Att vara "noga"

"Om hon inte verkar sjuk så är det inte tvunget att du gör uppföljningsprovet", sa veterinären i torsdags då jag efter en gnagande känsla i bakhuvudet till sist tagit mig för att ringa. Provet som togs i våras var just under den övre gränsen och jag fick då veta att det kunde vara mening att ta om det efter några veckor "om jag var noga".

Klart jag är noga, det är ju min familj!

Så i fredags for vi dit, jag och Smilla. Åter fick jag höra att hon inte kunde anas vara 16 år med tanke på sin fina päls, fina tänder och allmänt pigga utseende. Det var lite som att hon tog provet för min skull. "Jag kan inte säga vad det är, men något är annorlunda", sa jag. Efter en stunds väntan kom veterinären åter; "Vet du, din känsla var helt rätt, det har gått upp ganska mycket, nu har hon per definition problem med njurarna", sa hon.

Huvudpersonen tog både resan, provtagning
och undersökning med stor ro.

Min dumma känsla. Precis som med Rosa några år tillbaka när jag var säker på att hon hade nåt bekymmer med ämnesomsättningen. De tyckte att hon inte var smal nog och inte såg sjuk ut. Men jag envisades och vid provtagning så hade hon så höga värden att de nästan gick i taket för vad som var mätbart. Och tack vare att jag tog tag i det innan hon faktiskt blev supermager och fick andra bekymmer så kunde hon botas helt från sin struma.

Så kanske kan vi stävja de icke botningsbara njurproblemen också så länge som möjligt eftersom vi märkte det så tidigt. Jag hoppas det i vart fall. Nu har vi ny kost i kattkollektivet, som verkar ha accepterats av båda svansarna, en liten åtgärd men som åtminstone ska minska belastningen på Smillas njurar så mycket som det är möjligt. Då går det kanske bara långsamt nedåt. På fredag ska vi också åter för att ta ett urinprov direkt från blåsan och se om det finns protein i urinen. Då ska hon i så fall behandlas för högt blodtryck också, något som visst är en biverkning eller vanlig kombination med njurproblem och som kan skapa mer bekymmer. En ganska nyligt antagen och godkänd behandling, tydligen.

Hemma på sin matta igen med sin hög av catnip-leksaker

Jag erbjöds det "eftersom du verkar vara noga". Det är en duktig veterinär men jag gillar inte riktigt när hon säger så. Det kanske är jag som läser in en annan mening i det, det kanske är menat som en positiv sak, men jag tycker likväl inte om det. Veterinären som Rosa numera har säger aldrig så, kanske fattar han det ändå, att det här är en djurägare som inte går till avlivning så snart det kommer ett gupp i vägen. Inte så länge det går att göra något åt utan att plåga. Klart det blir en del pengar men det är likväl ett åtagande jag/vi tagit an. Och det här är första gången Smilla är sjuk på sina 16 år.

Finaste Mina

Våra tre stjärnor

Det var svårt att inte lämna veterinärstationen utan att tänka på finaste Mina som fick somna in där för 1,5 år sen. Finaste vännen som saknas så mycket. Jag hoppas att det dröjer länge länge än innan vi måste ta det beslutet med någon av de andra två.

Verkligheten framför fiktionen, ni vet

Jag köpte förvisso en bok (fiktion dessutom) till semestern men den har jag inte rört än. Däremot har jag fortsatt fastna i allehanda intressanta artiklar istället. Minst lika spännande, eller mer egentligen, då det är "på riktigt". Jag saknar dock att läsa annat än dokumentära saker, men det var länge sedan jag fastnade ordentligt i något.

Jag vet inte om du sett tv-serien The Americans (2013) som finns på Netflix? Själv började jag se den men lyckades inte riktigt fastna de första avsnitten och sen glömde jag den lite. Hursom så snubblade jag via en annan blogg (jag ska länka så snart jag kommer ihåg varifrån det var) på en artikel om familjen som inspirerade serien. En intervju med familjens två söner; "The day we discovered our parents were Russian spies" av Shaun Walker i The Guardian i maj i år. Mycket spännande läsning!

Turistmål

Det är fortsatt mycket turister i byn. Både igår och idag har det kommit förbi folk och knackat på och bett att få se kanonkulan som de hört talas om. Den sitter i väggen på lillstugan och är från krigslutet 1809 och brukar locka folk hit. Jag vet inte vem som berättar det, men som oftast är det bara trevligt. Vissa gånger har det stått hela turistgrupper utanför, vilket känns lite udda. Oftast känner jag att trädgården inte är fin nog, det ger mig lite "städångest" över att inte ha hunnit, men det är ju inte det de kommer för. Men än mer orsak att slutföra mitt lilla projekt att på sikt göra trädgården mer lättskött.

Idag var det dessutom en man på besök som jag vill minnas har varit förbi även ett annat år. Hans farfar bodde i i lillstugan, alltså innan vårt boningshus uppfördes (alt flyttades hit, vi är inte så säkra på vilket), hade en liten ladugård på tomten och betesmark där det idag är sommarstugor en liten bit bort ner mot havet. Jag bjöd honom att komma åter och berätta mer någon dag när jag hade kaffe hemma att bjuda på.

"Fog, the fog!"

Värmen idag.... Jo, jag klagar lite för jag är inte skapad för värme. Jag har nog isbjörnspåbrå för jag föredrar kylan före alltför intensiv värme och de 27 grader som det varit idag är för mycket. Men trots det har jag klippt gräset, vilket tar en bit över två timmar, så jag var alldeles genomvåt av svett och ryggen var inte glad. Mest beror väl det på att jag dessutom dammsög huset igår, en sysselsättning som alltid gör mig lite begränsad av smärta i upp till ett par dagar efteråt. Inte supersmart att klippa gräset dagen efter då kanske, men det anades regn inatt och det var redan lite för långt.

Utöver värmen har det varit väldigt märkligt väder idag. Igår kväll när jag tog en promenad vid 20-tiden så drog sjöröken in över havet och byn. Det är som en märklig syn, det ser nästan ut som att det brinner någonstans, den är hastig som i en Carpenterfilm (hihi), men inte alls lika tät och går inte så högt, som just över träden. Det låg kvar i morse då jag steg upp och dröjde sen kvar över byn långt in på eftermiddagen.

Sjörök i förmiddags (lite otydligt)

Tjocka ikväll

Nu ikväll är det tillbaka igen, fast nu snarare riktig "tjocka" som täcker hela byn. Jag ser inte längre ner till havskanten vilket bara är kanske 100 meter bort. Lite magiskt nästan. Och väldigt fuktigt, mitt hår är alldeles pudelaktigt...

I got stuck...with the Clintons

Jag har som bekant en tendens att fastna i saker, mestadels fakta som jag kan bli liksom innesluten i och bara fortsätta gräva vidare. En länk leder till en annan och sen fortsätter det lite så.

Idag satt jag och ströläste lite kring det amerikanska valet och hamnade i en längre artikel om Trump och hans bakgrund. Från den hittade jag så en liknande om Hillary Clinton. Jag visste väl ganska mycket om henne tidigare men en del var nytt. När jag läser om henne slås jag alltid av tanken att i en mindre mansdominerad värld så hade hon blivit den första President Clinton, inte hennes make. Jag tror att hon redan då var den mer kompetenta, mer strategiska, kunniga och kluriga. Kanske hade hon inte heller varit gift med honom så länge.

Paret Clinton, som vilka hippies som helst :)

Därefter fortsatte jag läsa en artikel som var som ett utdrag ur en bok som ganska nyligen släpptes. Boken heter The Residence och är skriven av Kate Andersen Brower och handlar om den personal som liksom följer med Vita Huset och passar upp på den familj som väljs som "den första". Jag tycker förvisso att artikeln, som du hittar i Politico, gränsar väl mycket till skvallerjournalistik, jag behöver inte veta vilken president som gjort vad, men precis som filmen The Butler från 2013 så är det lite av "behind the scenes" på en väldigt speciell del av verkligheten som vi annars inte har tillträde till. Och det kittlar kanske lite, vad vet jag. Det måste iallafall vara ganska speciellt att arbeta där.

Därifrån var förstås inte steget långt till "Lewinsky-affären". Emellan artiklarna såg jag en kortare dokumentär på youtube om Bill Clinton och där nämndes flera otrohetsaffärer som skulle ha varit på tapeten, redan innan han nådde till Vita Huset. Det mindes jag faktiskt inte alls och jag kom på att jag nog inte hade så mycket koll på hur en otrohetsaffär som den med Monica Lewinsky (som jag förstås minns väl) kunde bli en fråga för FBI och hamna i en rättsal. Så då läste jag om det också och påmindes om historierna jag visst läst tidigare. Klurigt det där, jag gillade Clinton som president men som äkta man osv verkar han inte vara den bästa. Långt därifrån. Alla har vi fler än en sida. Vi kan vara bra och dåliga samtidigt, det är väl viktigt att komma ihåg.

Sen läste jag att Lewinsky arrangerat en märklig utfrågning av publik, filmad av HBO, så snart hennes kontrakt som krävde hennes tystnad gick ut, 2002. Här finns den första delen av 10 (alla kommer efter varann) att se på youtube. Märkligt var ordet, men samtidigt gav det en bra bild av henne och vad hon faktiskt var med om. Det där vi nog aldrig fick läsa. Inte som jag minns det. Jag läste en massa om det när allt uppdagades, men jag tror att jag ser det lite annorlunda, ur en annan vinkel, idag än när jag var 20 år. Men det skulle kunna bli en hel bok nästan så det kanske vi lämnar idag...

Monica Lewinsky på TED

Sist vill jag tipsa om Lewinskys TED-talk som hon gjorde i höstas. Jag såg det också idag, som avslutning på min kavalkad av "fakta-nerderi", eller vad jag nu ska kalla det. Intressant, och bra faktiskt, skulle jag vilja säga. Ett viktigt budskap som hon om någon vet något om. Tråkigare var det att läsa om hur det emottogs när det hamnade på facebook, även om också det slutade bättre än det började.

Inte så långt ifrån fiktionens House of Cards ändå, tänkte jag idag. Det har väl också sagts av personer som "vet". Läskigt på något vis. När verkligheten överträffar fiktionen.

Söndag

Helgen är strax slut och jag försöker ta in att jag inte ska till jobbet imorgon. Jag har nog inte riktigt förstått det. Det känns ju lite som att vi är åter i gamla rutiner. M kom hem i fredags (efter bara två dagars bortavaro men ändå) och åkte för en stund sedan och då känns det lite som att jag vill pyssla undan grejer, städa köket, ställa fram bil-temuggen och göra matlåda. Ungefär. Det sitter som i.

Jag sitter istället här och mumsar på lite jordgubbar och smultron från trädgården, har förvisso just startat diskmaskinen, men tänkte i övrigt lämna allt stök till morgondagen. Imorgon får det bli städning inne såväl som fortsatt fejande i trädgården. Lite tråkigt själv men jag har laddat med radioprogram och dokumentärer som jag kan lyssna på under tiden, så det ska nog gå bra det med. Till min hjälp har jag universums lataste pensionärskattor som mest envisas med att ligga i solen och beklaga sig över värmen...

Helgen har varit bra och trevlig. Igår var vi till och med ute minsann. En kompis till M med sambo var på besök i stan så vi for in för att träffa dem samt ett par andra gemensamma kompisar till dem och vart sittande på Rex uteservering hela kvällen. Om jag nu får vara lite tant så blev musiken som DJ:ades på uteserveringen (jag visste inte ens att man gjorde sånt på uteserveringar, jag är uppenbarligen ute alldeles för sällan för att ens få lov att gå ut längre, tror jag bestämt) så jäkla hög att jag hade svårt att hänga med i någon av konversationerna mot slutet av kvällen. Att tolka lite berusade personers prat (jag var i vanlig ordning själv nykter och körde) blev snudd på övermäktigt. Men ja, i allt var det trevligt och kul att göra något annorlunda en lördagskväll.

Idag blev det lite tystare aktivitet med segling istället. Jo havet lät väl absolut med sina hyfsat höga vågor (jag blev åtminstone en hel del blöt) men det var trevligt ljud. Det blev ingen längre tur men årets första för min del och alldeles lagom just för dagen. Jag hann bli lite lätt röd och superfräknig på armarna (trots spf 30) och komma ner i varv så det kändes lite som semester.

På väg ut genom inloppet till byn

Det är en fantastisk bygd vi bor i och när vi inte är en bit ut från land på öppna Kvarken så tycker jag faktiskt att det är rätt mysigt att bara glida runt och spana in alla mysiga hus på blandade uddar, öar och strandkanter. Jag älskar att bo såhär och känner det verkligen som en  lyx att få göra det.

Innan M for söderut hann vi med grillmiddag med svärföräldrarna och M:s systerbarn som är på besök från Linköping. Gott att få höra lite av min barndoms dialekt och alltid väldigt kul att träffa dem. De var småbarn när jag kom in i familjen men är tonåringar och halvvuxna idag, bara en sån sak.

Bra helg, med andra ord. Jag hoppas att det ska bli en bra vecka också. Just nu känns det lite extra trist att M har farit men jag ska nog reda mig. Jag har en liten lista på saker som ska göras och saker jag vill göra så nog ska tiden gå.

Semester del 2

Den här jobbveckan blev ju inte alls så trivsamt lugn som jag hade hoppats på. Jag hade förvisso fått lite förvarning av en kollega i tjänst men ja, nog hade jag ändå tänkt att en del av tiden skulle kunna läggas på att göra grejer jag annars inte hinner. Sortera in i arkivskåp, strukturera upp anteckningar och påbörja planering inför höstens personalmöten tex. Men tji fick jag, inget av det hann jag med. Det blev bara brandsläckning på allehanda håll och kanter istället. Och typ inget var i mina egna arbetsgrupper så jag fick som lägga lite extra tid på att kolla upp lite bakgrundsfakta osv. Men jag gillar ju utmaningar och det mesta löste sig bara bra och dessutom hade jag i vanlig ordning ett (dock litet men tappert) gäng med roliga och kompetenta kollegor som också fick slita ont (och redan gjort det en vecka före dessutom). Så det gick bra, men jag var inte klar förrän drygt ett par timmar efter att jag egentligen skulle ha stämplat ut igår. En trött Sara styrde bilen hem, väldigt glad att få gå på ledigt igen.

Lite hann jag styra upp hos mig själv så jag har hunnit förbereda och bemanna så att inget ska vara någon större stress då jag kommer åter. Jag var ju lite ambivalent till att ta tre veckor till (alltså fem totalt, så mycket har jag aldrig varit sommarledig förut) eftersom det egentligen mest innebär att jag skjuter på mitt eget arbete en vecka extra. Men med bra grundarbete så tror jag det ska vara bara lugnt att återgå i mitten av augusti. Så det känns väldigt bra, precis som jag vill ha det! 

Lång text om en börsjakt

Äntligen har jag köpt en ny börs! Det blev dock inte riktigt som jag önskat men då min korthållare på riktigt höll på att falla ihop så var jag ju som tvungen att hitta en. Jag tittade lite på Åsele marknad men då det antingen stod "äkta läder" eller "kalvskinn" överallt, som om det vore en bra sak, så blev det ingen. Igår var jag på Avion med Lil'sis och M då de skulle köpa skydd till sin longboardsession och råkade bara se att det var rea på en väskbutik. 

Nu hittade jag inget på rean men butiken hade en ivrig säljare som gärna ville hjälpa till. Han förstod rätt fort att det som gällde var en ganska liten börs, så bling-fri som möjligt, inga gulddetaljer, inga djurprodukter och med möjlighet till många kort och med plats för kontanter som bonus. Helst klarröd. Till sist hittade vi en liten sak som fanns i några få färger, dock ej klarröd utan bara i dova färger. Jag blev tveksam till om det faktiskt var riktigt skinn eller inte och han fortsatte vara hjälpsam, ringde och kolla några nummer som fanns på en lapp i plånboken och kunde till sist övertyga om att den var en imitation. Så, pga det kritiska läget (och lite faktiskt säljarens ansträngning) så blev det den trots bristen på klarröda. Och det känns riktigt bra. Jag kunde få plats med fler kort än i hållaren och ändå ha plats för kontanter de få gånger jag faktiskt har det.

Ta-da!

Så grön, med tryckknapp och bara 10x8 cm stor. Nästintill perfekt! Och hur svårt ska det egentligen vara? Svårt, när det gäller mig. Och då är det knappt i närheten av besväret när det kommer till väskor... På plussidan så innebär det att jag inte äger så många.

Slut på del 1!

Sista kvällen på första delen av min semester. Känns ganska trist om jag ska vara ärlig. Mest för att jag egentligen först denna veckan börjat känna det som semester, första veckan var jag mest trött och gick runt med dåligt samvete för att jag inte orkade göra en massa saker "jag borde". Denna veckan har jag kommit igång lite mer, känt mig gladare och piggare men också lite stressad i bakhuvudet över att det snart är slut. Sen känns det förstås kanske mest trist att det är sista dagen jag och M är lediga samtidigt den här sommarsemestern. Han är ledig tom onsdag och sen åker han tillbaka till jobbet igen också. Det kommer kännas lite stressat i veckan.

