Tisdag

Jag hoppas att jag bara är trött efter simningen tidigare idag, men jag känner mig lite vissen nu ikväll. Trött-ont i huvudet och plötsligt snuvig med ett tryck i bihålorna. Förhoppningsvis inget alltså, men jag kan ju ha blivit smittad av det som M hade förra veckan då han var hemma med feber och snuva. Vi får väl se. Oavsett har jag planerat att jobba hemma imorgon så då blir det en lugn dag iallafall.

Det känns annars väldigt skönt att ha kommit igång med simningen regelbundet. Idag kändes det lättare igen, inte sådär tungt som jag tyckte i början. Och det känns dessutom som att det går fortare att ta sig igenom de 1000 metrarna än för tre veckor sen. Jag är snart redo att utöka lite, med andra ord.

Jag har försökt se en del Oscarsnominerad film senaste veckan, jag har gått från 7 sedda till 12 åtminstone, men det är en lång lista totalt. Ikväll orkar jag inget engagemang utan det blir lite gamla "Big Fat Quiz of Everything" på youtube istället (tips f.ö till er som precis som jag gillar brittiska humorprogram).

Men till helgen blir det förhoppningsvis La La Land på bio!

Tåg är min grej!

Jag börjar bli en smart tågresenär. Åtminstone på sträckan Umeå-Sundsvall. Jag åkte ner igår med morgontåget vid 7 och det var som vanligt lugnt och stilla. På söndagståget vid 18-tiden är det dock en annan sak. Ofta erbjuds 1:a klass-biljetter för några extra tior och just söndagar är det verkligen värt det. Då är det mycket folk, varmt och inte sällan lite högljutt med reströtta barn osv. Dessutom får du igen de extra tiorna genom att det bjuds på gratis kaffe/te, flaskvatten, fikabröd, frukt och dagstidningar i 1:a klass. 

Måste också säga att internet funkar väldigt bra på SJ:s tåg. Jag brukar ha med paddan och se film via Netflix eller Viaplay och det funkar alltid bra, även i tunnlarna (tack vare bra buffrande, gissar jag).

The Jungle Book och en kopp te, bra tågsällskap

Över lag har jag bara gott att säga om tågresandet, inte minst SJ, som jag oftast väljer. Tror att det varit en enda försening och då med mindre än 10 minuter, de gånger jag åkt senaste året. Jag har inte åkt med Norrtåg sedan tågkompaniet tog över, men det lär jag väl göra snart. 

Tryggt och behagligt resande, på marknivå, det är min melodi. Tåg är definitivt min grej. 

Oscarsnomineringar

I tisdags släpptes Oscarsnomineringarna äntligen. Nu har den lite fåniga (såklart) men roliga och årliga personliga utmaningen att hinna se så många av filmerna som möjligt. I tisdags kunde jag pricka in endast 7 filmer som sedda, men flera andra var filmer jag velat se och ytterligare en hel del är filmer jag gärna ser nu när jag uppmärksammats på dem. Utan att vara nån expert tycker jag att det var ett bra gäng filmer med på listan:

Det här är de som har mer än en nominering (antalet står bredvid). De kursiva med streck före har jag alltså sett så jag hade lyckats pricka in rätt många av de i toppen. Sen kvarstår en lååång lista på filmer med bara en nominering. Inklusive en massa dokumentärer och kortfilmer, som man i stort sett aldrig kan se då de inte publiceras öppet, vad jag vet. Bra i år är att det är många som faktiskt hunnit ha premiär i Sverige före galan. Inte alla förstås, men många. Vi verkar fortfarande inte vara redo för globala premiärer i större utsträckning...

Framför allt ser jag fram emot La La Land (2016). Kanske så mycket att jag har för höga förväntningar för att få en bra filmupplevelse när jag väl ser den. Men jag vet egentligen inte vad den handlar om, bara att de trailers jag sett är märkligt mysiga och snygga.

Goda nyheter!

Så fick vi då äntligen lite goda nyheter på kattfronten. Jag hade ledigt i eftermiddag för att ta Rosa på återbesök till veterinären idag. Nervös som få. Å ena sidan verkar hon okej, hon gör lite trixande med munnen ibland bara, men jag var ändå inställd på att bästa läget skulle vara en ny antibiotikakur, och värsta läget en ny operation. Men inget av det behövdes, som det såg ut. Veterinären fick kika i munnen utan att ge lugnande (varför lyckas aldrig vi med det?) och kunde se att nästan hela delen av käkbenet som förut var blottat nu täckts med växande tandkött. Bara lite syntes än. Så ingen antibiotika, det var inte infekterat och hon verkade inte ha ont.

Bästa presenten på länge!

Det var en segerkänsla i hela kroppen då jag lämnade veterinären med henne. Jag satte mig i bilen och ringde (en lika nervös) M och berättade de goda nyheterna sen for vi hem och firade med torrfoder, som det nu var fritt fram för igen. Hon har gått fram och åter till skålen och ätit, den lilla sötsvansen. I vanliga fall då vi varit hos veterinären så brukar hon gå undan och vara i fred men idag har hon sökt uppmärksamhet och velat kela. Kanske hon också förstår att det är goda nyheter. Klart det; inga sprutor, ingen påtvingad sömn och ingen smärta. Typiskt bra tecken...

Jag är jättenöjd, dagen kunde inte ha blivit bättre.

Måndag med filmutmaning

En mysig helg med bästmannen är över och första arbetsdagen på veckan avklarad. Med tanke på att jag somnade först efter halv fyra i morse (jag hade svårt att somna då M var på väg hem, som en konstig vana jag tycks ha) så trodde jag att jag skulle vara mör på jobbet idag men det gick bara bra. Enda mötet jag hade var mitt medarbetarsamtal med min chef, i övrigt kunde jag beta av en liten lista med administrativt fix på.

Nu börjar jag dock bli lite gäspig så det lär bli en tidig kväll. Sitter framför en film som inte riktigt lyckas fånga min fulla uppmärksamhet, och jag tror inte att det beror på trötthet. Vill minnas att jag hörde att Bridget Jones's Baby (2016) skulle vara helt okej, men efter att ha gett den drygt 30 minuter så tog jag alltså fram datorn. Inte bästa betyget. Kanske inte riktigt lika illa som jag minns film nummer två men alltså inte särskilt bra heller. So far. T.om Colin Firth ser uttråkad ut. Och Hugh Grant ville inte ens vara med. Men jag hade svårt att hitta nåt som jag hade lust för, så då blev det till sist den.

Jag såg klart Gilmore Girls, alltså den nya serien/säsongen A Year in the Life (2016), inatt när jag ändå inte kunde sova. Jag vet inte vad jag tycker riktigt. Jag tror att det var en nackdel att se den direkt efter originalserien, jämförelsen blev så direkt på nåt vis. Men i mycket var den absolut bra. Jag gillar att allt inte gått så himla bra för precis alla, att det fanns lite realistisk förankring i det hela. Och jag vet att det inte riktigt har med serien att göra, men det var kul att Lauren Graham hade med sig lite gäspelande "familjemedlemmar" från min så saknade favoritserie Parenthood som slutade för ett par år sedan nu. Det var definitivt gjort för fansens skull.

Ska jag säga nåt negativt så hade jag nog föredragit 8 "normalkorta" avsnitt istället för 4 långfilmslånga som alla bitvis kändes lite utsträckta. Som musikaldelen i sista avsnittet; tog för evigt och även om det hade sina poänger så kändes det som utfyllnad efter en stund. Men jag måste nog fundera lite på det. Nånstans hoppas jag ändå att det kommer en fortsättning.

Nu ska jag ge den här filmen som såklart (det är en Bridget-film trots allt) håller på att bli allt mer obekväm, en sista chans innan jag stänger av och bäddar ner mig hos de två redan snarkande svansdjuren.

Nog blev det bättre allt...

Igår när jag borstade tänderna kikade jag runt i mitt lite förnyade badrum och kände mig plötsligt inte så säker på att det var ett så stort uppsving som jag hoppats. Förvisso saknas som sagt fortfarande färg på den halv omålade väggen och dessutom en bit vägg, så det är ju inte färdigt.

