Jag saknar mina gammkattor! Det kommer som över mig lite nu och då att de fattas mig. Jag vet ju att de har det bra hos M, men jag känner mig lite halv. Det är förstås lättare att inte ha så många olika kattbehov under samma tak, framför allt mornarna går mycket fortare nu när jag inte behöver hålla koll på olika måltider som ska hållas separerade från andra katter och medicin som skulle ges. Så på så vis är det bra.
Men jag saknar min uppfodrande Rosa som med sina skälljud eller raspiga jamanden brukar berätta för mig hur saker ska vara (eller att det är dags att gå och lägga sig, tex, hon är bra på att hålla ordning). Och jag saknar att sova bredvid min Smilla. Att vakna och lägga handen på henne och genast få högljutt kurrande som respons.
 |
| De har det rätt bra här också :) |
Jag ska hälsa på dem snart i vart fall, det ser jag fram emot. Jag hoppas att de vet att jag saknar dem och att jag inte övergett dem.
Och jag har ju en del av kollektivet här också. Tre vilddjur och en mer försiktig Alice som jag envist försöker vinna över på min sida. Men hon är fortsatt skeptisk. Skam den som ger sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar