard... (not reallly)

Måste erkänna att jag gottar mig lite år att TV6 visar Twilightfilmerna ett antal kvällar i rad just nu. As we speak sitter jag och kikar på tredje filmen, Eclipse (2010) och jag såg nummer två New Moon (2009) igår. Från och med den här tredje filmen börjar det ju faktiskt bli lite snyggare. Både vad gäller foto, effekter och sminkning. De två första filmerna är ganska eländiga på den punkten måste jag säga. Jag vill minnas att de avslutande två filmerna var riktigt bra, men det återstår väl att se om jag har rätt. Jag har inte sett om dem sen de gick på bio.

Och ja, jag förstår alla saker som ses som dåliga med både böckerna och filmerna men det är ändå något som gör att jag har svårt att stå emot. Jag tycker nog inte heller att de är mer sexistiska än vad andra Hollywood-filmer är, det är ju annars en vanlig åsikt, och det finns fler filmer som inte följer vad som brukar anses som de ursprungliga vampyr-reglerna. Jag menar hallå, The Walking Dead ändrade zombiereglerna från en säsong till en annan, var är hatkampanjerna mot det? 

Nä, man får ta dem för vad de är, och jag råkar tycka att böckerna och till viss del filmerna är rätt så spännande.

En annan typ av obekväm sanning

Av någon anledning har jag ytterst svårt för att inte bli extremt obekväm av Sascha Baron Cohens karaktärer och filmer, ett faktum som min kära låtsasmake finner väldigt roande. Ikväll tvingade han mig sitta genom delar av The Dictator (2012) och hela Brüno (2009). Mycket obekvämt! Fast på ett plan kan jag visst tycka att han är lite kul och jag förstår poängen med det han driver med. Jag måste erkänna att wrestling-scenen i slutet av Brüno och förstås själva avslutningssången var nog rolig för att jag skulle skratta högt. Hatten av för Gustaf Hammarsten, säger jag bara. Vilken scen att göra i den miljön! Om den nu inte var alldeles fejkad, men det tror jag inte i vart fall.

Ledig!

Så väntar då lite ledighet. Det känns faktiskt lite smått fantastiskt just nu. Det var evigheter sedan (känns det iaf som) jag var ledig såhär sist. Jag är ganska trött och bara tanken på fem lediga dagar på raken (efter att jag plockat ut flex på halvdagen vi annars har imorgon) kittlar gott. Men lite nervös är jag, märkligt nog. Kontrollmänniskan i mig undrar såklart hur det ska gå? Både för mig själv med relaxxandet men även för andra; de som så att säga inte blir lediga. Det handlar inte alls om bristande förtroende, verkligen inte, bara på ett något speedat kontrollbehov, och sådana gör vi ju klokt i att utmana ibland.

Inga speciella planer finns heller och det känns väldigt bra. Nån slags familjerelaterad sammankomst lär det nog bli, jag hoppas få träffa några vänner någon dag/kväll, eventuellt är jag sugen på ett biobesök, krukväxterna ska planteras om, trädgården få lite kärlek, ny-kylen ska få en plats (äntligen!!) och huset ska städas men framför allt ska jag försöka lägga upp benen så ofta jag kan framför tv/film, dricka te på trappen i solen (väl?), kramas med låtsasmaken och i allmänhet ha det lite gott. Och äta godis. Och tantlura mitt på dagen. Och hålla mig från jobbmejlen.

Gott så.

Lördag

Förkyld och tråkig är vad jag är den helgen, som det verkar. Som tur är har mitt hemmasällskap inte heller blivit helt hundra frisk (men i stort sett nästan) så det lär nog inte komma så många idéer på aktiviteter. De här aktivitetslösa/-fria helgerna är, som jag sagt tidigare, de som fyller på min ork allra bäst (eftersom jag är en introvert personlighet, enligt min kollega/vän V, och hon har säkert rätt), men samtidigt känns det alltid lite som att jag inte utnyttjat helgen och den lediga tiden som man kanske 'borde'. 

Jag vet, kan jag hitta ett sätt att känna mig ambivalent eller lite liknande, så gör jag det. Det bästa är ändå antagligen en blandning; träffa folk eller göra lite roliga utanför-hemmet-saker (för man kan ju ha roligt hemma också) en dag och stay-at-home en dag är antagligen det bästa. Imorgon ska vi på avloppsmöte hos grannarna, jag vet inte om det räknas som en 'rolig' aktivitet men vi ska åminstone några meter utanför huset. Om jag är pigg nog, vill säga.

Wish I Was Here

Äntligen! Nu finns det en trailer på den kommande filmen Wish I Was Here (2014) av (och med) Zach Braff! Dessutom ett av de Kickstarter-projekt som jag faktiskt öppnat på plånboken för så jag känner mig lite ministolt över det också.

Visst andas det Zach Braff? Visserligen var det länge sedan (alldeles för länge sedan, hela tio år!) som Garden State (2004) kom men den håller jag fortfarande skyhögt och jag hoppas och tror att takterna sitter kvar. Han har regisserat själv men skrivit tillsammans med sin författande bror Adam Braff. Och ja, kanske har jag liiiite för höga förväntningar. Men det kan inte hjälpas.

Med i filmen är bl.a Jim Parsons, Mandy Patinkin, Kate Hudson, Donald Faison och så Joey King (14 år men med 35 poster på sin IMdB-lista...) som Grace.

Prosit

Host och snörvel hemma, host och snörvel på jobbet. Såklart skulle det drabba mig också, trots intag av röd solhatt, c-vitamin och försök till bra sömn. Jag är inte sjuk, men lite snörvlig och om mornarna har halsen känts svullen och kliig. Och det har jag faktiskt inte alls tid till nu så det är bara att hänga i och låtsas som ingenting. Låtsasmaken gick tillbaka till jobbet idag, något tidigt,  och han med sina luftrör brukar drabbas värre än jag så förhoppningsvis ska det väl inte bli så farligt för min del.

Men trist är det. Och så känns det som att jag varit sjuk eller förkyld ovanligt mycket det senaste året. Jättekonstigt, jag vet inte riktigt vad det beror på. Vad har hänt med mitt immunförsvar?

Anyhoo...imorgon är det fredag och det brukar innebära ett lite lugnare kontor. Flera som jobbar hemifrån, färre möten inplanerade på kontoret och ett allmänt pre-helg-lugn. Enligt mig den bästa dagen att vara på plats; jag får tid och ro att beta av mycket och kan därmed känna mig lite nöjd före helgen. Jag hoppas det blir så även den här veckan.

My head hurts from thinking of this...

Jag hade ett snabbt jobbärende på stan i förmiddags och när jag svischade förbi på gågatan såg jag att butik efter butik tjoade om "mid season sale". Mid season? Vilken season är det? Jag kikade runtomkring mig och såg bara människor i samma årstidstecken som jag själv; vinterjacka, halsduk och mössa (jag saknade dock det sistnämnda som så ofta). Så vad är det för säsong som vi är halvvägs in i? Det kan ju inte vara våren. Och vintern måste vi väl åtminstone ha passerat mer än hälften av?

Så är det våren? Är det här våren? Mitten av våren? Jag känner mig förvirrad.

Är det nu vi tar till en av de där extra årstiderna som vi lär ha häruppe; vårvintern? (Vilket väl fö borde heta vintervår?) Är vi i mitten av vårvintern? Vad är det då, en sjättedel in i våren? Eller en blandning av sista sjättedelen av vintern och första av våren?

Jag ska nog bara fortsätta jobba på om dagarna och hålla fokus på det och huvudet bort från allt annat.

Ny regel

När man beställt hem 3 (eller kanske 4) vårjackor från nätet* för att prova och de antingen varit i märklig färg, av prassligt material, illasittande och/eller fula så måste man helt enkelt behålla jacka nummer 4 (eller 5) såvida den klarar betygsgrad 'godkänd' i ovan nämnda kriterier.

Kort och gott; jag har nu äntligen en vårjacka. En fint blå, i icke prassligt (men kanske lite tunt) tyg som sitter okej men som kanske inte är det snyggaste jag sett (fast det behöver inte vara jackans fel, det finns en annan mer trolig variabel i spelet också...). Den får väl duga.

Så nu vårsol kan du komma. Jag förstår att du väntat, och jag uppskattar det, men nu är det dags för entré på riktigt.

*Plus att jag typ provat alla tillgängliga jackor på stan (kan vara mild överdrift)

Definitivt märkligast idag

Eller i år kanske rent av. Låtsasmaken säger plötsligt "Jag tycker du ska testa att göra water marble-naglar". Eh, say what? "Jo, men titta här" och så visade han mig några videos. Okej, lite kool. Eller ganska mycket, men jag tittade fortfarande konstigt på honom utan att säga något. "Hur jag kom på att jag skulle titta efter det? Ehhh... Jo, det var nån som färgade en gitarr, och sen nån annan ett par fälgar. Och så, ja naglar." Aha, logiskt.

Men ja, lite weird.

Frågan är vad som är mest troligt; att jag, den mest opraktiska när det kommer till naglar, hår eller annat sätter mig och tror att jag ska lyckas med marble-naglar eller att jag kommer hem nån dag och halva vårt hem är marblat...? Hm.... 

Efterlyses: vårvärme

Jag vill förresten minnas att jag såg på nyheterna att det skulle bli varmt och fint väder här uppe nu i helgen, men se det har lyst med sin frånvaro. Plusgrader är det förstås men inte särskilt många och någon sol har jag då inte sett, bara gråa moln. Jag hade annars tänkt vara ute i trädgården lite och hjälpa till att lyfta fram vårblommorna som jag ser knoppas i rabatterna under det gamla vissna från i fjol.

Å andra sidan är det mycket värt bara att det ljusnat så pass ute. Kvällsmörkret kommer allt senare så det börjar finnas all möjlighet att hinna göra saker utomhus efter jobbet nu. Det känns riktigt bra. Snart lär väl värmen också komma.

Söndag

Mer än en gång idag har jag funderat över om det är lördag eller söndag. Liiite besviket har jag konstaterat, varje gång, att det faktiskt redan är söndag. M är förkyld igen och lite hängig och jag har varit ganska trött hela veckan så en hemmahelg har varit välkommet. Städat har jag gjort, igår fick jag ett il och gick på i ett par timmar. Men ju mer jag torkar och städar, desto fler ställen som behöver torkas dyker det upp. Jag längtar så efter att få ordning i huset med lister och hela väggar så att det äntligen kan bli lite mer lättstädat och ombonat här. Som det ser ut nu får jag rysningar bara vid tanken på spontangäster.

Idag ska jag fortsätta städandet lite, skura lite golv och sånt som jag inte riktigt orkade med igår. Sen ska jag försöka läsa lite och kanske se någon film med låtsasmaken. Och tvätta tusen maskiner tvätt så att jag har nåt att ta på mig till jobbet imorgon. Det vore ju rätt bra. Ibland kan jag faktiskt sakna det där med tvättstuga; att få tvätta intensivt under några timmar, bli av med all liggande smutstvätt och ha utrymme att torka eller torktumla allt på en enda gång istället för att tvingas sluta tvätta när klädsträcket är fullt efter två maskiner (och gör att det knappt går att gå mellan tvättställ och toalett i badrummet eftersom sträcket i stort sett alltid är utfällt där). Men ja, tvättstuga på riktigt finns i planen för huset. Det ligger bara ganska så väldigt långt bort just nu. Den som väntar på nåt gott osv...

Hemma bäst

Så kan jag pricka av konferensresa den här våren också. Eller ja, jag har varit på tvådagarsutbildning med boende på konferensdelen av en folkhögskola bara nån eller ett par mil utanför Umeå. Inget fancy men helt okej. Utbildningen var intressant och tankeväckande och kändes som en bra start för allmänt funderande kring ledarskap och allt vad det innebär. Mycket diskussioner har det varit, många skratt, många konferensgodisar, trevligt (och ovanligt) kvällsumgänge med kollegorna, halvt sömnlös natt i supermjuk lägerskolesäng, några promenader i havsnära skog osv. Trevligt och givande.

Men ganska utmattande också. Som det brukar vara. Men lite blodad tand att läsa lite mer kring organisation- och ledarskapsteori tex. Jag har nog ett litet utbildningssug i mig, jag hoppas att jag nån gång framöver ska kunna läsa lite vid sidan av jobbet. Kanske nåt inom sociologi igen, det var ju bland det roligaste jag läste faktiskt.

Men nu blir det feet up och soffhäng á la fredag.

HIMYM-slutet (Spoiler alert!!!)

Så, jag hade rätt. Ingen jättechock alltså. Har förstått av rubrikerna från USA att säsongsavslutningen av HIMYM har upprört en del, men jag kan faktiskt inte riktigt se varför. Det var inte det bästa slutet men jag störde mig mest på hur de iklädde karaktärerna högre ålder på ett väldigt osnyggt sätt. Och på det sätt som man under en hel säsong långsamt (så långsamt) byggde upp en lite omatchande men ändå så matchande kärlek för att rasera den med en replik. Ja, det gäller gånger två, det hände ju trots allt två gånger. Den första störde mig mer. Stressen över lag i det sista dubbelavsnittet var lite störigt och att det kändes som att hela sista säsongen minimerades till mindre än en transportsträcka (även om tråden förstås fanns där hela tiden om man så ville, det var kanske lite snyggt).

Friends-avslutningen berörde mig mer*. Och Six Feet Under. Och Scrubs. Definitivt. Men det var en okej serieavslutning, godkänd i vart fall. Allt ska inte bli lyckligt och som man tänkt jämnt, det var nog det bästa med den.

*Det tog mig säkert två-tre år innan jag kunde med att se om sista avsnittet igen. Och trots att jag säkert sett hela serien fem sex gånger (många repriser på tv...) har jag nog bara sett just det avsnittet två gånger totalt sett.

Grinigt

Sicket flyt att låtsasmaken skulle råka vara på dåligt/hängigt humör precis samma kväll som mitt eget dåliga humör (som inleddes redan på måndagen) når sin kulmen... Jag har känt mig grinig och lättirriterad i stort sett hela veckan och idag skiftade det om lite till nån slags sur-ledsamhet. Vet inte riktigt varför. Säkert trötthet, hormoner eller nåt annat skit. Oavsett skulle jag helst behövt snälla klappar på håret idag. Men tur då att storkatten verkar ovanligt mycket i behov av mag-gos och liksom följt efter mig sedan jag kom hem.

Imorgon far jag iväg på tvådagarsutbildning med jobbet så då måste de här dystra minerna vara borta. Lite fokus vore bra förstås och aldrig kul att åka hemifrån lite halvgrinigt. Jag kan ju inte gärna ta med mig sötkatten till utbildningen (även om hon säkert skulle uppskatta äventyret).

Sen blir det helg. Då ska jag försöka vila lite mer än vad som fanns tid för förra helgen. Kanske är det tricket. Men något skojigt måste det ju bli. Jag får se vad jag kan tänkas hitta på.

Mammajakten är över

Så inatt visades alltså det allra sista avsnittet av How I Met Your Mother (2005) i USA. Jag ligger efter en hel del avsnitt så om du redan sett det; don't tell me if I was right...

Ikväll, i brist på ork för annat, blir det ett litet HIMYM-maraton för att föra mig genom den lite sega avlutande säsongen mot den förhoppningsvis givande och bra finalen. Jag lär inte hinna till slutet, men en bit närmare i vart fall.