Men så i morse när jag steg och upp, gick in i badrummet och tände lyset så kändes det plötsligt "åh vad fint det blev!", så det var ju bra. Jag hoppas att M ska tycka likadant då han kommer hem imorgon kväll. Nu har jag kommit på att jag behöver nån form av tidskriftsamlare också. Det hamnar gärna nån krysstidning där och, av någon anledning, fackliga tidningar lite nu och då, och det vore snyggare att ha dem nån annanstans än i en hög på papperskorgslocket.

Tantsimmaren är tillbaka!

Jag har äntligen kommit igång med simningen igen. Det känns väldigt bra. Det känns som att jag tappat formen en massa under de här veckorna (som innehållit jul och nyår och en massa godsaksätande). Jag fick ett uppehåll då jag blev sjuk i början av december och sen var jag ju som inte riktigt frisk förrän vid julledigheten. Både formmässigt och viktmässigt har det nog gått åt fanders. Och vips så var jag tillbaka i den obekväma känslan väl inne i simhallen igen.

Men nu är vi inne på andra veckan av simmande och jag tror och hoppas att det ska rulla på nu. I tisdags då vi sist var där var det hemskt trångt och inte så trivsamt som det kan vara, men jag hoppas att det är en bättre tid imorgon då vi ska dit. När det är trångt så spänner jag mig som lite märkligt så jag har haft känningar i ryggen sedan dess.

Tanken är att kombinera sim-dagarna med promenader på bandet igen. Och sluta slarva med maten igen. Få lite rutiner, äta frukost och framför allt äta vettigt på kvällarna och inte fuska för att jag är trött och det ska gå fort.

Jag är medveten om "vi-har-hört-den-förut"-nivån men strunt samma. Nu kör vi igen.

Det går framåt!

Idag jobbade jag hemma och det var något av en fröjd. Lugnt och tyst, så pass att jag fick fylla ut med musik ett tag. Jag jobbade hemma återkommande ett tag men sen tappade jag bort det under hösten när allt blev sådär konstigt. Mycket möten gjorde det svårt att få till det. Men nu ska jag försöka hålla i det lite igen. 

Med köksbordet som skrivbord hade jag det här att titta på när
jag arbetade. Älskar tulpaner!

Jag började tidigt, tog kort lunch och så kunde jag stämpla ut lite tidigare och pyssla lite hemma. Jag har ju som inte haft tid med det, men utan restid och med tidigt avslut på arbetsdagen så hade jag plötsligt gott om tid. Så jag satte ihop hyllorna jag köpte i helgen på Ikea och rensade ur i badrummet bland alla gamla dukar, solkiga gardiner och trasiga handdukar som jag aldrig tar fram. Så ut med en hel del, tre fulla kassar, och sen knäskrubbade jag det eländiga golvet och rensade avloppet jag tidigare inte kommit åt då de tidigare hyllorna stod där och blockerade.

Jag har ju handlat en massa saker på ikea nu för att fräscha upp badrummet så köket var fullt av lådor och packmaterial. För att få med det enkelt bestämde jag mig för att skära ner det med mattkniven i mindre bitar. En låda ockuperades dock av Smilla som bestämde att den skulle vara kvar. Hon satt först bara i den men sen fick hon lite prasselpapper att busa med och det var ju fantastiskt roligt (hon hade kvar julpapper på övervåningen ända till förra veckan, så kul är det).

Sen kom syrran och hennes Joel och hjälpte mig att borra lite så jag kunde få upp mina nya saker på väggarna. Jag har som bekant kanske lite svårt att hålla upp armarna över huvudet en längre tid så det var snällt med lite assistans. Lil'sis tog oombedd dessutom itu med en hylla och satte ihop den.

Jag väntar med bilder av badrummet tills jag fått upp väggbrädan som saknas och tills jag fått spackla och målat som tänkt, men ni kan ju få se hur fint det blev när jag äntligen fick upp min stringhylla i köket så att jag kunde ställa fram kokböckerna. Den är lite sned efter allt flyttande under uppväxten, men det adderar lite charm, tycker jag. Visst blev det fint?

Between Gilmore Girls

Så, ikväll såg jag då sista avsnittet av de gamla Gilmore Girls (2000). Lite vemodigt, som alltid, men samtidigt så hade jag de nya avsnitten, "10 år senare", att se fram emot. Och nu har jag sett ett av dem också. De är bara fyra till antalet men dubbelt så långa som de tidigare. Så en tredjedels säsong då egentligen? 

Inledningsvis kändes det väldigt trevande, lite som nån slags parodi på originalet. Och somliga karaktärer såg lite...märkliga ut. Men ja, när avsnittet var slut så kändes det ändå som att det skulle kunna bli något. Blir spännande att se om den blir upplockad som serie igen också eller om det tar slut där.

Nu då? Tja, jag vet inte riktigt. Jag har några kandidater på ny serie som passar för "binge-watching". Jag skulle nästan vilja ha The Crown osedd, men det är ju sent påtänkt. Förhoppningsvis kommer den nya säsongen snart.

Och så har jag sett två av tre Sherlock-avsnitt och helt utan den stora besvikelse som jag läst rubriker om innan. Inte kände jag att jag såg Sherlock-goes-007 heller, jag kunde faktiskt inte riktigt se det. Klart det är lite mer agentfokuserat, men det finns ju en förklaring till det?

Onsdag

Idag, i mitten av veckan, så stannade jag till då jag stod vid kopiatorn och väntade på utskrift och tänkte att det kändes rätt skönt att vara tillbaka igen. Som en känsla av tillfredsställelse ändå på något vis. Jag gillar ju att jobba och jag gillar mitt jobb. Och det kändes så där idag. Men det känns som att det är med ett lite annat utgångsläge på nåt vis. Jag hoppas att den känslan stannar kvar. Att jag fortsätter känna efter och tänka lite mer "ego". 

Jag har dessutom väldigt fina kollegor, flera har tittat in på rummet, kollat hur det är och pratat en stund om saker och ting, och liksom visat att de sett och att de bryr sig. Det är fint som sjuttsingen.

Pendlarvädret kunde dock ha varit bättre. Det kom slask från skyn, som i sidleds, och blåste kastvindar så att det var lite av en utmaning att hålla Suzy på vägen. Inte jättekul men det gick bra med anpassad hastighet. Vissa dagar känns avståndet till jobbet inte jättekul, då hade en bussresa i stan varit bättre. Men som tur är så inträffar den känslan ytterst sällan ändå. Nu ska jag krypa ner hos mina kattdamer i sängen, se på Gilmore Girls (sista original-säsongen!), dricka citron cupcake-te, och lyssna på hur vinden aggressivt hugger tag i huset. Inte katternas favoritväder, de tycker det är lite läskigt när det blåser såhär, men vi har det rätt mysigt här ändå.

Ingen Golden Globe i år

Jag hade ju nånstans kommit överens med tanken att jag inte skulle se Golden Globe-galan live i år. Hade jag varit förutseende hade jag tagit ledigt även imorgon så att jag hade orkat vara uppe inatt, men det hade jag ju inte. Dessutom verkar inte möjlig svensk kanal visa det och jag iddes inte hålla på med vpn och leta legitima sidor som streamar med bra kvalité.

Men nu, ett par timmar före start, så känns beslutet betydligt tråkigare. Alla inför-artiklar som besudlar mitt fb-flöde gör mig nyfiken att se. Men så blir det ändå inte. Imorgon får jag istället försöka hålla mig ifrån vissa flöden och nyhetssidor för att undvika se alltför mycket resultat från galan. Det brukar gå lite sådär. 

Nu är inte GG-galan den största och mycket fokus är tv-serier men det brukar ändå vara en liten vägvisning om hur Oscargalans nomineringar kommer se ut. Den galan hoppas jag verkligen ska sändas på nån kanal jag kan se så att jag inte missar den då jag sett så många år i rad. Semester måndagen efter är som en stående punkt numera...

Slut på slöandet

Så var semestern över och det är dags för jobb imorgon igen. Jag var förvisso inne och jobbade i tisdags eftermiddag och arbetade hemifrån förra fredagen, men bortsett det harjag varit ledig i lite mer än två veckor. Och tiden har förstås gått superfort. Jag hade lätt kunnat vara hemma en vecka till. Men även roliga saker har sitt slut. Jag har verkligen behövt den här ledigheten och det har varit först efter helgerna som det har känts som att jag slappnat av riktigt så två veckor känns mest som en faktiskt. 

Avslutet på semestern blev dock inte riktigt som planerat. Planen var att M skulle åka hem ganska tidigt idag för att hinna landa i sin lägenhet, ordna med lite tvätt och matlådor och jag skulle göra något liknande här hemma. Huset är i en enda oordning efter att vi påbörjat mitt lilla badrumsprojekt så städning stod högt upp på min lista. Och mental laddning inför jobbet.

Men så blev det inte. Dels drog en ominstallering av svärföräldrarnas dator ut på tiden så planen att fara tidig eftermiddag blev snarare sen eftermiddag. Men så när han väl skulle till att fara så visade det sig att hans plånbok var borta. Vi var på ikea både igår och i förrgår och jag vet att han vid något av de tillfällena sa när vi var på väg in att han inte hade börsen med sig, att den måste vara glömd hemma. Och jag vet att han betalade parkeringen vid bion i torsdags kväll med sitt kort så nånstans däremellan har den alltså fått fötter. Och vi har letat överallt vi kan tänka oss att den kan ha lagts i hemområdet.

Så istället för att åka har han spärrat kort, polisanmält att den är borta och försökt läsa sig till hur man fixar nytt körkort och/eller id utan att ha ett giltigt med sig. Nytt körkort kan man beställa via en blankett (som man först också måste beställa) så det låter som en långsam historia. Så nu har vi bestämt att han stannar tills imorgon så försöker vi beställa id-kort via skatteverket i väntan på körkortet. Omständigt men det är ganska svårt att leva utan id. Polisen han anmälde till sa också att egentligen så kan han få böter om han stoppas utan, men han måste ju ta sig hem.

Så några timmar extra ledigt får jag plocka ut imorgon förmiddag. Men sen är det jobb igen. Tillbaka till vardagen, det är inte så dumt det heller. Tråkigast att M försvinner söderut igen bara. 

Från 2016 till 2017

Jag brukar ju försöka summera året som varit men jag vet inte riktigt hur det ska summeras den här gången. 2016 blev personligen ett mycket bättre år än 2015 (som jag först under det år som varit sakta förstått vilket ordentligt skräpår det var och vilken påverkan det faktiskt haft på mitt mående). M:s flytt till Sundsvall har funkat ljusår bättre än vad jag oroade mig för, jag har trivts mycket bättre på jobbet igen osv. Det har förstås varit ett struligt år för katten Rosa som varit hos veterinären ett stort antal gånger, men vi hoppas att det ska ge med sig ganska snart. 

Världspolitiskt har det varit ett riktigt uselt år med framgångar för otäcka  högerpopulistiska grupperingar. Omvärlden har åter blundat för en mänsklig katastrof, trots att man sagt "aldrig igen" flera gånger tidigare. Ändå kunde människor som inte lyckats fly Aleppo i Syrien bli massakrerade inför omvärldens påseende. Maktgalna personer som Putin, Trump och Erdogan gör framtiden oviss och obehaglig men nånstans försöker jag ändå tro att vi alla som tycker annorlunda och som tror på empati och medmänsklighet ska nå framgångar till sist. Nyhetsrapporteringen under 2016 har varit mig övermäktig, så pass att jag i perioder mer eller mindre slutat se för att det kröp in under huden på mig. Av ren självbevarelsedrift och för att inget skulle bli bättre av det motsatta. Men, jag kommer som sagt inte sluta tro att det kommer att vända. Jag kommer inte bli tyst, och vi är många som tänker och tycker annorlunda.

Tillbaka till mikroperspektivet igen så var det nog många år sedan jag varit på bio så lite som under 2016. Så pass att jag tappade mitt guldkort på SF och numera "bara" är missnöjd silvermedlem. Jag får väl ändra på det under det här året. Över lag så tror jag att mycket av mitt tidigare filmtittande bytts ut för en hel del serier. Och det tror jag är ganska mycket tack vare streamingtjänsterna. Den där möjligheten att hitta en ny serie och sträckse en hel, eller till och med flera, säsonger av den. Det har nog hämmat filmtittandet en hel del. När nomineringarna till årets upplaga av Oscargalan kommer om ett par veckor så lär jag ha sett rekordfå av de som omnämns. Men det går ju att ta igen.

Förväntningar då? Jag hoppas att kvällarna med go'vännerna Anna och Ulrika fortsätter i samma utsträckning det här året. Att hinna ses ett par gånger i månaden trots allt med jobb, barn och annat som finns i våra liv, har varit värdefullt. Dessvärre har det blivit mindre tid med en annan uppskattad vän, men det går förstås att vända tillbaka. Simningen med Lil'sis kom av sig pga sjukdomar och annat i slutet av året men ambitionen är förstås att det återgår till det vanliga, med start nästa vecka då jag är åter på jobbet igen. Fortsatt utveckling att få huset än mer mysigt och fixat kommer fortsätta och jag hoppas att jag ska komma ännu längre i mina trädgårdsplaner så snart det blir vår.

Yrkesmässigt hoppas jag nog på att hitta ett nytt delmål i vart jag vill nånstans, men jag hoppas samtidigt att första delen av året ska få bli lite mer vilsam än tidigare. Jag har ett löfte till mig själv om att ta vara på mig själv lite bättre, lyssna på kroppen mer, släppa på de inre kraven (åtminstone lite) och tillåta mig att "runda hörnen ibland". De sista veckorna av 2016 hade en skrämseleffekt på mig rent hälsomässigt (jag ska ta mig för att skriva om det inom kort) och jag ska försöka att inte glömma bort hur det känts, sen när allt lagt sig igen. 

Jag tror inte att 2017 blir året som jag blir sambo på heltid igen, men man vet ju aldrig, det skulle förstås vara fint. Jag skulle dock tro att det åtminstone blir året då det inleds i någon grad, om än tankemässigt. Det har som sagt gått väldigt bra (att sakna/saknas kan vara en bra sak) och ett år till ser jag inte som ett problem, men på sikt är det ingen ultimat lösning och ekonomiskt är det allt annat än det. Så vi får se vad året bjuder på. 

Och slutligen så hoppas jag att våra kattdamer finns med oss med god hälsa i slutet av det här året också, att Lil'sis får lite medvind i sina drömmar, att släkt och vänner får må bra förstås och att en halvt planerad resa faktiskt blir av och blir lyckad. Det var väl det (plus allt jag har glömt).

Låt oss få ett år då vi framför allt är lite mer rädda om varandra.

Gott Nytt År!

Så skriver vi då 2017, slutet av året fortsatte i samma takt som hösten. Nyårsafton var trevlig och lugn, som den varit de senaste åren. Lil'sis var på fest och kontrasten kändes stor i år. Som att det där livet bara försvunnit ur vår tillvaro och bytts ut mot bekväma (men absolut trevliga/roliga osv) tillställningar istället. Sista året som 30-something så kommer sådana här funderingar säkert dyka upp lite nu och då, det har jag på känn.

Dålig bild över fyrverkerierna

I vart fall så åkte jag och M till Sundsvall över nyår. Han behövde hämta en dator som han glömt och så tänkte vi att det kunde vara mysigt att vara där likväl som hemma i huset. Så vi lagade mat, såg på tv, drack lite cava och hade det mysigt. Stod och tittade på fyrverkerierna från hans stora vardagsrumsfönster där man ser ut över hamnen i Sundsvall, vilket verkade vara där det stora fyrverkeriet hölls. En mysig kväll, helt enkelt. Sen åkte vi tillbaka hem idag.

Jag hoppas att ni hade trevliga, roliga kvällar, vart än ni befann er. Gott Nytt År!