Kom hem sent ikväll efter en trevlig kväll med brudarna, på gott humör men trött och ivrig att få göra kväll. Ville ställa fram mat åt hungriga svansar lite snabbt, byta om, borsta tänderna och lägga mig. Det gick så fort att jag missade att det inte bara stod "lax" på en av kattmatspåsarna (portionspåsar) utan "lax och räkor". Rosa som är allergisk mot räkor åt snabbt men en minut senare då hon just hoppat upp i sängen så kaskadkräktes hon.
Jag brukar dessutom ha koll på det redan i butiken men jag missade det där också. Många minuspoäng för mig med andra ord.
Jag har nu torkat kräks, bytt sängkläder och mutat förvånad katt med tonfisk. Det verkar ha funkat rätt bra. Nu ska jag gå till sängs.
På riktigt känns det som att den här helgen varit minst dubbelt så lång som de helger då M är hemma. Märkligt ändå. Men lite långsamt har det varit, vilket nog är bra. Idag gav jag dock upp det lite och for in och umgicks med Lil'sis och hennes Joel några timmar. Vi letade skor åt henne, åt lunch och var på en loppis. Mycket trevligt.
Vi verkar också ha kommit fram till (ganska gemensamt) att köra på tåg som resealternativ i sommar. Det blir nog minst jobbigt (personligen älskar jag som bekant tåg så jag ser det som en angenäm sak). Däremot så kläckte min smarta lillebror en idé som jag inte tänkt på; att istället för att bara åka på och komma fram på kvällen dit vi ska och betala en ganska dyr hotellnatt mest för att sova, så skulle vi kunna skippa sista bytet och stanna i den staden över dagen, för att komma fram tidigt till slutstation dagen efter med ett morgontåg. Idén mottogs lite blandat men ju mer jag tänker på det desto mer tilltalande är det. Och ännu lite mer av "tågluffande" blir det ju. Jag har i vart fall hört av mig till resebyrån redan för att se om det är genomförbart.
I övrigt så har det varit ytterligare en solig dag men väldigt blåsigt. Min lilla Suzy hade lite svårt att köra rakt på E4:an idag, så jag fick hålla nere farten lite. Och vägen upp till vårt hus är som en halkbana med rinnande vatten på. Glashalt, verkligen. Och ingen mening att sanda då det ändå rinner bort igen. Rosa var med mig ut då jag skulle dra ut soptunnan vid vägen och hon halkade och blev blöt och det var inte alls populärt. Men det blev bättre då vi tog en promenad längs med de nu framtinade rabatterna längs med huset och såg att krokusen håller på att titta fram. I övrigt är tomten täckt i snö fortfarande, men det har helt klart tinat fram en del den senaste veckan.
Jag ignorerar ryktena om att kallare väder är på väg, jag vill ha vårsol och sneakersväder nu!
Jag kan meddela för den som för anteckningar att jag har städat idag. Jag skulle behöva ta tag i en garderob-situation också och skura av badrumsgolvet, vilket jag inte iddes idag. Men det finns det väl tid för imorgon.
Ikväll har jag sett klart de sista tre avsnitten av Marcella (Netflix), mest faktiskt för att ha sett klart. Det är flera veckor sedan jag såg de första och jag fastnade aldrig riktigt i den. De första avsnitten var riktigt spännande men sen avtog det, på nåt vis. Jag vet inte om det blev för många personer och trådar kanske, det blev lite rörigt. Trots Hans Rosenfeldt som manusförfattare så blev det aldrig riktigt "Bron-nivå" på det. Eller så var jag bara lite för ofokuserad.
I övrigt har kvällen erbjudit lite matte form av uträknande priser och tider för två alternativa ressätt i sommar på vår utlandsresa som jag ska bjuda med mamma på. Då resmålet ännu är hemligt för henne så kan jag inte säga så mycket, men vi måste bestämma oss den kommande veckan om vi ska åka tåg som riktiga tågluffare eller göra en riktig roadtrip med hyrbil ut i Europa. Det finns för- och nackdelar med båda och vilket vi än väljer lär det bli en dryg vecka iväg för att få ordentligt med tid på resmålet. Men jag hoppas att någon annan i resegänget tar beslutet, jag är ju inte direkt känd för att vara bra på sånt när det kommer till saker som rör mig själv (professionellt är det dock inga problem, märkligt nog).
Eftermiddag och jag har ännu inte tagit tag i någon städning... Rackarns lat den här...
Men jag har gosat katt, ätit lunchsallad och sett på ett par tv-seriavsnitt. Och kollat igenom lite nya instagramkonton när de jag redan följer inte längre hade nåt nytt att erbjuda. Typiskt flyktbeteende, men ändå.
Något som slog mig var att jag fick upp en massa (slump eller inte) instagramkonton med kvinnor (bara kvinnor) som antingen höll på att gå ner en faslig massa i vikt eller som ägnade sitt konto åt allehanda selfies i nån slags aktivism mot viktnormen (dvs de var alla överviktiga i varierande grad). En väldig kontrast, vill jag lova. Och jag fann mig själv imponeras av båda. Före-bilderna på den förstnämnda gruppen var ofta nog så vackra som efter-bilderna och det fanns många vackra (och många lite krystade, märkliga) hos de andra. Och nu till det knepiga; jag kan verkligen på riktigt tycka det samtidigt som jag knappt har en spegel i mitt egna hem och knappt går med på att ta offentliga bilder där mer än mitt ansikte (och helst inte ens det) syns. Totalt hyckleri med andra ord.
Utöver det så tror jag att jag personligen hamnar nånstans i mellanskiktet mellan dessa båda grupper. Även om jag ser det vackra (i andra) så finns det en stark hälsoaspekt i det hela som gör att jag inte vill vara där. Å andra sidan vill jag inte heller leva i enlighet med de ack så fattiga tallriksbilderna som florerade i den andra gruppens flöden heller eller kryssa över allt som har ett uns av onyttigheter i sig. Det är inte heller jag, det är inte frihet eller hälsa eller lycka för mig. Men jag ser ju att det kan vara det för andra.
Jag tycker att världen redan är så full av ytterligheter, jag vill inte vara där. Jag vill kanske både ha och äta kakan och såklart jag förstår att det är svårt ibland. Kanske lyckas jag inte, kanske kommer det göra att jag faller tillbaka. Men jag hoppas inte det. Den här långsamma takten är frustrerande och ibland otroligt omotiverande, men jag vill ändå tro att det innebär nån form av hållbarhet. Livsstil, medvetenhet och självkännedom. Som jag säkert kommer behöva påminnas om från tid till tid. Vi får väl se.
Lite ont i hjärtat får jag av att det ändå måste vara såhär. Att det är så viktigt. Att motpolerna måste finnas. Att det inte är hälsan som är i fokus utan utseendet. Så är det ju som sagt för mig med till stor del, men jag gör allt jag kan för att påminna mig själv om hälsovinsterna jag redan upplever, efter så kort bit på vägen. Jag vill åtminstone försöka ställa om huvudet till det.
I helgen är jag själv och den stora planen är att storstäda huset. Nu när den fina vårsolen skiner in genom fönstren är dammet och stöket tydligare än någonsin. Hela veckan har dammtussarna retats men hur gärna jag än vill få till en rutin med torsdagsstädning så har jag inte orken efter jobbet. Men jag borde verkligen, för egentligen vill jag ju göra annat på helgen. Och när M är hemma vill jag inte alls ägna den tiden till städning. Allt sammantaget är alltså anledningen till dammöverflödet jag upplever just nu.
Kom dock just på mig själv med att tänka att jag kan ta det imorgon. "Söndag är bättre städdag". Och så är det ju inte alls. Jag skulle känna mig supernöjd och duktig om jag fann orken så snart som möjligt att börja feja. Men än har inte orken kommit över mig.
Lite rastlöshet dock. Det blev inte så mycket av sovmorgon. Vår-Smilla väckte mig 7.45 för att hon var rastlös och ville gå ut. Jag la mig förvisso tillbaka en stund framför nyhetsmorgon, men nån riktigt sovmorgon blev det inte riktigt. Nu har jag ätit min havgregrynsgröt, sippar på andra koppen te och känner rastlösheten gnaga. Jag har redan messat syrran och försökt bjuda in mig själv till nån form av aktivitet.
Vi får se om aggressionen till dammråttorna vinner innan en annan plan visar sig. Det vore ju inte så dumt det.
Intresset för att sticka ut en liten stund under tiden som jag gör mig i ordning på morgonen, har ökat drastiskt i kattkollektivet. Smilla har på riktigt vårkänslor, det är tydligt, och överproduktion av spring i benen som hon inte riktigt vet vart hon ska göra av. Ibland blir det så pass mycket att hon bara sitter och mer eller mindre ylar, lite samma ljud hon gjorde då hon löpte innan hon kastrerades. Det är inte mycket som tyder på att hon fyller 17 år om några månader...
