Usel människosyn i Umeås politikertopp

Jag har sedan länge lovat mig själv att inte läsa Umeås 'kära' kommunalråds blogg, men i helgen blev det rubriker som gjorde att jag inte kunde låta bli. Det skulle jag gjort. Det finns nämligen få människor på denna jord som spelar på mitt blodtryck som Umeås (s)-ledare Lennart Holmlund. Mannen som tycks klara sig ur vilka knipor som helst. Han kan säga vad han vill, tycka hur han vill och bete sig hur han vill, det återkommande försvaret "jamen han säger iallafall ärligt vad han tycker" tycks förlåta varje snedsteg han nånsin gjort. Hans grepp om den här kommunen är, i vart fall utifrån sett, mycket märkligt.

Nåväl, i helgen var det ett nytt uttalande som gav rubriker, och denna gången nådde det även nationell press. Holmlund kände sig manad att beklaga sig över den mediauppståndelse som uppstod i och med Whitney Houstons frånfälle och begravning. Och självklart står det honom fritt att ifrågasätta mediabevakning. Det som blir långt mer problematiskt är hans ifrågasättande av Houston som person och kanske framför allt som förälder; där häver Holmlund ur sig en rad anklagelser som han uppenbart själv sugit åt sig från den press han i första andetaget beklagar sig över. För vem vet hur saker fungerade i familjen Houston? Vem vet hur hennes missbruk såg ut, vad det grundade sig i, hur mycket hon försökte ta sig ur det etc.

Framför allt vittnar Holmlunds utspel om både en dålig människo- och kvinnosyn. Missbrukare är tydligen inte välkomna att ha några talanger, att hylla de positiva sidorna hos en missbrukare är, enligt Holmlund, att hylla missbruket. Han häver även ut sig att Houston skulle ha varit en dålig mor och att hon kunde ha "valt annorlunda" eftersom hon tjänade så mycket pengar.

Vad jag fått veta så är Holmlund själv ett fan av Elvis Presley. Jag har dock aldrig hört honom uttala sig om Presley som fadersfigur eller huruvida hans fans sponsrade hans missbruk och död ekonomiskt genom att köpa hans musik eller se hans filmer.

Så, nu har jag skrivit av mig lite. Jag rekommenderar ledarbloggen på Folkbladet, Daniel Nordströms text kring det hela om ni vill läsa mer om "Umeås stolthet". Och vet ni att jag tror att han kommer gå helt oberörd ur den här 'stormen' också; han sa ju bara ärligt vad han tyckte?

Edit: Nu har även Fredrik Virtanen läst Holmlunds blogg.