Mysstund i trädgården mellan gräsklippning och
ogräsrensning. Rosa älskar när man gör skuggande koja och
ligger bredvid på gräset.

M har varit väldigt flitig i renoverandet av lillstugan och hans far har varit en ovärderlig tillgång som hjälpt till varje dag. Det börjar likna något i det kommande badrummet där inne och det är kul. Tråkigt med det är att vi inte riktigt haft tid att göra saker tillsammans under semestern. Men igår var det stopp i renoverandet i väntan på en beställd dörr så då hade vi plötsligt ett par dagar att göra vad vi vill på. Vi tog mer eller mindre bilen och åkte på måfå inåt landet tills vi kom på att vi nog var på väg till Åsele och marknaden som varit under helgen där. En ganska lång resa, 18-19 mil, tror jag, men det var som alltid mysigt med en roadtrip med bästmannen. Jag gillar dem mycket.

Samisk mössa-staty (?) i Åsele

Vi pratade Turkiet en lång stund och lite av allt annat som pågår i världen just nu, försökte hitta positiva utvecklingar som kunde bryta av allt tråkigt just nu (inte enkelt men inte omöjligt) och vips så var vi där. Ganska sent så det var inte så mycket folk bland marknadsstånden, vilket vi nog båda uppskattade. Vi hann nog gå igenom det mest på en dryg timme och köpte bara med oss en påse godisremmar hem. Men det var lite kul ändå att se vad som gäller på marknader (inte så happy place för djur, kan meddelas, mycket kött och läderprodukter blandat med strumpor, t-shirts, kryddor, godis och hokuspokus-saker som magiska armband och hälsoskor). Sen lyssnade vi på Mammas Nya Kille på SR Play på vägen hem igen.

Idag skulle jag egentligen pyssla färdigt i trädgården men då vi vaknade till åska och ihållande regn så blev det inte så. Istället har vi haft mysdag hemma med långfrukost framför tv-serier i soffan, hemmafixade vegburgare till middag och allmänt slappande. M har spelat lite spel och jag har sorterat lite bilder i datorn. 

Bra avslut på del 1 av 2 på semestern, inte sant? Hur jag ska idas stiga upp tidigt är dock en gåta....

Arbetsbyxor

Ett par bra arbetsbyxor att ha i trädgården eller då vi grejar med båten, röjer i byn, tvättar bilen etc, har ganska länge stått på min önskelista men har inte varit så lätt att hitta. Många fritidskläder passar bara personer med mindre kroppshydda än jag (tjocka människor rör ju aldrig på sig, som ni väl vet?), jag hittade tex en snygg byxa hos ett populärt klädföretag där deras storlek XXXL översattes till en strl 42... Då vägrar jag bara av den anledningen. Jag vill inte heller ha byxor i sånt där tjock och stelt blåkläder-tyg som finns på typ Jula etc. Men nu har jag hittat ett ställe på nätet som hade bra med storlekar till vettigt pris, där det gick att välja längd på benen (alla tjockisar är inte 180cm långa, ifall ni inte visste det) och där det verkar vara ett bra slitstarkt tyg med stretch på rätt ställen och delvis vattenavvisande. Så det har jag beställt och hoppas nu innerligt att jag får hem det jag hoppas på.

Jag valde förstås de röda så att jag syns i trädgården ordentligt.... Nä, jag tänkte först svarta i vanlig ordning men det kändes trist så rött får det bli. Håll en tumme att de är bra!

Loppisrunda

Igår sken solen bättre än på länge och det passade ju rätt bra då jag hade en inplanerad loppisrunda med goda vänner i kalendern. Ulrika, Anna, Lil'sis och jag tog en tur kring små loppisar i Vännäs. Lite oflyt hade vi till en början då ett par hade måndagsstängt och de flesta andra öppnade först 11 eller tolv; vi var ute ganska tidigt vid 10 då vi tänkte att det skulle vara lagom starttid. Men det blev bra ändå, vi fick åka en stund i början istället och landade lämpligt nog hos Glassbonden för glassfika de luxe.