Igår fick hon för sig att hon skulle ge sig på att smyga på en av de tre ekorrar som vi har på besök i trädgården återkommande. Det gick väl sådär. Ekorren såg henne när jag öppnade dörren, men jag gillar att hon gjorde ett tappert försök.
Hon smög ända från trappen, men jag fick upp kameran
då hon nästan passerat lillstugan
Ni ser ju hur lågt hon smyger? :)
Ekorren hade nerver av stål och fortsatte äta
fågelfrön in i det sista
"Attans!"
Ekorren försvann upp i poppeln och satt högt där uppe och gjorde retsamma ljud till en lite slokörad Smilla som kom tillbaka till mig på trappen igen. Jag berömde henne och gav henne ett par godisbitar som tröst. Friskt vågat! Min lilla sötsvans.
Det blev lite ändrade planer idag. Vädret visade sig från den fina, droppande och ganska soliga sidan och jag insåg efter en timme av hemmaarbete att jag inte hade med mig allt det jag hade tänkt. Så vid åtta packade jag ändå ihop och for till stan. En ganska lugn dag blev det, med en del saker avprickade från listan. Det har varit ett par-tre ganska hektiska mötesveckor och som ofta när det sen plötsligt blir tomt i kalendern en dag så är det som att farten nästan bromsas ner och det känns som att saker går långsamt. Säkert nyttigt att inte rusa fram i allt också, men märklig företeelse.
En promenad hann jag med vid lunch, vilket var skönt. Jag hade lätt kunnat gå mycket längre, får se om jag hinner ta nån flextid imorgon före lunch för att göra detsamma. Ingen simning idag men jag hade ju tänkt att jag skulle gå på bandet åtminstone upp till 10.000 steg ikväll men då jag lagat mat och ätit så kände jag att huvudvärken som uppstod under eftermiddagen inte riktigt gett med sig och gjorde mig hemskt trött. Antagligen är orsaken en lite muskelknölig rygg, som det känns. Så istället blev det tigerbalsam och snuggien med den lite ömma ryggen uppallrad med allehanda kuddar i soffan framför sista avsnittet av Endeavour. Skönt faktiskt, det har varit mycket aktivitet det senaste.
Nästan 8k steg idag får väl ändå ses som hyfsat godkänt? Jag bestämmer då så. Imorgon blir det nya tag.
Ja, jo, tack! Jag fick som ett ryck igår och ville stuva om lite och testa lite ändringar. Jag tog rådet som blogger lämnade att göra en backup av den gamla layouten men missade den lilla parentesen att alla gadgets kanske inte skulle följa med. Så när jag försökte backa tillbaka då jag insåg att det blev ändringar i det som varit min högerspalt så kom det inte tillbaka och alla bloggar under "andra som tänker högt" försvann spårlöst. Och det har ju lite varit min egen läslista, mitt sätt att hålla koll på nya uppdateringar från de jag uppskattar att läsa. Nu måste jag alltså komma ihåg alla de (och hitta rätt adresser) och lägga tillbaka dem igen i den nya layouten.
Jag vet inte om jag är supernöjd nu heller men det blev ju nåt annat. Jag testade ett par olika och vissa var riktigt snygga, men samtliga var sådana där man inte ser hela inlägget på första sidan utan måste klicka på en "läs mer"-knapp. Och jag ogillar själv såna sidor och tycker det är bökigt. Men ja, det blir ju mer clean och mindre text på sidan kanske. Mer tidnings-feeling.
Men nu vete tusan om jag törs testa nåt mer. Nu får det vara såhär...
Sitter i soffan framför nyheterna och eftersvettas efter att lite motigt ha tampats med gåbandet i 45 minuter. Motigt för att jag var ganska trött ikväll och protesterna från mina besvansade "flatmates" protesterade mer än vanligt då jag drog fram bandet. De gäspade och visade tydligt att de hellre ville att vi skulle lägga oss istället. Men nu sitter jag här och är ganska nöjd ändå, trots att svetten i ansiktet svider i mitt alldeles för torra vårvinter-ansikte.
På vägen till jobbet i morse hörde jag på nyheterna att det väntades en decimeter snö längst med vår kust under eftermiddagen och kvällen så jag packade ihop min arbetsdator och lite papper ganska tidigt idag och for och mötte upp Lil'sis vid badhuset. Efter att vi simmat idag så tog vi oss för första gången lite tid att kolla igenom och testa resten av badhuset, inte bara 50-metersbassängen. Jag såg genom fönstren att det inte snöade än så jag unnade mig lite roligt med min fina syster. Det var ganska lite folk så vi gick all in och testade vågmaskinen, båda rutschkanorna och flöt runt i strömt vatten. Det var väldigt roligt, och inte alldeles lätt att springa upp i trapporna till kanorna efter att ha simmat 1200 meter... Men ett kul avbrott i det annars motionsinriktade fokus som är just nu.
Sen hann dock snön börja komma. Men jag tog det lugnt hem och kom hem i ett stycke. Imorgon stannar jag nog hemma och jobbar så jag slipper fara ut om det fortsätter med snöovädret. Det ska väl lugna sig under dagen imorgon, men å andra sidan har jag inga möten och tog som sagt arbetsmaterial med mig hem så jag kan sitta i lugn och ro i min kökssoffa och få lite saker gjorda. Det var flera veckor sedan jag gjorde det, så det är väl på tiden. Det brukar visa sig effektivt.
Och så kanske jag kan byta en del av tiden på bandet mot en promenad ute, om bara vädret tillåter.
Och sneakers-dilemmat då? Jo jag bestämde mig för de lite hårda, men fullt möjliga att gå in, blåa tyg-Sveisarna till sist. Inga skor jag kanske promenerar långt i, men det kan jag ordna ett par andra till. Ett par med lite stötdämpning som kanske inte är lika fina men som duger till det.
De ser lite platå-iga ut men de är mer sluttande faktiskt. Det var oväntat behagligt. Det enda är som sagt att de är lite hårda (främst baktill), och då min högerfot verkar vara lite mindre än storlek 37, som vänstern är, så glappar och skaver de lite lite på den sidan. Jag får se om jag stoppar i ett par sulor eller inte.
Jag började "stå in dem" på jobbet i fredags, som synes på bilden, och det lär jag väl fortsätta med i veckan. Än är det för blött och icke-vårigt ute för att promenera runt i tygskor. Men snart så... Nya sneakers är väl det bästa vårtecknet, eller?
Söndag kväll och som vanligt tycker jag att helgen flugit iväg. Det kändes inte som att vi riktigt hunnit ha helg tillsammans då jag såg M lämna Umeå med tåget tidigare ikväll. Kanske för att det varit en ganska fullbokad helg.
Han hade med sig en present som peppning till mitt "lilla projekt"; ett aktivitetetsarmband. Det var gulligt och lite skojigt. Jag har kopplat ihop den med min mobil och kan nu få koll på alla steg jag tar under dagen tex. Det blir spännande! Jag kan göra egna mål och få veta då jag uppnått dem osv.
Jag skulle potentiellt kunna bli en sån som kopplar ihop en massa fakta via mobil, armband, våg etc. Och detsamma gäller M som just gick all in och skaffade sig en apple watch. Men den var riktigt cool, måste jag säga. Han sa att han snudd på kände sig fånig då han visade upp sin QR-kod för tågbiljetterna på armbandet på tåget på väg hit i fredags, men tydligen hade inte konduktören reagerat så jag gissar att det inte var den första teknik-geeken som åkt med... En sån klocka kan ju typ allt annars, långt mycket mer än mitt armband. Utöver sånt som aktiviteter, puls, hur mycket du står på en dag etc så kan du kolla mejl, byta låt, svara på samtal osv. Men ja, lite för dyr för att jag skulle slå till. Åtminstone än så länge.
I övrigt så har vi varit iväg en hel del. Vi var med M:s föräldrar på Avion igår för att fixa till med svärmors mobil och abonnemang och då passade vi på att både fika och sen äta lunch på stan tillsammans. Sen följde Lil'sis och finhunden Solo med oss hem och medan M och svärfar snickrade i lillhuset så gick vi tre på en promenad i det fina vädret.
På kvällen såg vi bio, Logan (2017), vilken jag tänkte skriva om sen, och idag har vi varit iväg med återvinning och haft årsmöte med avloppsföreningen. Sånt kul sysslar vi med på landsbygden...
Så nu sitter jag nyduschad och trött på sängen framför tv:n med två snarkande kattor och väntar på att tvätten ska bli klar så att jag kan hänga den och lägga mig sen. Saknar M lite och funderar över hur veckan ser ut (jag har inte helt koll, vilket borde betyda att helgen varit bra ändå).
Hoppas att också ni haft en bra helg! Låt oss hoppas på lite vårsol och snösmältning till veckan, inte sant?
