I måndags natt när jag jobbade med en ny (ung) tjej så kom såklart frågan om ålder upp. När jag avslöjade min ålder gapade hon ett par sekunder och sa med riktig eller smickrande/påhittad (det var svårt att säga vilket säkert) förvåning att hon inte trott att jag var över 27. För en stund funderade jag över om jag skulle känna mig gammal eller "young looking". Två timmar senare slog sjukan till och jag såg istället ut som ett 97-årigt spöke.
Men för en stund där så var jag nästan 27 i någons huvud. Bara så ni vet!
1 kommentar:
Visst är det skönt att man inte förfallit helt ännu. Jag har två jobbarkompisar som stod med gapande munnar när jag avslöjade att jag var född 1972. Jag sa nämligen att jag är ju mycket äldre än er. Jaja, sa de. Själva är de födda 85 & 88. Lät som de tänkt sej 1982 :)
Skicka en kommentar