Ratanfest

Eftersom jag inte bloggat på länge är det väl säkrast att skriva två inlägg samma dag =)

Vi hade ju lite fest här hemma i lördags. Den första i sitt slag. Lite av en invigningsfest fast ett år sent. Ungefär. Det var i alla fall supertrevligt. Jag hade supertrevligt. När festen väl började. Innan dess höll jag på att få hjärnblödning flera gånger. Jag lever med världens optimist. Vi hade som bekant valturné i Skellefteå och Umeå under torsdagen och fredagen. på fredag eftermiddag skulle det handlas. Om Mattias hade fått bestämma hade ingen behövt ta med sig något. Mat till 13 personer...piece of cake. Jag tyckte att man skulle ha med grillgrejer och drickbart själv. När vi kom hem hade vi i vilket fall handlat för en månads matbugdet (fick aldrig se kvittot, så en gissning) och hade mat till valfritt u-land tror jag. Pastasallad skulle göras, potatis ugnstekas, marinader, såser, ostar, bålx2, efterätt (när han föreslog att vi skulle göra tårta ville jag helst av allt krypa ner i någon annans kundvagn, helst någon med mycket halvfabrikat i), snacks osv.

På fredagskvällen var lillasyster på besök och förväntade sig en mindre kräftskiva med oss. Hon har varit runt hos syskonen i mer än 3 veckor och skulle bara vara hemma en halvt dygn, så jag hade passat på att tjinga henne. och då ville man ju umgås. Vi åt kräftor och såg sen på film ute i trädgården. Det var förpremiär för Mattias utebio. Ett stort lakan som hängde ner från balkongen, en tv-dator och en projektor så var det kirrat. Vi satt på en madrass under ett gäng filtar och åt chips och såg på "One missed call". Japansk skräck. In my defence så valde hon filmen trots att jag förklarat den för henne. Usch..jag skulle verkligen bli en hemsk förälder. Istället för Pingu kommer mina barn sitta framför The ring eller motorsågsmassakern...huga. I vilket fall så såg hon nog inte merparten av filmen - inte av den andra halvan i vart fall. jag tror också bestämt att det var läskigare att se den ute i mörkret med alla lantljud runt omkring (och kissar som ideligen kom med möss, 3 eller 4 tror jag det blev under filmens gång).

På lördagen skulle det då städas, när jag kört iväg lillasyster som skulle på konfirmations- (läs: hjärntvätts-) läger i Lövånger. Ja, städningen är då en annan historia. Orkar inte ens ta den. Vi städar inte på samma sätt, vilket såklart inte behöver betyda att jag gör rätt, men...ja påfrestande var det. Nog bra om vi delar upp det på varsin gång igen i framtiden... =)

Festen blev som sagt lyckad (om man frågar mig). Jenny och Jon stannade inte så länge eftersom de inte fick barnvakt och hade med sig sina ursöta små. Dessvärre lyckades de hamna utanför bordet, på en filt på marken, under middagen. Kvällens stora miss, känner jag. I alla fall. Maten blev bra och jag tror att alla hade trevligt. Silas, som är Jon och Emmas lilla kille höll i underhållningen stundtals.


Här är godbiten, Silas.



Ulrika och Silas


Emma A och Silas


Mamma Emma och Silas (rätt lika, eller hur?)


Sista Silas-bilden. Ser ut som att pappa Jon har kommit över "What if I drop him?"-stadiet... Silas är trygg där.



Mattias barndomsvän Andreas och hans Jenny



Andreas bror Björn



Och så Mattias då, som fick ett bo myror i toffeln, som han försökte bli av med på bästa keeping-karma sätt han kunde komma på...be dem snällt.



Ja det var de som fastnade. Saknas på bild gör alltså Jenny (nr 2) och Jon (nr 2) och deras barn Isak och Ira, som åkte ganska tidigt, innan kameran hunnit fram. Samt Ulrikas Magnus (vet ej varför, han satt nog för nära mig) och undertecknad då. Jo, och så var ju vår hyresgäst, Wolf med. Han verkar fortfarande glad.

Framåt skymningen blev det utomhus-bio med The hills have eyes. En lite småläskig film iaf som dock kommenterades något för friskt (morr).

Så resultat av festen; en trivsam känsla, två myggbett, en satans massa disk, 3 döda möss, 1 kvarglömd baccardi breezer i en påse med flott, kvarglömd plastlåda med flott, en kvarglömd halv flaska vodka samt tranbärssaft, trivsamt nästan-slut på semestern...

På tal om det. Mattias började igen idag. Jag börjar på onsdag kväll. Min chef ringde idag och trodde på allvar att jag skulle gå ut extra inatt. Nope. För ett år sedan hade jag gjort det. Numera är lojaliteten nästan obefintlig. Jag får ju verkligen aldrig något tillbaka. Nej, jag ska då ha klart min semester. Så jag sa nåt slirande.