Jag hämtade ut ett paket idag innehållande två par sneakers. Jag fick lite vårfeeling där på söndagskvällen och valde ut två par att testa. Och nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med dem. Det ena paret känns lite tråkigare än jag tänkte mig (de är dessutom vita, reebook princess) men helt klart bekväma. De andra är ett par fina men inte supersköna Svea-sneakers. Jag hade basketvarianten av den skon förra året och de var inte heller särskilt sköna i början (jag minns blåsor...). Men sen blev de det ändå. Så vad göra? Jag vill inte ha båda, planen är att köpa några mer "fancy" vårskor också som jag kan ha på jobbet. Några bekväma med lite klack kanske. Så ett par sneakers får räcka för nu.
De sköna/tråkiga eller de kanske-sköna-sen/fina? Hm...
Onsdag morgon kom och jag överlevde det också. Faktum är att jag fixade ett godkänt minus också, hur märkligt det än låter. Jag är tillbaka på banan igen, humörmässigt, vilket känns bra. Igår fick jag lov att inse att min favorit-bh har blivit för stor (det såg för hemskt ut, don't picture it...) och idag gick jag lätt på gåbandet framför The Great British Bake Off på tv:n i en timme (spännande kombination, btw).
Min kvällskompis i suddig presentation
Jag tycker ju fortfarande förstås att det är galet att jag nästan behövde dubblera min motion enbart pga en simpel utekväll, men den protesten lär jag ju inte komma långt med. Nu satsar jag på en bra helg, med lite ätbar njutning nån gång i vart fall. Let's do this!
Tjyvställde mig på vågen igår morse (annars är det onsdagar som gäller) och fick faktiskt lite smått panik när jag insåg att jag plötsligt gått upp i vikt. Ett helt kilo. Hur har det gått till? Kan en enda utemiddag en fredag kväll verkligen fu**a upp allt så fort? Pga migränen iddes jag inte motionera så mycket som jag planerat under min "ensamhelg" men en promenad på bandet på söndag kväll blev det ju. Och visst, jag tog några godisbitar till melodifestivalen på lördagen men vi pratar kanske 10-12 bitar?
Hursom så blev jag superstressad, besviken och irriterad och kände mig så oändligt misslyckad. Precis allt det där jag lovat att jag inte skulle dra ner mig i om bakslaget skulle komma. Så förutom mitt vanliga kaloriräknande så for jag till badhuset och simmade intensivt i 50 minuter, for hem och åt middag och gick sen på bandet i 40 minuter. Och det gick bra förstås och kändes helt okej efteråt. Men ganska så frammanat av besvikelsen.
Idag har jag "bara" simmat. Jag missade lunchlådan hemma eftersom jag inte trodde jag skulle hinna till kontoret mellan mötena och åt till sist ett par hårdbrödmackor med keso, vilket kanske inte riktigt var en bra lunch. Inte heller middagen blev super så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig snurrig och lite konstig ikväll. Jag hade faktiskt tänkt mala en stund på bandet ikväll också, men det finns inte riktigt ork kvar. Nacken är öm, det molar lite i huvudet och jag känner mig rätt slut faktiskt.
Jag vet inte hur jag riktigt ska komma ifrån stresskänslan som kommit allt mer ju långsammare det gått nedåt. Jag fattar ju att det inte är en bra känsla eller metod för den delen. Men jag funderar alldeles för mycket och ofta över varför det går så sakta när jag ändå gjort så pass stora justeringar i mitt liv. Men jag intalar mig att det är värt det. Jag ska ner den här gången, jag vill inte ge mig. Jag har en målbild som är så fastpräntad i huvudet att den ständigt följer mig i allt. Men jag hade kanske hoppats att en kväll ute, en god middag hemma eller några godisbitar framför tv:n skulle funka utan att stjälpa allt.
Sicket skitväder det plötsligt blev! Jag är så besviken. Vilket är idiotiskt, för jag vet ju att det är såhär i mars. Men det har varit ett par dagar av intensivt smältande, med sol och icke-hala vägbanor. Enda bekymret i morse var att det var ganska pöligt på sina håll, annars definitivt vårkänsla.
Men så kom jag ut från badhuset och så öser det ner med stora blöta snöflingor och vägen hem var bara totalt eländig. Oplogat och dålig sikt med ett tjockt lager av slask som Suzy inte riktigt ville låta sig styras i hela tiden. Läskigt som attan bitvis. Jag hoppas verkligen att det slutar snöa och är plogat imorgon bitti för jag har ett tidigt möte jag inte gärna missar.
Lite besviken bara över att vi typ börjar om igen...
Nu ska jag lägga mig i sängen framför den gamla Beauty and the Beast från 1991, som jag hittade igen på Netflix. Jag tänkte se den lite som uppladdning inför nyfilmatiseringen som kommer ut på fredag. Jag ser fram emot den oväntat mycket, av någon anledning. Jag har inte sett den gamla på evigheter men jag minns det som att jag älskade musiken, detaljerna och humorn. Inte minst den torra "franska" i de talande inredningsdetaljerna. Vi får väl se om jag minns fel. Jag kom på mig själv med att nynna musiken härom veckan och den gjorde mig glad då iallafall. Den och Alladin minns jag av nån anledning som filmer vars speciellt musik jag gnisslade fram återkommande.
Med tanke på att det fortfarande susar och känns tungt i huvudet så skulle jag kanske ha tagit det ännu lugnare än vad jag gjort i helgen, men nu blev det inte så. Jag övervägde länge ikväll om det var läge att ställa mig på gåbandet eller inte men till sist gjorde jag det ändå. Det kändes inte helt bra i huvudet men då det inte ökade så fortsatte jag ändå, fast långsammare än vanligt, och gick i vart fall en dryg halvtimme.
Igår körde jag tillbaka min fredagschaufför, Lil'sis, till stan. Jag hade en tid för ögonbrynen som jag inte kunde avboka så jag passade på då det var tid för den. Lil'sis tog möjligheten att boka in sig direkt efter så hon också blev fin. Sen for vi förbi ikea och köpte några nya matlådor (de har en tendens att försvinna) och klädrollers nu i värsta pälstapparsäsongen. Jag for sen hem för att vila och tanken var att jag skulle åka tillbaka in för att hänga med syrran och Joel till melodifestivalen, men jag orkade helt enkelt inte så jag tittade nerbäddad i soffan istället, med både dem och M via chatt istället.
Idag hade jag stämt träff med en gammal vän som varit på besök i Umeå och vi hann precis med en snabb lunch mellan hennes årsmöte och det årsmöte som jag hade hemma i byn sen på eftermiddagen. Det blev kort men trevligt, alltid kul att ses!
Och ja sen årsmöte med bygdegårsföreningen då. Inga större händelser egentligen men det ser bra ut för den kommande turismsäsongen. Jag lämnade före fikat och gick hem och vilade igen. Trots att jag hunnit med ganska mycket i helgen så känns det som att jag vilat bort halva helgen. Jag skulle egentligen ha dammsugit och städat lite men det har orken inte funnits till. Lite snabbstäd i köket och tillverkning av ett gäng matlådor är i stort sett det nyttiga jag hunnit med hemma. Jag får försöka hinna det en kväll i veckan.
Imorgon är det jobb igen. Jag hoppas att jag ska känna mig piggare i huvudet då. Och att det kan bli en förhållandevis lugn vecka, det vore inte så dumt.
Jag har inte plus så jag kunde inte läsa hela recensionen men jag får ändå lov att hålla med om rubriksättarens omdöme.
När bäst-vännen Ulrika fyllde 40 i december så fick hon just en biljett (och mycket trevligt sällskap dessutom, klart underskattat) till den föreställningen i present av mig och bäst-Anna och igår var det dags. Med migrän som sämsta uppladdning gick jag ändå dit med höga förväntningar. Och de infriades definitivt. Okej, både Izzard och kanske också Jimmy Carr slog kanske högre men det var absolut väldigt bra. Jag skrattade så min stackars hjärna dunkade mot skallbenet typ (vilket inte låter så roligt, men det var klart värt det).
Min enda invändning är kanske att det var i kortaste laget. Just en dryg timme bara, det var lite för lite, kunde jag tycka.
Därefter hade vi bokat bord på Invito och där hängde vi tre sen resten av kvällen. Vi åt god mat, jag sippade på ett par glas prosecco (lycka bara det) och även om det inte kändes som att det blev så sent så började personalen plocka ihop bord och stolar innan vi behagade resa oss. Mycket snack och skratt och jag var då väldigt nöjd när jag skjutsades hem av Lil'sis lite senare. Mer sånt!
När jag hade min mastodontepisod med migrän i december så sa läkaren att jag skulle vara uppmärksam på vad jag ätit när framtida episoder skulle dyka upp. Men så har jag varit migränfri ända sedan dess, tack och lov. Jag minns inte allt hon sa som kunde trigga migrän men choklad och ost var två av sakerna i vart fall.
Igår åt jag ost på macka till frukostfika på jobbet och innan jag hade rest mig upp från bordet så drabbades jag av aura, dvs fläckvis synbortfall. Jag ville helst bara ignorera det (totalt fel dag) men eftersom jag hade en välplanerad dag så tog jag ändå migränmedicin så snart jag kunde. Migränen kom ändå, inte outhärdlig dock, men tillräckligt för att jag skulle skynda färdigt det mest akuta och bege mig till Lil'sis och ockupera deras soffa i ett par timmar.
Hursom så anar jag att det var osten på smörgåsen som kanske hade nåt med det hela att göra ändå. Jag tänkte efter och jag har nog inte ätit kall hårdost på macka på väldigt länge; jag har ju hållit mig ifrån bröd ett tag och då jag ätit det har det varit med keso. Jag har ätit ost, men då varm i mat eller så.
Så ja, jäkla skit, ska det vara så? Det som är än värre är att jag också åt en bit brieost, men i dagsläget väljer jag att tolka det som att det var hårdosten som gjorde det. Det är ändå ett bättre alternativ.
I morse konstaterade jag suckandes framför spegeln att hårets ovilja att medverka mest troligt beror på att det behöver klippas. Samtidigt identifierades de nästintill genomskinliga ögonbrynen, men de har jag tid för åtgärd på i helgen. Så boka frisörtid står på listan och med hennes väntetid lär det bli april innan det blir av.
Sen just efter förmiddagsfikat ringde telefonen. Däckfirman som jag förvarar däcken hos lät meddela att mina sommardäck är nästan blankslitna, fast bara på halva däcken (insidan, eller hur det ska förklaras). Det innebär två saker; 1) jag behövde boka tid för hjulinställning eftersom däcken lutar inåt och slits snett och 2) jag behövde boka fyra nya sommardäck inför vårens skiftning.
Splendid. Men bra att veta nu ändå. Det här med däckhotell är verkligen supersmidigt, låta någon annan ha koll åt mig. Så nu har jag tid bokad för hjulinställning nästa vecka och fyra däck bokade. Men dyra nyheter den här dagen. Nu hoppas jag bara att Suzy går igenom besiktningen sen.
Det är lite lite uppförsbacke i mitt "lilla projekt" just nu. Men, som min lilla men starka hejarklack skrev i morse som respons på den känslan; "Bättre du hittar vanor och sätt som du kan trivas med än att det ska gå fort. Även lite skillnad i taget blir mycket skillnad om ett år." Sant förståss.
Fem veckor in nu och jag har tappat just under 5 kilo på den tiden. Låååååångsaaaaaamt var ordet. Men jag börjar på riktigt bli van och tillfreds med både sättet att tänka kring mat och med motionsrutinerna. Ibland tar det emot, men oftare går det lättare. I måndags simmade jag själv och kände mig taggad så jag stannade längre, tog i lite extra och fick några extra längder med mig. Det gäller att passa på de dagar som det känns just lätt. Sötsakssuget känns åtminstone just nu inte som ett problem. Jag är nöjd med de lösningar jag har om det dyker upp kvällstid och det är betydligt lättare nu att passera godishyllorna i butiken. Såvida jag inte är tokhungrig eller har mensvärk, då krävs det lite viljestyrka också.
Nästa förändring är att få ordning på nån slags frukostrutin. Antingen att jag hittar nåt enkelt och snabbt att stoppa i mig hemma som jag inte blir illamående av (vilket är lite problemet just så tidigt), eller nåt som jag kan stoppa i mig med mitt morgonte framför datorn på jobbet. Jag vet inte vad än bara. Nu har jag vissa mornar druckit en färdig nutrilett-smoothie i bilen som frukost, men min mage är inte riktigt kompis med dem.
Än har jag då inte gett upp i vart fall. Jag inser att mitt mål med ett kilo per vecka fram till sommaren är ett högt satt mål. Men om jag så kommer 75% av sträckan på den tiden så lovar jag att försöka vara nöjd.
Och så bannar jag mig själv lite för att jag nånstans har en fåfäng längtan efter att komma över kullen och hamna i läget där det faktiskt börjar synas att jag gått ner i vikt. Jag behöver den fåfänga belöningen, dumt eller inte.
Ja, det är ju internationella kvinnodagen idag, men jag ska väl inte påstå att jag har "firat" eller uppmärksammat den riktigt. Jag har hört mycket på radio; idel bekräftelser på hur viktigt det fortfarande är med en sådan dag, både här i 'jämställda' Sverige som i andra delar av världen. Och det är bra att bli påmind. Både om hur långt vi kommit med jämställdheten som de delar där vi har en bit kvar.
Ibland saknar jag engagemanget som tog upp så mycket av min tid tidigare. Det finns ett litet tomrum efter det, även om jag vet att jag steg tillbaka av goda skäl. Jag vet inte om det måste vara just precis detsamma som jag skulle engagera mig i igen, men ibland får jag lust att ta tag i något annat. Det har susat förbi allt från Folkets Bio-medlemskap till nån form av djurrättsengagemang eller nåt mer praktiskt. Men vi får se, först ska jag känna att jag har tiden och orken.
Hursomhelst är det ganska trevligt att stå lite vid sidan och se och höra engagemang på torget eller rapporterat i radion. Även om det rycker lite i mig att vilja vara en del utav det.
Den frågan har jag fått ett antal gånger den här veckan. Jo, den var bra, har väl varit mitt standardsvar. Förutom det otroligt klumpiga och pinsamma misstaget då det sista och "största" priset, Bästa film, skulle delas ut och nån flummig revisor tappade bort sig och gav stackars Warren Beatty fel kuvert, så var det väl inga jätteöverraskning vad gäller själva galan.
Jimmy Kimmel och Warren Beatty
Jimmy Kimmel skötte sig bra som väntat, jag älskade hans "feud" med Matt Damon, vilken han återkom till under hela galan. Deras låtsashat har pågått i ett antal år nu och är verkligen stor humor, om du frågar mig. Bäst var kanske när Damon och Ben Affleck skulle dela ut pris och de först presenterades som "Ben Affleck and guest" och när sen Damon skulle dra sina repliker så drog Kimmel på orkestern som om Damon vore en långrandig tacktalare som skulle bli "played out". Väldigt kul.
Kimmel hade också förberett så att en guidad turistbuss skulle göra ett stopp och komma in mitt under galan, med ett litet gäng minst sagt förvånade turister som först efter några sekunder uppfattade att de kommit rakt in i den största filmgalan i världen. Det var roligt men blev kanske lite långt. Men en spännande krock mellan celebriteterna och turisterna blev det och åter igen så gav Ryan Gosling prov på hur artig och ödmjuk han är trots sitt enorma kändispatos. Han reste sig och tog i hand med alla.
Utan pris men glad ändå
Hans film, La La Land, tog inte storslam men kammade ändå hem en hel del priser, inte minst för regi och kvinnliga huvudroll. Välförtjänt, skulle jag säga. Moonlight knep bästa film (när det väl var rätt kuvert framme), bästa manus efter förlaga och bästa manliga biroll. Manchester by the Sea fick för bästa originalmanus och Casey Affleck fick en guldgubbe för bästa manliga huvudroll. Ett pris som var och fortfarande är omdiskuterat med anledning av de anklagelser som riktades mot honom av några kollegor för ca 6-7 år sedan som han sedan förlikades med utanför domstol. Inte dömd för trakasserier alltså, men ändå ute i kylan. Och även om priset kanske fick honom att känna sig åtminstone tillfälligt varmare så har diskussionen efteråt nog kylt ner stämningen lite igen.
Det är väl ett annat inlägg, det om huruvida man bör göra skillnad på yrkesmässiga framgångar och skicklighet med de fel och brister man har som person.
Mahersala Ali, Emma Stone, Viola Davis och Casey Affleck;
prisade för huvud- resp biroller
Jag kammade hem 15 rätt i år och grämde mig lite som kanske hade hoppats att juryn skulle tänka lite annorlunda. Utöver Moonlight som bästa film och möjligen Afflecks utnämning, så togs de flesta priserna hem av förhandsfavoriterna. Lite småtrist, men jag skulle inte säga att någon gick hem med en Oscar utan att ha förtjänat den. Svenska Linus Sandgren tog hem en Oscar för bästa foto vilket var riktigt roligt.
Linus Sandgren
Det var en ganska politisk gala men det blev aldrig sådär tungt som det kan bli ibland. Det kändes mer som att galan var enig och lyckades vara ganska kortfattade men tydliga i de budskap som kom.
Många snygga klänningar var där förstås och en och annan man hade tagit på sig något som stack ut lite i mängden också. Men snyggast i håret var kanske ändå Scarlett Johansson (som dock inte fick kritikerna med sig vad gällde klänningsvalet, läste jag).
M höll ut nästan hela galan vilket var imponerande. Han somnade förvisso under röda mattan men jag väckte till honom inför Kimmels öppning och sen höll han sig i stort sett vaken fram tills de sista stora priserna, dvs de för bästa huvudroller och bästa film. Då orkade han inte längre. Så han missade hela spektaklet kring fel film osv. Men det var väldigt trevligt och mysigt med sällskap, jag hoppas få det även nästa år.
