Jag måste tipsa om en film vi såg nu under helgen och som helt klart överraskade. Ben Stiller både regisserar och spelar huvudrollen i The Secret Life of Walter Mitty (2013). Jag har ett ganska gott öga till Stiller sedan tidigare och kombinationen med Kristen Wiig i den andra huvudrollen fick mig egentligen att vilja se den redan då den gick upp på bio.
Walter Mitty lever ett stilla NY-liv där hans umgänge mest utgörs av sin mamma (Shirley MacLaine) och syster (Kathryn Hahn). Han är lite förälskad i en nyskild kollega (Wiig) som han försöker ta mod till sig att stöta på via en dejtingsida på nätet. Men framför allt är Walter en drömmare, en dagdrömmare som "zones out", enligt systern, och återkommande blir okontaktbar då han föreställer sig själv i olika heroiska situationer.
Walter arbetar på tidningen Life som ansvarig för bildarkivet och för att framkalla fotonegativen, en snart utbytt genre när tidningen är på väg att byta från pappersform till nätpublikation. En konsult är anlitad (Adam Scott) för att rationalisera bort de anställda som inte längre behövs efter övergången. Walters kanske sista uppdrag på tidningen blir att ta fram bilden till den sista framsidan, ett negativ som deras kringresande fotograf Sean O'Connel (Sean Penn) har tagit. Problemet är bara att negativet är borta. I rädsla för att hamna på konsultens lista över de bortrationaliserade försöker Walter hitta Sean och ett lite annorlunda reseäventyr inleds.
Det är i sanning en story med ganska många fallgropar, men det gör inte riktigt något. Jag köper det på något vis. Inte ens syftet med Walters resa känns riktigt logiskt, men charmen i filmen gör att jag struntar i det. För charmigt är det, framför allt är karaktärerna över lag så fint beskrivna, nästan oavsett sina tillkortakommanden, att jag liksom trivs i deras sällskap. Självklart är det bitvis ganska stereotypt, det är ganska väldigt mycket män som bär historien och produktplaceringarna haglar ogenerat filmen igenom. Men det vägs på något vis upp av ett bitvis riktigt snyggt foto (longboard-scenen är tex fantastisk), perfekt soundtrack av bla José Gonzales (och David Bowie), fina skådespelarinsatser och en hoppfull och snäll stämning som jag kanske saknar lite för ofta på film. Det lyckas Stiller med, utan att det för den delen blir för mycket av det hela.
Betyget lyfts lite av den goda känslan den efterlämnade; 4/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar