Att vara "noga"

"Om hon inte verkar sjuk så är det inte tvunget att du gör uppföljningsprovet", sa veterinären i torsdags då jag efter en gnagande känsla i bakhuvudet till sist tagit mig för att ringa. Provet som togs i våras var just under den övre gränsen och jag fick då veta att det kunde vara mening att ta om det efter några veckor "om jag var noga".

Klart jag är noga, det är ju min familj!

Så i fredags for vi dit, jag och Smilla. Åter fick jag höra att hon inte kunde anas vara 16 år med tanke på sin fina päls, fina tänder och allmänt pigga utseende. Det var lite som att hon tog provet för min skull. "Jag kan inte säga vad det är, men något är annorlunda", sa jag. Efter en stunds väntan kom veterinären åter; "Vet du, din känsla var helt rätt, det har gått upp ganska mycket, nu har hon per definition problem med njurarna", sa hon.

Huvudpersonen tog både resan, provtagning
och undersökning med stor ro.

Min dumma känsla. Precis som med Rosa några år tillbaka när jag var säker på att hon hade nåt bekymmer med ämnesomsättningen. De tyckte att hon inte var smal nog och inte såg sjuk ut. Men jag envisades och vid provtagning så hade hon så höga värden att de nästan gick i taket för vad som var mätbart. Och tack vare att jag tog tag i det innan hon faktiskt blev supermager och fick andra bekymmer så kunde hon botas helt från sin struma.

Så kanske kan vi stävja de icke botningsbara njurproblemen också så länge som möjligt eftersom vi märkte det så tidigt. Jag hoppas det i vart fall. Nu har vi ny kost i kattkollektivet, som verkar ha accepterats av båda svansarna, en liten åtgärd men som åtminstone ska minska belastningen på Smillas njurar så mycket som det är möjligt. Då går det kanske bara långsamt nedåt. På fredag ska vi också åter för att ta ett urinprov direkt från blåsan och se om det finns protein i urinen. Då ska hon i så fall behandlas för högt blodtryck också, något som visst är en biverkning eller vanlig kombination med njurproblem och som kan skapa mer bekymmer. En ganska nyligt antagen och godkänd behandling, tydligen.

Hemma på sin matta igen med sin hög av catnip-leksaker

Jag erbjöds det "eftersom du verkar vara noga". Det är en duktig veterinär men jag gillar inte riktigt när hon säger så. Det kanske är jag som läser in en annan mening i det, det kanske är menat som en positiv sak, men jag tycker likväl inte om det. Veterinären som Rosa numera har säger aldrig så, kanske fattar han det ändå, att det här är en djurägare som inte går till avlivning så snart det kommer ett gupp i vägen. Inte så länge det går att göra något åt utan att plåga. Klart det blir en del pengar men det är likväl ett åtagande jag/vi tagit an. Och det här är första gången Smilla är sjuk på sina 16 år.

Finaste Mina

Våra tre stjärnor

Det var svårt att inte lämna veterinärstationen utan att tänka på finaste Mina som fick somna in där för 1,5 år sen. Finaste vännen som saknas så mycket. Jag hoppas att det dröjer länge länge än innan vi måste ta det beslutet med någon av de andra två.