Banana split hos Glassbonden

Jag hittade just inget särskilt, men å andra sidan var jag inte heller på jakt efter något specifikt. Jag försöker att hålla mig från att bära hem saker som "är fina" såvida jag inte har en tänkt plats eller funktion för det. Vi har rätt mycket prylar som det är, vi skulle egentligen behöva rensa ut lite själva först. Det jag brukar söka på loppisar och auktioner är gamla örngott. Ni vet såna där vita 8ibland med mönsterbård på) i rejält tyg som man stänger med knyten? Jag älskar att sova på såna då de är svala och sköna, dessutom väldigt fina att ha på de översta kuddarna i sängen då den är bäddad. Jag har några stycken, ett par från mormor, som jag använder ofta, men jag hade gärna haft fler. Egentligen skulle jag vilja ha såna gamla lakan också av samma anledning, men det funkar ju som inte i vår 160-säng som har en enda bäddmadrass.

En festplats på ett av loppisställena. Otroligt fint
ställe med tjusig utsikt över kohagar och ängar.

Jag hittade dock honung från bygden (inte på loppis utan på Slöjdarnas hus), några plastlådor jag behöver till trädgården och en charmig bok från 1952 "Den unge medborgaren". Ganska skojig läsning och en bra bild av hur man ansåg att saker skulle förhålla sig på den tiden. Allt är inte alls olikt, men en del.

Vi avslutade vår dag med thaimat i stan och jag hoppas att det blir fler rundor till loppisar i fler vädersträck en annan dag. Det finns ju hur mycket som helst om man vill. Och även om jag inte måste köpa nåt så är det lite mysigt att gå runt och kika.

Turistvärd

Ikväll hade vi vår andra av sju kvällar som turistvärdar här i byn. Vi gjorde det förra året också, men då hade det inte fått en flott titel än. Uppdraget går ut på att gå runt och ta upp avgift för båtarna vid kajen, husbilarna på byns quickstop och blandade campare på campingen just utanför byn. Utöver det så ska toaletterna städas och kollas till, brevlådor tömmas etc. Ett riktigt mysigt jobb som tar kanske en-två timmar i anspråk per kväll. Hittills, på två kvällar, har vi träffat tyskar, nederländare, finnar, italienare och såklart svenskar och alla har varit glada och trevliga. Även ikväll, trots att regnet öste ner då vi kom och knackade på. Många har kommit hit i ett flertal år i sträck och vill gärna berätta varför och om hur de tycker byn förändrats. Och med sin kortläsare (ny förra året) är visst den här lilla kustbyn i framkant, det är ju skojigt.

Jag hoppas att resten av vår vecka bjuder på lite bättre väder. Då blir gästerna i byn ännu fler och så är det ju rätt mycket lättare att skriva kvitton när det inte blåser regn på kvittoblocket. 

OMG it's a selfie!

Och voilá; något så extremt ovanligt som en publicerad selfie!

Till stor del kanske för att jag behöver öva på att acceptera bilder på mig själv (bredvid mitt lilla on-and-off-projekt att faktiskt ha på mig kläder jag tycker är fina utan att fundera alltför mycket över om de "är för mig eller inte", i fråga om kroppstorlek och ålder) men lite också för att demonstrera den nuvarande frånvaron av ögonbryn. Något jag förvisso alltid saknar men som jag brukar gå till en Karin som tar typ 300 spänn för att fixa till på en kvart, men som i gengäld alltid får till dem som jag vill ha dem, något jag absolut inte klarar av på egen hand. Så det är väl dags för det. Helst gärna innan solen tagit för mycket eftersom mina superblonda ögonbryn då har för vana att skifta över i en neongul nyans ni inte sett sedan det tidiga 90-talet...

För att fortsätta på det ytliga temat så antar jag att jag behöver besöka en frisör snart också. Min ursprungliga har fortfarande föräldraledigt så jag är lite velig i vem jag ska ge den äran istället. Dessutom så tycker jag faktiskt att jag har en ganska bra längd just nu. Det får gärna bli längre (har jag kanske bestämt mig för) men som det är just nu så lockar det sig ganska precis som jag vill ha det, och det utan större ansträngning att styra till. Och då pratar jag aningens lite lockigare än på bilden ovan (som är några veckor gammal). Men det behöver väl trimmas till, gissar jag. Nästa löning kanske.

Nedvarvning pågår

Ett bra sätt att hitta semesterkänslan är att fara iväg, insåg jag just. Vi är i Sundsvall bara för ett par dagar eftersom det skulle göras någon ventilationsgenomgång av M:s lägenhet och han ville vara med på den. Så det blev lite kortsemester. Nu har vi förvisso städat en del och pysslat med hans andra hem men vi har också hunnit med lite promenader i stan, middag ute (på ett väldigt bra ställe som gjorde jättegoda vegburgare) och hängt på hans soliga balkong en del.

Kvällsutsikt från lägenhetens balkong. Jag lyckades inte
med att fånga hur fint det faktiskt är, men ni
kanske kan ana lite?

Och det här är ju inte mitt hem så jag kan som inte riktigt noja så mycket över saker och jag kan inte göra något i trädgården hemma härifrån så då är det bara att släppa. Och det var nog ganska bra. Jag har förvisso haft lite svårt att somna (jag är hemskt ovan vid att det är trafik utanför sovrumsfönstret typ dygnet runt) men kunnat unna mig sovmorgon, åtminstone till 8. Och frukost! Jag som i stort sett aldrig äter frukost (dålig ovana) har ätit frukost på balkongen i lugn och ro utan stress att jag måste infinna mig nånstans.

Mysfika igår på ett ekofik som bär mitt namn

Så ja, åka iväg, om så bara en kort distans, det får nog bli mitt tips på hur man varvar ner sig efter att just ha fått semester.

Kattaälsklingen!

Sexton år minsann, min lilla knasgurka. Det är faktiskt inte så illa pinkat för en ganska egensinnig och äventyrlig katt som har en hel del scares med sig i bagaget. Eller vad sägs om att hoppa från fjärde våningen (hon smet ut på fönsterbläcket från kattvakten och trillade/hoppade ner och landade i en buske, i stort sett oskadd men chockad) som yngling, vara nyfiken och bli instängd i grannens förråd/bastu i 1,5 dygn, bli skrämd av ett djur (?) och sitta i ett träd i skogen i ett drygt dygn osv.  Plus alla de kökssåp hon av misstag stängts in i då hon varit nyfiken och smitit in. Alltid nyfiken på allt nytt och alltid väldigt talför med en stark egen vilja.

I september har vi hållit ihop i sexton år och det har varit sexton bästa år det. Jag har läst att rekordet i ålder för en katt ligger kring 33 ungefär så jag tycker inte att jag kräver för mycket då jag önskar mig sexton pigga år till! Nåt annat är faktiskt väldigt svårt att tänka sig. Hon förgyller min tid varje dag hon finns.

Ett av favorit-sovstilarna

Gratulerar på födelsedagen älskade Smilla!

Semester!

Ja till sist blev det semester. Jag stämplade ut en timma senare än schemat angav men då kände jag mig också ganska klar, i den mån man nu kan känna så i mitt yrke. Jag tror inte att jag ska ha lämnat efter mig några bekymmer för någon annan att ta hand om, har informerat vidare till närvarande kollegor brukarnära saker som skulle kunna uppstå och vad jag i så fall riggat för lösningar. Allt är uppdaterat, jag har lagt in frånvaromeddelande på mejlen och skickat ett sista mejl till arbetsgrupperna.

Så semester!

Set känns inte alls så i mitt huvud kan jag säga, det snurrar på ganska bra. Men än har jag inte kommit på några katastrofer som jag missat eller orsakat, så jag tror att det kanske kan försvinna om några dagar. Dessutom ska jag ju in och jobba igen om bara två veckor så då får jag väl lösa ev problem som dykt upp då.

Jag har däremot lyckats bestämma mig för att inte stressa upp mig för att trädgården inte ser ut som en välvårdad dröm, att de projekt jag tänkte göra under vår/tidig sommar inte blivit av vare sig inne eller utomhus och att det faktum att semestern är rätt oplanerad är en bra sak. Vad gäller trädgårdsprojekten så finns de fortfarande kvar i planeringen, men det lär kanske inte växa så mycket just i år. Men jag tänker påbörja mitt lilla "rum" ändå, köpa pallkragar som jag ska måla och försöka göra lite fint. Sen har jag också skapat ett "regnig-dag-projekt" då jag ska rensa ut på den inglasade altanen som är tänkt att rivas/byggas om till varmbonat rum men som med största säkerhet inte blir gjort i år ändå. Då kan jag ändå göra lite fint där och skapa ett uterum att sitta i ändå in på hösten när det börjar bli kyligt ute. Just nu är det nåt slags skräpupplag/förråd med saker som ska till återvinningen eller kastas och ser mest bara stökigt ut.

Vi får väl se vad jag hinner. Det känns bra med projekt men jag ska verkligen se till att de inte blir piskor för stress, för det känner jag inte att jag behöver just nu.