Jag är fortfarande lite orolig för att klämma fast nån nyfiken kattsvans under bandet, men M är nog mer orolig för att jag av nån anledning ska trilla av bandet bakåt och falla nedför trappen. Hur nu det skulle gå till... Sött att han oroar sig ändå, han nämner det så snart jag säger att jag ämnar träna på bandet. "Ställ den in mot rummet en bit." Fin-mannen min.
Men ingen mosad katt idag heller. Det var framme två stycken nyfikna ett par gånger men de for iväg då jag hyschade bort dem bäst jag kunde. Det blir lite mindre träningsfokus då jag måste ha koll bakom ryggen på de nyfikna, men det funkar. Jag har ställt bandet bättre till och ställt saker i vägen så att de inte ska kunna komma under det, men lite nervig blir jag ändå.
Jag är lite på gång igen, det får jag väl säga. Även om jag inte är lika duktig som då det gick som bäst. Jag har evigt svårt att ta mig till simhallen själv plötsligt och då Lil'sis är förkyld fortfarande så har jag inte tagit mig dit. Men jag promenerar raskt på bandet nästan varje dag som jag inte kommer iväg på annat i vart fall, alltid minst 30 minuter, men gärna längre.
Och jag är ju fasligt nära mitt ursprungliga stora mål. Som både känns nesligt nära samtidigt som jag mentalt bestämt mig för att jag ska fortsätta några kilon till, ungefär sju till, vilket gör det där målet lite mindre viktigt, dumt nog kanske.
Jag noterar inte allt jag äter riktigt lika notoriskt som tidigare men jag har inte lagt undan det heller. Jag försöker hålla det bra de flesta vardagar åtminstone. Det känns bra att jag ändå lyckas ha rätt bra koll, utan appen. Jag kollar per automatik på förpackningar och i listor efter kaloriinnehåll och räknar i huvudet så att jag håller mig där jag ska. Det jag kanske avviker mest ifrån är jag lite lite oftare tackar jag till fika än tidigare. På gott och ont. Jag vill inte tappa bort "är det värt det?"-tanken för att undvika att slentrian-äta saker jag egentligen inte är så sugen på eller tycker särskilt mycket om. Det känns viktigt. Samtidigt vet jag att sånt där fika är lurigt; en chokladboll eller ännu hellre en s.k rawboll som känns mindre onyttig än tex en mindre bakelse eller liknande behöver inte alls vara det (åtminstone inte kalorinumerärt). Det har jag ju lärt mig. Annars tycker jag just fikabröd är svårt att uppskatta. Både i storlek och vad det kan generera för kalorinivå.
Jag fortsätter framåt-nedåt med andra ord och försöker allt jag kan att få med mig huvudet. Jag försöker prata om det, med M mest, för att "normalisera" eller vänja mig vid att se och tänka på saker på ett annat sätt. Identifiera mig på annat sätt. Det lär fortsätta vara svårt, troligen svårare än de kvarstående kilona.
Men ja, ifall ni undrade (...) om jag gett upp så är så inte fallet alltså. Still going!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar