While We're Young (2014)

På ett eller annat sätt är det ju tänkt att filmer ska beröra och ja, det får jag nog säga att Noah Baumbachs While We're Young (2014) lyckas ganska bra med. Jag går från igenkänning till skratt, till engagemang och nyfikenhet, snubblar en kort stund över lite trött besvikelse för att avsluta med en känsla av irritation. Bra jobbat, Baumbach!

Josh (Ben Stiller) och Cornelia (Naomi Watts) är ett ganska etablerat par just över 40 där han varit en ganska lyckad dokumentärfilmare som nu fastnat sedan flera år tillbaka i uppföljaren och där hon är en stabil filmproducent som dock jobbar med egna projekt. De har det ganska stabilt, men har misslyckats med att skaffa barn vilket sätter en del prägling på förhållandet även om de försöker vara okej med det och se fördelarna med att leva utan. Runt omkring har dock alla vännerna små barn och kan inte låta bli att ständigt påpeka hur bra det vore om också de gjorde det. Under en av sina föreläsningar träffar Josh på en ung aspirerande dokumentärfilmare, Jamie (Adam Driver), som är gift med Darby (Amanda Seyfried) som gör egen glass. De två paren börjar umgås och ganska snart känner sig Josh och Cornelia mer sedda, mer hemma och deras relation får ny fart, långt ifrån diskussioner om öppen förskola och sömnlösa nätter. På vilket sätt begränsar ens ålder egentligen hur man får lov att leva?

Naomi Watts

 Det låter nog lite klyschigt men som inte-riktigt-40 måste jag svagt motvilligt erkänna att jag känner igen en del i åldersnojorna och -funderingarna som Josh och Cornelia har. Kanske är jag mer tillfreds med delar av det, men många av frågorna har definitivt svept förbi mig. Baumbach lyckas glädjande nog hålla sig ifrån att överdriva när det inte behövs. Autenticiteten i skildrandet av 25-åringarna är jag mer osäker på. Darby och Jamie ska vara lite extra trendiga (även om de själva skulle hävda att de är precis det motsatta, något jag tror är ganska spot-on) så att de vägrar google och streaming, går på shaman-seanser för att planerat spy hela natten etc, är antagligen helt korrekt.

Helt utan lite Stiller-humor i bakgrunden kan man ju inte vara

Det finns många poänger i filmen och det är inte sällan i de pratiga scenerna som det gnistrar. Det ärliga samtalet mellan Josh och hans kompis som just blivit pappa, tex, eller i den korta scenen där Cornelia och Darby kommer in på föräldraskapet. Jag vill se mer av det, men Baumbach vet nog vad han gör som inte dräller i det för länge. Det känns som en ganska ärlig film och den är väldigt välspelad. Watts är den hyperstabila skådespelerskan som alltid imponerar och som vanligt gillar jag Stiller i en mer allvarlig roll. Mot slutet tappar filmen dock en del udd tyvärr och sensmoralen (som jag tolkade den) i slutet gjorde mig som sagt rent irriterad. Men det är nog på nåt vis också en bra grej, jag har inte tänkt färdigt kring det än. Utan att avslöja för mycket så hade jag önskat att svaret var att det finns fler än en väg, så att säga.

Ytterligare en bra film av den spådda efterträdaren till Woody Allen alltså, men fortfarande håller jag hans film från 2005, The Squid and the Whale, som hans främsta. Hade den inte tappat en del mot slutet tvivlar jag inte på att den varit i samma klass hela vägen och det hade genererat ett eller två snäpp högre på betygskalan. Betyget blir 3,5/5. Se!