Idag var det dags för återbesök med Smilla hos veterinären. Från början var tanken att ta bort tandsten men efter telefonsamtal med veterinären så var målet även att kolla hennes urinblåsa med ultraljud, ta urinprov direkt från den samt att ta ett prov på den knöl hon haft i ett drygt år i skinnet.
Jag var väldigt nervös innan och det kändes inte jättebra att det inte var favoritveterinären som tog emot och skulle ansvara för henne. En bra veterinär vi träffat förut var det förvisso, men inte samma sak för en nojig personal. Hon sa det där jobbiga att det alltid finns en risk att sövas och att när man är äldre som Smilla är risken större och så fick jag skriva under på att jag förstått det men ändå tagit beslutet att göra det. Så är det alltid men det känns ändå läskigt. Sen försvann hon iväg med Smilla och jag som tänkt att jag skulle vara med då hon sövdes fick snällt sitta i väntrummet och vänta. Jag hade jobbmobil och -dator med mig och försökte försvinna i lite jobb en stund, men det var klurigt.
Efter en stund kom en annan veterinär och körde en till synes avliden stor schäferhund (som jag sett komma in på stationen bara en liten stund innan) på en vagn ut till en väntande bil. Sen kom ett par in med en liten hund i bur med sig, till synes glada och pratsamma. De blev inkallade och väldigt kort därefter kom de med tom bur storgråtandes medan veterinären följde dem till dörren och intygade att de tagit rätt beslut. Därefter kom ett nytt par in med en lite överviktig men charmig hund som ville hälsa. Jag hann precis börja fundera om det skulle bli hemsk repris igen när Smillas veterinär kom och sa att jag fick komma och sitta med henne då hon skulle vakna om jag ville.
Nyvaken låg hon på ett undersökningsbord på en elektrisk värmedyna, med en yllefilt och bubbelplast över sig och en värmelampa hängande över bordet. Hennes kroppstemperatur var lite låg så hon skulle värmas upp och hade dropp för att vätskas upp. Hon såg väldigt orolig ut på ögonen och efter 30 sekunder så försökte hon ta sig upp, till djurskötarens förvåning. Sen lämnade de mig där med henne och jag fick göra mitt bästa att försöka hålla henne i hela uppvärmningsproceduren, för det enda hon ville var att hoppa ner och ta sig hem, det var tydligt. Hon skakade av kyla och utmattning, det bubblade i halsen på henne efter tuben och hennes blick var ostadig. Men ut skulle hon. Min lilla stjärna.
Tandstenen är borta och så också en tand som de under tiden insåg var FORL-angripen. Hennes urinblåsa såg fin ut och vätskan i knölen var mjölkvit och ska undersökas under helgen. Hon hade bakterier i urinen men det ska göras en odling innan vi får veta om det behövs antibiotika. Utlåtandet var att hon ändå är en väldigt pigg, fin och och fräsch nästan-18-åring i vart fall. Ikväll har stressen från dagen gett besvärliga trängningar i flera timmar, men nu ligger hon här bredvid mig i sängen och sover gott mellan två kattpojkar. Min fina lilla hjältinna. Imorgon kommer hennes husse också som messade ivrigt under tiden vi var iväg, oroligt frågande hur det gick.
I helgen blir det extra mycket mys, kokt torsk, räkor och lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar